Donald Trump har varit president i mindre än en månad. Trots den korta tiden vid makten har han hunnit göra flera uppseendeväckande utspel, han anser att USA ska äga Grönland och Panama, militärt om det behövs. Trump har redan hunnit byta namn från Mexicanska golfen till Amerikanska golfen. Kanada ska bli en delstat. USA ska ta över Gaza och vill förvandla det till Mellanösterns riviera. Trump tillsammans med Elon Musk har stängt ner USAID som är världens största biståndsgivare.

Det står numera klart att vi fått en ny världsordning, på ena sidan står Putin och på den andra Trump, hand i hand. I veckan träffades USA och Ryssland i Saudiarabien för att prata om ett fredsavtal, där varken Ukraina eller Europa var inbjudna, det blev en käftsmäll som heta duga. Efter mötet trippar de två företrädarna ut och berättade att de vara mycket nöjda med samtalet. Efter mötet har det haglat uttalanden från Trump där han bland annat säger; Ukraina startade kriget och att Zelensky är en diktator.

Europa måste steppa upp och inte försöka blidka Trump med smicker, det tåget har gått.

För ett tag sedan klev JD Vance in i Europas vardagsrum och på en gång började han lägga sig i vår demokrati och hur den ska skötas.

Efter det inlägget blev jag mäkta upprörd över Jimmy Åkesson uttalande om JD Vance. Det är högerpopulistiska partier som SD som vill försvaga yttrandefriheten och inget annat.

Länge var jag naiv nog och trodde att krig och förintelse i världen inte skulle drabba lilla Sverige, men nu står vi här och ser hur ett demokratiskt land hotar godtyckligt andra demokratiska länder. Tyvärr är vi bara i början på denna färd och har ingen aning om hur det här kommer att sluta, men glöm inte att din röst är viktig!

Veckorna och dagarna rusar förbi i en svindlande takt. Jag älskar våren, och bara tanken på att den väntar runt hörnet fyller mig med en sprittande glädje i både benen och i sinnet. En alldeles underbar känsla!

En sak som jag gärna skulle vilja göra oftare är att äta brunch ute. Det passade jag och Patric på nu när vi var i stan helgen som gick. Vi åt på Greasy spoon på Tjärhovsgatan och som starter tog vi varsin Virgin Mary, mmmm.

Jag beställde in en ”egg benedikt” och Patric åt en ”full english breakfast”.

Jag älskar verkligen gospel, särskilt när det är live. Energin, rytmen , det går ju inte att bli annat än jätteglad! I höstas föreslog Patric att vi skulle börja sjunga i en gospelkör tillsammans. Jag bara… host, va? Jag är ju inte direkt känd för att vara en näktergal, till skillnad från honom som faktiskt kan sjunga. Tiden gick, och när jag berättade för Chelsie om sin pappas längtan efter att sjunga gospel blev hon eld och lågor. Igår var det dags, hon, Patric och en av hennes kompisar gick iväg för att sjunga, och så vitt jag förstår var alla tre mer än nöjda. Och jag? Jag försöker fortfarande smälta att min man numera sjunger i en gospelskör…

Man kan tycka vad man vill om ”alla hjärtans dag”, men jag firar gärna den dagen. Finns det något att uppmärksamma hänger jag på, jag tycker att vardagen blir lite roligare när man har något att längta till. I många år har jag målat och klippt ut hjärtan med barnens namn på och även deras pojkvänner och hängt upp på en dörr eller vägg. Numera har jag ju bara ett barn kvar i boet så jag gjorde ett gemensamt kort och skickade det i familjechatten, absolut inget märkvärdigt men ett bra tillfälle att skicka en massa kärlek till dem.

Fredagskvällen började bra, jag och Patric möttes upp på Söders mysigaste pub, Söders hjärta, vi tog varsin öl och satt och pratade. När vi kom hem bjöd Patric på en skaldjurstallrik med skumpa till.

Patric serverade färska- och rökta räkor med hemmaslungad aioli, gratinerade kammusslor och vi delade även på en färsk hummer, så gott!

Lite senare på kvällen tittade Sofie förbi. Hon bjöd på nybakat surdegsbröd som hon bakat alldeles själv, brödet var helt magiskt gott, hon är så otroligt duktig på att baka.

Igår var jag på 60-årsfest hos min arbetskompis. Vi bor bara tre kvarter ifrån varandra, så det gick snabbt att både gå dit och hem. Det var en trevlig tillställning med många gäster och stämningen var på topp. Efter fyra timmar på en klaffstol började dock ryggen säga ifrån och värken blev så påtaglig att jag till slut var tvungen att tacka för mig och gå hem, men innan jag gick tuggade jag i mig ett par chokladbollar som var indränkta i konjak, jättegott!

Hemma har det varit skönt med en brasa, jag har känt mig lite ruggig och det kan eventuellt bero på att det är 11 minusgrader ute.

I dag har jag lovat Chelsie att göra pitepalt, så jag måste väl våga mig ut i det kalla vädret för att köpa potatis, men å andra sidan strålar ju solen och det vill man ju inte missa.

För en vecka sedan meddelade jag min chef att jag kommer att börja arbeta 50 procent från och med sportlovet. Min rygg har blivit bättre, och för varje dag lär jag mig mer och mer om hur jag ska använda den på ett skonsamt sätt. I fredags kallade min chef in mig på sitt kontor och frågade om jag kunde tänka mig att byta fritidshemsavdelning under våren. Den avdelning jag ska byta till är underbemannad och behöver en till personal. För min del kändes det helt ok, särskilt eftersom jag fått löfte om att kunna återvända till mina gamla arbetskamrater till hösten.

I fredags hämtade vi upp Corinne i Uppsala och åkte sedan ut till landet. Det har varit en skön helg med långpromenad, loppis, Patric och Corinne har fällt en björk och det har varit en del vedhantering.

Såklart blev det fika också, vi åt varsin semla till kaffet.

Jag älskar när barnen vill följa med till landet. Då får man rå om dem en hel helg. Nu dröjer det ett tag igen innan vi åker ut igen eftersom jag har andra saker för mig nästa helg.

Helt ofattbart! Den 4 februari 2025 kommer att bli svårt att glömma, tio människor har fått sätta livet till i en skolskjutning och sex personer vårdas på sjukhuset. Den elfte som dog var gärningsannen själv, han verkar ha varit en ensamvarg, socialt isolerad med psykiska problem. Att morden ägde rum inom skolans fyra väggar känns både surrealistiskt och svårt att ta in. Kanske beror det på att jag själv arbetar inom skolväsendet. I dag är Sverige i sorg, och flaggorna vajar på halv stång.

Samtidigt som man tvingas att försöka förstå vad som hänt i Örebro pågår det helt andra saker över atlanten: För Trump är snabb – många presidentordrar har utfärdats i tät följd. Han anser att Kanada borde vara USA 51 stat och numera utpressar dem med tullar, det gällde även Mexico. Just nu har de en tidsfrist på 30 dagar. Länderna har lovat att se över fentanylsmugglingen, vilket i alla fall Kanada började med redan i december. Kina har också fått en släng av sleven med tullar på 10 %. EU är såklart inte heller förskonade, där hotar han också med högre tullar. Panamakanalen vill han även ta över och Grönland vill han överta med militära medel och likaså ”ta över” Gaza. Man kan ju fråga sig hur mycket resurser har USA i militärväg? Det med tanke på att militären ska vara lite varstans i världen med sina enorma krigstrupper som behövs för alla dessa övertaganden ska kunna genomföras. Det verkar inte som om det kommer att bli en lugn stund framöver då det sker så många saker på en och samma gång.

Årets första semla landade helt rätt i magen, den vi åt hade mycket hasselnötskräm i sig, jag gillar det bättre än den vanliga med mandelmassan.

I går kväll åkte jag och Patric till landet efter jobbet, det var skönt att komma ut igen. Min rygg har blivit bättre, men jag har fortfarande svårt att böja mig ner. Trots det har arbetet fungerat bra, barnen är mer än hjälpsamma, och mina arbetskamrater likaså.

På landet har Patric sågat ner en björk för att fylla på vedförrådet. Vi förbrukar en hel del ved till alla våra eldstäder, så det gäller att ligga steget före.

Min nya favoritmat är just nu koreansk och det är tur att jag har Patric, han är helt grym på att laga mat i både den och många andra kategorier. Jag älskar särskilt rätter som serveras på salladsblad, det ger en härligt krispig känsla. Till middag idag gjorde vi en egen, förenklad variant av koreansk/sushi: små hjärtsalladsblad toppade med kallrökt laxröra, picklad rödlök, wasabi, avokado och sesamfrön. Till huvudrätt blev det en klassisk räksmörgås.

Vår granne berättade att den granne jag tycker bäst om, som jag ofta promenerar och umgås med på landet, har drabbats av bukspottkörtelcancer. Tyvärr är sjukdomen långt gången, och hoppet är svagt. Det finns bara en sak att säga:

”Fuck cancer!”

I dag hade jag mer än gärna legat kvar i sängvärmen. Inte för att jag vaknade trött, utan mer för att jag hörde hur regnet smattrade på rutan ovanför sovrumsfönstret. Det är sådana här dagar det vore skönt att lufsa runt i morgonrocken länge, och bara hålla sig inomhus. I lördags fick jag jättefina blombuketter, en riktig humörhöjare i allt dimmigt och regnigt väder.

Det känns mer som vår än vinter ute, därför tycker jag att det blir en smula svårt att bestämma sig för vad man ska sätta på sig för kläder. Januari har aldrig tillhört min favoritmånad, men jag måste ändå säga att det är första gången jag tycker januari varit ok.

Varje morgon, innan jag sätter tänderna i tidningen, stålsätter jag mig. Hur dåliga nyheter kommer jag att få tugga i mig? Jag läser om Trumps senaste presidentorder, och magen knyter sig. När ska hans väljare börja ifrågasätta sitt val – eller kommer de bara att fortsätta hylla varje steg han tar? Och det här med Grönland… Hur reagerar det amerikanska folket? Tycker de verkligen att det är rimligt att militären används för att ta över ett annat land, ett land de inte ens har rätt till? Jag läser om Gaza och om hur kriget går i Ukraina, fortsätter vidare till Sverige, och om upptappningen av alla sprängningar runt om i Stockholm, Malmö, Göteborg med fler. Barnsoldater som står i kö för att ta på sig alla dessa uppdrag utan att inse konsekvenserna av sitt handlande. Näe, just nu får man leta länge innan man finner en ljusglimt i mörkret, men vi får inte ge upp! Glöm inte hur viktig du är för demokratin!

Det började med en lapp i porten.

Och en papiljott i håret.

Innan hemmafesten rullade i gång.

Redan i början fick gästerna en QR-kod som innebär att alla kan titta på varandras bilder som man tagit under kvällen. Jag har snott ett axplock av dem och lägger nu ut några av dem här i bloggen.

Vi bjöd på pizza, chips och 4 1/2 litersdunkviner och kvällen till ära gick discokulorna på högvarv.

Det blev en ordentlig kompott med en blandning av gamla vänner och barnens kompisar.

Det blev dans till gamla godingar och taket lyfte nästan när vi sjöng med i refrängerna i låtarna. Jamen, det var så kul att dansa!

Vilken lyckad kväll det blev, så himla kul att så många kunde komma. Tack all ni som gjorde festen så lyckad! Det här gör vi om igen.

Det frestar på att ligga på topp!

I morse undrade André vad som har hänt med min tå? Oförstående titta jag ner på fötterna…

Men jösses, jag har ju brutit tån.

Nu är det klart!

Nazisterna är redo för ett maktövertagande i Vita Huset.

Elon Musk nöjde sig inte med att bara heila en gång, utan var tvungen att upprepa gesten en gång till.

Den här killen stötte jag på i morse när jag väntade på buss.

Stolt stod han intill busskuren med sin bakåtvända keps och visade upp sitt budskap ”Make America great again”. När han sedan steg på bussen vände han på kepsen så att folk lättare kunde se vad som stod på den.

I helgen var vi på landet. Det var flera plusgrader ute, men trots det kom folk åkande på den svajiga isen. Precis utanför oss lyckades en man plumsa i vattnet. Han tappade två gula pluppar som, enligt honom, borde ha flytit upp till ytan men som han inte kunde hitta. Jag, Patric och våra vänner gav oss ut för att leta efter de jättegula plupparna, men de var spårlöst försvunna. Kanske dyker de upp någon gång längre fram i vår.

Det blev bastubad för alla utom mig! Henrik var modig nog att vinterbada.

I helgen stannar vi kvar i stan, så det kommer att dröja ett tag innan vi åker ut till landet igen.

De få dagar jag har arbetat, och de två timmarna per dag det har handlat om, har jag haft stora problem med ryggen. Vid flera tillfällen har jag varit nära att kasta in handuken, men hittills har jag bitit i hop. Jag hoppas verkligen att det löser sig med tiden.

Vår hemfärd i söndags blev ett riktigt äventyr. Efter en bits bilfärd på vår byväg fick vi möte och det gick så illa att vi hamnade i diket.

Paret vi mötte stannade och hjälpte oss att komma loss ur snömassorna, tack, tack! Som tur var blev det inte en skråma på bilen.

Vi tog en avstickare till Uppsala, Patric hjälpte Corinne och Simon med lite elarbete. De har köpt en ny Dyson dammsugare som skulle installeras. Jag blev också en smula sugen på en sådan, den var så liten och nätt.

Nästan det första jag såg när vi kom innanför lägenhetsdörren var den kvarglömda necessären som André glömt när han var hemma i helgen… Uppsala är ju inte precis nästgårds.

Mörkrädd är bara förnamnet på den känsla jag har när Trump ska installera sig och ta över i Vita huset.

Det är numera fritt fram att på plattformar som Facebook och Instagram att kalla homosexuella och transpersoner för onormala eller psykiskt sjuka. Samtidigt ges grönt ljus för att hänga ut människor på nätet och trakassera dem baserat på kön, hudfärg eller religion… så länge det inte handlar om en medelålders vit man.

Det är svårt att inte skriva med en mörk ton när så mycket går åt fel håll. Främlingsfientligheten breder ut sig, krig blir allt vanligare och naturkatastroferna hopar sig. Världen känns som en plats där motvinden bara blir starkare.

Men just därför är det viktigare än någonsin att stå upp för det vi tror på. Det viktigaste arbetet ligger framför oss: att våga sätta ner foten, att alltid källgranska och att försvara demokratin, för vår skull och för framtida generationer.

Bränderna i LA är också fruktansvärt oroande, det sägs ha startat i Pacific Palisades, där jag en gång i tiden arbetade som aupair -86 till -87.

Såklart kan man inte gå omkring och oroa sig hela tiden. Men ibland är det viktigt att stanna upp, reflektera över världsläget och fundera över sin egen roll i sammanhanget, en roll som ofta är mer betydelsefull än man först kan tro.