Efter allt flyttande på skärtorsdagen behövde jag en rejäl vila. Både jag och Patric har ryggproblem, mitt beror på fallet i backen i Åre och Patrics ryggbesvär beror delvis på att han bar en jättetung lampa en längre sträcka i en onaturlig ställning. Både jag och Patric genomlevde flytten även om våra ryggar numera är stela som cementpinnar. I går kväll efter att Ikea levererade hem ett gäng med garderober flydde vi stan och åkte till landet. Det första vi gjorde i morse var att hala upp flaggan.

Kort efter kom André, Sofie och Chelsie. Corinne förbereder forsränningen i Uppsala så hon kunde tyvärr inte följa med till landet. Eftersom påskharen gömt påskägg under natten satte barnen fart med att leta upp dem. I år lyckades haren gömma skatterna extra bra minsann, barnen hade väldigt svårt att finna dem. Till slut fick påskharens hjälpreda rycka in och skrika om det var kallt eller varmt.

Sedan blev det den traditionella äggmålning.

Och efter det, lekar.

När det blev Sofies tur att putta ner sitt ägg för slänten rullade den inte många centimetrar, vi skrattade så vi tjöt, för som man kan se på bilden kom den inte långt.

Nästa lek var att kasta sitt ägg så nära hönan som möjligt.

Den här gången lyckades Sofie med en enda handrörelse svinga iväg ägget så att det smulades sönder och samman och blev till… äggröra, tydligen vann hon på det enligt henne själv eftersom en del av hennes skal låg närmast hönan.

Vi fortsatte med lite hästskosving…

Till sist blev det en påskfrågesport.

Till lunch blev det fullt med godsaker, sillar, lax i alla dess former, Jansson och en matjesills frestelse, allt var jättegott..

I kväll ska vi grilla och mysa och såklart ska vi fortsätta trycka i oss allt godis.Härligt att vi fick så fint väder också.

I går var Chelsie på en arbetsinterjuv på en Max-restaurang på Kungsholmen. I dag ringde de tillbaka och sa att hon fått jobbet. Hon kommer att arbeta extra på Max efter skolan och på helgerna. De lovde henne fler arbetspass till sommaren. Detta firade vi givetvis med att knallade i väg till hennes favorit ställe ”pinchos”. Det var så kul att se hur glad och förväntansfull hon är över anställningen och samtidigt lite chockad över att hon fick jobbet. Jag förstår henne och håller tummarna att det ska går bra. Hon börjar på måndag.

I morgon är jag ledig från jobbet, jag ska packa ner det sista av sakerna i lägenheten för på skärtorsdag flyttar vi till söder. Patric har ryggskott och jag har fortfarande problem med mitt bäcken efter det att jag ramlade och nästan stod i splitt i en av Årebackarn. Det är tur att vi anlitat ett par flyttgubbar så vi slipper kånka och bära, för just nu är varken jag eller Patric i skick att bära tunga saker.

Jahapp, då är man med hörapparat. Visserligen hade jag bättre hörsel än vad Patric och barnen trodde men likväl behöver jag stöttning av dessa mirakelutövare för att kunna höra bättre. De är så pyttesmå att de knappt syns. Fram till i början av maj ska jag provträna att ha dem på och efter det måste jag bestämma mig om det är någonting att ha, men redan nu känns de riktigt bra.

Efter arbetet mötte jag upp Chelsie, yngsta dottern, och Patric i vår nya lägenheten på Mosebacke. I dag fick vi nämligen tillgång till lägenheten. Den lyckan! Vi flyttar in på riktigt i nästa vecka på skärtorsdagen, det kommer att bli hur bra som helst.

När vi tittat klart i lägenheten och mätt takhöjden, 3,15 meter tog vi en promenad ner till en Ramen-restaurang och åt middag, det var gott och trevligt.

I veckan kommer snickaren till lägenheten och gör en vägg mellan vårt och Chelsies sovrum, just nu är det en dörr mellan dessa rum. Vi ska även titta på en tvättpelare till badrummet. Det finns alltså lite att göra men vi får ta det allt eftersom.

I veckan bestämd vi oss för att åka till landet eftersom trädfällaren skulle fälla tre rejäla doningar till granar på tomten. Det blev verkligen över förväntan, numera har det blivit en stor och fin glänta där träden stod och som dessutom badar i solsken, vilket inte har hänt förut på grund av granarna. Utöver det så sågade Patric ner tre träd till, som var något mindre. Jag har släpat granris och vi har eldat i princip hela dagen.

Benny bäver har också hittat ut igen, ett klart vårtecken. Under förra våren såg vi honom ivrigt simma fram och tillbaka i vår vik och nu är han på språng igen.

Grillen är framtagen för här ska det grillas och lite senare ska vi slappa framför brasan. Jag och Patric är hur möra som helst, så det ska bli skönt att ta det lugnt en stund och bara njuta av kvällen.

Jag kan inget annat än förundras över att Rysslandseliten verkar älska allt vad livet i västvärden erbjuder men ändå hävda motsatsen på hemmaplan. Den ryska eliten som kritiserar västvärlden för att vara rutten är fullständigt besatt av Londons pampiga flervåningshus, amerikanska universitet och franska slott. Och de som har makt och pengar tar målmedvetet ut sina barn och tillgångar ut ur landet, de litar helt enkelt inte på systemet som föder dem.

Hoppas detta vidriga krig snart tar slut. Jag är så upprörd över Putins alla beslut och handlingar, att invadera ett annat land och bombadera det, för att sedan ge sig på civilbefolkningen, det kommer aldrig att förlåtas, någonsin. Jag är full av beundran över Zelenskyjs mod och kämparglöd, han är en fantastisk förebild. Positivt är också att Europa står eniga och att USA med Biden i spetsen bidragit till ett starkt avståndstagande gentemot Ryssland. Tänk om Putin startat krig om Trump suttit vid makten, vilken promenadseger det hade blivit. Så här uttryckte sig Trump i en interjuv: Att han Donald Trump är imponerad av Putins agerande i Ukrainakrisen. Trump: Han (Putin) säger att han ska utropa stora delar av Ukraina som självständiga, sen säger han att han ska gå in och hålla freden. Man måste säga … det är ganska smart! senare uppmanade han, mitt under Ukrainakriget, Putin att offentligöra information som påstås vara skadlig för president Bidens son. Ett agerande som ligger nära landsförräderi. Trump hävdar att Ukrainakrisen aldrig hade uppstått om han själv var president. Svårt att finna ord vid dessa tillfällen…

Maria Butina, ledamot i den ryska Duman och företrädare för president Vladimir Putins parti enade Ryssland har inte har fått information om ledarens krigsplan. – Ingen vet vad som är president Putins plan med kriget eftersom det är hemlig information som inte delas med vanliga civila, vilket inkluderar ledamöter i parlamentet. Butina säger också att hon är säker på att Ryssland var förberedda på att insatsen i Ukraina skulle pågå under en lång tid och att ”allt sker helt enligt plan”. 

Det blev inget landet den här helgen, vi har haft fullt upp med andra saker som behövde göras här hemma. Det har blivit en del packande men vi tog även en tur på stan för införskaffa lite nya kläder. Chelsie, yngsta dottern, har sovit över hos storasyster så jag och Patric var solokvist. Det var mysigt att gå runt i stan, vi passade på att äta brunch på Gretas, där inredningen för övrigt var väldigt rosa.

På kvällen var vi hembjudna till en god vän i Årsta på middag, det var jättetrevligt och roligt att träffas och umgås en stund. I morse när jag vaknade upp tidigt kände jag mig både utvilad och alert och det var tur, för vi har hjälpt André att flytta till ett nytt studentrum i dag. Han ska bo där tillfälligt eftersom han flyttar hem till sommaren, då han ska arbeta på Gröna lund. Till hösten ska han flytta in i tvillingsyrrans studentlya medan hon och hennes kille tar en utbytestermin på civilingengörsprogrammet på universitetet i Edingbourgh, Skottland.

Corinne har pratat om att göra detta ända sedan hon började på Uppsala universitet. Jag hoppas att det går att genomföra med tanke på pandemi och krig.

Nu ska jag bara softa i soffan och ta det lugnt, i morgon är det dags för mamografi och jobb.

Efter jobbet i fredags mötte jag upp Patric och några goda vänner till oss. Vi åt först en trevlig italiensk middag på resturangen Villaggio för att sedan gå på Dramaten och se ”Den yttersta minuten”

Den är verkligen att rekommendera, jag satt som förtrollad hela föreställningen. På lördagen åkte vi ut till landet, alla barn utom Sofie var med, för hon hade tenta. Patric med hjälp av André och Corinne fixade sommarvattnet och lekte med en påle däremellan.

Som vanligt gick helgen i rasande fart. I kväll blir det att klä om stolarna till matbordet och titta på någon film. Jag fortsätter också packa inför den kommande flytten till Söder, men nu ska det ätas lasagne.

På fredagen före sportlovet ringde grannen på landet och berättade att en jättegran på vår tomt rasat nerför slänten och fallit rakt ner på vår gäststuga. Patric åkte dit och tog hand om den och i dag tog vi tag i resten, som tur var blev det inga skador på gäststugan förutom en liten buckla på taknocken, så det kändes verkligen skönt. Jag har dragit grankvistar och slängt det på brasan, Patric har sågat upp granen med motorsågen men har även sågat manuellt. Fint väder har vi också haft. När vi hade avslutat lunchen satte vi oss vid vattnet och njöt i varsin solstol, det går inte an att bara släpa och slita.

Och till sist, något om kriget som är tankvärt, text taget från Dagens nyheter.

Avsikten med bojkotten är dels att straffa den krigförande regimen men även att försöka få upp ögonen på ryssar i allmänhet och få dem att ifrågasätta den statspropaganda som försöker utmåla invasionen som en begränsad och lyckad militär operation, att försöka föda tanken ”Om kriget nu är så småskaligt och rättvist, varför är då alla emot oss?”

Min rygg känns mycket bättre i dag efter min volt i backen i går, tyvärr gör bäckenet fortfarande så pass ont att det kanske är slutskidat för min del denna sportlovsomgång. Jag och Sofie, mellandottern, har däremot tagit en försiktig promenadtur runt i Tegefjäll.

Solen har strålat och det har varit flera minusgrader med gnistrande snö. Vi har verkligen haft tur med vädret.

När Patric och Chelsie, yngsta dottern åkt klart för dagen mötte vi upp dem på Tegetornet och tog en fredags after ski, lika trevligt varje gång att vara där. Allt är sig likt, även ägaren till stället, han har inte förändrat sig särskilt mycket sedan vi började att komma dit för c:a 15 år sedan.

Det känns såklart lite jobbigt att inte åka skidor för det är ju därför vi är här, fast ramlar man och slår sig , ja, då är det bara att acceptera att man inte kan glida runt i backarna och njuta av fjälltopparna. Jag får i stället njuta av utsikten från ett annat håll, mer åt markhållet sett.

En olycka kommer sällan ensam…I morse när jag kastade mig ner i den folktomma Ullådalsbacken gick något snett, ett tu tre låg jag i en hög mitt i backen. Typiskt nog hade vi glömt ryggskydden på landet och det var på ryggen jag landade, ordentligt. Inte ett ben i kroppen kändes okej. Ledbruten och skärrad körde Patric hem mig till stugan igen. Jag har tagit det lugnt hela dagen, skulderpartiet känns bättre men bäckenet hämtar sig fortfarande, för när jag ramlade flög benen rakt upp i himlen och jag kunde inte hindra dem från att nästan stå i spagat i luften, vig har jag aldrig varit. Jag hoppas att jag känner mig bättre till i morgon. André tog natttåget till Uppsala i går, han var tvungen att åka hem för att vara med på en obligatorisk undervisning i dag. Corinne följde inte med till Åre i år eftersom hon måste vara hemma och plugga.

I sådana här burkar åkte man förr upp på Hummeln i Åre. Man får vara glad att säkreheten är mer prioriterad idag.

”Onskan frodas när de goda låter bli att ingripa.”