Vilken inledning på det nya året, 21 minusgrader på landet.

I morse tog vi en promenad på isen. Jag är inte jätteförtjust i att kliva runt på isar eftersom jag är rädd att ramla i, men den här gången kändes det tryckt och bra. Även om det har varit iskallt ute så har solen tindrat och naturen ser ju helt fantastisk ut i det soldränkta landskapet. Brasan i vardagsrummet har gått varm, vårt föråd med ved verkar aldrig sina och det är ju bra med tanke på att vi eldar rätt mycket både i stugan och i kakelugnen hemma.

Såklart ville vi prova på den nya tiktok trenden och slänga upp varmt vatten i den iskalla kylan, det gick sådär.

Då och då knäpper och låter isen väldigt mycket, då vet man att det snart dags för en stor båt att glida förbi, det är lika fascinerande varje gång att se dem.

På måndag är det dags att kavla upp ärmarna igen och sätta igång och arbeta. De två första dagarna har vi planeringsdagar, på måndagen bjuder skolan på middag och efter det blir det någon sorts happening som kommer att ske i gamla stan. Det känns som en en ganska lagom arbetsstart på det nya året.

Som rubriken lyder blir det ett inlägg om mina krämpor. Var god skrolla förbi om ni vill slippa läsa om gnäll.

Kan inte säga att det här jullovet kommer att gå till historien som något minnesvärt och det kan kanske i sin tur bero på att jag mestadels varit förkyld och sjuk. Tyvärr har jag även dragit på mig ett gäng med krämpor. Herregud! kan det vara så att jag börjar bli gammal på allvar? Ja, jag blir ju 60 i år och det låter ju inte särskilt ungt. Nåja, för att övergå till mina besvär, i mitten av december så genomgick jag zoledronsyradroppsbehandling (jösses vilket långt ord) för min benskörhet. Vid benskörhet krymper man, men jag har tydligen vuxit och är nu 184 cm efter att alltid ha varit 182,5 cm! Droppet gick bra att ta, men bivärkningarna var desto jobbigare, jag fick hög feber och ont i kroppen, efter det hoppades jag att det skulle bli lugnt, men icke. Jag har nu börjat få jätteont i tandköttet, det gör ont i omgångar och det ilar i vissa tänder (zoledronsyran kan påverka tänderna). Jag ska till min nya tandläkare i mitten av januari så jag får se vad hon säger. Min andra krämpa är min astma som jag inte alls fått någon bukt med sedan i början på sommaren. Jag har slemhosta som gör att jag hostar nästan non stop, det påverkar även min andning till det negativa. Läkaren har skrivit ut ny astmamedicin till mig, patienter med svår astma tar den, men nu efter 3 veckor känner jag ingen skillnad alls. I går bestämde jag mig för att ta en promenad i kvarteret, när jag gått en bit satte slemhostan igång och jag började konstant hosta och vek mig som en fällkniv för att jag inte fick någon luft, ett tag undrade jag hur i fridens dag jag skulle ta mig hem. I mitten av januari ska jag göra en större astmautredning och då hoppas jag att jag får bättre förståelse för vad som pågår. Sist men inte minsta av mina åkommer är min högerhöft, den krämpan har jag haft i många år men som kommer och går i olika stadier. I nuläge går jag hos en sjukgymnast för att bli bättre. Under jullovet fick jag 4 övningar som skulle repeteras som i mitt tycke är in absurdum, de ska göras morgon och kväll, vilket inte blivit av med tanke på att jag inte skulle göra någonting annat än det under jullovet. Då så, nu har jag nog fått med alla krämpor inför det nya året. Det kändes skönt att få göra ett riktigt gnällinlägg, skål!

Och god fortsättning på det nya året!

Den här nyårsafton blev inte riktigt som jag hoppades på, tanken var att vi skulle på nyårsbaluns hos våra goda vänner på Kungsholmen, men så blev det inte. Chelsie fick ont i halsen och hög feber, själv blev jag dunderförkyld och helt däckad, snorpappret har gått varmt och min astma dök till ny bottennivå… igen. Som tur var hade vi kvar en flaska Richard Juhlins bubbel så den fick duga. Min aptit var det inget fel på, så efter att Patric varit och arbetat en sväng åkte han och handlade och överaskade oss med en massa godsaker till middagen. Under kvällen lagade Patric mat medan jag snorandes tittade på.

Han kan min man, maten var helt utsökt. När klockan slog tolv ringde vi Sofie och gratulerade henne på födelsedagen, hon fyller 22 år i dag, hipp, hipp, hurra!

Då blev Chelsie, yngsta dottern äntligen myndig, som hon har längtat efter denna 18-års dag. Hon är sist ut i sin klass och det har varit ett ganska plågsamt år för henne eftersom nästan alla hennes kompisar fyllde 18 år redan i våras.

Vi firade henne med god mat och öppnade skumpan som vi väntat med att knäcka till just detta tillfälle.

Efter middagen gick vi ner till en bar i närheten av där vi bor och tog en öl. Ungdomarna fortsatte sedan vidare medan jag och Patric gick hem.

Den här dagen kommer att bestå av att städa och röja upp, nästan alla barn har bott hemma under julen och i dag börjar de skingra sig. André tog flyget upp till Umeå i morse, han ska fira nyår där och Corinne åker hem till Uppsala för att fira in det nya året på sitt håll. Själv har jag börjat plocka undan julsakerna och göra fint inför nästa kalas, Sofie fyller 22 år på nyårsdagen.

Jul är en av mina favorithögtider, jag älskar doften av hyasint med en blandning av saffran och kanel. I år fick vi också njuta av pudervit snö som singlat ner på Mosebacke torg.

Under natten hade tomten lämnat ett litet avtryck i barnens julstrumpa.

På förmiddag tog vi Djurgårdsbåten över till Galärvarvet och tittade till familjegraven som ligger högst upp på toppen. Det var skönt att röra på sig innan innan det var dags för ”dopp i gryta” till lunch.

Efter lunch knackade hustomten på och vi fick ett spel.

Det var inte vilket spel som helst utan en mordgåta som vi satt och klurade över fram till Kalle Anka, sedan var det paus för middag och julklappsutdelning, men efter det fortsatte vi att lösa mordgåtan, vilket vi till slut lyckades med. Kan verkligen rekommendera spelet.

Som vanligt stoppade vi i oss alldeles för mycket mat. Patrics revbensspjäll blev en julhitt, den hade bland annat marinerats i en flaska glögg och diverse andra olika ingridienser i ett dygn.

Tomten överaskade och kom på besök för paketutdelning och julkramar.

Vi avslutade kvällen med att sjunga, det ingick i ett spel jag och Patric fick i julklapp, det var så himla mysigt! I dag har vi promenerat i Stora skuggan och lekt. Jag gick först och ropade åt dem att gömma sig, medan jag blundade och räknade till 10 eller 5, därefter tittade jag upp och fick inte röra benen men jag fick vrida kroppen fram och tillbaka för att se om jag såg någon. Patric var inte den bästa på att gömma sig, men de övriga var snabba och även helt svettiga efter att ha lekt den ett 10-tal gånger. Det blev ett ordentligt motionspass.

När jag summerade ihop 2023 såg det en aning dystert ut men det dök också upp en och annan godbit, men hur såg året egentligen ut?

Januari började ganska deppigt för både jag och Patric opererade oss med en veckas mellanrum, han för prostatacancer och jag opererade mig för tredje gången för bröstcancer inom ett halvår.

Under en ganska lång period fick vi inte lyfta något som vägde mer än 1 kg. Vi tog det som en utmaningen och gick ut och handla flera gånger per dag för att komma ut och röra på oss, det blev en ost här och en liter mjölk där. När jag väl fick börja lyfta blev det en hel del Satsbesök, min muskelmassa var i botten under den perioden. I april började jag åter arbeta och jobbade 50%, det kändes bra. Årets Valborgsfirande blev en hit, den absolut roligaste firandet på många år, jag småfnissar fortfarande åt den dagen bara jag tänker på det.

I maj började jag arbeta 100%, det tog på krafterna vill jag lova, jag längtade mest till landet. I år hade vi verkligen tur med midsommarvädret, det blev en toppendag på bryggan på landet.

Under juli månad blev det begravning, Patrics mamma dog och vi var hemma i stan ganska mycket och tog hand om bohaget efter henne.

När semestern var slut rakade Patric äntligen av sig skägget, hallelulia! Under hösten har jag och Patric varit ganska kulturella, gått på teater, bio och show, det kommer vi förhoppingsvis fortsätta med även nästa år.

Det har blivit många svamputflykter under hösten, vi hittade flera jättebra ställen inte långt från där vi har stugan. Numera är det fullt i frysen med svamp både hemma och på landet.

Det här året har nog varit ganska tufft för barnen med både min och Patrics cancer, såklart hade jag helst velat bespara dem från allt detta, men det går tyvärr inte att få det ogjort.

Mitt beslut att gå ner i tid och arbeta 80%, med lediga fredagar har bidragit enormt till min återhämtning, det är ett av mina bättre beslut i livet. Tanken är att jag ska fortsätta med det, jag vill inte tillbaka till en heltid igen.

Det är tur att jag har Patric att luta mig mot när livet har varit som skakigast. Han är min klippa och min allra bästa vän sedan 1992. Jag ser fram mot 2024 som förhoppningsvis blir ett år där vi kan lägga cancern bakom oss.

God jul!

I går morse satte vi kurs mot Sigtunas julmarknad.

På vägen mot bilen såg vi knappt en kotte på Medborgarplatsen.

Det är verkligen en härlig traditionen att fika med en stor kopp kaffe och en juldopp på tant Brun, det har vi gjort sedan barnen var små. Själv bodde jag i Sigtuna som barn och besökte julmarknaden även på den tiden.

Alltså hur söta är de inte?

Att alla mina barn har barnasinnet kvar är få förundrat, de kan verkligen konsten att leka och ha kul.

Efter julmarknaden åkte vi hem och klädde upp oss till tänderna för nu var det dags för Nobelmiddag med prisutdelning.

Såklart fick alla varsitt Nobelpris och i år löd det så här:

Efter två veckor hemma blir det äntligen dags att gå till jobbet i morgon, ja, det tog sin lilla tid att bli frisk, men nu är jag på bena igen. Sofie, mellandottern följde med till landet i helgen, vi har myst i minusgraderna och gjort en fågelmatare.

Det finns en jättebra second hand affär i Västerås som vi tittade in i på vägen till landet och där fann jag flera fina stuvbitar som jag ska fortsätta göra bivaxdukar av, roligt att fynda och även slå ett slag för miljön. Vi gjorde också ett stopp hos vår lokala bonde och köpte färska ägg, lammracks och honung. De säljer också fårskinn, chili och tvålar, men det får bli en annan gång.

I fredags när jag tillfrisknat ordentligt tog jag en promenad längst med Götgatan och köpte julklappar, det kändes bra att vara ute och strosa, annars har jag beställt det mesta av klapparna på nätet, enkelt och smidigt. Jag gillar att vara förberedd så nu kan julen komma!

I dag är den första dagen på nästan 14 dagar som jag orkat göra något mer än att bara ligga i sängen eller hänga i soffan. Jag blev aldrig riktigt bra från min feber i förra veckan så därför kontaktade jag sjukvården och fick en ordentlig utskällning för att jag inte sökt vård tidigare. Ja, ja, lätt att vara efterklok. Förutom influensa har jag lunginflamation, det i sin tur har gjort att min astma är i botten. Läkaren sjukskriv mig veckan ut.

Jag började färga håret för ca:16 år sedan, på den tiden var jag mörkblond, där och då bestämde jag mig för att ljusa upp håret ordentligt och har sedan dess haft en ljus hårfärg. I våras sa ett av barnen att jag borde sluta färga håret eftersom det kan innehålla gifter och också med tanke på att jag har haft bröstcancer. Jag funderade på saken och bestämde mig i början på sommaren att ”embrace the gray” Alltså, det går ju ganska bra, men jösses vilken tid det tar för utväxten att växa ut.

En kollega på mitt jobb sa att det var jättelätt att göra egna bivaxdukar. Okej, tänkte jag , varför inte. Jag provade i dag och gjorde tre dukar och insåg att det faktiskt var ganska enkelt. Tyvärr får jag fortsätta en annan dag eftersom jag behöver fler fina tyger.

Så här gör du en bivaxduk:

1. Lägg ett smörpapper på en värmetålig yta, t.ex. en skärbräda i trä.
2. Bred ut tyget på smörpappret.
3. Stryk tyget så att det blir slätt och fint.
4. Riv bivaxet i små bitar och placera ut det med jämna mellanrum på tyget. Det går åt mindre än man tror.
5. Täck med ett till smörpapper och stryk försiktigt med ett strykjärn. Vaxet smälter vid 62-65° så det räcker att ha strykjärnet på mellanvarm .När allt vax är smält ser man tydligt ifall det saknas vax på vissa partier.
6. Lägg på mer vax och stryk igen. Det här momentet kan man få upprepa några gånger tills hela duken är impregnerad med vax.
7. Blir det för mycket vax så att det undre pappret är alldeles kladdigt kan man täcka duken med en bit hushållspapper och stryka igen, då suger pappret åt sig överskottsvaxet.
8. När du är klar kan du torka av det varma strykjärnet med en bit hushållspapper. Pappret suger åt sig vax som har hamnat på strykjärnet.
9. Nu är duken färdig att använda!

Redan i fredags när vi hade gäster över började jag känna på mig att något var på gång i kroppen och mycket riktigt, jag blev både hängig, lite febrig och förkyld dagen därpå. Även om jag inte kände mig helt bra på lördagen hjälpte jag Patric bära kartonger till hans nya kontor på Kungsholmen, alltså wow, vilka fina lokaler, de har loungeavdelning, en jättestor gemensam matsal och en bardel där de kan ta en afterwork på fredagar. Jag tror han kommer att trivas utmärk där.

Efter att ha baxat in allt på hans nya kontor tog vi en sväng till Sofie och målade om deras dörrar i lägenheten. När vi var klara åkte vi i en fullbelamrad bil till landet. Om vi hade många saker i förrådet på landet sedan flytten från gamla villa i Huddinge, är det ingenting i jämförelse med hur det nu ser ut. Med viss möda lyckades vi dock pressa in resten av sakerna från Patrics gamla kontor in i gäststugan, å, hej å hå, vad knökfullt med saker det blev. På söndagen däckade jag ihop helt när vi åter var på plats hemma i stan. Hela veckan har jag legat med hög till måttlig feber i sängen med en slemhosta som jag lätt skulle kunna vara utan. Jag tog ett corona/influensa test och det visade på att jag har influensa. Eftersom jag har haft feber sedan i lördags och mycket slemhosta tyder det på att jag troligtvis har en infektion i kroppen också.

Innan influensan bröt ut var jag och Patric på bio och såg dokumentären ”Miraklet i Gullspång” Handlingen lyder: Ett tecken från Gud får två norska systrar att köpa en lägenhet i svenska Gullspång. När de möter lägenhetsägaren på mäklarkontoret är hon en kopia av deras döda storasyster, som begick självmord 30 år tidigare. Har du inte sett den, kan jag varmt rekommendera den.

Det är tur att jag har en dotter som har kunnat roa mig, det har behövts eftersom jag intagit ryggläge hela veckan.