Gissa om jag kommer att ha träningsvärk i morgon! Redan nu känner jag av låren och filéerna ovanför. Vi har slitit som djur med att konka både ris och grenar för att därefter svischa  iväg med allt avfall från äppelträdet samt björnbärseländet. Mitt lidande inkluderar även alla rivsår på handleder och ett och annat blödande sår på benen.

Min favoritplats… tippen…har vi hunnit besöka fyra gånger på bara ett par timmar i dag, det måste nog vara rekord för oss, visserligen är vi där varje helg men bara en gång åt gången.

Vi är inte riktigt färdiga med allt än, vi håller på att fixar i ordning källaren så att det ska bli lite ordning och reda bland alla gräsklippargrejer och sylar.

När vi var klara med alla tippen besök utbrast min man: Nämen nu är bara det roliga kvar…ehhh? Om just den saken är vi inte heeelt överens, om vi säger så… källaren är inte min avdelning, helt enkelt.

Just innan jag skulle knalla ner till dit upptäckte jag stora dottern med med fingrarna i godispåsen…bokstavligt talat.

Nu ska jag dricka ett glas gott rött vin och äta en bit god mat och svinga upp fötterna på stolsdyna och inte göra många knop. I bland får man unna sig något gott efter en arbetsam dag.

Källararbetet kommer inte att försvinna, utan den lär nog vänta på oss även i morgon. Jag kommer med andra ord stå där early birdy och bita ihop käkarna  och hugga i.

Men fram tills dess är det förhoppningsvis lugnt och skönt.

So long så länge!

Glad i hågen nästan flög jag upp ur sängen i morse, det är inte alla dagar man vaknar upp av att man känner sig så pass pigg och utvilad  att man inte vill  ligga kvar och drälla i den varma sköna sänghalmen. Visst känns det bra när sådana stunder inträffar? Jag kan hur som helst inte föreställa mig en bättre start på morgonen.

Dessutom har vi haft en kort vecka och den har verkligen gått i raketfart, men allra gladast är jag över att det är fredag, underbart!

Jag känner mig helt redo för helg.

Mina stora barn är som tokiga i avokado, de äter helst det på ett surdegsbröd med lite örtsalt på. Det är nästan så att jag måste smyga och gömma de stackars gröna tingestarna när jag har köpt hem ett par, annars går de åt på nolltid.

Jag läste att danska restauranger har börjat bojkotta denna trend-grönsak och detta berodde tydligen på att danskarna ratar allt som inte har avokado i sig. Då tröttnade krogägarna på denna ensidighet. Vi har inte kommit dit än, så vi fortsätter att smaska i oss av denna vitaminbomb.

Just nu gör jag mig redo med några tålyft inför morgondagens slitgöra i  trädgården, det är inte klokt vad vi ska jobba, alla grenar från äppelträdet samt dessa björnbärstaggbuskar som ska forslas bort till tippen och det kan man ju inget annat göra än att längta till…eller hur?

Det blir nya friska tag i morgon.

Ha en riktigt fin fredag på er!

Hej!

Som jag längtar efter ett väderomslag, för vilket rugguggle-väder vi har här söder om Söder, det är alldeles för kallt för min smak.  Dagen har gått i motionens tecken: först tog jag och min ipod en promenad tidigt i morse. Finns det något härligare än att knyta på sig gymnastikskorna och plugga i öronsnäckorna och lyssna på en bra bok med en bra uppläsare när man är ute och går? Det är verkligen svårt att slå.

Jag kan gå i timtal bara för att fortsätta lyssna och njuta av boken. Det blir nästan en besvikelse när jag kommer hem, för jag vill inte riktigt att stunden ska ta slut…

Men jag hann inte mer än komma hem förrän jag och ”syster” bestämde oss för en träff och att ta en runda även vi,  det blev några timmars promenixande runt i bygden och även munnarna fick sig en ordentlig släng av sleven, så blir det  ju när man inte träffats på ett tag.

Vi tog oss en avstickare  också och hamnade i en kombinerad hår och skönhetssalong med inriktning heminredning. Haha, jag har inte bott tillräckligt länge utanför tullarna för att inte bli förvånad av sådana spännande butikkonstellationer. Allt i ett, liksom.

Pengapåsen låg tyvärr hemma så jag får snällt återvända dit när jag har den med mig nästa gång,  jag hittade nämligen lite smått och gott där som bara måste få följa med hem.

Ha det fint!

Storhelgen avslutades på det allra bästa sättet. Mellandotter tog sig  ett påskdopp. Ja, det är väl ingen här som tvivlar på att det var iskallt i vattnet?  Haha, nej, jag tänkte väl det.

Under de senaste 7-åren har hon modigt hoppat i spat omkring påsk, så man kan väl säga att även detta är en vår-tradition vi har inom familjen. Nåja, i alla fall en av oss.

När sillen återigen åkte fram på bordet, sa barnen bestämt nej till att äta mer av det. Jag förstod dem och det betydde bara en sak,  jag och min man fick äta desto mer av de feta rackaren och inte oss emot. Tyvärr hade vi redan ätit upp all Janssons frestelse ( med massor av god ansjovis i) annars hade det också slunkit ner.

Och nu är påsken över för denna gång , men det lär inte dröja länge förrän samma sorts mat ligger på tallriken igen sådär lagom till midsommar.

Det blev inte så mycket gjort denna gång heller på landet.  Utan det har varit en lagom ansträngande långledighet med både båtinköp och en härlig promenad med ö-grannen samt att jag  lagat en del mat.

Så mycket mer behövs det faktiskt inte vara, jag är nöjd.

Ha en skön annandag påsk på er!

I flera år har min man försökt att övertala mig om att skaffa båt. Och helt ärligt har jag inte varit helt sugen på det, av olika orsaker. När diskussionen åter igen kom upp, började min man med operation övertalning igen. Den här gången lönade det sig för jag kände att jag började mjukna upp en smula.

Inte bara det, jag mjuknade upp så pass mycket att vi slog till på en båt redan i dag. Jag är inte helt klar över hur det hela gick till men vad jag kommer ihåg så stod vi där i båtaffären och gillade en av båtarna jättemycket och vips hade vi gjort affär.

Barnen och min man är jätteglada…jag är fortfarande inne i någon sorts båt-chock-dimma.

Nu har vi hela sommaren som väntar runt hörnet.

I går grillade vi…alltså den doften som sprider sig från grillen är helt oslagbar, den letade sig till och med in genom fönstret. Tyvärr var det helt kylslaget ute så vi sprang mellan grillen och köket.

Till slut tröttnade min man och riggade upp en termometer på grilllocket så han kunde se hur många grader köttbiten kommit upp till med hjälp av vår kikare.

Jamen är man gift med en Uppfinnar-Jocke så är man.

Det är synd att skumpan finns hemma i stan, annars hade den knäckts i kväll. Jag får leta fram något ur gömmorna som kanske är någorlunda likvärdigt.

För här ska det firas!

So long, så länge!

Glad påsk till er alla!

Varje år enligt tradition gömmer påskharen alla påskäggen i trädgården. Det är alltid lika spännande att gå ut och leta reda på dem, gäller stora som små.

I år hade påskharen lite bekymmer eftersom det finns en massa snö som vi tidigare varit ganska förskonade från. De godisöverfyllda påskäggen får ju för allt smör i Småland inte bli blöta, men det rådde påskharen bot på med hjälp av några plastpåsar. Jag älskar detta intelligenta djur.

Såklart har vi målat ägg och lekt en massa påsklekar, allt detta hör ju liksom till på påsken och man blir aldrig för stor för att leka, eller hur?

I år trappade vi upp äggrullningsleken en aning, ägget fick passera genom ett rör och det gjorde tydligen susen, i alla fall om man får tro sonen som vann.

För att inte tala om all frisk luft och motion som man får…

Jag önskar er en riktigt fin påskafton.

Det känns att det är lååångfredag i dag, kroppen känns som en hängmörad ryggbiff efter en natt med orolig sömn.

Den här  dagen har verkligen gått i snigelfart.

Redan vid lunchtid kom vi  till torpet på ön. Barnen var inte lika entusiastiska att hänga med ut men lockades dock av det stora godis -och matorgien som kommer att äga rum i morgon. Lyckligtvis för dem så är även gårdagens godis fortfarande näst intill  intakt.

Det kan ha att göra med att jag inte såg röken av en endaste kvast i går, var tog alla påskkärringar vägen? Försvann alla till blåkulla eller var det bara de från söder om söder som försvann dit? För hemma hos oss var de iallafall inte.

Ute är det vitt överallt ett typiskt aprilväder, ena minuten strålande sol andra minuten snö och minusgrader. I stugan är det varmt och skönt och vi har krupit upp i soffan och myst mest hela dagen.

Det känns jätteskönt att vara här ute på landet, det är så lugnt och tyst och jag njuter av varenda minut. Den bästa nyheten är nog att slippa kratta löven som jag hade tänkt ge mig hän åt denna helg, nämen oj så tråkigt.

Risken är tyvärr betydligt större att jag måste ta fram snöskyffeln och börja skotta mig fram här på ön, hur osugen är jag inte på ryggskott…

Det blir nog till att fortsätta stugmysa ett tag till, det är så mycket skönare och varmare här inne.

Ha det gott!

I går kväll när familjen åkte och storhandlade inför helgens firande så blev det en hel del inhandlat. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det borde vara förbjudet för barnen att följa med till matvaruaffären…när vi kom ut ur butiken hade barnen krängt på oss alla möjliga sötsaker därifrån.

Min man som inte är lika luttrad och erfaren som jag i dessa sammanhang  lät dessvärre de små rackarna plocka på sig både det ena och andra och även det tredje.

Nu hoppas jag för guds skull  att alla traktens påskkärringar gör en visit hos oss för vi har kilovis med godis i beredskap. Kommer ingen finns det risk för barnens liv…En liten gissning är att barnen redan i går tänkte ut denna djävulska plan som gör det möjligt för dem att själva stoppa i sig denna ansenliga mängd sötsaker i dag, de är inte dumma de små liven.

Det här är bara början på utbudet…

Och julen varar intill påska…

I år ville inte yngsta dottern klä ut sig till påskkärring. Nä, hon bestämde sig i stället för att vara en hönsmamma, hehe. Sminkningen stod hon själv för. All in, kan man säga.

Dagen till ära kom även rabarberplantan ner i jorden. Vi hittade ett jättebra ställe i trädgården som vi satte ner den i.  När jag och sonen som bäst höll på med planteringen slog det plötsligt upp en gödselstank utan dess like, jamen urrk vad förfärligt det luktade.

Näst intill lite groggy stod vi där och svajade medans vi tryckte ner det sista av blandningen. Kogödsel är definitivt inte min grej och med tanke på sonens ansiktsfärg tror jag att han håller med.

Jag börjar svagt ana att vi kanske inte har helt rätt förutsättningar för att bli någon Mandelmann-familj men hoppet är inte stendött, än. Och som min far skulle ha uttryckt det hela, finns det liv finns det hopp. (Gäller i alla sammanhang.)

Jag önskar er en fortsatt trevlig skärtorsdag. So long, så länge.