Lite rund under fötterna är jag nog, kanske inte riktigt i den bemärkelsen man kan tro, utan mer efter en dag på sjön. Det har gungar rätt friskt i båten vilket jag inte är så van vid, men det börjar lägga sig efter ett par timmar på torra land.

Vi har hunnit med att åka genom vackra båtkanaler och att stötta vår ö-granne när hon hämtade ut sin båt på båtvarvet en bit härifrån. Det gick alldeles strålande och av ren glädje började vi skrattande vråla något om girlpower när vi lyckades ta oss ut ur båthamnen..hehe, we made it.

Barnen har varit eld och lågor och mellandottern har tränat både på att förtöja, backa och manövrera båten. Även detta har gått superbra, hon är allt en riktig skeppare damen i fråga.

Att äta glass i båt är tydligen ett måste, fick jag höra, därför blev det ett stopp på Ica för att införskaffa dessa förnödenheter samt varsin godispåse.

Det suger verkligen i magen efter en dag på sjön. Snart ska vi tända grillen och förbereda oss för en middag med hamburgare och en massa godsaker till.  Det ska bli mysigt att grilla och koppla av efter dagens sjögång.

Trevlig kväll på er!

Redan i eftermiddags åkte vi ut till landet, tack vare att min man kunde sluta tidigare från jobbet.

Innan vi åkte ojade jag mig ordentligt när jag tog en titt på allt som skulle med. Min man förkunnade bestämt att  sågbordet och sågklinga på 100 kg bara måste med om han skulle kunna fixa till ett par snygga lister på toaletten i stugan. Jamen hur sugen är man att kånka ut en sådan till ön, i en skottkärra?

Med lite hjälp av takboxen fick vi plats med allt och kunde stuva in det sista ( även räfsan )  det blev som vanligt knökfullt med både grejer och barn. Innan vi åkte fick vi äran att plocka med oss ett annat syskonpar i stället för tvillingarna som har ett fullspäckat program i helgen och kommer att vara hemma i stan i stället.

Barnen är inte jätteförtjusta i fisk men älskar lax i alla dess former. Då gäller det att få i dem av den nyttiga omega 3 så det blir till att göra lax i olika konstellationer.  Den här laxen åt vi häromdagen.

Laxrosetter

kallrökt lax

Philadelfiaost med gräslök

Finhackad rödlök

Citron

Rostad bröd

Gör så här:

Bred osten och den finhackade löken på laxen rulla i hop den och lägg den på en rostad brödskiva. Platta till laxen i toppen så att den breder ut sig som en ros . Strö över allt med lite citron.

Bon appetit!

Pollensäsongen är här igen på allvar.

Och som ett brev på posten varje år i Maj-månad kommer äldsta dotterns årliga pollenattack, dottern går omkring och snorar, nyser och ögonen är röda som stoppljus.

Hon är av den hurtigare sorten som brukar ut och jogga. Igår bestämde hon sig för att hoppa upp på träningscykeln i stället för att ut och kuta. Det var inte direkt med ett leende på läppen men eftersom hon vill röra på sig så fick hon hålla tillgodo med min favoritpryl….*host*, favorit var kanske att överdriva en smula.

Just nu är det  till och med jobbigt för henne att sticka ut näsan utanför ytterdörren. Tyvärr innefattar det att alla dörrar och fönster måste vara stängda här hemma.  Vi andra är inte lika happy över det men vi anpassar oss. Yngsta dottern har också fått en släng av pollen-känningar men inte lika illa som stora syster, tack och lov.

Nu är det dags att göra lite nytta här hemma. Dammsugaren är nästan igång, den väntar bara på att jag ska släppa pekfingret från tangentbordet och det gör jag nu.

So long, så länge.

Jag som trodde jag kunde pusta ut med alla dessa försäljningar av allt möjligt otyg som barnen har plågat oss med, både från skolan och föreningslivet under de senaste åren. I min enfald trodde jag att  man inte heller höll på med sådant i andra ring på gymnasiet tills mina tvillingar kom hem och skulle börja kränga kakor till oss. -”Stopp och belägg, vad händer här?” undrade jag när jag insåg att jag måste köpa kakor och kex för minst 500 kronor per barn.

Gissa vad som står i köksbänken i detta ögonblick?

När äldsta dottern berättade att de måste sälja mer av dessa kex och kakor snart igen höll jag på att trilla baklänges. -”Det kommer ju att ta flera år innan allt kalasknäcket gått åt,” stönade jag. Visserligen är rosmarinknäcket helt ok men 18 låder mer av det är man ju inte särskilt sugen på.

Helst av allt skulle jag bara vilja swisha över pengarna utan några som helst kakor emellan, men det gick tydligen inte.

Ändamålet är bra, pengarna ska gå till klassens studentflak nästa år och det är toppen. Men just i det här fallet var det definitivt ingen fördel med att ha tvillingar…det blev dubbelt av allt.

Nu ska jag fortsätta att njuta av detta strålande väder. Jag kanske tar ett kex till kaffet, så att de går åt menar jag, det finns ju en risk att de börjar samla damm…

So long, så länge.

Pju, vilken dag, hela jag är spänd som en sträng på en lyra efter dagen bravader. I morse åkte jag och min man ut till landet för att hämta hem vår båt från båtaffären.

Innan vi kom dit åkte vi runt på en shoppingtur, jösses vad med båtprylar det finns. Vi hade nog kunnat köpa med oss det mesta men hejdade oss  och köpte bara fendrar, flytvästar för sex personer, snören och en del annat som jag inte vet vad de heter, yes,  lite ringrostig är jag och har glömt namnet på det mesta i båtväg.

Redan halv elva hörde jag hur min mans mage började knorra, till en början lite diskret för att sedan eskalera och magen lät mer eller mindre som ett jetplan. Därför hade nöden ingen lag…

Mätta och belåtna redan innan elva fortsatte vi vår färd mot landet. Efter en del pappersfix gjorde vi oss redo för att hoppa in i båten och börna i väg.

Vi hade inte helt tur med vädret för det blåste styv kuling enligt min man.

Båtfärden gick undan, ögonen lika så, att mina tårkanaler fortfarande är intakta är ett mysterium. När vi äntligen kom fram till bryggan bestämde vi oss för att vänta med att åka ut igen för att testa hur snabbt den går…näää,  det var inte riktigt läge för det med tanke på denna styva kuling.

Mitt i alltihopa försökte jag mig på en selfe,  som ni ser gick det ju jättebra.

Min man är ganska påfrestande just nu, för han pratar enbart om knapar och knopar. Och känner jag honom rätt kommer jag att sitta lååånga stunder framöver och bli förhörd  på alla dessa båtmojixer… som jag längtar…

Om ni undrar vad detta ska bli är det början på en pålstek, tydligen kan han inte göra knopen om han inte  berättar om sagan bakom knuten, som handlade om en prinsessa och någon drake i en sjö. Själv har jag aldrig hört talas om saken. Han hotade dessvärre med att den blir kvällens godnatt-saga.

Jag önskar er en trevlig helg!

Jag borde fylla år oftare, en gång i månaden, minst.  I morse blev det både skönsång och paketöppning på sängen. Jag älskar att bli bortskämd med en god frukost och en massa kramar tidigt på morgonen.

Det fanns en sak som jag önskade mig i present och det var en penna, jag återkommer om den…

Jag har länge sökt efter en enkel men ändå stilfull väska, till slut hittade jag en modell som jag kunde tänka mig och nämnde det till min man för länge sedan.

Eftersom den var lite dyr har jag gått och hoppas på ett mirakel i plånboken vilket tyvärr inte har inträffat. Endast ett par malar har skymt sikten när  jag öppnat den, så jag har fått nöja mig med att  tråna och sukta efter denna goding till väska.

Därför blev det en riktig  överraskning när jag öppnade ett av paketen i morse och där låg my precious till väska, den lyckan.

Åter till pennan. Hemma hos oss äter man pennor…på riktigt, det måste vara så för varje gång jag ska använda en finns det oftast bara kvar en gammal tusch-penna som jag måste blöta upp på tungan innan jag kan använda den.

Varje gång blir jag lika lack. Ett tag började jag gömma undan ett och annat, det gick sådär. Tyvärr har hjärnan inte fått tillräckligt med motion. Det är bara att konstatera att jag har ett lätt sviktade minne på vissa områden.

Nåja, vi går vidare…

Barnen hade gått ihop och köpt en silvrig Parker-penna till mig  och har även graverat in mitt namn. Jag blev jätteglad! ”Äntligen”, tänkte jag,  ”min alldeles egna penna med namn och allt”. Nu undrar jag såklart hur länge den kommer att finnas kvar. Ni får kalla mig misstänksam men med alla dessa pen-knyckare är jag lite på min vakt.

Helst av allt skulle det finnas ett larm på den, men man kan ju inte få allt.

Jag har gått omkring här hemma och småtrallar glatt. Pennan har gått varm för  jag har passat på att skriva ner allt möjligt innan den mot förmodan skulle försvinna. Väska och jag har stått framför spegeln ett par gånger redan. Den är som gjord för mig, vi älskar varandra, nu är det sagt.

Lite senare i kväll vankas det god middag, min man sa något om att han köpt en flaska rött vin som han tror att jag kommer att älska, inte illa, inte illa. Men framförallt längtar jag efter tårtan, mums.

Ha det gott!