Kategori: Familj

Det märks att augusti är här, solen sänker sig brinnande ner mot horisonten och det är dags för de djupröda kräftorna att ta plats på faten.

Vi åkte förbi KräftRolf i Köping som säljer nyfångade och billiga Hjälmarekräftor, vi köpte upp oss på 3 kg av de supersmarriga härligheterna.

Vilken fest!

I fredags var vi hembjudna till vår vän som fyllde år. Tanken var att vi skulle hålla till i deras trädgård och det gjorde vi tills det började ösregna.

I stället tryckte vi ihop oss i deras jättefina inglasade veranda, vilket var mysigt. Kvällen till ära gjorde självaste mästerkocken maten.

Den tjejen kommer att gå långt! Hon har så många talanger att man bara häpnar och appropå talang så hade jag turen att hamna i Chelsies lag när det var dags för musikquiz, låt oss säga att det gick fantastiskt bra med henne bakom rodret.

Hm, den finska gruppen, Boomfunk MC gick vi bet på, alldeles för svårt.

Det blev en kortis för mig i stan, bara fram och tillbaka för lite fest. Jag kommer att fortsätta vara på landet i nästa vecka också, Patric åker hem på måndag och förhoppningsvis kommer han ut till landet på torsdag. Nu börjar kvällarna definitivt bli mörkare, det kunde man konstatera när vampyrerna, eller förlåt fladdermössen susade förbi i ilfart.

Det startade redan i vintras när vi började smida våra bastuplaner, här mäter vi ut var bastun ska stå och så här hög ville vi att den skulle vara.

I maj blev det dags att gräva och gjuta plintar, det var ett tungt arbete, det fanns massor med stora tunga stenar i marken.

Bastustommen börjar ta form.

Taket måste skyddas innan tjärpappret var på plats.

I våras rev vår granne sitt hus och av dem fick vi fullt med virke, en dörr och jättemånga fönster. Vi har använt mycket av det till bastun, jag älskar återvinning.

Vi var tvungna att lägga in fasadplankor i bastun så att de kunde torka ordentligt eftersom det regnade mycket under en period.

Fasaden kom på plats.

Jag älskar verkligen färgen på bastun, tjärvitrol, den har en fantastisk doft av tjära och fasaden kommer att bli allt gråare med åren.

Min fantastiska lilla nisch, så otroligt fin detalj.

Patric börjar bygga golv i både bastu- och relaxavdelningen.

Dags för isolering och bygge av innertak och väggar.

Stommen mellan basun och relaxen blev klar.

Vi målar väggar och tak i bastun med en jättefin grå vaxfärg från Finland.

Den tunga och otympliga Harviadörren kom på plats, med hjälp av tvillingarna.

Efter att dörren blev uppsatt, blev det dags för den vedeldade Harviaspisen att installeras på rätt ställe.

Vedspisen har en vattenbehållare som värmer upp vattnet så att vi kan tvätta oss i bastun även vintertid. Det finns springor i golvet så att vattnet kan flöda fritt rätt ner i marken.

När aggregatet var på plats börjar Patric byggde ihop lavarna.

Nu väntar vi bara på sotaren. När inspektionen är godkänd och klar kan vi sätta igång och börja basta, med den här utsikten, det blir fint.

På framsidan ska ytterdörren målas ett varv till. Takstolar- och undertaket ska också få sig en omgång. Relaxavdelningen är inte klar än och det återstår en del listarbeten. Förutom min lilla nisch på baksidan av huset byggdes det en annan liten detalj som jag önskade att Patric skulle göra, den finns under fönstret.

Egentligen inget märkvärdigt alls, men ett rolig inslag, som jag gillar jättemycket.

Jag blev så nöjd, älskar de små detaljerna på huset. När vi från början pratade ihop oss om hur vi ville ha det, så sa vi att vi vill ha en ruffig bastu och jag tycker att den känslan kommit fram. Under hösten ska vi bygga ihop altanen fram till bastuns front och sedan ska vi göra en grind mellan staketet och bastun, mycket jobb återstår och så får det ju lov att vara.

Patric har verkligen gjort ett hästjobb, all ära till honom! Han har gjort allt helt själv med pyttelite hjälp från mig. Med hjälp av nätet och en massa böcker har han byggt denna välbyggda och snygga bastu helt på egen hand, han är helt otrolig!

I går gick vi och tittade på Rocky Horror Show på Zita-biografen. Jag utklädd till Janet och Patric till Brad. Alla kläderna utom koftan hittade vi på en second hand affär i Köping.

Simon, Corinnes kille var utklädd till Frank-N-Furter.

Patric gjorde pizza till alla innan vi begav oss i väg, jag med min voluminösa rosa skapelse och de andra i något mindre uppseendeväckande klädstil.

Ungdomarna tyckte att biobesöket var… en annorlunda upplevelse och det kan jag verkligen hålla med om, inget var normalt. Jag har sett den tidigare, det var när jag bodde i Los Angeles när jag var ung.

I morse åkte vi till landet, jag kommer att vara här ett tag framöver. Patric åker hem på måndag och jobbar, därmed blir jag solokvist i stugan. Det kommer inte att gå någon nöd på mig, jag har massor utav skoj att göra.

Efter att ha uträttat en massa ärenden hemma i stan under veckan pustade jag och Chelsie ut och åt varsin pistageglass som var så söt så man kunde smälla av. Det räckte med två tuggor så var man proppmätt.

Dessförinnan har jag njutit av alla dessa magiskt varma sommarkvällar på landet.

Men när man bor mitt i stan tycker jag att det är något svårare, jag kommer inte ut på samma sätt som på landet, men jag försöker ändå glädja mig åt storstadslivets alla fördelar. I går blev det en pubrunda med Sofie, Chelsie och våra kompisar.

För några år sedan hörde Patrics pappas fru av sig från sitt kloster i Italien, hennes meddelande gick via Patrics faster och kusin som också bor i Italien. Nunna, som hon numera är, ville ha kontakt med Patric. Barnen och jag har tjatat jättelääääänge på att Patric ska höra av sig till henne, men han har varit motvillig. Saken är den att Patrics pappa dog för c:a 45 år sedan och nu undrar vi alla: vad vill ”syster Rachele?” I helgen tog vi saken i egna händer, Corinne snodde ihop ett brev på italienska som jag la på brevlådan. Vi gjorde det såklart med Patrics godkännande.

Bollen är i rullning!

Det har varit en helt fantastisk helg, med varmt och skönt väder och ett jättehärligt sällskap. Corinne och hennes kille Simon följde med till landet redan i torsdags.

Vi har varit på jakt efter kantareller och hittade ett par torra sådana, de fräste jag upp med massor av smör och serverade dem som tillbehör till middagen .

Man skulle kunna tro att det skulle fläkta lite på sjön, men nej då, det var knappt en vinpust när vi susade ut med Gula faran. Vi stannade till på ett skuggigt men mysigt ställe och fikade i båten, morotskaka och kaffe, mums!

För flera år sedan fick Patric en pizzasten i present av barnen, den har använts en endaste misslyckad gång innan denna helg. Som tur var kunde Simon lära oss hur det ska gå till. Men innan pizzafixet åt vi en rackarns god skagenförrätt, med nyckelpigevin till.

Att laga pizza på sten var himla kul, alla hade sina positioner runt grillen. Corinne penslade på gräddfilen, Simon västerbottenosten, Patric slängde på citronerna och Corinne avslutade med sparrisen. De behövde vara väldigt effektiva och snabba, vilket de var, förutom det var det stekhett runt stenen.

Mitt uppdrag blev att ta emot pizzorna och salta och peppra dem, en lagom arbetsuppgift med tanke på trängseln vid grillen. .

Det har varit så mysigt att kunna sitta på trädäcket varje kväll och bara prata, lyssna på musik och umgås.

De övriga barnen har lite olika saker för sig just nu, Chelsie arbetar mycket nattpass på Max, André tågluffar i Europa och Sofie har en sommarkurs i ölbryggning. Själv tog jag ett kort på vår kringfarande granne, när hon/han laddar upp för att kasta sig över vår eller någon annans grannes trädgård.

Låt aldrig sommaren ta slut!

Mycket kan man säga om amerikansk politik, men nu är det rena rama vilda västern, Donald Trump skjuten i örat, en hårsmån från att stryka med. Joe Biden kastar in handuken och vicepresident Kamala Harris kommer troligtvis tar över stafettpinnen. Men den stora frågan är -hur kommer detta att sluta och vem kommer de amerikanska medborgarna att välja?

Efter ett par härliga dagar i Danmark är jag nu åter på landet. Patric har börjat arbeta igen och är hemma i stan. För över en månad sedan fick jag syn på en soffa som hade gjorts om till en säng på en second hand butik. Jag föll pladdask för den och försökte övertyga Patric om att köpa den. Han var kallsinnig och sa nej. Jag har haft otroligt svårt att släppa den och i förra veckan när vi hade ett ärenden i närheten av butiken sprang jag över för att se om den var kvar, trot eller ej men där stod den och glänste, den här gången sa Patric ja till köpet.

En mycket nöjd fru!

I går satte jag tänderna i skönheten och har börjat slipa bort all lack. Jag använder slipmasinen till det stora jobben och sitter och handslipar de små detaljerna, det är mycket pillipill.

Under lång tid har jag renoverat och fixat med gamla men även nya möbler. När jag ser något som jag verkligen gillar och vill ha, ser jag ofta framför mig hur jag kan förbättra föremålet. Ibland blir lösningen enkel som ex köksbordet på landet. De gamla ägarna lämnade kvar bordet som var målat i orange och svart och stod inklämd i en av bodarna. Jag slipade och målade om det och blev jättenöjd med hur det blev.

I vintras när min astma var som värst, togs det en massa prover. Det visade sig att mitt tryptasvärde var väldigt högt. Det lilla som fanns att läsa om mastocytos diagnosen var minimalt, men vad jag kunde utläsa av det, innebar det att man kunde få en anafalaktisk chock om man blev stungen av ett bi eller en geting. För ett tag sedan träffade jag överläkare i området. Det visade sig att mastcellssjukdomar är mycket sällsynta och att det knappt finns någon forskning på det. Läkaren kunde inte ens påvisa om det fanns något samband att få anafalaktisk chock av ett bi/getingstick eller inte, allt var högst oklart. Läkaren gissade att i mitt fall kanske jag har familjär hypertryptasemia, alltså något ärftligt, jag gjorde ett DNA-prov som ska analyseras och som kanske ger besked i frågan. Jag kom dit som ett frågeteckan och jag gick därifrån som ett också. Rådet jag fick; lev som vanligt och kom tillbaka varje år och ta ett nytt prov, great!

I torsdags tog jag och Patric bilen till Köpenhamn, färden gick via Helsingborg-Hälsingör. Det blev en kombinerad 60-års present och den råkade också samanfalla med vår bröllopsdag, så lägligt. Vi tog hur som helst in på ett jättetrevligt hotell som låg nära centrumkärnan.

När jag kom in på hotellrummet får jag syn på ett foto på en karl och bredvid ligger ett grattiskort. Förvånad höjde jag på ögonbrynet och undrar vad detta är. Patric skrattade och berättade att han önskat en bild på Liberace när han bokade rummet eftersom det sammanföll när jag fyllde jämt i våras, haha, jag dör!

Innan vi åkte till Danmark, bestämde vi oss för att denna långweekend skulle innehålla både god mat, mysiga pubar och att vi skulle ta del av något kulturellt och anamma lite dansk tradition, en lagom blandad kompott. Först ut var nubben till smörrebrödet.

Skål!

En mer spännande utflykt som vi gjorde var till Christiania.

För något år sedan såg jag en jättebra dokumentär som handlade om Christiania och blev nyfiken på hur det såg ut.

Invånarna vill att haschförsäljningen ska stoppas så att de kriminella gängen försvinner från gatstumpen Pusher Street. Numera är hela gatan uppgrävd och poliser patrullerar frekvent i området.

Efter att ha gått runt bland grafittimålningar och annat blev det dags för lunch. Vi åkte till Nyhavn, vilken kontrast.

Det blev smörrebröd även i Nyhavn. Patric fick äntligen beställa in en rödspetta.

På kvällen firade vi vår 27:e bröllopsdag. Vi hade förbokat ett mat- och vindryckespaket på restaurang Palaegade.

Vilken måltid! Vi åt 5 rätter och vi blev helt tagna av både maten och drycken. Efteråt konstaterade vi att restaurangen definitivt kom på en andra plats av alla restauranbesök vi hittils har ätit på, det säger väl ganska mycket det.

Dagen därpå blev det en snabb titt på havsfrun. Det var verkligen inget oförglömligt att se, men här är hon!

Vi åkte vidare till moderna museet Louisiana. Vi tittade på konst och åt lunch med en strålande utsikt över havet.

Jag fastnade för den österrikiska konstnären.

Innan dagen var slut tog vi en tur till Kronborgsslott och tyckte synd om stackaren som stod med björnmössan på och vaktade i sin kur i 28 graders värme.

Det blev verkligen en trevlig tripp, som avslutades på bästa sätt.

Jag undrar samma sak som Björn af Kleen på DN; – kulan dödade inte Trump men avgjorde den valet?

Det har varit en toppenmysig helg med tvillingarna, de har fått bära allt från tunga dörrar, bastuaggregat, dammsugit bilen till att gå på fest som handelsträdgården i området ordnade, minst sagt en varierad helg.

Själv har jag mest suttit på en donut och viftat med foppatofflorna.

Och lite till!

Jag och Patric har själva designat bastun, så den kommer att bli väldigt unik. En liten detalj som jag från början vill ha var denna lilla nich, den har ingen som helst funktion men som ger bastustugan det där lilla extra.

Patric bjöd på den godaste efterrätten ever, det blev en succé för smaklökarna.

Här kommer receptet:

Limoncellotiramisu:

För fyra portioner

Fyra ägg

100 gram strösocker

Saft och cest från två ekologiska citroner

500 gram mascarpone

några matskedar limoncello

en matsked vatten

Savoardikex

kakao

Gör så här: separera gulorna och vitorna på äggen. Vispa äggvitorna med hälften av sockret tills det bildas toppar. Vispa gulorna med resten av sockret väl. Blanda ner mascarponen och cesten i ägguleblandningen. Vänd ner äggvitan försiktigt i smeten. Blanda ihop citronsaften, limoncellon och vattnet. blötlägg kexen i vätskan. Lägg kexen i botten på desertskålar och häll över ägg- och mascarponesmeten. Pudra kakao över och låt stå någon timme i kylen. Klart!

I början på veckan kommer vi att vara i stan, jag ska på läkarbesök och Patric ska arbeta, men efter det åker vi till landet och fortsätter bygga bastu.

Just nu smaskar jag i mig fullt med jordgubbar som är en av mina favoritbär. Helt underbart att det finns självplock eller att tillgängligheten av dem är så stor så att de finns lite varstans att köpa.

Jag är också väldigt förtjust i rabarber så redan i början på sommaren funderade jag på att göra rabarbersirap, men det blev först i går som jag slog till och gjorde en mindre sats.

Rabarbersirap:

4 dl socker

3 dl vatten

700g rabarber

Gör så här: Tvätta och skär rabarbern i mindre bitar. Koka upp vatten, socker och rabarber i en kastrull till sockret har lösts upp. Sänk värmen och låt sjuda 15 minuter. Sirapen ska bli tjock. Sila och låt svalna. Spar kompotten som blir över, den kan du använda till paj, smoothie eller annat. Häll upp sirapen i en rengjord flaska. Serveras över glass, pannkakor, eller varför inte till en somrig drink. Förvaras i kylskåp.

Appropå godsaker, när vi åkte in till Köping fann jag superbilliga kronärtskockor som vi slog till på, det var länge sedan jag åt det. Dessa behöver man bara koka i saltvatten och sedan räcker det med att man äter dem med smält smör och lite salt, en god och trevlig förrätt!

I morgon kommer tvillingarna till landet, som jag längtar, men de kommer att få jobbar hårt den här helgen. På lördag ska vi hämta en tung leverans från Eskilstuna, i paketen finns ett bastuaggregat och en bastudörr som väger ton. Patric håller på att lägga sista handen på väggen där dörren ska sitta och jag har målat klar allt virke som finns kvar, jag börjar skönja ljuset i tunneln.

Patric behövde åka till Västervik för att arbeta, jag passade på att följa med så att vi kunde semestra ihop och göra stan, det blev två jättefina dagar i staden.

Min farfar och faster bodde i Västervik och som barn var jag mycket där, det blev nostaligskt att besöka huset som farfar bodde i.

Vi tog in på ett jättetrevligt familjeägt hotell bara ett stenkast från citykärnan, alltså vilket rum vi fick, jag blev helt tagen.

Precis när vi skulle bege oss ut på stan blev det en ordentlig störtskur, som tur var gick det snabbt över. Jag älskar verkligen den svenska sommaren, i alla fall när det är över 20 grader och att solen skiner, regna kan det göra på nätterna.

Vi strosade runt lite i hamnen och tittade på den vackra omgivningen. Jag har fortfarande svårt att gå eftersom min höft värker, därför blev det inte någon längre sträcka, vi höll oss inom en ganska begränsad del av stan.

Senare på kvällen åt vi middag på restaurang Smugglaren. Jag beställde in oxfilé med cheddarpotatis, den köttbiten smalt som smör i munnen, mums!

Västervik är verkligen vackert, det finns så mycket att se och uppleva, som barn tänkte jag inte på hur pittoreskt och fint det var, men nu vet jag!

Vi avslutade vistelsen med att äta en jättegod räksmörgås. Jag och Patric fortsätter att äta oss igenom räksmörgåsar under somrarna och jämför och betygsätter dem. Det har blivit som en kul hobby, den här som vi svalde på Tant Grön fick en toppnotering, som sagt, Västervik levererar.

Det bästa med att åka långturer med bilen är nog att lyssna på alla sommarpratare och bra dokumentärer, tiden går så mycket snabbare då. I dag blir det att snickra och måla på bastun, ett aldrig sinande projekt, men kul är det!