Äldsta dottern kom besviken hem och berättade att hon försökte ge blod på blodgivarcentralen på Söder i eftermiddags. Tyvärr låg hennes blodvärde under gränsen för det normala och i och med det blev hon inte bloggivare denna gång utan blev i stället rekommenderad att uppsöka vårdcentralen. Med dyster min övningskörde dottern till affären där vi införskaffade Blutsaft och det här.
Blodpalt-tunnbröd. Ganska gott men efter en tugga så fastnade alla de små svarta smulorna och letade sig in i varenda vrå i tandköttet. Dottern var tvungen att gå och borsta tänderna efter två tunnbrödskivor.
Blutsaften var inte min eller dotterns favorit, nä, fy så äckligt. Tur att det inte är jag som behöver hutta på den fortsättningsvis, burr.
Då så, snart är det dags att sätta tänderna i köttgrytan som stått till sig i kylskåpet och dragit sig sedan i söndags. Mmm, kommer att passa förträffligt med tanke på denna halvdeppiga väderdag.
Ha det fint.
So long, så länge.
lamatrona.net 