Sida 96

Hopp och studs och kniiiip

Eftersom jag har slagit in på den hurtiga banan så bestämde jag mig för att köra ett bas-pass på Friskis & Svettis. För några år sedan gick jag och min karatevän just på det passet, fast då några år yngre och en smula spänstigare. Tyvärr hade min koordinationsförmågan fortfarande inte skärpt till sig efter alla dessa år, det insåg jag när jag flåsande försökte hänga med i de yviga gymnastikrörelserna.

Förra gången när vi var där var vi båda två lika urusla på att koordinera och kunde därmed le åt våra (o)färdigheter och fnissa åt våra krockar med gympagrannen. Men inte denna gång… min ”syster ”verkar inte ha just det problemet, eller för den delen ingen annan heller.

Tyvärr är jag lika hopplös ogracil nu som under min skolperiod. På idrotten avskydde jag Idlaflicks-hoppen och skutt med vimplar, men älskade allt som hade med bollsport att göra. Fortfarande minns jag hur en av mina gymnastiklärare såg till så att jag och min barndomskompis kunde vara med på killarnas gympa i stället. Det var tufft men så mycket roligare.

Tvillingarna blev klara med risk 2:an i går. De klarade galant uppkörningen på halkbanan i Bromma. Båda två tyckte att det var jätteroligt, nu kan de förhoppningsvis väja för älgar också.

Med stor avund stod jag och tittade på, det såg så kul ut att sladda omkring med bilarna. En gång i tiden halkade jag omkring på Gillingebanan och älskade då med.

På hemvägen ringlade sig köerna fram i snigelfart. Dottern meddelade att hon var så hungrig att hon skulle kunna svälja en boaorm hel och jag trodde henne. Vi bytte snabbt kurs och styrde bilen till en asiatisk restaurang så att vi kunde försöka glömma köerna ett kort ögonblick och få i oss lite mat i magen i stället.

Inte kan jag påstå att det var någon gourméupplevelse vi fick in på tallriken, men den gjorde sitt jobb. Vi blev proppmätta.

Köerna verkade aldrig ta slut i Bromma. Dem fick vi nöjet att sitta i, även när vi styrde kosan hemåt på kvällen. Stackars Brommabor som har det så här jämt.

Önskar er en fin kväll!

So long, så länge

Yes, he did it, again

Trump kan verkligen konsten att lägger sig i allt som pågår runt omkring honom i världen och i USA. Gång på gång blir han påkommen med fingrarna i syltburken, där han inte ens har att göra. Han har dessutom väldigt starka åsikter om det mesta. Hans twittertumme går oftast helt bananas.

Häpet undrar man hur han överhuvudtaget orkar att fokusera på de mest triviala saker som inte en president borde orda något om.

Nyss var han i full färd med att uttrycka sig så att alla FN-delegaterna satt som på nålar och höll andan inför det annalkande grodorna som hoppade ur hans ogenomtänkta mun. Det kan visserligen vara så att det finns en strategi bakom hans rabblande text ( i vilket syfte vet ingen än.)

Det till hans häftiga och skamlösa förslag till sportens Amerika där han tycker att idrottare som faller på knä till nationalsången är väldigt, väldigt respektlösa mot den amerikanska flaggan och därför borde få sparken, eller flytta ut ur landet. Det är dock föga förvånande att han efter den masskritik som han fått efter helgen uttalanden inte visar det minsta nedtoning av sina ordval mot fotbollsspelarna. Samtidigt är han tyst om situationen i Puerto Rico och när han väl kommenterar den är det genom att poängtera att landet har stora skulder som måste hanteras.

Under tiden sitter ’Little Rocket Man’ på sin kammare och Trump på en av sina många kammare och smider krigsplaner. Hur hinner karln med?

Visst, det sker saker även på hemmaplan men i jämförelse med Donald uttalanden eller hans twittrande på sociala medier kommer ingen annan ens kommer i närheten av hans rang.

I morgon är det ny dag med nya händelser, vi får se vad morgondagen har i sitt sköte.

So long, så länge

En svamp, hit och dit

Jag klämmer in den här bilden så att ni vet vad jag och mina knäböjare har haft för sig i dag.

Annars har ju dagen varit helt fantastisk, varm och solig. Jag har då verkligen njutit av alla D-vitaminer som svärmat omkring mig. Såg att tidningarna skrev något om att Ryss-värmen är på gång och det var ju på tiden. Lite sent i mitt tycke och det med tanke på att jag håller som bäst på att komma in i något sort höst-mood.

Men himmel och pannkaka vad folk hittar kantareller. När jag var på City Gross hade de utförsäljning av skogens guld. Tyvärr samlades det en stor folkhop runt högen och de klämde och kände på varenda svamp, ingen kom undan. Det blev lite äckelkänslor, ungefär som när folk i olika butiker halar upp saltgurkor och går omkring och tuggar på dem för att sedan lämna tillbaka dem halvuppätna, superrys.

Roligt, dock är att vi har flera Carl-Johan svampar på tomten. De plockade vi genast in, visserligen var de i minsta laget men det är roligt att de växer även här. Snart kanske man blir självförsörjande…

Ha det fint.

So long, så länge.

Söndagsfixande

Man kan väl säga att jag fick rätt mycket träning i dag fastän jag inte var på gymmet. Vi har röjt på tomten och slagit igen poolbutiken för i år.

Vi bar ner alla utemöbler till källaren samt alla bad -och pooltillbehör. Alla plåtar ligger nu stadigt över poolen och ska klara av alla höst -och vinterstormar. Däremellan lyckades vi klämma i oss varsin grillad lammkorv.

Med tanke på alla höststormar och de kalla nordanvindarna som hösten har att vänta, kändes det riktigt skönt att sitta ute på verandan och grilla, även om det bara var korv som grillades.

Sonen passade på att klippta gräsmattan. På sina ställen var gräset riktigt högt. Grässtråna kan numera lättat andas ut och börja förbereda sig inför hösten på allvar.

Nu återstår bara att ta ner studsmattan och dra över de flesta buskarna med röjsågen, men det får bli ett senare projekt. Nu är det dags att inta horisontalläge i soffan och pusta ut efter dagens ansträngning.

Ha det fint.

Ciao!

Båten, check

Jag har bestämt mig för att radera SMHI-appen, de är helt missvisande i sin väderanalys. Till er som tänkte ta fram bikinin i helgen för att jag påstod att vädret i Stockholm skulle bli på topp, förlåt.

Det blev en sväng till landet fram och tillbaka. Vi lämnade in båten på båtvarvet som ligger i närheten av oss.

Medan jag satt ensam i båten och väntade på att min man och äldsta dotter skulle bli klar med incheckningen av vinterförvaringen av båten hörde jag mannen i segelbåten bredvid oss börja spela munspel och sjunga när de lämnade hamnen. Wow, vilket magiskt ögonblick det blev varenda hårstrå på ögonbrynen stod rakt upp.

Lite ruggigt blev det allt efter dagens strapatser. Nu blir det att tända ljus och laga till en hel majskyckling i ugn. Kanske en brasa skulle sitta fint också. För här ska det lördagsmysas. Önskar er en fin kväll.

Ha det gott.

So long så länge.

Happy fredags-Ninjas

I morse när jag något sömnig hasade mig ner i köket med mina hush puppies på fötterna fick jag syn på dessa figurer på köksbordet.

Ehh, sa jag och pekade på dem. -”Vad är det det där för Ninja-gubbar? Är det sonens?” Är inte han lite för gammal för sådana, med tanke på att han just fyllt 18 år?” Äldsta dottern log brett och sa sedan att de tillhörde PAPPA.

Ok, så här ligger det till: min man har alltså köpt dessa Ninjassuddisar till sig själv, han har sedan bestämt att de gulliga suddgummin inte under några som helst omständigheter får lämna köket… för här ska det suddas, vare sig man vill eller inte.

Ja, han gjorde verkligen min morgon…vem vill inte börja dagen med ett stort smile?

Å så var det fredag igen…Jag läste att helgen ska vara varm och solig i Stockholm. Det låter ju kanonbra i mina ögon. I helgen är det absolut sista chansen att doppa sig i poolen innan vi stänger igen den för säsongen. Inget av barnen verkar särskilt sugna på att ta sig en sista simtur, inte jag heller. Visserligen är vattnet fortfarande 28 grader, men, nä.

Trevlig helg!

Ciao!

Snart redo för spagat

Jag ska väl inte tråka ut er allt för mycket om min träning, men i dag har jag varit på yoga. Det var första gången för mig och absolut inte den sista.

Oj, vad jag andades, faktiskt en hel timme trimmade jag upp min djupandning och då mest i magen. Jag sträckte ut mina ben väldigt elegant så att de nästan nuddade taket. Min rygg lyckades jag stretcha ut så pass mycket att jag numera tror att jag är tillbaka på mina modiga 182,5 cm igen.

När passet var slut hör jag hur yogainstruktören tackar för denna gång och berättar att nästa gång är det den sista yogan. Amen, va?

Djupt besviken stod vi i receptionen och försökte övertyga de ansvariga på Friskis &Svettis om en fortsättning under hösten, de var iskalla…Nix, detta var en sorts bonusprogram som de bara kommer att ha under september månad.

På tal om kall, så var min ”syster” just det när hon hängde upp och ner i den här anordningen.

Men nog om alla spänstigheter.

Jag lyckades hitta ett par fina tallrikar på en second hand. Dem ska jag ha på landet. Vi har inte någon diskmaskin i torpet därför tyckte jag att det passade bra att köpa in några fina gamla tallrikar i olika mönster som inte tål maskindisk. Roligt att jag fann flera tallrikar från Rörstrand också, himla söta tycker jag.

Alla får välja sin egen favorit. Jag tror och hoppas att familjen kommer att inse charmen i det hela. Jag vet redan vilken tallrik jag vill ha första tjing på.

Ha det gott!

Ciao!

Dessa åtsmitande gymnasikkläder

Jo då, jag kom iväg till gymmet även i dag, kanske inte med det största leendet på läppen på vägen dit, men det blev desto större när jag och min ”syster” gick därifrån. Nöjd och påfallande glad vacklande jag hemåt, mycket belåten efter min insats på gymnastikgolvet. Träningsvärken har lättat något och för det är jag så tacksam, mina ben känns mycket bättre.

I smyg kollade runt vad alla hade på sig för träningskläder, man vill ju inte sticka ut. Till och med pensionärerna hade slimmade träningskläder på sig från topp till tå.

I måndags på mitt allra första träningspass råkade jag få syn på mig själv i spegeln, blicken fastnade först på min t-skirt, suck, inte mindre än tre stora fettfläckar satt som smäck mitt på tröjan, dessutom var mina mjukisbyxor något för korta.

Jag bestämde mig på rak arm för att leta rätt på ett helt nytt modernt gympaställ, mja, det var inte det lättaste. Ganska snabbt insåg jag att jag överhuvud taget inte passar i dessa tajta idrottskläder. Det blev alltså ingen affär…den här gången.

Det är mycket nytt man bör tänka på när man ska börja motionera. Förhoppningsvis kommer jag dit så småningom.

Ha det fint.

So long, så länge.

Jag: den blivande hurtbullen

I går var jag och min ”syster” på Friskis och Svettis och utförde en del övningar som gud glömde. Rackarns vad jag har träningsvärk i benen. De känns helt stumma och jag stapplar fram som om jag minst skulle behöva en rullator, helst en för varje ben.

När min ”syster” undrade om vi inte skulle passa på att gå på yoga också, hörde jag mig själv svara: ja, visst! Va? Vad fick jag det ifrån?

Och inte nog med det, vi ska börja träna minst 2-3 gånger i veckan plus den här jädrans yogan. Ni hör vilken träningsvärk och gnäll det kommer att bli här i bloggen framöver.

Jag kan inte påstå att jag längtar efter morgondagens atletiska övningar. Herregud vad jag håller på att ångrar att jag köpte gymkortet, men gjort är gjort. Det blir till att bita i det sura äpplet.

Medan jag sitter här i soffan och tycker synd om mina tegelstenar till ben så önskar jag er andra en riktigt hurtfrisk kväll!

So long, så länge!

Nu pratar vi kantarell

Swish, å så var den här helgen över. Den har bestått av en blandad kompott av lite allt möjligt: stress, fix, sång, fest, skratt och svampplockning. Det sistnämnda låg mer åt det mediterande hållet.

Det är ju så skönt att komma ut i skog och mark och djupandas lite, det slår det mesta i hästlängder. Bara att ströva omkring och koppla på svampögonen känns riktigt befriande.

Regnet hängde i luften och hela skogen doftade höst. Det tog dock inte lång stund förrän äldsta dottern gjorde ett stort svampfynd. Vi formligen låg ner på marken och plockade febrilt av både honungsgula kantareller och trattkantareller. Extra kul var det att just dottern hittade dem, hon har inte haft så mycket tur med det tidigare.

Alla i familjen blev helt till sig när de såg all svamp. Det fanns ingenting annat att göra än att servera dem varsin smörstekt kantarelltoast till förrätt. Det tog inte många sekunder förrän allt var uppslukat och klart.

Mmm, så gott, en ren njutning. Jag skulle nog kunna leva på en sådan smörgås till frukost varje morgon. Det får helt enkelt bli så att jag måste bege mig ut och finna fler.

Ha det fint!

So long, så länge.