Yngsta dottern har tagit ett krafttag i sitt rum. Hon har rensat ut ordentligt bland sina saker. Det mesta ligger numera uppe på vinden och kommer förhoppningsvis inom snar framtid att bli bortsorterat även därifrån (hon ska bara få lite tid på sig  att vänja sig av med alla sina pryttlar.)

Ännu återstår ett par detaljer till som hon vill  inreda sitt rum med. Hon vill ha fler tavlor på väggarna och sedan vill hon få sängramen ommålad, hon har tröttnat på den rosa färgen.  Det finns med andra ord fortfarande lite att göra i hennes rum.

Själv har jag städat bort alla halloweenutsmyckningar på förmiddagen, jag satte i gång tidigt i morse så nu är den gamla vanliga ordningen återigen återställd här hemma.

Höstlovet har kommit till sin ände och det känns skönt med tanke på allt godisätande och andra onyttigheter som tillkommit denna vecka.

Somliga tog godistiggeriet till nya höjder denna höst…

I veckan sparkar barnens utvecklingssamtal i gång. Alla barnen utom mellandottern kommer att vara lediga i två dagar. ”Orättvist”, var ett av orden jag hörde mellandottern mumla. Jag tycker att det är ganska skönt att i alla fall slippa två av dem, numera är ju tvillingarna 18 år så de tar de hand om sina kvartssamtal själva och inte mig emot.

Ha det fint!

So long, så länge.

Det blev en tur till kyrkogården i dag, vi tände ett ljus för barnens mormor och morfar.  Det är 21 respektive 18 år sedan de gick bort, jag saknar dem fortfarande i massor.

Innan vi for i väg dit tog vi en snabb tur till skogen och plockade några trattkantareller, med betoning på några…det blev inte många stackare som fick följa med hem. Antingen såg vi inga för alla löv som var i vägen eller så hade vildsvinen smaskat i sig alla. Hur det nu var med den saken så fick vi i alla fall ihop några till kvällens middag.

Sonen, som kom hem från London i går efter att ha varit där under höstlovet med sina kompisar, fick äran  att övningsköra till vårt svampställe.

Den vita linneduken är struken, de nya ljusen är snart klara att tändas. Om en stund ska jag göra älgfärsbiffar med trattkantarellstuvning till. Min man ska göra en chokladsufflé med färska hallon till efterrätt. I kväll vankas det mycket  god mat.

Jag önskar dig en trevlig och mysig alla helgons afton!

So long, så länge.

När vi var och handlade kom yngsta dottern på att hon hade ett ärende till  Toys r Us. Smått osugna följde jag och äldsta dottern med in. Jag hann inte mer än titta bort en minut förrän jag hittade dessa två på musikavdelningen.

Äldsta dottern kunde inte hålla fingrarna i styr en sekund när hon fick se pianot, även om det råkade befinna sig i en leksaksaffär.

Båda två är väldigt musikaliska av sig, yngsta dottern är bra på att sjunga medans äldsta dottern spelar piano, gitarr och ukulele. I bland har jag turen att bli inbjuden till äldsta dotterns rum och får njuta en stund av någon fint som hon spelar upp.

Jaha, då var det helg igen och poff, så var höstlovsveckan över.

Varje morgon tidigt denna vecka har jag och äldsta dottern gått till gymmet och tränat. Extra roligt är det att hon tyckte att det var så kul att vara där och jag kan inte annat än hålla med.  Det bästa enligt mig är att  jag har fått chansen att umgås, skratt och på det motionera ihop med henne❤️

Nu är det dags att ta helg.

So long så länge.

Jag kan inte säga att vädret varit på topp. Det har mer känts som man lindat en fuktig halsduk över ansiktet när vi begav oss ut. För att pigga upp oss tog vi bilen och åkte iväg och fikade. Alltså, vilket ställe vi hamnade på…svårt att beskriva med ord.

På tomten stod två vagnar uppställda. I den första vagnen huserade en glad kvinna som tog emot våra beställningar i en lucka. När det var avklarat gick vi och satte oss i  vagnen intill. Med stora ögon tittade vi fascinerat på inredningen och såg häpet att flera av sakerna i fönstret var till salu, som det här:

Eller…det här:

Snögubben på vårt bord  granskade vi ganska ingående och undrade  över belysning som skulle sitta i hatten. Den icke befintliga belysningen var nämligen  till salu.

Ivrigt satt vi och väntade på att damen i andra vagnen skulle komma in med våra beställning. Till slut dök hon upp och serverade mig  detta.

Vem har hjärta att klaga på det här? En äppelkaka indränkt med vaniljsås, samt att  det mesta av såsen hamnade på bordet när hon serverade.

Det här konstverket satt på fikets utsida, en rätt udda detalj liksom fiket i sig. Vi var ändå rörande överens om att det blev en riktigt uppfriskande utflykt vi gjorde.

Ha det gott!

So long, så länge.

Yngsta dottern har sovit över hos en klasskamrat och i eftermiddags hämtade jag hem henne. Det märks att hon  håller på att bli stor och självständig. Det kan också ha att göra med de förpubertala hormonerna, de spökar för jämnan. Ena sekunden är hon arg, ledsen, frustrerad medan hon i den andra sekunden är helt avslappnad, glad och trallvänlig, allt detta i en salig blandning. Antingen är man den bästa mamman i världen eller inte, numera lutar det mer åt det senare hållet. Det är tur att jag har haft träning på de andra barnen tidigare annars skulle jag antagligen bli galen.

Likt en virvelvind svepte dottern in här hemma och började genast möblera om i sitt rum för kompisens rum såg  så mycket finare ut. Ramen till sängen dög inte heller så den lovade jag i ett svagt ögonblick måla om. Förutom ommöbleringen hann hon med ta några snapchattbilder på oss.

Jag tar tillvara på varje ögonblick som vi har roligt ihop och njuter av varje sekund som vi umgås. Detta gäller alla mina barn. Jag vill inte titta tillbaka i backspegeln och konstatera att jag missat allt det fina med dem. Självklart vill jag att de växer upp och blir självständiga individer och att de blir så pass trygga i sig själva att de vågar ta för sig av livet. Som förälder vill jag finnas för dem och vara en trygghet och en förälder som de kan luta sin axel mot i alla lägen.

I min vardag ser jag att alltför många barn inte har detta skyddsnät och faller igenom det stormaskiga nätet. Många gånger tar inte samhället  sitt ansvar som sig bör utan ser mellan fingrarna och låter övergrepp, alkohol och narkotikaproblem, psykisk ohälsa, hedersrelaterade händelser med mera ske med samhällets goda minne. Jag önskar av hela mitt hjärta att också de får en stabil, varm och kärleksfull uppväxt, precis som mina barn.

Med de orden önskar jag dig en fin kväll.

So long, så länge.

I morse väckte jag de stora döttrarna okristligt tidigt och det var heller inte med ett skutt av glädje de hoppade upp ur den varma sängen. Innan åtta satt  jag på träningscykeln och döttrarna på varsin crosstrainer. När vi var tillräckligt uppvärmda visade jag dem runt på Friskis & Svettis-gymmet. Mellandottern har varit där tidigare så hon fixade och trixade med sitt.

De kändes ganska vältränade. Stora dottern la på vikter på både armar och ben som inte ens  jag klarar av, det märks att hon tränar jujutsu. När vi kom hem såg de väldigt nöjda ut och tyckte ändå att det var ganska skönt att börja höstlovet med att kliva upp tidigt på morgonen och motionera, en bra start på dagen helt enkelt.

Det har också tillverkats halloweengodis för fullt. Ironiskt nog kan inte stora dottern äta något av det. Hon har ett skolprojekt där hennes lärare tyckte att hon skulle starta projektet  just denna höstlovsvecka. Experimentet  går ut på att hon ska äta samma maträtt till frukost, lunch och middag varje dag fram till söndag. Det är en hel del meck med det för hon måste kolla upp blodsockernivåerna och skriva upp  vad värdena ligger på både före och efter frukost, mycket naturvetenskapligt med andra ord.

Det ville sig inte riktigt…allt godis höll inte ihop, suck och stön.

I går började jag titta på en ny serie på Netflix, Stranger Things, mja, den kanske var i läskigaste laget för mig, men jag  har bestämt mig för att  ge den en ordentlig chans. Efter en bit äppelpaj med massor av vaniljsås  ligger min blodsockernivån  på topp så nu är jag beredd  på massor med ruggigheter…hoppas jag.

Ha det fint.

So long, så länge.