Nämen alltså, nu måste jag bara gnälla på vädret, ena dagen är det varmt medan andra dagen iskallt med dugg- till strilande regn. Lika så, med att sitta på bryggan och njuta av värmen innan bastubadet, ibland går det, andra dagar är det bara att glömma att sitta där.

Vi får hoppas på ett bättre juni. Härom dagen krachlandade jag när jag sprang ifrån ett getingbo som jag just hade demolerat. Jag snavade på vattenslangen och landade raklång på magen på gräsmattan. Efter att ha fått diagnosen benskör är jag livrädd för att falla, men som tur var blev det bara några skrapsår på knäna och en underarm som värker, ibland har man tur!

Under helgen har Patric fortsatt riva bort gammalt trä från verandan, i och med det har jag haft ytterligare ett moment att se upp med. Från altanen och ner på marken har en tämligen ranglig stege fått agera trapp. Krampaktigt och något stel har jag klättrat upp och ner och jobbat på att inte tappa balansen.

På mornarna har vi liat vass, just nu ser det väldigt bra ut, men man blir inte kaxig när de stora fraktfartygen dyker upp ur vassruggarna när man är ute med jollen.

Innan vi åkte och lämnade av André i Uppsala hann Patric sätta sista spiken i första delen av altangolvet, det kommer att bli så bra.

Jag har fortsatt måla staket nere vid kajen och det är ”never ending” slut på det!

Det blir en till kort vecka härnäst, så underbart!

Jag blev glatt överaskad när vi kom hem från landet i dag, Corinne och Simon stod i köket och väntade på mig. De hade köpt blommor och bakelser från Åsö bageri.

I veckan arbetar jag bara tre dagar eftersom torsdagen är en röd dag och på fredag har jag tagit semester, det ska bli så härligt!

Det är helt vansinnigt det som Israel håller på med, etnisk rensning av palestinier, att deras plan numera inte bara är att ta kål på Hamas utan att de ska göra Gaza till någon sorts lyxresort efter att de tvingat bort en hel befolkning som de håller på att svälta ut och bomba sönder och samman och tvinga bort dem från deras egen mark. Jag tänker på alla dessa barn som svälter ihjäl på grund av dessa fanatiska högerextrema män som sitter i Israels parlament och hånler, vad är det för människor? Jag går sönder.

…och sedan har vi Trump. Jag vet knappt vilken ända man ska börja i, ”sitt still i båten” säger börsförståelsenissarna, Trump kan ändra sig angående de 50%-iga tullarna mot EU som han hotar med ska bli verklighet den 1 juni, snart alltså. Han kan heller inte knysta ett endaste ont ord om Putin, utan ger sig på alla demokratiska ledare och skäller ut dem efter noter eller hotar dem. Var är alla upprörda demokrater? Jag har i alla fall knappt hört eller sett dem, det har varit en massa smågnäll men ingen av dem har tagit något kommando och det finns heller ingen ledargestalt. Ska vi verkligen bara sitta stilla i båten och se på när allt faller i bitar?

Det börjar dra ihop sig – maj månad är snart ett minne blott, och juni står snart och stampar i farstun. Och sen… semester! Jippi! Jag och mina rygg- och höftproblem räknar ner dagarna som om det vore julafton, vi suktar efter vila som en smält glass efter skugga. Någon som däremot inte verkar ha hört talas om ordet ”vila” är min alldeles egna duracellkanin till partner. Han river, snickrar, drar i grejer och liar vass – ibland känns det som han försöker bygga ett helt sommarparadis innan lunch. Helst gör han allt samtidigt också, som om multitasking vore en OS-gren

Det har inte bara varit jobb, vi har faktiskt hunnit med livets viktigaste sak också: bara, bada, bastu, bastu…

Såklart laddade vi upp med chips och dipp och tittade på Eurovision halva natten, jag tycker rätt låt vann.

Det blir full fart på jobbet i nästa vecka, så det är bara att kavla upp ärmarna och göra sig redo med nya friska vardagstag.

Pappa, min älskade pappa! Åh, vad jag saknar dig och mamma. I dag skulle du ha fyllt 100 år, galet gammal men du blev bara 71 år och mamma 73 år.

Pappa som ung!

Här är pappa, precis som jag minns honom, med sin stora näsa, som han fick efter en flygplansolycka under sin tid i militären. Näsan bröts och blev aldrig densamma igen efter den kraschen.”

Det har gått många år sedan de lämnade mig och fortfarande kan jag komma på mig själv med att längta intensivt efter dem.

Jag hade verkligen den stora turen att få så fantastiska och livsbejakande föräldrar. Saknaden kommer alltid att finnas kvar, oavsett hur åren går och minnena med tiden bleknar. Dag efter dag upprepar sig allt, solen går upp och solen går ner, precis som livet självt!

Det har inte gått helt lysande att arbeta heltid, mina höftproblem har tyvärr kommit smygande tillbaka, men jag är absolut inte i närheten av den smärta jag hade tidigare. Den nuvarande värken är mer dov och molande och gör mest ont på nätterna. Ryggen är fortfarande min stora akilles häl. Den orsakar alltför många problem i vardagen. Jag bävar för att gå längre sträckor eftersom smärtan tilltar, och jag har inte längre samma gånghastighet som tidigare. Att stå stilla för länge är inte att tänka på för då förvärras besvären och om jag råkar böja mig fel känns det som ett knivhugg i ryggen.

En kopp kaffe sitter aldrig fel inte heller alla värktabletter jag trycker i mig på jobbet, men en av sakerna som jag har blivit riktigt bra på är att be om hjälp av både kollegor och barn och det behövs eftersom mitt arbete är så pass fysiskt ansträngande. Nog om detta!

I helgen kom våra nya utemöbler till landet, tyvärr var bordet skadat så vi fick bara stolarna, men jag blev nöjd ändå och hoppas att det efterföljande bordet levereras snart. När vi slet upp paketen med dynor insåg vi att det behövdes en dynlåda. På ett kick byggde Patric ihop ett av virket vi hade sparat under presseningen. Den som spar han har! Altanbygget är också i full gång, det har gjutits plintar, rivits innertak och tagits bort tegelpannor från taket.

I förra veckan blev både jag och Patric glatt överraskade. Vi fick blommor av Chelsie, bara sådär.

Sedan var det vår tur att gratulera Chelsie, hon klarade provet som trainee, så numera är hon lite av en boss på Max. Grattis Chelsie!

Jag älskar verkligen de ljusa mornarna och kvällarna i maj och alla buskar, träd och blommor som har börjat slå ut i full blom, fåglar som kvittrar och det neongröna gräset som sticker en i ögonen. Får jag önska mig något mer skulle det vara ett varmare väder. I fredags frös jag så in i märgen fastän jag hade vinterjacka, mössa och tjockvantar på, inte kul! Jag njuter i fulla drag av vetskapen om att det snart lackar mot en förhoppningsvis lång och härlig sommar, men fram till dess… en dag i taget.

För ett tag sedan bokade jag och Patric bord på Punk Royal som ligger på Folkkungagatan på Söder. Igår var det dags att gå dit och äta middag.

Innan vi stoppade ner våra telefoner i ett kassaskrin (de har mobilförbud) hann Patric smälla av ett kort på mig.

Och på sig själv.

Hm, annorlunda, är nog rätt ord för kvällen. Middagen inleddes med att Patric gav mig en tablett som låg på bordet, jag tittade misstänktsam på den och vi funderade på vad det var för ätbart, haha, det var det inte, det var en servett. Lokalen var liten och de tar endast emot 20 personer åt gången. Ur högtalarna strömmade hög punkmusik ut medan det pumpades ut rök från en rökmaskin. Jag såg knappt vare sig maten eller Patric som satt mitt framför näsan på mig.

Serveringspersonalen sprang omkring i högt tempo runt borden och serverade rätter från avsmakningsmeny som kom in i rasande fart. Jag tycker nog att rätterna var i minsta laget och de inte var så goda som jag hade hoppats på. Visserligen serverades några av de exklusiva råvarorna i pappkartong vilket jag tyckte var roligt, men det vägde inte riktigt upp maten.

Någonstans mitt i tillställningen kom en av servitriserna fram och ställde sig bredvid oss och rökte en cigarett (fejk) och fimpade den på vårt bord, stunden senare fick vi störkaviar utpytsade på handryggen och till det en vodkasnaps som serverades ur en bensindunk. Varken jag eller Patric brukar dricka starksprit, förutom en snaps till högtid, men där satt vi nu och huttade i rask takt starksprit ur dunk och även ur en spruta. En för mig obehaglig överaskning var när en servitris svepte förbi och tryckte in en sked med hummersjärt med tryffel i munnen på mig, rys!

När restaurangbesöket var över kände jag mig en smula på kanelen och med något vingliga steg styrde vi kosan hem. Jag hann knappt innanför dörren förrän jag landade i sängen, vilken kväll!

Tänk vad tiden flyger iväg, för nu var det dags att fylla år…igen. Födelsedagspresenterna som jag fick av barnen och Patric blev nästan som en ”throw back time” in i barndomens värld.

Jag fick en gammal goding till grammofon med stift och allt.

Men jag fick också två LP-skivor och det var inte vilka skivor som helst, utan två plattor som jag älskade att lyssna på som barn. På den tiden brukade jag smyga ut i hallen och sätta mig ihopkrupen utanför min storebrors sovrum, där jag satt tyst och lyssnade på mina favoritlåtar när han spelade dem. Den ena var Brighton Rock med Queen, den andra Varning på stan med Magnus Uggla.

Men innan middagen tog vi oss en bensträckare i det något blåsiga vädret.

Jag beställde koreansk mat och till efterrätt åt vi en citron cheescake, allt var jättegott.

Fina blommor fick jag också.

Det är verkligen inte illa att fylla år – vilken fantastisk dag med så mycket uppvaktning och så fina presenter jag fick! Känner mig så otroligt bortskämd och tacksam.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag älskar högtider och påsken är inget undantag. Det är något alldeles särskilt med traditioner, stämningen och gemenskapen som följer med dessa dagar. Påskaftons morgon inledde med att hissa flaggan.

För första gången i mitt liv, åtminstone vad jag kan minnas, har det aldrig regnat på påskafton, tills nu. Vädret har verkligen inte varit på vår sida: kallt, gråmulet och ett envist duggregn, regn som aldrig riktigt ville ge med sig.
Vi har därför hållit oss mest inomhus, där vi pysslat, målat ägg och försökt skapa lite påskstämning trots det trista vädret. Det blev en snabb tur ut på tomten för att leta påskägg. När de väl blev hittade kurade vi oss snabbt tillbaka in i stugvärmen.

Årets påskdukning blev dessa gulliga kaninöron.

Påsksnapsen i år blev slånbärsgin som vi gjorde i vintras, den var riktigt god. Nubbesång är ett måste och med en ex Uppsalastudent och en pågående, blev det en hel repertoar med snapssånger, men vi började som vanligt med ”gäddorna”.

Det är alltid roligt att spela lite spel och den här gången blev det Hitster, rockmusik varianten. Det var svårt att klura ut vilken grupp/artist det var och vad låtarna heter, det vara många av sångerna vi aldrig hört talas om, men vi gjorde det bästa för att lista ut vilket år låten gjordes, vi lyckades i bland, i bland inte, det var ganska svårt men kul!

Mina fina tvillingar!

Corinne åkte hem efter lunchen i dag och André åker hem med oss i morgon. Skönt att vara ledig även på måndag. På tisdag börjar alvaret och jag börjar arbeta 100%, jag ser fram mot det och hoppas verkligen att det ska gå bra med ryggen.

I går kväll kom Corinne ut med bilen till landet efter jobbet. I dag har hon hjälpt till med bland annat stenbrytning, André har mycket plugg men ryckt ut och hjälpt till även han.

Vi har också sjösatt ”Gula faran.”

Även i år vaknade motorn till, efter viss tvekan.

Innan Chelsie åkte hem i torsdags gjorde vi pizza på grillen, det blev vår favorit, den med Västerbottenost, sparris och ekologisk citron till, mmm, jättegott!

Patric fick så mycket deg över så i kväll blir det en annan typ av pizza som ska tillverkas på grillen, men först ska vi basta.