Den här veckan har jag verkligen varit spänstig, tre gånger har jag varit på Sats och tränat. Häromdagen trodde jag knappt att jag kunde ta mig upp ur sängen, jag kände mig mer som hundra än 57. Mamma Mia, vilken träningsvärk. Det märks verkligen att jag inte tränat på länge.

I mitt arbete vistas jag mycket utomhus, vilket är helt underbart men den här veckan har det nog varit lite väl mycket busväder för min smak, även barnen i skolan har nog känt likadant. I måndags när jag klev in på skolgården möttes jag av detta klotter:

Det kändes jättesorgligt att mötas av detta meningslösa klotter.

I går åkte vi till landet. De tre döttrarna slog i hop sina påsar i stan och roade sig tillsammans med både middag och bio. Sonen skulle ut och ha kul på sitt håll på en nation i sin studentstad. Jag och Patric blev således ensamma på landet och slog till på en skaldjurskväll.

Nästa vecka är det höstlov, jag arbetar fram till torsdag och efter det är jag ledig, det ska bli så skönt.

Nä, nu är det dags att ut och röra på sig, lövkrattning väntar.

Ta hand om dig!

Som jag har längtat efter detta svampögonblick…

Sofie, mellanbarnet och hennes kille Viktor var lika taggade som jag.

Vi lyckades till och med snava över skogens guld.

När magen kurrade som högljuddast fann vi en jättefin och solig glänta, där slog vi oss ner och mumsade i oss vår matsäck, ja, näst intill oslagbart, för jösses, vad gott det är att äta ute i naturen.

Vi gjorde inte enbart svampfynd.

Vi hade nog kunnat stanna hur länge som helst för det fanns gott om ”gullgubbar”som team, ”jag och Viktor” kallade våra trattkantareller. Oklart vad team ”Patric, Sofie och Chelsie” kallade sina, de försökte villa bort lag 1 genom att namnge dem olika, vilket lag 1 lätt genomskådade.

Väl hemma bjöd vi på middag, det blev bland annat kronärtskocka med skirat smör och äppelpaj.

Alltså, dessa två…

Då var det dags att förbereda sig för en ny arbetsvecka, nya friska tag som det heter.

Ta hand om dig!

Sofie, mellandottern började i höstas att läsa pedagogik på heltid, ett helt obegripligt ämne enligt mig och då är jag ändå pedagog. Men det verkar ha gett mersmak, hon har sökt in på en flerårig utbildningen till vårterminen. Jag håller tummarna fram till december (då antagningsbeskedet kommer) att det går vägen. För ett tag sedan var hon med om en bilolycka vilket resulterade i en whiplashskada. Sakta men säkert har hon hämtat sig från olyckan men har fortfarande svårt att helgjobba på den Ica-affär som hon tidigare arbetat på eftersom vissa rörelser gör allt för ont.

I kväll har Chelsie fått bestämma vilken middag det ska bli, hon ville ha hamburgare och räffelpommes med Patrics bearnaissås till. För att lyxa till härligheten har Patric bakat bröd och köpt rökt engelsk bacon. I helgen tänkte vi sätta upp lite tavlor och en spegel i lägenheten. Möblerna som vi tog med oss till den nya bostaden passar inte riktigt in och lägenheten känns svårmöblerad. Vi behöver helt enkelt några kvadratmeter -och ett rum till.

Trevlig kväll!

Ta hand om dig!

I slutet av förra veckan hörde Corinne, äldsta dottern av sig. Hon berättade att hon har tackat ja till en studentlägenhet på 40 kvadratmeter i Rackarbergen. Hon och André, tvillingbrodern bor i dagsläge i varsin studentkorridor i Uppsala och kommer nu att slå ihop sina påsar och dela på lägenheten, flyttlasset går av stapeln i början på december. Det var verkligen goda nyheter, jag tror det blir en win, win situation för dem båda.

Efter jobbet i fredags mötte jag upp Patric och Chelsie på Kungsholmen, vi gick på en tapasrestaurang i närheten av där vi bor, det var trevligt och gott, förutom att jag skållade tungan på en het räka.

I lördags åkte vi till landet och fortsatte bygga på altanen vid strandlinjen, det återstår mycket jobb, men en sak i taget. Det var skönt att komma ut och bara njuta av stillheten och ta några djupa mälarluftandetag. Varje gång vi åker därifrån känns saknaden desto större, längtar dit hela tiden.

Brukar sällan vara sjuk men jag kände mig inte helt kry i början på veckan bestämde mig därför att stanna hemma eftersom jag inte känner mig särskilt pigg och alert. Jättesjuk är jag inte men jag har en tung och molande huvudvärk, hade lite feber och min mage är inte riktigt i form den heller. Tyvärr missade jag Chelsies första framträdande i solosång i går på sin skola, men Patric vara på plats och kunde njuta av skönsången. Som tur för mig blir det ett nytt uppträdande inom kort.
.

Ta hand om dig!

I går morse åkte Chelsie, yngsta dottern till Huddinge sjukhus och tog sin andra vaccinationsspruta. Några timmar senare läser jag att de stoppat Moderna för alla under 30 år, just det läkemedlet som hon hade tagit på morgonen. Man kunde tydligen få inflammation av spikevax (Moderna) i hjärtmuskeln eller i hjärtsäcken när man har vaccinerats med covid-19. På kvällen i går vissnade hon ihop och fick feber och väldigt ont i armen. I dag är hon hemma och kryar på sig.

Jag och Patric som alltid stövlar omkring i skog och mark med näsan i backen under höstarna och letar efter svamp har inte hunnit plockat en endaste liten svamp i år, katastrof. Visserligen har vi frysen full av trattkantareller från förra året, men det var förra årets skörd. Nä, det måste vi råda bot på…Jag längtar ut!

Ta hand om dig!

På landet håller vi på och höststädar. Utemöblerna har svepts in i presseningar och blomkrukor har plockats in, Patric har också klippt gräset. När vår gjutjärnskamin installerades insåg jag att möblemanget i vardagsrummet inte riktigt passade in där de stod så det var bara att sätta igång och möblera om, vilket jag gjort under dagen. Jag blev nöjd med resultatet.

Ute är det riktiga stormvindar så det känns riktigt mysigt att sitta inne och kura med en rykande het kopp kaffe framför brasan.

För några år sedan tog jag denna bild på Ewert Ljusberg. Vi var och hälsade på min bror i Dalarna och strosade runt på deras marknad och på en av scenerna uppträdde han. Jag hörde just att han dött.

I kväll ska vi grilla en bit kött och till det tänkte jag göra en kantarellsås. Vi har även införskaffat ett par goda ostar som väntar på oss, jammi!

Ta hand om dig!

I dag släpps alla pandemirestriktioner och jag undrar i mitt stilla sinne hur det ska gå. Frågan är väl hur omfattande smittspridningen kommer att bli med tanke på vaccinmotståndarna och att var fjärde vuxen person i Sverige inte är fullvaccinerad. I veckan meddelade en kollega till mig att hennes syster och man som tagit två doser vaccin och fått corona i alla fall, de blev ganska sjuka, så nog finns det fog för att vara orolig, tycker jag. För övrigt verkar inte Folkhälsomyndigheten hålla med mig, de är inte oroliga att det blir någon drastisk ökning. Ja, vi får väl vänta och se vad som händer.

Ta hand om dig!

Det har varit en lugn helg för min del. Patric däremot har jobbat och har haft fullt upp, därav inget landet de här dagarna. Vi har ändå hunnit med att promenera längs med Karlbergskanalen i olika riktningar, det finns verkligen fina guldkorn på Kungsholmen. Min halva tand som smulades sönder när jag åt en vegobiff känns hyfsad bra så förhoppningsvis blir det en krona i stället för rotfyllning.

I går drack vi ett fantastiskt gott portugisiskt vitt vin till middagen, det var överraskande gott.

Tips, tips!

Vi gjorde även hemmagjorda dumplings som smalt i munnen, gudars skymmning så gott.

Sofie, mellandottern åkte in till sjukhuset i fredags efter bilolyckan i tisdags, de har röntgat henne och konstaterade att hon fått en whiplashskada. På måndag ska hon till sjukgymnasten, jag håller tummarna att det blir bättre av det. Corinne, äldsta dottern och hennes kille fortsätter med att gå på olika studentjippon i Uppsala. Älskar den här bilden på dem.

Då blir det nya friska tag inför nästa vecka, men fram tills dess…mys och film.

Ta hand om dig!

I går när jag satt och åt skollunch i godan ro och tuggade på min vegobiff med potatis till, knastrade det plötsligt till ordentligt i munnen. Jag kände något runt och hårt sitta mellan tänderna och tog ut det och upptäckte att det var ett vitpepparkorn. Smärtan kom från ingenstans och nockade mig totalt. Jag måste ha svalt halva tanden i underkäken tillsammans med den sista vegobifftuggan konstaterade jag spakt. I förmiddags klev jag in hos tandläkaren men innan jag tog plats i tandläkarstolen skickade jag försäkerhets skull en kärlekshälsning till min man, om nu saker och ting skulle gå fel…för man vet ju aldrig. Som tur var tyckte jag ändå att det gick skapligt bra efter att ha fått ett par bedövningsstick runt olycksplatsen. Tandläkaren kunde inte upptäcka någon spricka i roten så hon reparerade och snyggade till tanden igen. Om jag inte har besvär de närmsta månaderna ska jag dit igen och då blir det en krona, om inte…rotfyllning.

När jag sedan utmattad och halvt förlamad i ansiktet kom hem ringde telefonen. En bil hade kört på Sofie bakifrån när hon stod stilla med bilen. Hon och hennes kompis mår bra, varken de eller den jämnåriga flickan som körde på dem ådrog sig några allvarligare skador, men de är chockade, omtumlade och har ont i kroppen efter smällen. Polis och brandkår kom också till undsättning.

Otroligt jobbigt när sådant händer, det enda man vill är att skydda sina barn.

Ta hand om dig!

Det har varit en händelserik helg. I fredags kom mina tvillingar hem från Uppsala. Vi firade deras födelsedag. Både mellandottern Sofie och hennes kille Viktor var med på tillställningen. André och Corinne hade bestämt middagen, det blev toast skagen, sushimi lax och asiatisk tonfisk. Efter sista tonfisktuggan blev det presentöppning.

På lördagen åkte jag och Patric iväg på lunchbröllop i Tyresö. En arbetskollega till Patric gifte sig. På busshållplatsen dit fick jag syn på de här skorna.

Tåskor? Jag tyckte sulan verkade vara i tunnaste laget. Bara tanken på att behöva trippa runt med dessa på kall asfalt kändes allt annat en härligt dessutom såg de inte ett smack bekväma ut, men jag kanske har fel. Bröllopet då? Jo, eftersom vi skulle hålla till utomhus och att temperaturen var burrkallt tog jag på mig mina långkalsonger dagen till ära. Ett klokt val visade det sig. Det blev en trevlig tillställning med mycket god mat och dryck.

När det började närma sig kväll tog vi förväl av brudparet och åkte och mötte upp yngsta dottern Chelsie. Smått hungriga bestämde vi oss för att ”Spisa hos Helena”, en trevlig kvarterskrog inte långt från oss.

I dag tog vi hand om det sista i villan i Huddinge. Det blev två varv med släpkärran till tippen, oj, vad jag inte kommer att sakna den. Vi skurade även under alla vitvaror och rensade i alla vattenlås. Nu är det gjort och det känns superduper bra. I morgon måndag…

Ta hand om dig!