Kategori: Familj

Det börjar dra ihop sig – maj månad är snart ett minne blott, och juni står snart och stampar i farstun. Och sen… semester! Jippi! Jag och mina rygg- och höftproblem räknar ner dagarna som om det vore julafton, vi suktar efter vila som en smält glass efter skugga. Någon som däremot inte verkar ha hört talas om ordet ”vila” är min alldeles egna duracellkanin till partner. Han river, snickrar, drar i grejer och liar vass – ibland känns det som han försöker bygga ett helt sommarparadis innan lunch. Helst gör han allt samtidigt också, som om multitasking vore en OS-gren

Det har inte bara varit jobb, vi har faktiskt hunnit med livets viktigaste sak också: bara, bada, bastu, bastu…

Såklart laddade vi upp med chips och dipp och tittade på Eurovision halva natten, jag tycker rätt låt vann.

Det blir full fart på jobbet i nästa vecka, så det är bara att kavla upp ärmarna och göra sig redo med nya friska vardagstag.

Pappa, min älskade pappa! Åh, vad jag saknar dig och mamma. I dag skulle du ha fyllt 100 år, galet gammal men du blev bara 71 år och mamma 73 år.

Pappa som ung!

Här är pappa, precis som jag minns honom, med sin stora näsa, som han fick efter en flygplansolycka under sin tid i militären. Näsan bröts och blev aldrig densamma igen efter den kraschen.”

Det har gått många år sedan de lämnade mig och fortfarande kan jag komma på mig själv med att längta intensivt efter dem.

Jag hade verkligen den stora turen att få så fantastiska och livsbejakande föräldrar. Saknaden kommer alltid att finnas kvar, oavsett hur åren går och minnena med tiden bleknar. Dag efter dag upprepar sig allt, solen går upp och solen går ner, precis som livet självt!

Det har inte gått helt lysande att arbeta heltid, mina höftproblem har tyvärr kommit smygande tillbaka, men jag är absolut inte i närheten av den smärta jag hade tidigare. Den nuvarande värken är mer dov och molande och gör mest ont på nätterna. Ryggen är fortfarande min stora akilles häl. Den orsakar alltför många problem i vardagen. Jag bävar för att gå längre sträckor eftersom smärtan tilltar, och jag har inte längre samma gånghastighet som tidigare. Att stå stilla för länge är inte att tänka på för då förvärras besvären och om jag råkar böja mig fel känns det som ett knivhugg i ryggen.

En kopp kaffe sitter aldrig fel inte heller alla värktabletter jag trycker i mig på jobbet, men en av sakerna som jag har blivit riktigt bra på är att be om hjälp av både kollegor och barn och det behövs eftersom mitt arbete är så pass fysiskt ansträngande. Nog om detta!

I helgen kom våra nya utemöbler till landet, tyvärr var bordet skadat så vi fick bara stolarna, men jag blev nöjd ändå och hoppas att det efterföljande bordet levereras snart. När vi slet upp paketen med dynor insåg vi att det behövdes en dynlåda. På ett kick byggde Patric ihop ett av virket vi hade sparat under presseningen. Den som spar han har! Altanbygget är också i full gång, det har gjutits plintar, rivits innertak och tagits bort tegelpannor från taket.

I förra veckan blev både jag och Patric glatt överraskade. Vi fick blommor av Chelsie, bara sådär.

Sedan var det vår tur att gratulera Chelsie, hon klarade provet som trainee, så numera är hon lite av en boss på Max. Grattis Chelsie!

Jag älskar verkligen de ljusa mornarna och kvällarna i maj och alla buskar, träd och blommor som har börjat slå ut i full blom, fåglar som kvittrar och det neongröna gräset som sticker en i ögonen. Får jag önska mig något mer skulle det vara ett varmare väder. I fredags frös jag så in i märgen fastän jag hade vinterjacka, mössa och tjockvantar på, inte kul! Jag njuter i fulla drag av vetskapen om att det snart lackar mot en förhoppningsvis lång och härlig sommar, men fram till dess… en dag i taget.

För ett tag sedan bokade jag och Patric bord på Punk Royal som ligger på Folkkungagatan på Söder. Igår var det dags att gå dit och äta middag.

Innan vi stoppade ner våra telefoner i ett kassaskrin (de har mobilförbud) hann Patric smälla av ett kort på mig.

Och på sig själv.

Hm, annorlunda, är nog rätt ord för kvällen. Middagen inleddes med att Patric gav mig en tablett som låg på bordet, jag tittade misstänktsam på den och vi funderade på vad det var för ätbart, haha, det var det inte, det var en servett. Lokalen var liten och de tar endast emot 20 personer åt gången. Ur högtalarna strömmade hög punkmusik ut medan det pumpades ut rök från en rökmaskin. Jag såg knappt vare sig maten eller Patric som satt mitt framför näsan på mig.

Serveringspersonalen sprang omkring i högt tempo runt borden och serverade rätter från avsmakningsmeny som kom in i rasande fart. Jag tycker nog att rätterna var i minsta laget och de inte var så goda som jag hade hoppats på. Visserligen serverades några av de exklusiva råvarorna i pappkartong vilket jag tyckte var roligt, men det vägde inte riktigt upp maten.

Någonstans mitt i tillställningen kom en av servitriserna fram och ställde sig bredvid oss och rökte en cigarett (fejk) och fimpade den på vårt bord, stunden senare fick vi störkaviar utpytsade på handryggen och till det en vodkasnaps som serverades ur en bensindunk. Varken jag eller Patric brukar dricka starksprit, förutom en snaps till högtid, men där satt vi nu och huttade i rask takt starksprit ur dunk och även ur en spruta. En för mig obehaglig överaskning var när en servitris svepte förbi och tryckte in en sked med hummersjärt med tryffel i munnen på mig, rys!

När restaurangbesöket var över kände jag mig en smula på kanelen och med något vingliga steg styrde vi kosan hem. Jag hann knappt innanför dörren förrän jag landade i sängen, vilken kväll!

Tänk vad tiden flyger iväg, för nu var det dags att fylla år…igen. Födelsedagspresenterna som jag fick av barnen och Patric blev nästan som en ”throw back time” in i barndomens värld.

Jag fick en gammal goding till grammofon med stift och allt.

Men jag fick också två LP-skivor och det var inte vilka skivor som helst, utan två plattor som jag älskade att lyssna på som barn. På den tiden brukade jag smyga ut i hallen och sätta mig ihopkrupen utanför min storebrors sovrum, där jag satt tyst och lyssnade på mina favoritlåtar när han spelade dem. Den ena var Brighton Rock med Queen, den andra Varning på stan med Magnus Uggla.

Men innan middagen tog vi oss en bensträckare i det något blåsiga vädret.

Jag beställde koreansk mat och till efterrätt åt vi en citron cheescake, allt var jättegott.

Fina blommor fick jag också.

Det är verkligen inte illa att fylla år – vilken fantastisk dag med så mycket uppvaktning och så fina presenter jag fick! Känner mig så otroligt bortskämd och tacksam.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag älskar högtider och påsken är inget undantag. Det är något alldeles särskilt med traditioner, stämningen och gemenskapen som följer med dessa dagar. Påskaftons morgon inledde med att hissa flaggan.

För första gången i mitt liv, åtminstone vad jag kan minnas, har det aldrig regnat på påskafton, tills nu. Vädret har verkligen inte varit på vår sida: kallt, gråmulet och ett envist duggregn, regn som aldrig riktigt ville ge med sig.
Vi har därför hållit oss mest inomhus, där vi pysslat, målat ägg och försökt skapa lite påskstämning trots det trista vädret. Det blev en snabb tur ut på tomten för att leta påskägg. När de väl blev hittade kurade vi oss snabbt tillbaka in i stugvärmen.

Årets påskdukning blev dessa gulliga kaninöron.

Påsksnapsen i år blev slånbärsgin som vi gjorde i vintras, den var riktigt god. Nubbesång är ett måste och med en ex Uppsalastudent och en pågående, blev det en hel repertoar med snapssånger, men vi började som vanligt med ”gäddorna”.

Det är alltid roligt att spela lite spel och den här gången blev det Hitster, rockmusik varianten. Det var svårt att klura ut vilken grupp/artist det var och vad låtarna heter, det vara många av sångerna vi aldrig hört talas om, men vi gjorde det bästa för att lista ut vilket år låten gjordes, vi lyckades i bland, i bland inte, det var ganska svårt men kul!

Mina fina tvillingar!

Corinne åkte hem efter lunchen i dag och André åker hem med oss i morgon. Skönt att vara ledig även på måndag. På tisdag börjar alvaret och jag börjar arbeta 100%, jag ser fram mot det och hoppas verkligen att det ska gå bra med ryggen.

I går kväll kom Corinne ut med bilen till landet efter jobbet. I dag har hon hjälpt till med bland annat stenbrytning, André har mycket plugg men ryckt ut och hjälpt till även han.

Vi har också sjösatt ”Gula faran.”

Även i år vaknade motorn till, efter viss tvekan.

Innan Chelsie åkte hem i torsdags gjorde vi pizza på grillen, det blev vår favorit, den med Västerbottenost, sparris och ekologisk citron till, mmm, jättegott!

Patric fick så mycket deg över så i kväll blir det en annan typ av pizza som ska tillverkas på grillen, men först ska vi basta.

Under våren och sommaren kommer vi att bygga ut vår farstukvist som hänger ihop med boningshuset, altanen är lång och smal och gör det svårt att få plats runt matbordet. Vi har pratat om att fixa i ordning det ända sedan vi köpte landet, men nu blir det äntligen av. I början på veckan åkte jag, Patric och Chelsie till Köping och hämtade upp en monsterutrustning som vi hyrt. Vi behövde få bort en sten och en grund till en skorsten som aldrig blev av och som ligger i vägen för bygget.

Bergborren som vi hyrde har haft stora problem ända sedan Patric började borra första hålet, den lägger av efter bara en stund och vägrar gå på tongång, Cramo, stället vi hyrde den i från gav oss dessutom fel bensinoktan. Vi bytte ut den mot en tryckluftsbergborr i stället.

Själv har jag målat staket och oljat in utemöblerna.

I dag åker Chelsie hem till stan för att arbeta under påsken, hon byts ut av Corinne som kommer i kväll.

Både jag och Patric har tagit påsklovsledigt hela nästa vecka, mycket står på programmet under de dagarna. Vi kommer att vara på landet. Chelsie håller oss sällskap i veckan ända fram till torsdag, tyvärr åker hon hem då eftersom hon ska arbetar under påskhelgen, det gäller likaså Sofie.

Det första vi såg när vi klev ur bilen när vi kom fram till landet i fredags var att vildsvinen hade varit där och bökat runt på tomten.

Vi har två olika larm som tjuter ordentligt när vildsvinen dyker upp, men den här gången brydde de sig inte ett dugg, utan fortsatte att böka runt i oväsendet med sina kultingar. Patric bestämde sig för ett nytt grepp och gjorde en inspelning av ”Jailhouse rock” med Eilert Pilarm. Vi får se om vildsvinen blir förskräckta över den skärande sången eller om de i stället bestämmer sig för att dansa med.

Enligt väderleksappen ska veckan bjuda både på värme och solsken, helt underbart! Jag har börjat måla på staketet vid vattnet och krattar löv däremellan. Såklart blir det ju en och annan fika också.

Kvällarna har varit magiska! Vi har bastat och jag tagit ett snabbdopp i iskalla Mälaren.

Det ska bli underbart att hänga här ute, det är något jag längtat efter ett bra tag. De senaste två helgerna har vi varit i stan och det har varit bra, men jag har saknat landet.

Jag håller med om att Trump är mer opålitlig än oberäknerlig, Trump tror att hans tullar kommer att dra in pengar till staten och få företag att flytta fabriker till USA, kanske kommer det att lyckas, se bara hur Volvo vek ner sig. Jag hoppas ändå att det inte blir så. Jag förstod att EU har några ess i rockfickan gällande handelstullarna, vi får se om det räcker. Börsraset vill man ju knappt nämna, tänk alla (jag själv snart) som börjar närma sig pensionåldern och ser sina tillgångar falla ner i ett avgrundsdjup svart hål utan slut, förfärligt!

Det handlar inte bara om tullarna. Vicepresidenten JD Vance med följe var till Grönland för inte så länge sedan. Försvarsministern Pete Hegseth är i Panama nu. I båda fallen handlar det om att göra anspråk på andras länders territorium. Hur tänker Trumpadministrationen? Vi har ju ändå varit vänner länge, tills nu alltså.

Flera menar på att det inte tjänar någonting till att bojkotta Amerikanska varor. Kanske inte, men för mig är det ett viktigt ställningstagande, att till exempel inte glufsa i sig en hamburgare på Mc Donalds eller någon annan amerikansk kedja, eller köpa smink från Estée Lauder. Numera försöker jag köpa varor som inte är från USA, såklart lyckas man inte alltid, men jag försöker.

Det här med att Trump är opålitlig fick vi se på nära håll när Israels primiärminister kastade sig iväg till Washington och trodde att han och Trump var bästisar/bundisar. Nethanyahu inledde med att lova att ta bort tullarna till USA omedelbart. Trump hade ju lovat i det (ö)kända Youtub-klippet att de båda tillsammans skulle ta över Gaza och bygga lyxhotel och ligga på stranden på varsin solstol, men tji fick han. Trump började i stället hylla Turkiets president, som bland annat jämfört Natanyahu med Hitler. Han berättade vidare att han på lördag ska ha ett stort möte med Iran, ett land som Israel vill bomba. Ja, jösses, vart är världen påväg?