Kategori: Familj

När jag inte trodde det kunde bli värre så blev de det, pizzaförgiftning. Hela dagen i går låg jag utslagen i sängen och kräktes i ett och med en huvudvärk från hell, tack vare denna räka på pizzan, livet var verkligen eländigt i går.

Tack och lov känner jag mig helt återställd i dag, inga krämpor alls faktiskt. Chelsie, yngsta dottern mår mycket bättre hon med, hon känner knappt av halsen längre. Patric har varit oförskämd frisk hela tiden, han tog ett snabbtest samtidigt som jag och hans test visade negativt medans mitt var positivt. I onsdags tog vi ett PSR-test och i går kväll fick han svar, det visade positivt, han blev lite snopen eftersom han trodde att han kanske hade klarat sig. Jag väntar fortfarande på mitt svar men är ganska säker på att jag har corona, jag har inga illusioner om annat.

Åh, vad jag längtar till landet, förhoppningsvis åker vi ut dit i nästa vecka. Den här bilden togs från vår badplats på landet, den är verkligen rogivande.

Min covid går åt rätt håll men jag har fortfarande en slemhosta som vägrar ge med sig och min näsa rinner i ett, annars känner jag mig bra. Patric är helt symtomfri. Chelsies halsont och feber har sakta men säkert gett vika. Dagarna går ju inte direkt i ljusets hastighet, långtråkigt är bara förnamnet på den här historien. Jag har svårt att titta på tv-program mitt på dagen, det känns helt enkelt inte rätt, utan jag tycker att det är mer en kvällssyssla. I går försökte jag få i gång symaskinen för att sy upp några gardiner, men det misslyckades eftersom det hade uppstått något sorts elproblem mellan pedalen och symaskinen. Gahh, typiskt när jag äntligen hade bestämt mig för att göra något åt gardinerna och så gick det inte. I förmiddags tog jag och Patric bilen och åkte till Karolinska sjukhusets drive thru och tog ett PCR-test, enkelt och smidigt, nu återstår bara ett svar.

Jag längtar efter att livet blir lite mer som vanligt igen, så att jag kan låna Chelsies prinsesskrona och bege mig ut på nya äventyr.

Alltså, orka…Hela förra jullovet hade jag covid, två vaccinationssprutor senare får jag covid igen. Både jag och Patric har lättare symtom, Chelsie, yngsta dottern har däremot hög feber och har så ont i halsen att hon gråter när hon sväljer. I torsdags åkte vi upp till Uppsala och hjälpte tvillingarna att frakta hem en soffa och nu är jag orolig att jag smittade dem med. André mår bra men Corinne har fått ont i huvudet och börjar känna av halsen. De sitter i karantän sedan jag fick covidbeskedet. Jag kan bara hålla tummarna att de klara sig. Att smittan är skenande den slutsattsen drar även jag, sedan i fredags har jag försökt att få tag på ett PCR-test vilket är heeeelt omöjligt, det visar vilket tryck det är. Om jag fick välja skulle jag nog hellre sitta i karantär på landet än i stan, men, men, nu är det som det är.

Jag älskar att vakna upp på landet och dricka en kopp kaffe och blicka ut över fjärden, det är så rogivande och fint, särskilt nu när isen lagt sig.

Jag har inte gjort många knop sedan vi kom ut. Vi har byggt lite på altandäcket nere vid strandkanten annars har jag bara skrotat runt i stugan.

I helgen firade vi Sofie, mellandottern. Hon och hennes kille, Viktor kom över på middag, alla syskonen var för övrigt på plats de med. I år önskade hon sig något så ovanligt som kurslitteratur i födelsedagspresent, vilket hon fick pengar till. I mitten av januari drar hennes grundskoleutbildning i gång, det kommer att bli så spännande att följa.

I dag är jag ledig men arbetar resten av veckan, de här juldagarna har inte varit toppen ur ledighetspersektiv, så det är bara att kravla sig upp ur det varma dunbolstret och jobba på.

00.05 i natt ringde vi och gratulerade Sofie, mellandottern på födelsedagen. I kväll kommer hon och hennes kille över på middag och då får vi fira henne ordentligt. I går blev det en jättetrevlig nyårstillställning hos våra vänner.

Det spelades spel och mat inmundigades. Efter att ha klämt i oss toast skagen till förrätt och oxfilé med potatiskaka till varmrätt blev det dags för efterrätten som jag och Patric stod för, det blev två fantastiska köpetårtor från tårtkompaniet.

När klockan började närma sig tolv tog vi en promenad upp till toppen av ett vackert utsiktsberg i närheten av där våra vänner bor. Det var inte helt lätt att ta sig dit, vill jag lova.

Men det var värt varenda steg för utsikten var magnifik. Vi såg över hela stan och kunde njuta av de fantastiska nyårsraketerna och skåla in det nya året.

Varje nyårsafton hittar vi alltid på någon aktivitet på förmiddagen. I många år åkte vi till Sydpoolen, äventyrsbadet i Södertälje och badade, i år blev det skridskor i Kungsträdgården med familj och vänner i stället.

Med spänstiga skridskoben och stadig blick tog han sig fram till den trygga skridskorinken och omfamna den hååååårt..

I veckan fyllde Chelsie, yngsta dotterns år, sweet sixteen. Det blev skönsång och paketöppning på morgonen. När hon väl kravlat sig ner från våningssängen strålade hon av lycka när hon fick syn på frukosten, mancakes.

Mancakes

C:a 15 st

2 1/2 dl vetemjöl

1 msk bakpulver

2 msk strösocker

1 krm salt

2 1/2 dl mjölk (3%)

2 msk smält smör

1 ägg

Tillbehör: Bacon, salladslök och lönnsirap

Gör så här: Stek baconen knaprigt, stek sedan pannkakorna i baconfettet. Värm lönnsirapen med en gnutta cayennepeppar. Lägg upp pannkakorna på tallriken och lägg på bacon och salladslöken ringla sedan över den varma lönnsirapen.

Hon blev ordentligt uppvaktad av familjen.

Chelsie beställde hamburgare, pommes och jalapenopoppers till middag.

I kväll är Patric, jag och Chelsie hembjudna till goda vänner. De övriga barnen i familjen firar nyår på annat håll.

Ta hand om dig och gott nytt år!

Det är inte lätt att bo litet när alla barnen är på besök, jösses så trångt det blir. Vi behöver verkligen ett rum till. Under juldagarna bor tvillingarna hemma och med nöd och näppe har vi klämt in extrasängar som tar hela vardagsrummet och Chelsie, yngsta dotterns rum i anspråk. I går på julaftonen samlades alla barnen och Sofies pojkvän tidigt på morgonkvisten och öppnade paket som de fått i julstrumpan.

Sofie, mellandottern tog med sig egentillverkade godsaker, hon är en mästare på att laga mat och baka, allt blir jättegott.

Efter lunch kom hus- eller lägenhetstomten (som Patric numera kallar den) och knackade på altandörren. I paketet låg ett sällskapsspel, som heter, ”Secret Hitler”, alla stelnade till, vad var nu detta? Trots titeln till last blev spelet en succé, alla var överens att det var det bästa julklappsspelet vi haft. När det var dags att säga adjö till Kalle Anka och efter det att jag lagt sista handen på julmaten blev det dags att äta julbord. I år skalat vi ner på köttsidan och hoppade över bland annat revbenspjällen, men som vanligt fanns det olika sillinläggningar, laxar och Janssons frestelse.

Proppmätta och belåtna slog vi oss ner i soffan för att smälta maten, vilket gick ganska bra, då plötsligt dök tomten upp och började dela ut julklappar.

Det blev en lyckad jul i lägenheten, men jag saknade huset i Huddinge.

I dag blir det promenad Kungsholmen runt och sedan läsa böcker och fortsätta trycka i mig julmat. Juldagen är verkligen en slappardag utan krav, en lugn och skön dag helt enkelt.

Ta hand om dig!

Till middagen i går gjorde vi min och Patrics favoritsmörgås till förrätt, en äkta toast Pelle Janzon. Mycket kan man nog tillskriva gourmanden Per som både var operasångare och gav namn till Janssons frestelse, men hans toast går verkligen inte av för hackor.

Ingredienser till Toast Pelle Janzon

4 portioner

• 4 skivor formbröd
• smör
• 4 skivor oxfilé à 80–100 g
• nymald svartpeppar
• flingsalt
• ca 120 g löjrom
• 4 äggulor
• 1 hackad rödlök

Så här gör du:

Stek brödet frasigt i smör. Lägg oxfilén mellan plastfolie. Banka ut köttet till tunna skivor med en kastrull, cirka 1–2 milimeter. Banka försiktigt så att köttet inte går sönder. Täck brödet med oxfilén. Mal över peppar och strö på lite flingsalt. Toppa med en klick löjrom. Gör ett hål i mitten av löjromen. Knäck en äggula i varje hål. Strö på rödlök.

I morse tog vi en långpromenad längst med Karlbergskanalen och hamnade vid Karlbergs slott. Vi avrundade slottsbesöket med att titta på Pompes grav (Karl XII:s hund) eller rättare sagt, den första Pompen av tre.

Innan vi landade hemma köpte vi en liten men smäcker kungsgran.

Ta hand om dig!

Än så länge har vi inte köpt någon gran, men jag hoppas att vi kan göra det till helgen. I år måste det bli en pytteliten sådan eftersom det knappt finns någon plats i vår lilla lägenhet. I vanlig ordning får vi väl klämma in den stackaren i någon av de få hörn vi har. Sedan ska granpolisen, det vill säga jag, försöka bringa någorlunda ordning i julgranspyntet. I helgen när vi besökte Ikea köpte jag upp mig på ett gäng kökshandukar för 5 kr/st. De tänkte jag använda som servetter till julen, det blev en billig och bra affär och de var dessutom fina.

Under december månad har jag gått in i en sorts adventsdimman, där jag lyckats klämt i mig ”kung Oscars” pepparkakor med mögelost på i drivor och hunnit prova på ett antal olika glöggsorter. Som tur är blir det inte så många söndagsglöggar till eftersom julen snart nalkas. Fast lite julklappar har jag däremot både införskaffat och slagit in.

Chelsie, yngsta dottern och jag har bakat pepparkakor och lyssnat på julmusik på Spotify.

Ta hand om dig!

Det blev en fantastisk helg, en av de härligaste jag haft på länge. Det började i fredags efter arbetet, då alla barnen kom på besök. Vi åt Nobelmiddag och firade att Sofie kom in på lärarutbildningen och som vanligt blev det uppsluppen stämmning med mycket skratt och tjo och tjim.

På lördag morgon åkte alla utom Chelsie, yngsta dottern med till Uppsala. Vi hjälpte André och Corinne att flytta in i deras nya studentlägenhet. Den är verkligen jättefin, jag tror de kommer att stortrivas där.

På kvällen drack vi ett fantstiskt gott vin, ganska dyrt men verkligen jättegott.

Vi har som tradition att varje år åka till Sigtuna och gå på julmarknad. Förra året blev det ju tyvärr ingen på grund av corona, men i år blev det av. Vi startade morgonen på mysiga ”Tant Brun” och som vanligt åt vi deras adventsfika med kaffe och varm choklad med vispgrädde till. Det blev besvikna miner när vi upptäckte att pepparkakan i adventsfikat endast hade två ljus i sig, fastän den skulle bestått av tre. Nä, det var inte roligt.

I år var chocken så stor när jag meddelade att jag inte tänkte köpa någon mistel att Patric utbrast förfärat -” va, ska du inte köpa någon?” med en sådan besvikelse i rösten att jag ändrade mig på nolltid och ställde mig i kön och genast köpte en för jag ville liksom inte göra honom alltför upprörd, fast lite undrande är jag dock eftersom han varje år gnäller över mitt inköp gällande denna tingest. Nåja, nu är de köpt och uppsatt. Sofie, mellandottern i sin tur bestämde sig också för att köpta en.

Mina fina, fina, all kärlek!

I kväll är det dags igen för en julglögg, det är också en mysig tradition.

Ta hand om dig!