Kategori: Familj

Har tagit det lite hasta manjana den här veckan kan man säga, dagarna har mest bestått av soffläge och bredvid mig i soffan har det legat ett berg av snytpapper. Känner mig för övrigt bättre, jag hostar inte lika mycket som tidigare och huvudvärken har avtagit avsevärt, det finns hopp om liv alltså. Jag har till och med slitit fram dammsugaren och skurat golvet som numera går i ett nafs. Jag längtar inte tillbaka till villan i Huddinge med sina 300 kvm att städa.

På många sätt har jag nog aldrig varit gladare och stabilare än i dag. Jag vet vem jag är. Jag har mindre skamkänslor för saker som hänt och för saker som kanske inte blev så lyckade. Jag ligger inte längre sömnlös på nätterna över något som sagts eller gjorts. Jag vet vilka människor jag tycker om att omge mig med, och vilka som inte vill mig väl. Ekonomi finns för att parera olika livslägen, det kan vara allt från att unna mig att gå på spa till att gå ut och äta en god middag, när jag inte orkar laga mat. Att jag åldras känns varken stort eller tungt, rynkorna finns där som en påminnelse om livet. I kropp och knopp har jag gått från klarhet till klarhet och känner mig starkare och ser fler möjligheter än tidigare. Min stora livsglädje har jag fått från min familj och mina vänner som bidrar med så mycket gott. Såklart är inte livet hela tiden på topp, men i det stora hela så är jag nöjd.

Det är tur att min man bidrar med så mycket fint och lyfter mig när livet inte alltid står i zenit.

Ta hand om dig!

Hjälp, vad jag har blivit förkyld. Hela natten har jag hostat slem, snörvlat och näsan rinner som en kran. Jag som aldrig brukar vara sjuk har redan varit sjukskriven två gånger denna höst för förkylning, inte likt mig alls. I morse hostade jag så mycket att det inte gick att ligga kvar i sängen så numera sitter jag som en eldgaffel i soffan och lyssnar på talbok och dricker citronvatten.

Eftersom jag blev sjuk kunde jag heller inte träna på Sats, tanken var att jag skulle träna tillsammans med min gamla barndomsvän Birgitta sedan 46 år tillbaka i morse, men det får förhoppningsvis bli nästa tisdag. I helgen köpte jag ett årskort dit. Jag tänker försöka gymma två till tre gånger i veckan (som jag gjorde innan pandemin slog till) och på tisdagar har jag och Birgitta bestämt att vi ska försöka träna i hop, det ser jag verkligen fram emot. Fast i dag blir det att ha en…låg vilopuls.

Det känns som om det är dags att börja fundera på var advetssakerna ska upp i lägenheten. Jag har massor med julpynt i källaren som inte kommer att få plats i vår lilla trea. Jag får helt enkelt sålla även där och hoppas på att barnen vill ha något.

Ta hand om dig!

Ibland behöver man bara ha kul ihop!

Efter 2 timmar med rundpingis( rumpa) och King avslutade vi världens bästa söndag med middag och mys med hela storfamiljen.

Ta hand om dig!

Det här med att gå ut och ta en öl efter jobbet, det har inte hänt mig på årtionden, men i går blev det äntligen av. Jag och Patric har pratat om att göra det ända sedan vi flyttade in till stan men inte riktigt kommit till skott. Vi har visserligen ätit på restaurang en fredagskväll efter jobbet, men det är inte riktigt samma sak. Vi bestämde oss för att knalla in på puben, Löwenbräu, ett gammalt ölställe som vi båda besökt i vår ungdom. Snabbt kunde vi konstatera att det nog inte var många ”after work” personer i lokalen för medelåldern skönk drastiskt när vi äntrade baren och då börjar jag ändå närma mig mina stadiga 60. Patric beställde en krångligt öl som tog minst 10 minuter att göra, min mellanöl tog ungefär detsamma, i och med det kunde vi i godan ro sitta och studera inredningen och ganska omgående konstaterade vi att de det var sig likt och att de antagligen inte byggt om i lokalen sedan vi sist var där. Löwenbräu fyller 101 år i år och servitriserna har nog varit med sedan start.

Vi var inte där någon längre stund men det räckte. Chelsie väntade hemma och var döhungrig. Vi åt varsin räksmörgås och en Butlers avokadoförrätt. I morgon är det aktivitet med hela familjen, längtar.

Ta hand om dig!

Så skönt med lite långledigt på landet. Vi hann med precis allt som vi planerade att göra, såsom: att elda upp vår jättehög med ris, ta upp båten på vinterförvaring och stänga av sommarvattnet och som en extra bonus blev ramen till altanen nere vid vattnet klar.

Alla barn utom André var på plats. Sofie, mellandottern har fortfarande problem med rygg och axlar (efter bilolyckan hon var med om i höstas) så hon tog det därför lite lugnare. Chelsie och hon åkte på loppis medan vi andra högg tag i både altanbygget, båtuppdragningen och lövkrattningen.

Belöningen efter hårt arbete blev ett gäng med grillade korvar med bröd och räksallad.

Vi tände också ljus för våra nära och kära. Tänkte på mina föräldrar som dog alldeles för tidigt…saknar er mamma och pappa!

Det blev fina kvällar med sällskapsspel, god mat och mys med mina underbara barn och Sofies pojkvän Viktor. Jag älskar att ha dem nära, rena lyxen!

Ta hand om dig!

I morse när jag vaknade kände jag doften av nybryggt kaffe och i vardagsrummet sprakande en skön och värmande brasa. Ute var det kallt och mörkt. Redan i går åkte vi ut till landet. Jag är ledig och Patric arbetar på distans. Efter att ha druckit kaffe och läst DN begav vi oss ut och satte fyr på bålet som stått i den ensliga delen av tomten sedan i våras och bara längtat efter att bli uppeldad. Patric gick även lös med motorsågen så numera är lite glesare mellan vissa träd.

Om en stund kommer nästan alla barnen ut till landet. André fick förhinder, han har en dugga på lördag. Jag och Patric har storhandlat så kylen är full med godsaker inför allhelgonadagen i morgon. I kväll ska vi grilla kyckling och äta grekisk sallad till.

Ta hand om dig!

Den här veckan har jag verkligen varit spänstig, tre gånger har jag varit på Sats och tränat. Häromdagen trodde jag knappt att jag kunde ta mig upp ur sängen, jag kände mig mer som hundra än 57. Mamma Mia, vilken träningsvärk. Det märks verkligen att jag inte tränat på länge.

I mitt arbete vistas jag mycket utomhus, vilket är helt underbart men den här veckan har det nog varit lite väl mycket busväder för min smak, även barnen i skolan har nog känt likadant. I måndags när jag klev in på skolgården möttes jag av detta klotter:

Det kändes jättesorgligt att mötas av detta meningslösa klotter.

I går åkte vi till landet. De tre döttrarna slog i hop sina påsar i stan och roade sig tillsammans med både middag och bio. Sonen skulle ut och ha kul på sitt håll på en nation i sin studentstad. Jag och Patric blev således ensamma på landet och slog till på en skaldjurskväll.

Nästa vecka är det höstlov, jag arbetar fram till torsdag och efter det är jag ledig, det ska bli så skönt.

Nä, nu är det dags att ut och röra på sig, lövkrattning väntar.

Ta hand om dig!

Som jag har längtat efter detta svampögonblick…

Sofie, mellanbarnet och hennes kille Viktor var lika taggade som jag.

Vi lyckades till och med snava över skogens guld.

När magen kurrade som högljuddast fann vi en jättefin och solig glänta, där slog vi oss ner och mumsade i oss vår matsäck, ja, näst intill oslagbart, för jösses, vad gott det är att äta ute i naturen.

Vi gjorde inte enbart svampfynd.

Vi hade nog kunnat stanna hur länge som helst för det fanns gott om ”gullgubbar”som team, ”jag och Viktor” kallade våra trattkantareller. Oklart vad team ”Patric, Sofie och Chelsie” kallade sina, de försökte villa bort lag 1 genom att namnge dem olika, vilket lag 1 lätt genomskådade.

Väl hemma bjöd vi på middag, det blev bland annat kronärtskocka med skirat smör och äppelpaj.

Alltså, dessa två…

Då var det dags att förbereda sig för en ny arbetsvecka, nya friska tag som det heter.

Ta hand om dig!

Sofie, mellandottern började i höstas att läsa pedagogik på heltid, ett helt obegripligt ämne enligt mig och då är jag ändå pedagog. Men det verkar ha gett mersmak, hon har sökt in på en flerårig utbildningen till vårterminen. Jag håller tummarna fram till december (då antagningsbeskedet kommer) att det går vägen. För ett tag sedan var hon med om en bilolycka vilket resulterade i en whiplashskada. Sakta men säkert har hon hämtat sig från olyckan men har fortfarande svårt att helgjobba på den Ica-affär som hon tidigare arbetat på eftersom vissa rörelser gör allt för ont.

I kväll har Chelsie fått bestämma vilken middag det ska bli, hon ville ha hamburgare och räffelpommes med Patrics bearnaissås till. För att lyxa till härligheten har Patric bakat bröd och köpt rökt engelsk bacon. I helgen tänkte vi sätta upp lite tavlor och en spegel i lägenheten. Möblerna som vi tog med oss till den nya bostaden passar inte riktigt in och lägenheten känns svårmöblerad. Vi behöver helt enkelt några kvadratmeter -och ett rum till.

Trevlig kväll!

Ta hand om dig!

I slutet av förra veckan hörde Corinne, äldsta dottern av sig. Hon berättade att hon har tackat ja till en studentlägenhet på 40 kvadratmeter i Rackarbergen. Hon och André, tvillingbrodern bor i dagsläge i varsin studentkorridor i Uppsala och kommer nu att slå ihop sina påsar och dela på lägenheten, flyttlasset går av stapeln i början på december. Det var verkligen goda nyheter, jag tror det blir en win, win situation för dem båda.

Efter jobbet i fredags mötte jag upp Patric och Chelsie på Kungsholmen, vi gick på en tapasrestaurang i närheten av där vi bor, det var trevligt och gott, förutom att jag skållade tungan på en het räka.

I lördags åkte vi till landet och fortsatte bygga på altanen vid strandlinjen, det återstår mycket jobb, men en sak i taget. Det var skönt att komma ut och bara njuta av stillheten och ta några djupa mälarluftandetag. Varje gång vi åker därifrån känns saknaden desto större, längtar dit hela tiden.

Brukar sällan vara sjuk men jag kände mig inte helt kry i början på veckan bestämde mig därför att stanna hemma eftersom jag inte känner mig särskilt pigg och alert. Jättesjuk är jag inte men jag har en tung och molande huvudvärk, hade lite feber och min mage är inte riktigt i form den heller. Tyvärr missade jag Chelsies första framträdande i solosång i går på sin skola, men Patric vara på plats och kunde njuta av skönsången. Som tur för mig blir det ett nytt uppträdande inom kort.
.

Ta hand om dig!