Kategori: Familj

I går efter min MR-röntgen åkte jag och Patric till landet. Jag är hemma från arbetet för återhämtning och vila. Det frestar på att få tråkiga besked. Patric arbetar från landet och däremellan löser han vårt sommarvattenproblem, just den lilla detaljen har ställt till ganska stora problem för oss, man vill ju bara att vattnet ska fungera. Själv har jag släpat runt på några mindre stockar, det har legat kvar sedan motorsågskillen var här och sågade ner en del träd. Vi tog också en tripp in till Köping och slängde skräp, pantade burkar, handlade och köpte virke till altanen, allt detta i det strilande vårregnet. Vi har en lista längre än kinesiska muren på saker som står på agendan, allt behöver inte fixas i dag men flera av sakerna vill vi gärna hinna med under helgen.

Tänk att livet kan vända på en femöring och allt förändras i ett nafs. Inte trodde jag att jag skulle behöva oroa mig när den senaste mamografiundersökningen visade på förändringar i vänster bröst. Jag har haft vattencystor i båda brösten så länge jag kan minnas och med jämna mellanrum har jag tömt de största cystorna när de börjar bli allt för stora och börjar värka. Jag är van vid att komma på återbesök efter ett mamografibesök, orsakerna har varit lite olika men oftas berott på oskarpa bilder på grund av bland annat cystor, så särskilt oroad över ett återbesök har jag aldrig varit. Men den här gång kom ett besked som jag inte riktigt var beredd på, jag fick diagnosen bröstcancer (DCIS)

—Lite information om böstcancer DCIS från 1177. —

Duktal cancer in situ, (DCIS) DCIS, uppstår i bröstets mjölkgångar och är bröstcancer i ett tidigt stadium. DCIS är icke-invasiv, vilket betyder att den stannar på platsen där den uppstått och inte sprider sig utanför bröstet. Vid DCIS fylls mjölkgångarna av cancerceller så att mjölkgångarna förkalkas. Förkalkningarna kallas mikrokalk och kan upptäckas med mammografi. Diagnosen ställs med ett vävnadsprov.
DCIS ger sällan några symtom och bildar vanligtvis inte knölar i bröstet. Duktal cancer in situ DCIS kräver inte snabba åtgärder, men lämnas den obehandlad under lång tid kan den växa och breda ut sig i stora delar av bröstet. Det finns också en risk för att DCIS till slut utvecklas till invasiv bröstcancer som växer ut i den omgivande bröstvävnaden, eller sprider sig via
lymfbanorna till lymfkörtlar i armhålan och via blodet till andra organ i kroppen. Behandlingen av DCIS är oftast bröstbevarande operation följt av strålbehandling. Vid mycket utbredd DCIS rekommenderas oftast en operation där hela bröstet tas bort. Strålbehandling kan ibland behövas även efter att hela bröstet har opererats bort. Oftast behövs inte hormonell behandling och behandling med cytostatika är ovanligt. Vid mycket utbredd DCIS eller om risken är hög för att du samtidigt har invasiv cancer, kombineras ibland bröstoperationen med en operation i armhålan.

Utsikterna ser alltså ganska goda ut med tanke på diagnosen. Jag fick en ungefärlig tidsplan över hur saker och ting kommer att se ut framöver. Inom två veckor ska jag göra en MR-röntgen och efter det gör läkarna en bedömning över hur cancerspridningen ser ut. Om de inte upptäcker tecken på spridning kommer det att göras en mindre operation ganska så snart efter granskningen, i så fall innebär det att de endast opererar bort ett mindre område i bröstet där cancercellerna sitter. Om det blir strålning eller ej sa läkare ingenting om. Jag kommer att bli sjukskriven minst tre veckor efter operationen för vila och återhämtning. Beskedet att jag har fått bröstcancer känns både overkligt och svårt att ta in men jag är ändå hoppfull i allt detta. Jag älskar Patrics wikepedia-hjärna som aldrig slutar med sitt kunskapsintag. Jag tvivlar inte en sekund på att han snart kommer vara lite av en expert på området och jag kommer att få stå ut med både diagram och positiv fakta tills jag bokstavligen ligger däckad på marken, han bara är sådan. Barnen, barnen…Ett cancerbesked är aldrig lätt att ge eller att ta emot, det går aldrig riktigt att linda in det även om jag skulle vilja det. Det blev jättejobbigt för var och en av dem. Jag vet att de kommer att oroa sig enormt mycket för min skull och jag förstår det, samtidigt vill jag att de fortsätter med sitt och pluggar på som vanligt, det här kom emellan men jag fixar det, min prognos ser bra ut.

Tanken var att vi skulle åka till landet i helgen, men bilen har fått problem med bromsoken så därför blev vi kvar i stan. Egentligen var det ingen fara på taket eftersom vi har kunnat koncentrera oss på att fixa i lägenheten. Jag stormtrivs verkligen på söder, det finns en härlig puls och många trevliga restauranger i närheten av där vi bor.

Jag har ju turen också att jag kan gå till jobbet, jag är där på ett kick. I förra veckan blev det klart med skolans tjänstefördelningar, jag drog en vinstlott och ser verkligen fram mot hösten när jag ska börja arbeta i mitt nya arbetslag. I helgen har Chelsie jobbat. I går när hon stapplade in lagom till Eurovision finalen landade hon i soffan och lyckades med nöd och näppe se nästan hela finalen innan John Blund tog över. Inte så att hon missade jättemycket eftersom vi redan från början visste vem som skulle kamma hem segern, grattis Ukraina!

Vilken Valborg det blev! När vi checkade ut från vårt hotellrum i morse var det med ett enda stort leende. I går morse mötte jag och Patric upp Sofie, mellandottern för att åka till Uppsala. Chelsie, yngsta dottern, skulle jobba på Max, så hon stannade kvar hemma. Hon i sin tur mötte upp Viktor, Sofies kille när hon slutade för dagen, de åkte till Skansen och firade Valborg där. Vi andra tittade på forsränningen vid Fyrisån. Eftersom Corinne, äldsta dottern, var en av de som organiserade forsränningen blev vi inbjudna att vara på vip-området vid målgången.

Efter mycket å moment kom André, sonen, och en kompis till honom förbi. De hade varit på champagnefrukost hos en annan kompis till dem.

Efter att vi ätit lunch och checkat in på hotellet var det dags för mösspåtagning.

André och hans kompis hade bytt studentmössor, så dagen till ära fick han nytt namn.

På kvällen klädde vi upp oss till tänderna och åkte i väg på anhörighetssittning vid Ångströmslaboratoriet.

Vi serverades god mat och mycket spex. Det sjöngs och skålades friskt.

Vilket hästjobb studenterna hade gjort, jag blev jätteimponerad. Corinne har under de senaste veckorna jobbat dag och natt för detta och vilken succé det blev. Jag är så stolt över henne.

Sofie var även hon i sitt esse och var otroligt underhållande.

Innan vi åkte tillbaka till hotellet släppte vi av Sofie , hon skulle träffa kompisar och fortsätta partaja. Jag och Patric å andra sidan hann knappt lägga huvudet på kudden förrän vi sov.

Äntligen börjar saker och ting falla på plats i vår nya lägenhet. Det har blivit ytterligare en utrensning av diverse olika saker, till exempel hade jag alldeles för många underlakan, vaser och vinterstövlar, de kommer att sänkas bort snarast. När vi bodde på Kungsholmen hade vi problem med parkeringsplats för vår elbil, men det har nu löst sig. Vi fick en dygnet-runt-plats för elbilar på Medborgarplatsen, alltså ett stenkast från där vi bor, den lyckan.

På Valborg har Corinne, äldsta dottern bjudit in oss till Uppsala för att titta på forsränningen på dagen och en finsittning på kvällen. Vi kommer att stå på första parkett vid forsränningen, vi kommer alltså kunna beskåda de tävlande på nära håll när de går i mål med sina sjöfarkoster som de själva byggt. Efter det är det studentmöss-påtagning med sång, pompa och ståt. Corinne är en av deltagarna som ordnar med forsränningen och alla aktiviteter som studenterna fått och får ta del av i veckan och på Valborg, de har planerat upp de här festligheterna ända sedan i höstas med allt vad det innebär. Studentlivet är verkligen hennes grej helt enkelt.

Jag stormtrivs verkligen i vår nya lägenheten, den är inte stor men den känns mer rymlig än den på Kungsholmen som vi bodde i tidigare. I måndags satte vi upp fyra nya garderober i vårt sovrum. Vilken lättnad det blev när de kom upp, det var bara att skyffla in kläder och annat bråte och vips blev det mer golvyta efter att en massa klädkartonger försvunnit. Vi börjar sakta men säkert få lite ordning och reda på saker och ting och det känns jätteskönt.

I morse åkte jag och Patric till landet. Vi kom ut ganska precis när den årliga städdagen började, Patric är dessutom kassör i föreningen så han gick på möte efter allt fejande i området. Själv har jag tagit det ganska lugnt, har mestadels legat på sofflocket och njutit av de glödande vedträden i braskaminen. Tempot har under de senaste veckorna legat högt över det normala så jag kände att jag behövde varva ner.

På jobbet ska de flytta om tjänster, vilket jag är jätteglad över, för tyvärr finns det alldeles för många tanter på ett och samma ställe så det behövs verkligen en rockad. Redan i tisdags skulle cheferna ha gett oss besked men i fredags innan jag slutade för dagen hade vi fortfarande inte hört något. Förutom det har min arbetskompis sagt upp sig och ska börja arbeta på ett nytt ställe, vilket jag blev ledsen över för jag hade hoppas på att kunna fortsätta arbeta med honom. Det har också tagit på krafterna, för han är toppen. Nåja, vi får se vad som händer. Det bästa med jobbet är att det går på nolltid att gå både dit- och hem, det känns helt underbart, älskar närhetsprincipen.

Efter allt flyttande på skärtorsdagen behövde jag en rejäl vila. Både jag och Patric har ryggproblem, mitt beror på fallet i backen i Åre och Patrics ryggbesvär beror delvis på att han bar en jättetung lampa en längre sträcka i en onaturlig ställning. Både jag och Patric genomlevde flytten även om våra ryggar numera är stela som cementpinnar. I går kväll efter att Ikea levererade hem ett gäng med garderober flydde vi stan och åkte till landet. Det första vi gjorde i morse var att hala upp flaggan.

Kort efter kom André, Sofie och Chelsie. Corinne förbereder forsränningen i Uppsala så hon kunde tyvärr inte följa med till landet. Eftersom påskharen gömt påskägg under natten satte barnen fart med att leta upp dem. I år lyckades haren gömma skatterna extra bra minsann, barnen hade väldigt svårt att finna dem. Till slut fick påskharens hjälpreda rycka in och skrika om det var kallt eller varmt.

Sedan blev det den traditionella äggmålning.

Och efter det, lekar.

När det blev Sofies tur att putta ner sitt ägg för slänten rullade den inte många centimetrar, vi skrattade så vi tjöt, för som man kan se på bilden kom den inte långt.

Nästa lek var att kasta sitt ägg så nära hönan som möjligt.

Den här gången lyckades Sofie med en enda handrörelse svinga iväg ägget så att det smulades sönder och samman och blev till… äggröra, tydligen vann hon på det enligt henne själv eftersom en del av hennes skal låg närmast hönan.

Vi fortsatte med lite hästskosving…

Till sist blev det en påskfrågesport.

Till lunch blev det fullt med godsaker, sillar, lax i alla dess former, Jansson och en matjesills frestelse, allt var jättegott..

I kväll ska vi grilla och mysa och såklart ska vi fortsätta trycka i oss allt godis.Härligt att vi fick så fint väder också.

I går var Chelsie på en arbetsinterjuv på en Max-restaurang på Kungsholmen. I dag ringde de tillbaka och sa att hon fått jobbet. Hon kommer att arbeta extra på Max efter skolan och på helgerna. De lovde henne fler arbetspass till sommaren. Detta firade vi givetvis med att knallade i väg till hennes favorit ställe ”pinchos”. Det var så kul att se hur glad och förväntansfull hon är över anställningen och samtidigt lite chockad över att hon fick jobbet. Jag förstår henne och håller tummarna att det ska går bra. Hon börjar på måndag.

I morgon är jag ledig från jobbet, jag ska packa ner det sista av sakerna i lägenheten för på skärtorsdag flyttar vi till söder. Patric har ryggskott och jag har fortfarande problem med mitt bäcken efter det att jag ramlade och nästan stod i splitt i en av Årebackarn. Det är tur att vi anlitat ett par flyttgubbar så vi slipper kånka och bära, för just nu är varken jag eller Patric i skick att bära tunga saker.

Jahapp, då är man med hörapparat. Visserligen hade jag bättre hörsel än vad Patric och barnen trodde men likväl behöver jag stöttning av dessa mirakelutövare för att kunna höra bättre. De är så pyttesmå att de knappt syns. Fram till i början av maj ska jag provträna att ha dem på och efter det måste jag bestämma mig om det är någonting att ha, men redan nu känns de riktigt bra.

Efter arbetet mötte jag upp Chelsie, yngsta dottern, och Patric i vår nya lägenheten på Mosebacke. I dag fick vi nämligen tillgång till lägenheten. Den lyckan! Vi flyttar in på riktigt i nästa vecka på skärtorsdagen, det kommer att bli hur bra som helst.

När vi tittat klart i lägenheten och mätt takhöjden, 3,15 meter tog vi en promenad ner till en Ramen-restaurang och åt middag, det var gott och trevligt.

I veckan kommer snickaren till lägenheten och gör en vägg mellan vårt och Chelsies sovrum, just nu är det en dörr mellan dessa rum. Vi ska även titta på en tvättpelare till badrummet. Det finns alltså lite att göra men vi får ta det allt eftersom.

I veckan bestämd vi oss för att åka till landet eftersom trädfällaren skulle fälla tre rejäla doningar till granar på tomten. Det blev verkligen över förväntan, numera har det blivit en stor och fin glänta där träden stod och som dessutom badar i solsken, vilket inte har hänt förut på grund av granarna. Utöver det så sågade Patric ner tre träd till, som var något mindre. Jag har släpat granris och vi har eldat i princip hela dagen.

Benny bäver har också hittat ut igen, ett klart vårtecken. Under förra våren såg vi honom ivrigt simma fram och tillbaka i vår vik och nu är han på språng igen.

Grillen är framtagen för här ska det grillas och lite senare ska vi slappa framför brasan. Jag och Patric är hur möra som helst, så det ska bli skönt att ta det lugnt en stund och bara njuta av kvällen.