Kategori: Familj

Mitt imunförsvar verkar vara helt i botten, jag är återigen sjuk, men den här gången blev det lätt att diagnosera mitt sjukdomstillstånd, bihåleinflamation. Problemet är bara att mina luftvägar blir jättedåliga av alla infektion. När läkarbesöket i tisdags var avklarat hade läkaren skrivit ut så mycket läkemedel att jag blev alldeles matt bara av det. Jag kommer inte att kunna göra annat än knapra tabletter och slurka i mig hostmedicin de närmasta veckorna. Dessutom vill astmaläkaren att jag bär munskydd på arbetet och visst, det kan hon ju ha en poäng i eftersom jag numera blir så lätt sjuk, men det skulle aldrig funka. I förra veckan gjorde jag ett lungtest, spirometri, beskedet blev ganska nedslående för astmamedicinen hjälper inte, läkaren berättade vidare att jag måste genomgå flera tester innan de skickar mig till en lungspecialist. Det är bara att vänta och se och hoppas på att det blir bra, förhoppningsvis blir de det med tanke på alla mediciner jag ska stoppa i mig.

Tittade igenom gamla bilder och fann denna, haha, där sitter jag med papiljotter i håret under en hårtork och ser ganska nöjd ut. Bilden är tagen i Sigtuna 1968. Hittade också några fina bilder på min mamma som ung.

Det är 24 år sedan mamma dog i lungcancer och det är 27 år sedan pappa dog i testikelcancer, de dog alldeles för tidigt. Fuck cancer!!

Jag har aldrig besökt Skogskyrkogården, det känns konstigt att aldrig ha varit där tidigare, men i dag blev det av. Jag och Patric tog en promenad bland gravar, kapell och en massa tallar och fick syn på Greta Garbos grav.

När vi kom hem dukade vi upp de nyinköpta semlorna med hasselnötskräm som vi köpt på konditoriet bredvid oss och till det njöt vi av varsin rykande het kopp kaffe.

Med en doft av tulpaner och semlor känns det som ett hopp om ljusare tider.

I fredags kom våra goda vänner över på middag, två av dem är gamla klasskamrater till mig, Birgitta har jag känt i 50 år och Kicki lärde jag känna i gymnasiet när jag var 16 år. Det är lite omskakande att inse hur långt tillbaka i tiden det är. Jag är glad över att vi fortfarande är så oförändrade av tidens tand fastän vi både blivit äldre och fått mer livserfarenheter på gott och ont.

Vi är många som fyller jämt i år, vilket är jättekul. 60 år är inte fy skam. Det kommer att hända så mycket roligt framöver i vår, festligheter, middagar, jag fyller jämt, Chelsie tar studenten och Corinne blir klar med sin civilingengörsutbildning, det blir mycket att fira!

Det blev inget ”gå till arbetet denna vecka”, eftersom min astma har fortsatt vara helt förfärlig. Jag har varit två rundor till Rosenlunds närakut och i går blev det en utredning på SÖS eftersom det fanns en risk för blodpropp. Köerna på akuten var enorma och vid halv ett på natten åkte Patric hem, själv befann jag mig där hela natten och i morse. De har tagit fullt med prover och jag fick göra en skiktröntgen. Det var knökfullt med patienter och ju senare kvällen led började folk gå hem eftersom de allra flesta kunde läsa sina provsvar på 1177.

Jag, däremot hade en infart i armen och var således tvungen att sitta kvar och vänta på svar om jag hade fått en blodpropp eller ej. Men vilket kaos det var, en äldre dam låg och skrek i sin sjukhussäng ett uppfodrande ”hallå, hallå, hallå” som i ett mantra från tidig kväll till nu på morgonen. Sjuksköterskona var helt fantastiska med henne och vi alla i sjukhuskorridoren förstod ju att hon var dement, men det var verkligen en pärs för psyket. Vid halv fyra på morgonen blev jag erbjuden en bädd och kunde sträcka ut mig och sova 1 1/2 timma tills läkaren kom och berättade att alla prover såg bra ut och att de inte hittat något fel. Läkaren kunde konstatera att jag är rosslig i lungorna men att det antagligen beror på min astma. Skönt, att det inte var något allvarligare.

Den här synen ser man när man passerar Rosenlunds närsjukhus, kul inslag i stadsplaneringen. I början på veckan gjorde jag pitepalt och det var ju tur, innan jag hamnade på akuten åt jag palt till lunch och den stod jag mig på väldigt länge.

I morgon blir det landet, längtar!

På nyårsafton gjorde vi en superduper god hummer som vi i stort sätt alltid brukar göra när vi är hemma under nyår. Första gången jag åt av den var nyårsafton 1999/2000 hos min barndomsvän Kicki och hennes man Peter, som dog ett halv år senare i ung ålder, men hans recept lever fortfarande vidare.

Peters gratinerade hummer

För c:a 2 humrar

2 msk smör

2 msk vetemjöl

3 dl grädde

1 st fiskbuljong

1 st äggula

1 msk sherry

salt, peppar och cayennepeppar

ost (jag brukar strö över med västerbottenost)

Så här gör du: Dela hummern och gröp ut köttet och lägg åt sidan. Smält smör och häll på mjöl och sedan grädde (bechamelsås) blanda i fiskbuljong. Såsen ska kokas 3-5 minuter. Rör sedan i äggulan och kryddorna. Blanda sedan ner hummerköttet och blanda i hop. Lägg röran i hummerskalet och strö över osten. In i ugnen och ta ut den när osten är smält.

Vilken inledning på det nya året, 21 minusgrader på landet.

I morse tog vi en promenad på isen. Jag är inte jätteförtjust i att kliva runt på isar eftersom jag är rädd att ramla i, men den här gången kändes det tryckt och bra. Även om det har varit iskallt ute så har solen tindrat och naturen ser ju helt fantastisk ut i det soldränkta landskapet. Brasan i vardagsrummet har gått varm, vårt föråd med ved verkar aldrig sina och det är ju bra med tanke på att vi eldar rätt mycket både i stugan och i kakelugnen hemma.

Såklart ville vi prova på den nya tiktok trenden och slänga upp varmt vatten i den iskalla kylan, det gick sådär.

Då och då knäpper och låter isen väldigt mycket, då vet man att det snart dags för en stor båt att glida förbi, det är lika fascinerande varje gång att se dem.

På måndag är det dags att kavla upp ärmarna igen och sätta igång och arbeta. De två första dagarna har vi planeringsdagar, på måndagen bjuder skolan på middag och efter det blir det någon sorts happening som kommer att ske i gamla stan. Det känns som en en ganska lagom arbetsstart på det nya året.

Som rubriken lyder blir det ett inlägg om mina krämpor. Var god skrolla förbi om ni vill slippa läsa om gnäll.

Kan inte säga att det här jullovet kommer att gå till historien som något minnesvärt och det kan kanske i sin tur bero på att jag mestadels varit förkyld och sjuk. Tyvärr har jag även dragit på mig ett gäng med krämpor. Herregud! kan det vara så att jag börjar bli gammal på allvar? Ja, jag blir ju 60 i år och det låter ju inte särskilt ungt. Nåja, för att övergå till mina besvär, i mitten av december så genomgick jag zoledronsyradroppsbehandling (jösses vilket långt ord) för min benskörhet. Vid benskörhet krymper man, men jag har tydligen vuxit och är nu 184 cm efter att alltid ha varit 182,5 cm! Droppet gick bra att ta, men bivärkningarna var desto jobbigare, jag fick hög feber och ont i kroppen, efter det hoppades jag att det skulle bli lugnt, men icke. Jag har nu börjat få jätteont i tandköttet, det gör ont i omgångar och det ilar i vissa tänder (zoledronsyran kan påverka tänderna). Jag ska till min nya tandläkare i mitten av januari så jag får se vad hon säger. Min andra krämpa är min astma som jag inte alls fått någon bukt med sedan i början på sommaren. Jag har slemhosta som gör att jag hostar nästan non stop, det påverkar även min andning till det negativa. Läkaren har skrivit ut ny astmamedicin till mig, patienter med svår astma tar den, men nu efter 3 veckor känner jag ingen skillnad alls. I går bestämde jag mig för att ta en promenad i kvarteret, när jag gått en bit satte slemhostan igång och jag började konstant hosta och vek mig som en fällkniv för att jag inte fick någon luft, ett tag undrade jag hur i fridens dag jag skulle ta mig hem. I mitten av januari ska jag göra en större astmautredning och då hoppas jag att jag får bättre förståelse för vad som pågår. Sist men inte minsta av mina åkommer är min högerhöft, den krämpan har jag haft i många år men som kommer och går i olika stadier. I nuläge går jag hos en sjukgymnast för att bli bättre. Under jullovet fick jag 4 övningar som skulle repeteras som i mitt tycke är in absurdum, de ska göras morgon och kväll, vilket inte blivit av med tanke på att jag inte skulle göra någonting annat än det under jullovet. Då så, nu har jag nog fått med alla krämpor inför det nya året. Det kändes skönt att få göra ett riktigt gnällinlägg, skål!

Och god fortsättning på det nya året!

Den här nyårsafton blev inte riktigt som jag hoppades på, tanken var att vi skulle på nyårsbaluns hos våra goda vänner på Kungsholmen, men så blev det inte. Chelsie fick ont i halsen och hög feber, själv blev jag dunderförkyld och helt däckad, snorpappret har gått varmt och min astma dök till ny bottennivå… igen. Som tur var hade vi kvar en flaska Richard Juhlins bubbel så den fick duga. Min aptit var det inget fel på, så efter att Patric varit och arbetat en sväng åkte han och handlade och överaskade oss med en massa godsaker till middagen. Under kvällen lagade Patric mat medan jag snorandes tittade på.

Han kan min man, maten var helt utsökt. När klockan slog tolv ringde vi Sofie och gratulerade henne på födelsedagen, hon fyller 22 år i dag, hipp, hipp, hurra!

Då blev Chelsie, yngsta dottern äntligen myndig, som hon har längtat efter denna 18-års dag. Hon är sist ut i sin klass och det har varit ett ganska plågsamt år för henne eftersom nästan alla hennes kompisar fyllde 18 år redan i våras.

Vi firade henne med god mat och öppnade skumpan som vi väntat med att knäcka till just detta tillfälle.

Efter middagen gick vi ner till en bar i närheten av där vi bor och tog en öl. Ungdomarna fortsatte sedan vidare medan jag och Patric gick hem.

Den här dagen kommer att bestå av att städa och röja upp, nästan alla barn har bott hemma under julen och i dag börjar de skingra sig. André tog flyget upp till Umeå i morse, han ska fira nyår där och Corinne åker hem till Uppsala för att fira in det nya året på sitt håll. Själv har jag börjat plocka undan julsakerna och göra fint inför nästa kalas, Sofie fyller 22 år på nyårsdagen.

Jul är en av mina favorithögtider, jag älskar doften av hyasint med en blandning av saffran och kanel. I år fick vi också njuta av pudervit snö som singlat ner på Mosebacke torg.

Under natten hade tomten lämnat ett litet avtryck i barnens julstrumpa.

På förmiddag tog vi Djurgårdsbåten över till Galärvarvet och tittade till familjegraven som ligger högst upp på toppen. Det var skönt att röra på sig innan innan det var dags för ”dopp i gryta” till lunch.

Efter lunch knackade hustomten på och vi fick ett spel.

Det var inte vilket spel som helst utan en mordgåta som vi satt och klurade över fram till Kalle Anka, sedan var det paus för middag och julklappsutdelning, men efter det fortsatte vi att lösa mordgåtan, vilket vi till slut lyckades med. Kan verkligen rekommendera spelet.

Som vanligt stoppade vi i oss alldeles för mycket mat. Patrics revbensspjäll blev en julhitt, den hade bland annat marinerats i en flaska glögg och diverse andra olika ingridienser i ett dygn.

Tomten överaskade och kom på besök för paketutdelning och julkramar.

Vi avslutade kvällen med att sjunga, det ingick i ett spel jag och Patric fick i julklapp, det var så himla mysigt! I dag har vi promenerat i Stora skuggan och lekt. Jag gick först och ropade åt dem att gömma sig, medan jag blundade och räknade till 10 eller 5, därefter tittade jag upp och fick inte röra benen men jag fick vrida kroppen fram och tillbaka för att se om jag såg någon. Patric var inte den bästa på att gömma sig, men de övriga var snabba och även helt svettiga efter att ha lekt den ett 10-tal gånger. Det blev ett ordentligt motionspass.

När jag summerade ihop 2023 såg det en aning dystert ut men det dök också upp en och annan godbit, men hur såg året egentligen ut?

Januari började ganska deppigt för både jag och Patric opererade oss med en veckas mellanrum, han för prostatacancer och jag opererade mig för tredje gången för bröstcancer inom ett halvår.

Under en ganska lång period fick vi inte lyfta något som vägde mer än 1 kg. Vi tog det som en utmaningen och gick ut och handla flera gånger per dag för att komma ut och röra på oss, det blev en ost här och en liter mjölk där. När jag väl fick börja lyfta blev det en hel del Satsbesök, min muskelmassa var i botten under den perioden. I april började jag åter arbeta och jobbade 50%, det kändes bra. Årets Valborgsfirande blev en hit, den absolut roligaste firandet på många år, jag småfnissar fortfarande åt den dagen bara jag tänker på det.

I maj började jag arbeta 100%, det tog på krafterna vill jag lova, jag längtade mest till landet. I år hade vi verkligen tur med midsommarvädret, det blev en toppendag på bryggan på landet.

Under juli månad blev det begravning, Patrics mamma dog och vi var hemma i stan ganska mycket och tog hand om bohaget efter henne.

När semestern var slut rakade Patric äntligen av sig skägget, hallelulia! Under hösten har jag och Patric varit ganska kulturella, gått på teater, bio och show, det kommer vi förhoppingsvis fortsätta med även nästa år.

Det har blivit många svamputflykter under hösten, vi hittade flera jättebra ställen inte långt från där vi har stugan. Numera är det fullt i frysen med svamp både hemma och på landet.

Det här året har nog varit ganska tufft för barnen med både min och Patrics cancer, såklart hade jag helst velat bespara dem från allt detta, men det går tyvärr inte att få det ogjort.

Mitt beslut att gå ner i tid och arbeta 80%, med lediga fredagar har bidragit enormt till min återhämtning, det är ett av mina bättre beslut i livet. Tanken är att jag ska fortsätta med det, jag vill inte tillbaka till en heltid igen.

Det är tur att jag har Patric att luta mig mot när livet har varit som skakigast. Han är min klippa och min allra bästa vän sedan 1992. Jag ser fram mot 2024 som förhoppningsvis blir ett år där vi kan lägga cancern bakom oss.

God jul!