Kategori: Familj

Efter påskhelgen stannade André och Sofie kvar med mig på landet tills i onsdags, men efter en natt med öppen ytterdörr sjönk modet att vara kvar för dem båda, i början även för mig men jag ångrade mig och bestämde mig för att vara kvar. Det här med att ytterdörren stod öppen en hel natt var verkligen inte roligt. Dörren har krånglat under ett par dagar så därför stängde jag den ordentligt inför natten, men utan att låsa om mig. När jag vaknade vid halv sex på morgonen låg jag i sängen och tokfrös, med hackande tänder gick jag upp för att se vad som stod på, det var då jag såg den vidöppna dörren. Det tog mig flera timmar innan jag och huset tinade upp. Patric kom på eftermiddagen och hämtade upp barnen. Jag har sedan dess varit solokvist här ute. Dagarna har lunkat på med långpromenad på vår lilla landsväg med talbok i öronen och också med lite fix i stugan.

Mellan promenaderna och pysslandet har jag också målat klart natduksborden som ska sättas upp i sovrummet i stan, de blev så fina och jag gillar verkligen färgen, olivgrön.

Innan påsken ringde specialistläkaren som utreder min astma på S.Ö.S, han berättade att proverna jag gjorde för de vanligaste allergierna, var negativa. Men att det fanns en avvikelse i provsvaret, mitt ”tryptas”-prov var förhöjt. Med samråd av en annan specialist ville de att jag tar ett nytt prov i mitten av maj för att se om förhöjningen kvarstår. Om det gör det ska de utreda mig vidare. Under tiden fick jag denna spruta.

Att tryptas-provet är förhöjt kan innebära att jag är bi- eller getingsticksallergisk, vilket i sin tur kan betyda att jag kan få en anafylaktisk chock av ett sådant stick. I maj vet jag om det är så eller ej, men fram till dess skrev läkaren ut adrenalinsprutor som jag alltid ska bära med mig till dess utredningen är klar.

Den här veckan är jag påsklovsledig, med mig på landet har jag André och Sofie som håller mig sällskap resten av veckan. Utanför fönstret viner vindarna och det går stora vita gäss på fjärden, men vi håller oss varma i stugan med filtar- och filmmys. I går rev Patric ut grannens vedspis som vi fått sedan tidigare, jag gillar även tegelstenarna som fanns runt omkring den, så dem behåller jag också. Åh, vad jag älskar återbruk.

Den kanske inte ser så mycket ut för världen just nu, men när det är dags att sätta tänderna i den och börja putsa upp skönheten kommer den att glänsa. Vi fick inte bara med oss en vedspis av grannen (som också är en stor odlingsfantast) hon grävde även resolut upp ett gäng med jordärtskockor som jag fick ta med mig hem.

Hon berättade att det var jätteenkelt att odla dessa godingar, så det blir ett av mina projekt framöver. Ett annat arbete jag håller på med är att måla klart två nattuksbord som jag har designat och Patric tillverkat, de kommer vi att sätta upp hemma i stan så fort jag målat klart dem.

I helgen sjösatte vi ”gula faran”, men innan den åkte i spat behövdes en hel del omsorg i form av plastic padding på kölen.

Det känns så skönt att vara ledig, för det har varit väldigt intensivt på jobbet. Budgetmässigt går skolan back med många miljoner kronor så flera av mina arbetskamrater kommer att omplaceras eller sägas upp. Till hösten kommer det att bli ett mycket ansträngt läge. Jag vågar knappt tänka på hur det kommer att se ut.

Jag älskar alla högtider, påsk är inget undantag!

I år följde alla barn med till landet, till min stora lycka. På långfredagen hämtade vi 3 av 4 barn i Västerås.

På påskafton blev det som vanligt påskäggsletning, målning av ägg, lekar, spel och påskmusiksquizz.

Placeringen av leken ” ägg närmast påskkärring” blev en utmaning, eftersom äggen rullade in under bryggan.

Påskbordet med extra allt blev väldigt lyckat även i år, vi åt som om vi aldrig sett mat förut.

Nubben får man icke förglömma, även om ingen av oss är särskilt förtjusta i drycken, men det är en tradition som vi vid varje högtid trycker i oss… grimascherandes.

André bor i Flogsta i Uppsala och när Corinne hittade en nubbesång om orten stämde vi genast upp i sång. Melodi: Sånt är livet.

I början av året bestämde sig facket för att slopa friskvårdstimmen för alla lärare. Jag har verkligen uppskattat den timmen och har kunnat gå iväg på tisdagsmorgon och tränat på Sats, men som det ser ut nu hinner jag inte göra det. Numera blir det bara ett träningstillfälle i veckan och det blir på min lediga fredag. Jag skulle helst vilja träna fler gånger i veckan men det blir knepigt. Jag har verkligen svårt att smälta detta, vilket jättedåliga beslut facket tog.

Vilket omväxlande väder vi haft, ena dagen får man värsta vårkänslorna till att det blir totalmörker med snö och iskalla vindar.

När islossningen skedde i vår vik, kastade sig Patric ut med sina förstärkta galonbyxor och fixade med sommarvattnet, det gick sådär som alltid. Nästa helg gissar jag att han kommer att hänga över vattenpumpen igen och göra ett nytt försök att skaka igång den.

Jag börjar se fram mot påsken, det är då alla familjemedlemar som kan samlas på landet. Jag tjuvstartade med att damma av en del påskpynt i helgen så nu är de redo och klara att tas fram när det börjar närma sig.

I dag var både jag och Chelsie lediga från jobb och skola, vi båda hade tid hos en optiker. Jag har haft problem med vänster öga en tid och ville kolla upp det, Chelsie behövde ett intyg för körkortstillstånd. Vi båda hade bra syn och problemet med vänsterögat var bara, suck och stön, åldersrellaterat. Jamen då så, det är bara att gilla läget.

Det här läget gillar jag betydligt bättre. När det bara är jag och Patric på landet så brukar vi svänga ihop en skagen eller en räksmörgås till middag, en alldeles lagom och god supé, dessutom brukar vi dricka ett gott kallt vitt vin till det. Inte undra på att man alltid längtar dit!

Det blev en full rulle helg, med flera roliga inslag. I fredags kom våra vänner över på middag.

På lördagsmorgonen bar det av till landet. Väl på plats inspekterade jag fiberanslutningen som installerades i veckan, det innebär fortfarande en hel del grävjobb, eftersom Patric kommer att behöva gräva ner en kabel mellan boden och stugan innan allt är klart, det ska bli skönt när fibern är installerad.

Efter en hektisk söndagsförmiddag på landet åkte vi till Sigtuna och hämtade upp Sofie. Det var dags för babyshower och gratta den blivande mamman.

Mina barn och Kickis barn har vuxit upp med varandra och nu var det ett tag sedan vi sågs. När äldsta sonen presenterade Sofie, sa han att hon och hennes syskon är (nästan) kusiner. Alla var överens om att det var alldeles för länge vi sågs.

Som sagt, nu rasslar det till bland alla 60-års firanden. I helgen fyllde värdens härligaste och finaste vän år. Jag är så glad och tacksam att hon började i min klass för 50 år sedan, henne släpper man inte taget om!

Alltså världens gulligaste❤️

Det har varit ett vilsamt sportlov på landet. Tanken var att vi skulle elda upp en jättehög med grankvistar men det blåste alldeles för mycket för det.

I går satte Patric en deg som han lät ligga och vila i kylskåpet över natten. Det första han gjorde i morse när han vaknade var att genast sätta i gång och knåda i hop frallorna. Medan brödet svalnade tog vi en promenad runt Söder och det kändes väldigt skönt efter allt partajande i natt. Efter promenixandet dukade jag upp lunchbordet, det blev tomatsoppa och härligt frasiga lyxfrallor till det.

I morgon blir det nya friska tag, min uppfattning är att våren på allvar sätter igång efter sportlovet, jag älskar att dagarna blir ljusare och ljusare, det piggar verkligen upp, det känns också som om vi går mot gladare tider. Se upp våren, här kommer jag!

För närvarande lyssnar jag på 3 poddar och det är; USA- och krimpodden och p3-dokumentär. Den första följer jag slaviskt och lyssnar alltid på den på vägen ut till landet, podden är otroligt upplysande och bra, dessutom går tiden så mycket snabbare när man har något bra att lyssna på.

I går började min sportlovsledighet, sedan barnen var små har jag alltid varit ledig sportlovsveckan eftersom vi alltid åkt upp till Åre och åkt skidor. Det kanske vi kommer att göra i framtiden också, men då är det inte jag som kastar mig ut i backarna med vinden i ansiktet och det beror ju främst på att jag har blivit benskör. Jag saknar hur som helst fjällen men landet får duga. Patric arbetar denna vecka och åker fram- och tillbaka mellan stan och landet. Själv har jag fått ny energi efter några tunga veckor med ny medicinering som gjort mig helt sänkt. Det känns ändå som om den värsta tiden är över och kroppen verkar ha vant sig vid de nya tabletterna.

På landet har vi sågat ner massor av träd. Vi försöker att ta hand om så mycket ved som möjligt, den här gången fick vi stor hjälp av våran egen svingande vedklyvare.

I utbyte mot ved ska vi få virke och en vedspis av vår granne, de ska riva sitt gamla hus eftersom de byggt en ny stenvilla precis vid stranden.

Jag höll på att tappa andan av förtjusning när jag såg den, vilken juvel vi får. Vedspisen, en Husqvarna som är fullt fungerande. Grannen berättade att de bakat bröd i den, tyvärr var inte Patric lika förtjust som jag, men efter en viss övertalning kom han ändå till sans.

Hemma i stan har Patric nämligen börjat baka bröd och har blivit riktigt duktig på det, så jag tänkte att denna vedspis kommer att göra susen för det ändamålet.

I går när vi åkte ut till landet möttes vi av en trollsk dimma när vi närmade oss den västmanländska gränsen, ju närmare stugan vi kom desto mer kändes det som om man slungades in i sockevadd, för att därefter mötas av ett småspiksregn. Det blev en värmande brasa i kaminen och ett glas rött vin till det. Utanför kunde vi höra hur regnet piskade mot fönsterrutorna. I dag är vädret betydligt finare, till och med solen tittar blygsamt fram.

Det blev lite vårkänslor när vi tog en promenad genom skogen.

I veckan var jag och Patric på dramaten och såg Tolvskillingsoperan av Bertolt Brecht.

Den kan jag verkligen rekommendera, både föreställningen och musiken var otroligt bra.

Ja, som ni ser på bilden så har något hänt med ”embrace the gray” Jag har varit ståndaktig ganska länge och hade verkligen bestämt mig för att bli gråhårig, men… min utväxt blev mer mörk än grå och den blonderade längden blev förfärligt ful tillsammans med den mörk/grå utväxten. Det blev helt enkelt en kris på det. Nu är jag tillbaka till min naturliga hårfärg som jag en gång i tiden hade, mörkblond. Jag hoppas och tror att utväxten den här gången blir mer naturlig.

Den här flingan fick vi besök av på alla hjärtans dag. Vi firade ganska stort eftersom jag samma dag fick ett bra besked från min läkare. Jag har gjort diverse undersökningar angående min astma som har varit mycket svår emellanåt. Beskedet blev glasklart, ingen lungcancer, däremot har jag en bronkitväggsförtjockning, som en specialist ska titta närmare på. Läkaren hade en fundering på att det kan hänga ihop med mina antihormonella tabletter som jag tar, hon trodde även att mitt skyhöga blodtryck kan ha med saken att göra. Den där lilla sketna tabletten som jag tar varje dag ställer verkligen till det. Jag ska ta den i 5 år mot bröstcancer och har gjort det i 1 1/2 år och herregud vad med biverkningar det är på den.

Det liksom rasslar till i almanackan och dagar blir veckor och veckor blir månader och plötsligt inser jag hur snabbt tiden går. Ska inte borra ner mig i det, mer än att allt gått i ilfart den senaste tiden. På sistone har det varit en hel del roligheter. Vi har uppvaktat en 20 åring, hela familjen utom Corinne följde med på kalaset och firade födelsedagsbarnet.

Jag och Patric har besökt en mysig bar på Folkungagatan.

Och ätit middag på en trevlig restaurang på Renstiernas gata.

Vi har även hunnit med en konstutställning här i krokarna, varken konsten eller det vita vinet i plastmugg var kanske det mest upphetsande vi sett eller druckit, men det var ändå kul att gå dit och titta.

Chelsie har varit på bal. Hon fick balklänningen i julklapp, en handsydd historia,som satt som smäck på henne.

I kväll gör vi oss redo med chips, dipp och morotstavar inför mellomyset. Jag är fortfarande svalt intresserad av dess händelse men tittar gärna eftersom resten av familjen uppskattar det.