Kategori: Familj

För någon vecka sedan påbörjade vi bastubygget på landet. Patric har hunnit gjuta och grävt ner plintar och satt upp en ram runt det blivande huset. På sidan om bastun kommer vi att byggas en enklare utedusch. Det känns verkligen kul att att sätta tänderna i ett litet större projekt. Min sjukskrivning fortsätter en vecka till. Höften känns tyvärr inte så mycket bättre även om jag gör mina sjukgymnastikövningar varje dag och går på Sats. Höften stelnar oftast till bara efter en kort vilostund och då känns det som om jag är tillbaka på ruta ett igen. Jag har antagligen bitit ihop tänderna alldelles för mycket på nätterna på grund av smärtan i höften, det har i sin tur resulterat i att jag fått stora bekymmer med käkarna. I början på veckan hämtade jag ut min bettskena hos tandläkaren och med den mellan tänder har jag knappt sovit en blund, fast än ger jag inte upp, men Herregud, vad obekväm den är.

Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson är numera vår egen lilla SverigeTrump, vilket han nog skulle bli glad över att få höra. När” kalla fakta” undercover reporter avslöjade trollfabriken i rysk tappning så kan man konstatera att efter Jimmyuttalandet är Sverige inte förskonad från lögner av detta slag.

Jag har som sagt en vecka kvar på sjukskrivningen och kommer att fortsätta stanna i stugan, framför allt tänkter jag njuta av det fina vädret. Patric har åkt hem till stan, han ska arbeta och lösa ett kyl- och frysproblem, tanken är att han dyker upp på landet igen på fredag.

Jösses, det växer så det knakar i naturen, humlen och vinstocken som vi planterade ut förra året har tagit sig riktigt bra. Tyvärr rasslar det också till i vassen, men jag och Patric kommer att fortsätta bekämpa de långa stråna med vår skarpvässade lie. Det har blivit lite glesare på sina håll, så man får vara ihärdig och hoppas att det ger med sig så småningom.

I veckan följde hela familjen med och tittade på Chelsies sista konsert med sin klass, hon var fantastiskt bra, även om hon hade väldigt ont i halsen.

Det var knappt ett öga torrt efter denna avskedskonsert, föreställningen var superbra, den bästa de haft. Snart hägrar den efterlängtade studenten, vilket också kommer att bli kul och något att se fram mot.

Jag älskar doften av tjära nu när båtarna håller på att sjösättas, det påminner mig om när jag var liten och bodde i Sigtuna. På den tiden hade vi en stor träbåt som mina föräldrar fixade med varje helg från mitten av april till den baxades ner i sjön. När vi flyttade därifrån såldes båten och mina föräldrar bestämde att de aldrig mer kommer att köpa en träbåt igen och så blev det. Efter det blev det enbart plastbåtar, den sista vi hade var en stor rackare med ruff både fram och där bak. Jag har så mycket fina minnen som är förknippade med båtar och lukten av tjära gör allt så mycket mer påtagligare. Jag gillar verkligen när vi tar en tur med ”gula faran”, vår lilla båt som vi tog över av de tidigare ägarna på landet. Tyvärr är det långgrunt vid vår brygga så innan vi skaffar en större båt måste vi hitta en lösning på det. Jag hoppas att vi kan klura ut det så småningom, men fram till dess får ”gula faran”duga.

För något år sedan köpte jag hem ett gäng med berlocker och andra tillbehör för att tillverka glasmarkörer, nu äntligen kom jag till skott och har under dagen hunnit med att göra några styckna. Förutom det hade jag också tänkt göra fler bivaxdukar, men insåg att jag inte har något bra tyg för det, förhoppningsvis blir det en tur till loppisen i Köping någon dag framöver och då kanske det finns något jag kan tänka mig köpa.

Jag fortsätter min sjukskrivning här på landet i nästa vecka också, det är så himla skönt att bara kunna skrota runt på tomten och pyssla lite med ditten och datten. Vädret i går var ju helt underbart. Jag passade på att slipa och olja in utemöblerna, de blev nästan som nya. Det blir också en hel del krattande av löv, precis lagom med motion för mina höftbesvär.

Vår granne på landet är helt fantastisk, i går kom hon över och berättade att hon hittat ”Katarinagrejer”Jag undrade såklart vad det kunde vara och då berättade hon att hon funnit gamla fina fönster i deras källare och undrade om jag möjligtvis var intresserad. -”Om jag är” kvittrade jag glatt. Det kommer användas till ytterligare ett växthus, dessutom fick jag fullt med fina beslag och gamla lådor.

Vi ska bygga en bastu till sommaren och av samma granne som vi får så mycket fint av har vi också fått en massa virke av eftersom de håller på att riva sitt gamla hus på tomten. Mycket av det virket kommer vi bygga bastun med, alltså jag älskar återvinning.

Patric håller på att gräva gropar så vi kan börja gjuta plintar i dem. Det är inte helt lätt, han har fått gräva upp 30-40 kg stenar och en massa trädrötter för att komma ner på rätt djup.

I dag har han träningsvärk som heta duga, stackaren, men vi har inte bara arbetat utan även njutit av stillheten och det fina vädret.

Det blev en tur med gula faran.

Och en kall Jever på bryggan.

I veckan ska jag fortsätta med mina höftövningar. Jag har till och med köpt en stor gymboll att göra övningar på. Jag tycker nog att det går åt rätt håll och det känns ju bra.

Haha, ja, här går jag på punkkonsert en helt vanlig söndag i slutet av april. Jag kunde faktiskt inte låta bli när KSMB spelade på Circus. När jag gick i gymnasiet älskade jag bland annat Ebba grön och KSMB. Då visste jag inte att Michael Alonzo, sångaren i KSMB var barn till mina föräldrar vänner och att vi lekte med honom och hans bror som små. Pappan i familjen arbetade som utrikeskorrespondent för den italienska tidningen Corriere della Serra. Han tillverkade ett gevär av trä som han gav till oss, den har jag fortfarande kvar och den finns numera på landet.

Kvällen till ära var Noice förbandet.

Dogge Doggelito skulle tydligen ha uppträtt först men blev avbokad, tack och lov.

Publiken bestod mest av gamla avdankade punkare, varav ett gäng med käpp. Det var tur att föreställningen kunde avnjutas sittande.

Det var hur som helst en kul upplevelse, stämningen var på topp och jag kunde fortfarande sjunga med bland vissa av de gamla låtarna. Vi tog sedan Djugårdsfärgan tillbaka till Söder, det var en fröjd för ögat, vilken himmel, så fint och mysigt.

Eftersom jag fyllde jämt tänkte jag från början att anordna en fest, men jag ångrade mig och bestämde mig för att bara göra något med familjen i stället. Efter att ha blivit uppvaktad med skönsång på morgonen av Patric och Chelsie kom resten av familjen lagom till att brunchen serverades. Under natten fick Sofie tyvärr feber och kunde inte delta. I present av barnen fick jag en detektivgåta som vi började försöka lösa efter vi ätit brunch.

Mitt i spelet var vi tvungna att bryta upp och bege oss till Kungsholmen, med stormsteg intog vi de bokad schuffelbordsborden.

Så himla kul, hälften av familjen hade inte spelat det tidigare men blev glatt överaskade över hur roligt det var.

När vi kom hem blev det dags för kaffe och tårta. I födelsedagspresent fick jag en resa till Köpenhamn, det var precis vad jag önskat mig.

Vi åt världens godaste tårta, en choklad- och hallondröm från Haga tårtcompani.

Där är hon ju, den där 60-åringen, omgiven av sin familj.

På kvällen tog vi en promenad till restaurangen som vi bokat för kvällen.

Jamen, skål då!

Patric hade beställt ett mat- och vindryckespaket till oss alla. Alltså, wow, allt vi åt var jättegott, det tog oss 3 timmar att äta sig igenom hela menyn.

När vi ätit klart gick vi hem och fortsatte lösa mordmysteriet, det tog sin lilla tid men vi lyckades till slut. Vilken toppendag det blev, helt i min smak, det enda jag saknad var Sofie, annars var allt tipp topp.

Senast jag tittat på fotboll live var när jag var i nedre tonåren, på den tiden var det jag och min pappa som besökte Råsunda fotbollsstadium och hejade fram A.I.K. Till mina fotbollsentusiastiska föräldrars glädje bodde Anders Limpar i vår portuppgång. Anders var ett år yngre än mig och alla som var yngre än mig på den tiden tyckte jag inte var särskilt intressanta, han å andra sidan gjorde inte särskilt mycket väsen av sig utan stod mest utanför vårt hus och dribbla med en boll dagarna i ända. Nåja, igår besökte jag och Patric Friends arena och såg AIK-Värnamo. Patric har aldrig gått på en fotbllsmatch tidigare och som sagt, det var mega länge sedan jag var på en.

Vilken upplevelse! Det här kommer inte att vara sista gången varken jag eller Patric går på en fotbollsmatch, jättehärlig stämmning och AIK-klacken var otroligt peppande.

I veckan har jag varit på Sats flera gånger, det har i sin tur medfört en träningsvärk som heta duga. Jag cyklar och tränar armarna, benen väntar jag med till fysioterapeften sagt sitt, det märks verkligen att jag inte har hängt där så ofta den senaste tiden. Jag har fram till i slutet av maj på mig att träna upp spänstigheten. När jag väl börjar arbeta igen är det svårt att få till Sats-besöken.

Jag och Patric var bjudna på Chelsies studentmiddag på Marie Laveau på Hornsgatan. Alla syskonen och deras vänner var på efterfesten. Men först lite piffing av mig.

Temat på festen var maskerad.

Haha, det var tur att det var någon av oss som avvek i färgskalan.

Men innan det var dags för middagen, gick vi och tog en fördrink på Söders hjärta.

Hur fin är hon inte, den blivande studenten!

Vi hamnade vid ett bord tillsammans med jättetrevliga föräldrar. Tiden bara flög iväg. Det serverades 3-rätters middag med vin och öl, till det blev också frågequiz, med bland annat musik- och skolrelaterade frågor.

Det blev en rolig kväll, vi var mer än nöjda när långmiddagen var slut. När jag och Patric promenerade hem så tog efterfesten vid och ungdomarna fortsatte att festa loss. Inom kort nalkas det stora studentfirandet, det är verkligen något att se fram emot.

Suck och stön, nu blev det ytterligare en fortsättning på en av mina krämpor. Sedan minst 5 år tillbaka har min högra höft krånglat. Jag har till och från sprungit hos en sjukgymnast, men har aldrig riktigt fått ordning på det. I slutet av förra veckan gjorde jag slag i saken och bokade en tid på Sofiahemmet.

I måndags träffade jag en ortoped och innan jag ens hunnit yppa något om min värkande höft skickade han mig vidare till röntgenavdelningen. Domen blev: artros, som är en sjukdom där brosk och ben bryts ner och som inte går att stoppa. Jag fick också diagnosen trokanterbursit, det är en senfästesskada/slemsäcksinflamation som i mitt fall gör ont i övre lårben. När man har det sistnämda ska man undvika långpromenader och trappor, vilket är en del av mitt jobb. Jag blev sjukskriven i 6 veckor för återhämtning av höft och kommer också förhoppningsvis få bra behandling av en fysoterapeft. Ortopeden skickade samtidigt in en brasklapp om att det kan ta längre tid att få bukt med detta och att jag i så fall kan bli långtidssjukskriven.

Jag är inte toppenglad över sjukskrivningsbeskedet för jag gillar verkligen att vara i farten och har dessutom ett sådant arbete. Det känns svårt att bara ta det lugnt. I måndags fick jag en kortisonspruta och antiflamatorisk medicin, det har bidragit till att jag inte känt av höften så mycket under veckan. Utan att riktigt tänka mig för slet jag fram krattan och satte igång att ivrigt kratta på allmänningen eftersom vi har städdag på landet. Mitt i ett kratttag insåg jag att det här var ju inte så bra, slutade tvärt med allt jag höll på med och kastade mig sedan hem och landade i fåtöljen. Som sagt, lätt att glömma av sig.

För ett tag sedan var André med vänner på bal på slottet i Uppsala.Jag kan verkligen bli avundsjuk på hur roligt studenterna har det i Uppsala. Om jag ångrar något, så är det nog att jag inte pluggade på lärarhögskolan där i stället för i Stockholm.

Jag snodde några bilder från Uppsala studentkår. Alltså, hur stilig är inte André i frack?

Såklart firade jag och min kompis Birgitta att vi känt varandra i 50 år, galet lång tid. Vi började kvällen med att mötas upp på ”The Hills” för att äta middag ihop.

För att sedan släntra ner till Göta lejon och titta på musikal.

Musikalen var nog i deppigaste laget för min smak, musiken var bra men handlingen var…mja, lite för mycket fosterställning.

När teatern var avklarad blev det en barrunda på Söder.

Haha, inte lätt att ta en bild på oss två ihop, lika spretigt då som nu.

Men där satt den! En 60-åring och en blivande sådan, som snart går över till andra sidan, som min kollega på jobbet uttryckte det hela i förra veckan.

I morse åkte vi ut till landet, Patric har fixat med fiber och jag har verkligen inte gjort mycket, ja, det tar ju på krafterna att slarva runt ute på stan. Däremot funderar jag på vad jag ska göra med dörren på bilden ovan som jag fått av vår granne. Jag funderar på att göra ett vitrinskåp av det, men jag får se vad det blir, det kommer att krävas lite mer tankeverksamhet för det.

Efter påskhelgen stannade André och Sofie kvar med mig på landet tills i onsdags, men efter en natt med öppen ytterdörr sjönk modet att vara kvar för dem båda, i början även för mig men jag ångrade mig och bestämde mig för att vara kvar. Det här med att ytterdörren stod öppen en hel natt var verkligen inte roligt. Dörren har krånglat under ett par dagar så därför stängde jag den ordentligt inför natten, men utan att låsa om mig. När jag vaknade vid halv sex på morgonen låg jag i sängen och tokfrös, med hackande tänder gick jag upp för att se vad som stod på, det var då jag såg den vidöppna dörren. Det tog mig flera timmar innan jag och huset tinade upp. Patric kom på eftermiddagen och hämtade upp barnen. Jag har sedan dess varit solokvist här ute. Dagarna har lunkat på med långpromenad på vår lilla landsväg med talbok i öronen och också med lite fix i stugan.

Mellan promenaderna och pysslandet har jag också målat klart natduksborden som ska sättas upp i sovrummet i stan, de blev så fina och jag gillar verkligen färgen, olivgrön.

Innan påsken ringde specialistläkaren som utreder min astma på S.Ö.S, han berättade att proverna jag gjorde för de vanligaste allergierna, var negativa. Men att det fanns en avvikelse i provsvaret, mitt ”tryptas”-prov var förhöjt. Med samråd av en annan specialist ville de att jag tar ett nytt prov i mitten av maj för att se om förhöjningen kvarstår. Om det gör det ska de utreda mig vidare. Under tiden fick jag denna spruta.

Att tryptas-provet är förhöjt kan innebära att jag är bi- eller getingsticksallergisk, vilket i sin tur kan betyda att jag kan få en anafylaktisk chock av ett sådant stick. I maj vet jag om det är så eller ej, men fram till dess skrev läkaren ut adrenalinsprutor som jag alltid ska bära med mig till dess utredningen är klar.