Kategori: Familj

I helgen åkte jag och Patric till våra vänners landställe i Tidaholm. Jag har nog aldrig pratat så mycket väder som jag gjort denna helg och det berodde antagligen på att det knappt fanns några ljuspunkter i det.

Vilken snickarglädje det är på deras gård, så himla charmigt!

De har ett fantastiskt utedass, men som inte används, det är numera bara en prydnad.

Vi har också besökte en del loppisar, jag gjorde ett jättefynd, bland annat fick jag syn på en Rörstrandskruka som låg inklämd i en hörna och var nästan gratis, till och mannen i kassan tyckte jag gjorde ett riktigt bra kap.

I Tidaholmsskogarna har vi plockat gula kantareller som vi gjort kantarelltoastar av.

Sedan blev det en åktur till hjortronmarker, magiskt kul, visserligen var de omogna än, men ändå. Jag har inte plockat hjortron sedan jag var barn.

Efteråt blev det en lunch med den här utsikten.

När vi ändå var i trakterna åkte vi och titta på Birger Jarls gravplats. Vi kunde lungt konstatera att den mannen hade inte varit lång.

Ja, där liggar han och i denna kyrka i Varnhem.

Det blev en natur- och kulturhelg som avslutades på bästa sätt, skumpa, tryffelchips och kortspel och ingen kan väl ana vem som vann?

Jag och Patric är bara hemma i stan över natten, för i morgon blir det nya friska äventyr.

I början på veckan träffade jag min ortoped på Sofiahemmet, han konstaterade att magnetröntgen som jag gjorde för ett tag sedan såg bra ut, ingen cancer så långt ögat nådde. Däremot går inte min inflamation i höften åt rätt håll. Jag har fortfarande jätteont både i vila och när jag går. Läkaren sjukskrev mig till den 1 september. Med andra ord fortsätter jag att vara något av en halta Lotta ett tag till.

I måndags flyttade Sofie in till sin nya studentlägenhet i gamla skatteskrapan på Götgatan, nu bor vi bara ett stenkast från varandra, men jösses vad huset är baunta stort och högt!

Efter en dag med Ikeabesök, hämta prylar här och där och försöka bringa någon sorts ordning i hennes bostad ramlade vi uttröttade in på pizzerian 800 grader, som gör den absolut godaste pizzan på Södermalm.

Dock med ett undantag! Den absolut godaste söderpizzan är nog den som vi bjöd på under Chelsies studentskiva, alltså mums, den är så fräch med fantastiska smaker och känns mycket sommrig.

Här kommer recept på tarte flambée:

Tarte flambée

25 g jäst

640 gram ljummet vatten

22 g salt

840 g vetemjöl

2 msk olivolja

två buntar sparris

Västerbottenost

250 g créme fraîche

en ekologisk citron

flingsalt och svartpeppar

Gör såhär:

Lös upp jästen och saltet i vattnet. Blanda i mjölet. Flytta degen till en inoljad bunke och låt jäsa cirka en timme. Lägg ut degen på en mjölat bänk och knåda lätt. Dela degen i fyra delar och kavla ut dessa på ugnsplåtar. Pensla på créme fraîche och lägg generöst med Västerbottenost över. Placera ut sparris och tunnt skivad citron över hela pizzan. Grädda i ugn på 250 grader cirka 11-12 minuter eller tills det ser bra ut. Salta och peppra.

Basubygget går i rasande fart, Patric är som en duracelkanin, även i regnovädret. Jag tar det betydligt lungnare och står mestadels och målar och försöker njuta av dagen mellan sågklingans oväsende och sjöfåglarnas ihärdiga skriande läte, haha, ren och skär njutning!

Efter arbetsdagen slut är det skönt med en stunds avkoppling på bryggan.

Bastun kommer att bli så bra, under resans gång hittar vi på nya lösningar och vi har kunnat verkställa en hel del roliga idéer. Den här bastun kommer att bli helt unik och i min smak.

Jag ser verkligen fram emot att rota runt i lådorna på loppisar och läsa böcker i trädgården och färdigställa bastun på landet, men jag ska också hinna med en och annan utflykt i sommar.

På landet grillas det mycket och jag älskar doften som sprider sig ner till bryggan, det är skönt att sitta vid vattnet innan middagen och blicka ut över nejden med en kall Jever i handen och väntar på att färskpotatisen ska koka klart, då är det sommar på riktigt. Samtidigt vet jag att meningen med livet är just de här små stunderna av tillfredställelse.

På midsommarafton tog jag årets första dopp, det var kallt men uppfriskande. Nu när värmeböljan väller in i veckan blir det nog fler dopp. Jag längtar till att barnen kommer ut till landet och om vädret tillåter brukar vi ha vattenkrig med våra uppblåstbara donuts.

Jag tänker på hur vi tar hälsan för givet medan vi har den – och hur vi lider när den sviktar. Jag har varit kärnfrisk hela mitt liv tills jag fick bröstcancer för 2 år sedan, efter det har min kropp förändrats till det sämre. Inflamationen i höften och benen är nästan olidligt svår, det värker bara jag går en kortare promenad och att gå i trappor är inte att tänka på. I veckan hoppas jag att jag får besked om hur magnetröntgen gick, jag håller tummarna att allt ser bra ut.

Jag läser Rädda barnens rapport om den hisnande siffran på 21 000 barn som beräknats försvunna i det krigshärjade Gaza. Det gör ont i hela mig, det finns inga ord för vad som pågår där, men folkmord är ett.

Dagen före midsommarafton var alla i familjen utom Corinne på konsert och såg Joy Himmelmark, som släppte sin releaseplatta, ”vit sol” Chelsie och hennes kompisar utgjorde kören.

Det var inte jättemånga där, men det kunde man kanske inte heller förvänta sig dagen före midsommarafton.

I foajen dök Siw Malmkvist upp, hon är mamma till Joy’s man, han som sjunger duett med Joy.

Efter tillställningen åkte vi raka vägen ut till landet. Årets midsommarfirande blev lugnt i år, men vilket fantastiskt väder vi fick.

Jag hann förbereda nästan all mat i stan, så det var bara att lägga sista handen på det när det var dags för midsommarlunchen på bryggan.

På eftermiddagen tog vi en sväng förbi festplatsen och fikade. Sofie hade bakat en fantastiskt god rabarbercheescake, som vi svalde med hull och hår.

Efter festligheterna, blev det såklart lekar i trädgården.

Det här blev en av mina mer lyckade lekar, ”spottgroda närmast midsommarstång,”haha.

På kvällen grillade vi och satt och pratade fram på småtimmarna, det fanns mycket att avhandla och det var så himla mysigt att sitta ute och knappt frysa.

I dag åker Patric och Chelsie till Mosebacke. Chelsie åker till Korfu med sina klasskamrater i morgon bitti, Patric fortsätter att arbeta, själv stannar jag på landet. Jag hörde att det ska bli fint väder i veckan och det låter ju toppenbra! Jag har en bra bok att läsa och jag tänkte fortsätta njuta av att bara vara.

I förra veckan fick jag nya övningar av sjukgymnasten för min höftartros och inflammation, inget av det har gett med sig, utan inflammationen fortsätter att sprida sig till olika delar i kroppen, just nu sitter det i ryggen. Tidigare har jag haft lite problem med den delen av kroppen, men det brukar gå över efter en natts vila, men den här gången har det inte gett vika. I morgon ska jag göra en MR i ländrygg och höft, det känns bra att det görs en grundlig utredning.

I helgen fick jag och Patric sällskap av Corinne och hennes kille Simon på landet. Det har arbetats i ett, med undantag för fika, annars full rulle.

Vi har köpt ännu mer virke.

Jag har målat plank och de övriga har spikat, skruvat och gjort tak och panel på bastun.

Det är roligt att kunna designa sin egen bastu. Jag vill ha den lite ruffig och jag tror vi kanske kan får till det. Färgen är tjärvitrol, en fantastisk färg att måla med, det luktar dessutom tjära och färgen blir gråare med åren, än så länge är jag jättenöjd.

Den här veckan är jag i stan, men efter det blir det landet för hela slanten. Patric har fullt program på hemmaplan så när det ebbar ut kommer han att kunna arbeta där ute, det är inte helt lätt att ta semester när man är egenföretagare.

Lagom till att jag hade börjat vänja mig vid det varma och fina vädret vände det och det blev i stället kallt, regn och rusk. Tråkigt för alla som tar studenten och i går var det även skolavslutning i Stockholm. Jag håller tummarna för att sommaren kommer att innehålla både värme och sol, vintern och våren har varit alldeles för långa och kalla för min smak, nu räcker det!

Häromdagen ställde sig Patric och borstade tänderna med öppet badrumskåp. Med tandkrämen löddrande ur ena mungipan väser han ur den andra -”vem äger alla dessa tandborstar?”

Haha, det gör Chelsies kompisar. Av någon konstig anledning så har det tillkommit fler och fler tandborstskapelser under året, numera ingår vårt tandborstsställ i ett mycket större nätverk.

Därav alla dessa tandborstuppoffringar!

Jag har varit orolig över att de högerradikala spökena skulle få mer makt i EU-valet och så blev det delvis, tyvärr. Vi i Norden bryter den mörka trenden och röstade på demokrati och klimat, vilka föredömmen vi är! Inte nog med att vi måste bekymra oss över det blivande nyvalet i Frankrike, vi behöver också förbereda oss på det värsta i USA. Varifrån kommer dessa mörkermän? Hat och polarisering är numera ett faktum och det bådar inte gott för framtiden. Citatet: ”Att inte säga något är ett val-med-följder” har etsat sig fast i mig, särskilt när folk vräker ur sig odemokratiska förhållningsätt, homofobier, kränkande uttalanden och saker med rasistiska inslag. Vilken sida om historien vill man stå på i framtiden? Och vilken framtid vill man ha?

Så tog Chelsie äntligen studenten och till vår lycka blev det också fint väder.

Chelsies klass hade tänkt på allt inför flakåket, bikini och en ölsäker overall.

Vilket partaj det blev på kvällen! Så kul att så många kunde komma.

Sofie och André höll i en frågesport om Chelsie. Vi fick oss ett gott skratt åt alla hennes tidigare tokigheter.

Vi bjöd på buffé och kaffe och tårta.

Kvällens troligtvis mest spännande inslag blev nog att vi hade en hemlig spådam med oss som siade om kärlek och annat under kvällen. Inte så att tegelstenarna susade omkring oss men dock en kaffekittel som på hög höjd damp ner på golvet utan förvarning efter en av seanserna,”spooky”, utbrast en av gästerna när det med ett hårsmån strök förbi henne.

Tack alla ni som bidrog till en toppendag för Chelsie. Gästen gör festen, som jag brukar säga och så blev det!

Jag är så stolt och glad över Corinne! I dag blev hon klar med sin civilingenjörsutbildning med inriktning bioteknik efter 5 hårt pluggande år. Inte nog med det, hon fick dessutom fast anställning på ett läkemedelsföretag, på en och samma dag, vilken bragd. Hennes kille Simon har det också gått bra för, han fick jobb inom ett annat läkemedelsföretag, de kan, de där två som numera kan kalla sig civilingenjörer. Stort grattis!

Själv har jag varit hos ortopeden, han sjukskrev mig fyra veckor till, tydligen så har jag lyckats med konststycket att träna för mycket under mina rehab veckor. Min inflammation i höften verkar ha spridit sig till hela höften, ländryggen och låren. I början på min sjukskrivningsperiod fick jag ett digert träningsprogram av min sjukgymnast som jag följt slaviskt under 6 veckor och det var tydligen inte bra det heller. Nu blev jag ordinerad avslappningsövningar, cykling och antiinflamatorisk medicin. Enligt läkaren kan jag räkna med att besvären kvarstår ett bra tag till. Inom den närmsta veckorna ska jag göra en datortomografi för att utesluta en massa annat och därefter ska jag träffa läkaren igen för uppföljning. Han kryssade i en massa uppgifter till min arbetsgivare, där det bland annat står om arbetsanpassning och omfördelning av arbetsuppgifter, tjo hej, vilken utmaning det blir.

De här härliga/roliga teckningarna fick jag av barnen på min skola när jag var sjukskriven första gången. Inte ett öga var torrt när jag träffade dem, dagen när jag arbetade, de är ju för gulliga och fina.

Det blev en endaste dag på jobbet tills det inte gick längre. Jag fick stora problem med höften redan på promenaden till arbetet. Vart eftersom dagen gick blev höft- och benproblemen bara värre och värre. Jag fick till och med svårt att stå upprätt, jag bet i hop och kämpade. När jag kom hem kändes det som om jag inte ville ta ett steg till i hela mitt liv och när jag vaknade i morse kändes det lika så. På torsdag ska jag träffa ortopeden på Sofiahemmet, sist jag var där sa han att det kan ta lång tid för höften att hämta sig och det verkar vara så i mitt fall.

På landet framskrider bastubygget mer och mer.

I slutet av förra veckan tog Chelsie och hennes tvillingkompisar tåget ner till Berlin för att titta på en konsert, de hyrde även en liten lägenhet i närheten. Det blev ett riktigt äventyr, när hon kom hem strålade hon som en sol, resan, enligt henne blev mycket lyckad.

André har fått sommarjobb på Enköpings lasarett som omvårdnadsassistent på röntgenavdelningen. Han kommer att arbeta där hela sommaren. Jag tror att han kommer att få stor nytta av det. Till hösten går han näst sista terminen på röntgensjuksköterskeprogrammet och till nästa vår är han klar.

I Köping finns det ett jättebra konditori som vi brukar svänga förbi när vi är i krokarna. I lördags var det styrelsemöte hemma hos oss, så vi köpte hem längder och smaskiga i oss bakelser, det sistnämda slank ner i rasande fart.

Den mannen är precis överallt och fixar. Jag är så otroligt stolt över honom, tänk vad han kan!

Jag älskar när sommarljuset flödar in genom köksfönstret fast det är tidig morgon, det känns lätt att studsa upp ur sängen. På morgonen när det varit så varmt och skönt ute har jag tagit min blåa lilla loppisfyndade bricka och satt mig på bryggan med en stor kopp kaffe och bara njutit och blickat ut över fjärden.

Även kvällarna har varit fantastiskt fina.

Runt stugan sprider det sig en behaglig doft av liljekonvalj, det finns fullt av de små vita klockorna på tomten.

Jag har roat mig med att läsa och krattat löv, tagit upp maskrosrötter och vattna blommor och buskar, beundrat alla segelbåtar som susar förbi och såklart försökt hålla koll på fåglarna som ligger i för fullt och hämtar mat till sina ruvande partners.

Jobbet hörde av sig och berättade att det nu är klart vilka som sägs upp från sina tjänster på skolan, det är flera av mina kollegor och två chefer, allt detta på grund av besparingskraven. Dessutom har alla resurser fått sluta och jag känner bara en stor sorg över nedmonteringen. Hur ska det gå för alla dessa barn som behöver nära stöd och stöttning av en vuxen i olika situationer? Själv får jag inte fortsätta arbeta 80% utan måste gå upp till 100% till hösten. Jag har inte mycket gott att säga om denna uppkomna situation, jag känner bara en stor frustration över hur det numera kommer att se ut i skolans värld.