Kategori: Familj

Man kan ju inget annat än att njuta av de sista knallgula och maffiga solrosorna, de är så vackra och lite udda i all sin skönhet.

I veckan som gått träffade jag min nya läkare på vårdcentralen, jag blev glatt överraskad över hans engagemang, det är inte ofta man möter det. Han tog sig tid med mig och hade varit i kontakt med min sjukgymnast innan mitt läkarbesök, den sistnämnde tror nämligen inte att mitt problem är i höften utan i ländryggen. För mig kändes det ganska logiskt, för när sjukgymnasten petar med lätt tryck på vissa punkter på ryggen flyger jag upp i taket av smärta. Var det här landar i vet jag inte, men jag hoppas att de hittar grundproblemet, så att man kan göra något åt det.

Tidigt i morse anlände vi till landet, jag startade på en gång med att bre smörgåsar och koka kaffe till alla som skulle delta på städdagen. Patric greppade röjsågen och hjälpte till att fixa i området.

I går blev det en helkväll på Kungsholmen med bland annat ett restaurangbesök på AG med våra vänner.

Inte så vanligt med en rejäl morakniv till bords.

Jag och Eva bestämde oss för ostron till förrätt.

Killarna ville pröva Wagyubiffen, världens mest exklusiva nötkött.

Här ligger den lilla unika köttbiten efter att blivit svedd på magen.

Mja, kort och gott övervärderad!

Huvudrätten gick i köttets tecken och pommes fritten var hantverksmässig och god.

Hur mycket jag än tuggade och smakade på köttet kunde jag för mitt liv inte skilja kossorna åt från de olika länderna, det var jättegott, men vilken kossa som tillhörde vilket land där gick jag bet.

Jag gillar verkligen att gå ut och äta på restaurang och uppleva något nytt. AG levererade med säkra kort, kött och pommes, vad kan gå fel? Men jag tyckte nog att det blev en smula tråkigt, jag saknade det där lilla Wowet!

I kväll blir det till att basta och mysa på landet, det är alltid lika skönt att vara här.

Ja, jösses vart tog tiden vägen? Tvillingarna fyller 25 år i morgon, denna stora händelse firade vi redan i går. Vi började med en utflykt till Lill Jans skogen, vid Östermalms IP. När barnen var små bodde vi på Gärdet, deras förskola brukade hålla till vid Uggleviken där de hade Mulleutflykter. Det blev nostalgi och såklart hade vi tagit med oss deras kåsor från den tiden, förr blev det en kopp varm choklad i dem, men den här gången blev det kaffe.

På eftermiddagen blev det ännu mer kaffe och en bit tårta, som vi köpt på Haga tårtcompani. Jag gillar verkligen deras tårtor, bästa konditoriet i stan. Det blev såklart också presentöppning för trion.

För det är inte bara tvillingarna som fyller år, utan det gör också Corinnes kille Simon, han blir 26 år.

Till förrätt önskade de sig bruscetta med getost och ruccola. Till huvudrätt friterade Patric koreansk kyckling, såååååå himla gott.

Dagen blev jättelyckad, en kombination av att röra på sig, äta gott, spela spel och dricka bubbel, kan det bli så mycket bättre?

I dag tog jag och Patric bilen till Drottningholms slott, vi hade med oss picknick mat och njöt av det fina vädret, lika bra att passa på innan det riktigt höstiga vädret börjar.

När Trump blev president i USA har jag stundtals på ett nästan ohälsosamt sätt följt Amerikansk politik. Det beror nog mest på att jag blir så förfärad över vad de republikanska nickedockorna slänger ur sig i tid och otid, detta hat och ljugande är nästan mer än man klarar av. Om Trump blir president igen så kommer det inte bli som när han blev vald 2016, då var han gravt oorganiserad och hade dessutom några vettiga personer runt sig. I dag ser dagsläget inte lika ljust ut, för nu verkar det som att det finns en plan för övertagandet ”Project 2025”. I den planen står det att ”Nästa konservativa president måste… avlägsna alla uttryck för sexuell läggning och könsidentitet, mångfald, rättvisa och inkludering, genus, jämställdhet, genusmedvetenhet, abort, reproduktiv hälsa, reproduktiva rättigheter… ur varje myndighetsföreskrift, kontrakt, bidrag, reglering och lagstiftning som finns.” Det vi vet är att åtminstone 140 personer har ingått i ”Project 2025” varav 20 tjänstemän utsågs av och arbetade nära Donald Trump under hans tidigare år som president. Att Trump förnekar att han är inblandad i dokumentet, ser jag som ytterligare en LÖGN.

Som kontrast till Trump klev Kamala Harris in på scenen med ett leende på läppen och en framtidstro. Demokraterna har dessutom hittat ett nytt sätt att uttrycka sig på när republikanerna säger märkliga saker. ”Wierd,” ett ord i all sin enkelhet, som dessutom gör Trump helt galen, genialiskt!

I en intervju 2021 sa JD Vance att demokraterna som vill styra landet är en grupp barnlösa ”cat ladies” med eländiga liv, som vill att resten av USA ska ha det illa. Han syftade bland annat på Kamala Harris, som själv inte har några biologiska barn.”Cat lady”, på svenska en katt-tant, innebär en kvinna som sitter ensam hemma och är omgiven av sina katter istället för att ha skaffat sig en familj.

Blev oerhört glad över Taylor Swifts ”cat lady” känga på instagram och att hon även uppmanade sina fans att registrera sig för att rösta, vilken rysare det här valet kommer att bli.

Äntligen är jag tillbaka på landet, som jag har längtat! Jag har det mycket bättre på landet än i stan nu när jag är sjukskriven och det kommer jag förövrigt att vara fram till i början av oktober. I nästa vecka ska jag träffa en ny läkare och då får jag se vad han säger om mina höftproblem. Fortfarande värker det mer eller mindre hela tiden, fast inte lika mycket som tidigare. Värst är det på nätterna, jag har artros på höger höft och kan inte ligga på den sidan. Efter min bröstcanceroperation på vänster sida fick jag ett dränage och efter att de tog bort det, blev området svullet och jag haft riktigt ont där sedan dess. När jag några veckor efter operationen träffade läkaren sa han att det var helt normalt och att det skulle gå över, men det har det ju inte gjort. När jag var på mamografi förra hösten sa en annan läkare att det fanns en blodsamling på det stället och det är antagligen därför som jag har värk runt området, men att det nu var för sent att ta bort det. Jag kan alltså varken ligga på höger eller vänster sida när jag ska sova, det betyder att jag endast kan sova på rygg, vilket är rätt besvärligt. Hej å hå, så ser min status ut just nu.

Nu kanske det låter som om allt är eländigt med mig, men så är det verkligen inte. Att leva med kronisk smärta är jobbigt och rent mentalt har det sina prövningar ibland, men jag är optimistisk, det här kommer att gå bra.

Vilket fantastiskt väder vi haft, att september skulle få högsommartemperaturer var då helt otippat, men så underbart!

Det har varit en otroligt skön känsla att bara gå ut och sätta sig på en uteservering och dricka en kopp kaffe eller äta en glass och bara känna värmen omsluta en. Jag såg att temperaturerna den här veckan inte kommer att vara lika höga och att det blir regn, men för min del gör det inte så mycket.

För några år sedan besökte jag och Patric Hasseludden och var där en weekend, vi fick då med oss varsin japansk bommullsrock, dessa har jag sparat i en av lådorna långt in i gömmorna på landet och nu… tada, kom de äntligen till sin rätt. Det är toppen att svepa in sig med dem när det är dags för ett bastubad, kan inte bli bättre.

Jag kände mig definitivt inte som en toppmotionär när jag klev ut i storstadsvimmlet, min höft är fortfarande inte intakt och därför blev det med något stel gång som jag satte fart runt kvarteret, det finns mycket att titta på och med tanke på vädret blev ändå en härlig liten promenadkaramell.

Jag kände ett lätt historiskt vingslag när jag passerade Bellmans hus på Urvädersgränd. Jag kunde nästan föreställa mig hur Bellman på överförfriskade ben vinglandes försökte ta sig in genom porten, det känns konstigt att tänka att i en annan tidsepok hade vi varit grannar.

Jag har börjat så smått komma igång på Sats, jag hoppar över benövningarna eftersom min sjukgymnast avrått mig från det, men jag cyklar och tränar armar och överkropp. När jag en gång i tiden väntade barn fick jag stora problem med mitt bäcken och fick ett bälte för det, den här veckan fick jag låna ett precis lika dant av sjukgymnasten och det känns faktiskt ganska bra, men också en smula konstigt, för mig är det ju ett gravidbälte.

Jag har gjort ett superenkelt fröbröd ett par gånger som både är saftigt och jättegott. Det bästa med det är att det går på nolltid att göra och att det varken behövs knådas eller jäsa.

Fröbröd

C:a 6 st

3 dl vetemjöl

1 dl havremjöl (jag mixade havregryn i matberedaren tills det blev mjöl)

2 tsk bakpulver

1 dl solroskärnor

1 msk olivolja

2,5 dl filmjölk

Lite salt

Pensla med ägg

Gör så här: Sätt ugnen på 250 grader. Rör ihop alla ingridienser och gör bollar av smeten, pensla på med ägg och lägg dem på bakplåtspapper, in i ugnen i c:a 10-15 minuter.

Med start i dag och till och med söndag är Sofie på landet med sina klasskamrater, det blir ett ganska stort gäng. Det är roligt att de får så fint väder de här dagarna. Chelsie ligger i sängen och är jätteförkyld, hon är inte ett dugg sugen på att vara hemma och sjuk och jag förstå henne, de här dagarna vill man ju bara vara ute och njuta. Otroliga 27 grader på Södermalm och det verkar fortsätta med dessa varma temperaturer veckan ut.

Den här sommaren har innehållit en salig blandning av lite allt möjligt. Det har varit sol ibland, vattentemperaturen har varit tveksamt kallt, mycket härligt umgänge, Dåwö, besökt min farfars gamla hus i Västervik, magiska kvällar på bryggan, bastubygge, hälsat på hos kompisars landställe, fikat i båten, en långweekend i Köpenhamn, gjort pizza på grillen, det har handslipats en hel del, jag har badat men enbart i Mälaren, det har blivit mycket kortspel, särskilt ”jazz”, räksmörgåsarna har nästan runnit ur öronen, upplevt ”Rocky horror picure show”, läst många bra böcker, mumsat på Hjälmarekräftor, bastat, druckit god champagne, lyssnat på sommarpratare och olika dokumentärer, ätit massor av knallröda jordgubbar, fyndat på loppisar och bara njutit av att bara vara.

Bilden på bastun symboliserar nog bäst min sommar. Bastubygget har varit ett pågående projekt under hela sommarperioden och jag gissar att den kommer att användas mycket flitigt framöver.

Det känns dock som om hösten börjar närmar sig med stormsteg, men fortfarande kan man njuta av de varma och sköna sensommar temperaturerna.

Jag och Chelsie har knappt sett röken av varandra under hela sommaren eftersom hon jobbat i stan och jag har varit på landet och samma sak gäller Sofie, vi har heller knappt setts i sommar. Framöver hoppas jag att det blir mer av det. Jag saknar alltid mina barn när de inte är där jag är, jag tror aldrig någonsin den känslan går över. Jag är lyckligt lottad som har dessa 4 att älska så mycket, de är helt fantastiska!

……………………………………………Stolt mamma!…………………………………………………………….

Vilken jättefin helg vi fick, i fredags kom Sofie och Patric ut till landet, jag och André hade sedan tidigare varit därute helt solokvist. Det var ett riktigt ”burr” väder med duggregn och kalla vindar. Det rådde vi bot på med att bastubada. Den ena halvan kastade sig i vågorna i det svinkalla vattnet. Den andra halvan nöjde sig med att sätta sig på altan och svalka av sig i vinden. Men som jag och André vet, så ångrar man aldrig ett dopp man tagit.

På lördagen åkte vi till Köping och lämnade av André som skulle på fest, men först tog vi en glass och en promenad i hamnen.

På kvällen var det dags för grannfest på vår byväg. Jag bjöd på gourmérullar.

Det blev en jättefin kväll. Sofie var helt klart den yngsta i skaran men efteråt var hon lika nöjd som vi andra och tyckte att kvällen varit jättetrevlig.

I går fyllde Patric år, alla barn kom för att fira honom. Han önskade sig Hjälmarekräftor till middag och såklart fick han det, som tillbehör blev det västerbottenpaj, kantarellkrustader och ett fröbröd som jag hade bakat.

Om Alex Schuman varit gäst hos oss och sett hur mitt yngsta barn äter kräftor hade han nog haft mardrömmar om detta resten av sitt liv. Vi andra tog det med en nypa salt.

Patric fick en glassmaskin av barnen i födelsedagspresent, i helgen blir det glass i stora lass. Av mig fick han ett restaurangbesök, tidigare denna månad fick också hans bästa kompis samma present, så i början av september ska vi gå ut och äta tillsammans och fira födelsedagsbarnen. Jag är fortsatt sjukskriven ett tag till, och tänkte fortsätta njuta och ta till vara på alla fina dagar, än är sommaren inte slut!

I förra veckan lyssnade jag på Niklas Natt och Dags sommarprat och blev intresserad av hans böcker. Jag satte tänderna i hans första bok ”1793”, det var verkligen en bok i min smak. Jag sållar ganska friskt bland vilka sommarpratare jag lyssnar på och blir ibland överaskad eller i värsta fall besviken på innehållet. Favoriten förra året var Emma Hamberg och i år är det Andrev Walden. Han spelade en låt som genast åkte in på min låtlista: ”Ragnar” med Mattias Alkberg.

Den här veckan är det jag och André som är på landet, han behövde miljöombyte innan han ska sätta sig i skolbänken igen. I juni nästa år blir han klar röntgensjuksköterska, så det kommer att vara en intensiv pluggperiod framöver för honom. Varje dag har vi tagit en morgonpromenad på vår gulliga lilla byväg, visseligen inga långa sträckor men ändå skönt att få sig en bensträckare. Vädret har varit på topp, varmt och soligt. Det har till och med blivit en del bad i viken.

Förutom att läsa böcker har jag fortsatt slipa på gaveln, min tumme och pekfinger är helt förstörda efter all handslipning, det är så illa att mitt tummavtryck på mobilen slutat fungera. André har målat det sista på bastun så nu är utsidan klar. Till helgen ska Patric ta tag i relaxavdelningen, det ser jag verkligen fram mot för när det blir klart är bastun helt färdigställd.

Det blev en liten belöning efter gårdagens slitgöra med mys på bryggan.

När mörkret smygit sig på har vi spelat kort, tittat på augustimånen och ätit god mat. På kvällarna har jag tittat på dokumentärer, bland annat Nixon och ku klux klan del 1 och 2 på Svt, skrämmande men intressant.

Å, så var det dags för den blå timmen som även kallas skymningstimmen som är mellan solens nedgång och nattens intågande. Jag kan inte se mig mätt på det, otroligt fint.

Även denna helg blev det en kortis fram och tillbaka till stan. Patric, Corinne, Simon och hans mamma sprang midnattsloppet som gick av stapeln här på Södermalm. Jag och Chelsie parkerade oss nästan vid Mosebacke torg så att vi kunde se dem ordentligt när de flämtande tog sig ann den långa backen på Östgötagatan.

Det var hur mycket folk som helst som sprang.

Patric sprang förbi oss i ilfart, det blev endast en bild på hans rygg.

Tio minuter senare dök de här två upp, som knappt hade tränat inför milen, de fick jättebra tider dessutom, vilken bragd! Jag är jätteimponerad.

Vilken folkfest det var så där mitt i natten. Jag gissar att jag kommer att få stå och heja på dem igen vid nästa midnattslopp och kanske hinner jag då bara fotografera deras ryggar, med tanke på hur snabba de var den här gången.

I veckan kom sotaren på besök, när han rundade huset och såg bastun kvittrade han förtjust: -”ni kom ihåg glidskyddet på stegen.” Tänk vad man kan göra en sotare glad! Allt blev godkänt och klart, han berömde bastun och sa att den var mycket välbyggd.

När Patric kom ut till landet kunde vi äntligen njuta av ett bastubad, så himla härligt! Vi for fram som två jojon och kastade oss i Mälaren och där ”någon”for nästan gallskrikande upp innan vattnet ens nått magen, in i bastun och slänga på några vedpinnar i kaminen, sedan var det dags för den som icke är en badkruka att ta sig ett dopp till, badkrukan kunde tänka sig att ta vattenslangen i stället, nåja, vi båda njöt och tyckte att det var ren och skär njutning att basta i vårt egengjorda lilla sjöhus.

Den här gången följer André med till landet, vi två kommer att hänga där hela veckan, jag är glad som en lärka, det blir så mycket trivsammare att ha lite sällskap.

Man kan ju knappt få nog av den illröda månen som dyker upp som gubben i lådan på kvällarna, det är så vackert.

Det var hög tid att vända blicken mot himlen när mörkret omslöt mig. Jag tog fram solstolen och gjorde det bekvämt för mig när det äntligen var dags för Perseiderna – årets största meteorregn, också kallat fallande stjärnor.

Tyvärr såg jag inget norrsken, men jösses vad trolskt det var. Ute var det överraskande ljummet och eftersom det var mitt i natten hade jag på mig pyjamasen. När jag landade i solstolen svepte jag in mig med en varm filt och fällde ner stolsryggen och tittade rakt upp på himlavalvet, magiskt!

Medans jag njöt av perseiderna smög sig en konstig känsla fram att alla mina arbetskamrater på skola hade börjat arbeta igen. Min kollega ringde och uppdaterade mig om allt som hänt och det var en hel del. Själv är jag sjukskriven fram till 1 september och vad som händer efter det återstår att se. Min inflamation i höften är något bättre, tidigare kände jag smärta hela tiden, medans det nu går i skov, men en sak är då helt klart; jag kan inte arbeta just nu eftersom mitt jobb kräver att jag måste vara rörlig, gå i trappor och kunna promenera en längre sträcka, inget av det klarar jag av för tillfället.

Men jag fortsätter som vanligt med min sjukgymnastik och tränar även på att klara av en kortare promenad. Mellan varven läsa jag några sidor i en bok, eller talbok och mumsa på god ost, bra för min benskörhet, hehe.

Och om dagarna fortsätter jag att handslipa på mitt lilla projekt med gaveln, ett aldrig sinande arbete, men oj, vad kul det är! Jag tycker att tiden går så mycket snabbare på landet, det kan delvis bero på att jag alltid har något att göra här. När jag är i stan krävs det ett större tankearbete på vad jag ska ta mig för, det blir också ett större projekt att helt enkelt bara ge sig ut. Det är mycket lättare att vara på landet än hemma, jag saknar inte stan alls just nu!