Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

En ny favorit.

Jag är verkligen uppe i mitt rätta element, skolarbetet: Bild. Nämen, jag kan inte komma ihåg att det var ett så kul ämne i skolan. Jag har för mig att jag egentligen tyckte om teckning som det hette på den tiden. Men det ämnet lyckades varenda teckningslärare ta kål på. Bl.a. minns jag från en utav lektionerna hur en lärare stod vid katedern och hötte med sitt pekfingret att vi absolut inte fick snora eller kasta snoriga papper i hennes papperskorgen. Och vad gjorde vi? Japp, alla snorade så mycket de bara förmådde.

Ok, det var förr.

I dag: vilket jättekul ämne!

Vi gjorde härliga analyser av olika bilder och jösses vad med saker jag plötsligt såg i bilderna som jag aldrig tänkt på förut. Vi pratade om konstnärernas bakgrund, spännande, spännande. Det känns nästan som om man satt i skolbänken igen, me like. Tänk att gårdagseftermiddagen skulle bli så himla rolig på grund av bild.

Man lär så länge man lever.

Han är inte så dum den där Carl Larsson.

Rödvinssås

Det känns faktiskt lite mysigt nu när det börjar bli mörkare ute. Ni vet tända ljusen, elda i öppna spisen och krypa upp i soffan med en filt och en god bok. Särskilt det sistnämnda kan jag bli lite upphetsad över.

Hemma hos oss hinner jag knappt parkera rumpan på en stol förrän någon pockar på min uppmärksamhet. Det är tydligen massor med saker som bara jag eller min man kan göra. Nu pratar vi allt från ”mina byxor har gått sönder i sömmen” till ”jag hittar inte…bla,bla, bla,” men som den blodshund jag är, kan jag sniffa mig till allt som försvinner, dessutom är jag tydligen också expert på sömnad eftersom jag gått på syslöjd i skolan.

Vänta ni bara tills ni blir vuxna och ska börja göra rödvinssås.

Rödvinsås

2 1/2 dl rödvin

2 1/2 dl oxbuljong

3 st hackade schalottenlökar

3 st vitpepparkorn

knappt 2 msk maizena

en klick smör

salt eftersmak

Sjud schalottenlöken och vitpeppar i rödvinet. Reducera rödvinet till hälften. Sila bort schalottenlöken och vitpepparkornen och tillsätt oxbuljongen. Låt sjuda till hälften. Red med maizena utblandat med lite vatten.Låt smörklicken smälta i såsen.Smaka av med salt. Servera.

Hjälp! Jag har krymt

I går var vi hembjudna till min mans före detta sekreterare som fyllde jämt. Jag störtdök ner i garderoben för att leta rätt på lite finkläder. Längst ner och längst bak i garderoben hittade jag ett par byxor som visserligen är jättesnygga men för korta. Varför jag köpte dem från början är fortfarande höljt i dunkel. Jag granskade dem och bestämde mig för att prova dem ändå. Döm om min förvåning, de passade på längden. Jag har, hm krymt…Nu gör ju inte det så mycket eftersom jag är en mycket reslig kvinna med mina 182,5 cm. ( Eller hur det nu är med den saken) Men vilken lycka, se bild! Jag kan äntligen ha på mig mina snygg byxor som legat och skräpat i garderoben alldeles för länge.

Krispiga parmesan chips med hetta

Jag tycker jättemycket om parmesanost, vi använder det hej vilt här hemma. Finns det utrymme för en liten bit parmesanost så åker den genast fram på bordet. En pasta utan parmesanost är som en blodpudding utan lingonsylt, helt otänkbart alltså. Den här lilla godsaken kan verkligen överraska, med sin sälta och mogna smak. Det är så roligt att det finns så många härliga recept att välja mellan. Det här parmesanvarianten är försvinnande god. Jag har ändrat lite i receptet, jag bytte ut timjan mot chili. Jag är nämligen en chili älskare.

Krispiga parmesan chips

20 st

300 g grovriven parmesanost

2 msk timjan eller som i mitt fall finhackad chili

1 tsk grovmalen svartpeppar

Värm ugnen till 200 grader. Lägg på ett bakplåtspapper på ugnsplåten.Lägg upp små högar av den rivna osten på pappret och platta till dem något så att det blir lika stora rundlar. Strö timjan eller chili och mal sedan svartpeppar över osten. Grädda i c:a 5 minuter tills osten får en gyllenbrun färg. Ta ut och låt svalna. Förvara chipsen mellan smörpapper i en lufttät burk.

Sjukstuga

Sent i går kväll vissnade äldsta sonen ihop och började storkräkas. Efter skolan i går sa han att han inte kände sig helt pigg, men magsjukan var vi inte alls beredda på, inte han heller.

I dag beställde han tårta till frukost, han verkar vara på bättringsvägen.

I morse var jag uppe med tuppen, mellandottern behövde skjuts till bussen som ska ta dem vidare till ett helgläger. Efter att jag lämnat av henne sladdade jag in på vår parkering, hack i häl hade jag även hantverkarna. De satte genast igång med att börja hamra på fasaden och måla ytterdörrarna. De är….ehhh, morgonpigga.

Nu, några bilder från födelsedagsfirandet.

Att välja rätt födelsedagsmat

Födelsedagsbarnen fick själva bestämma middagen i dag. Som nummer ett på listan valde de Nachos, hm, så speciellt? Jag försökte få dem att besinna sig med orden : – Men ni får välja precis vad ni vill, Oxfilé? Entrecote? Jamen vad som helst. Tvillingarna: – Men mamma vi älskar Nachos.

Ok, det var ju ett argument det med. Dessutom måste jag tillägga att guacamolen är to die för.

guacamole

4 portioner

2 stora avokado

1/2 finhackad lök

2 vitlöksklyftor

1 st tomat

1 koriander i kruka

2 msk lime

1 st röd chilli utan frön. Med frön 1/2 chili

salt

Koka tomaten i vatten någon minut tills skinnet mjuknar, ta upp, låt svalna i kallt vatten och låt avlägsna skalen, hacka den sedan . Grovhacka avokadon i bitar, pressa i vitlöksklyftorna och fortsätt att finhacka chilli och koriandern. Blanda ihop allt! Salt och lime efter smak.

Grattis på födelsedagen!

Vi fullständigt flög upp ur sängen i morse när mellandottern knackade på sovrumsdörren och undrade när vi skulle kliva upp. Den paniken när vi insåg att vi försovit oss. Vi kastade oss ner i köket och började genast fixa i ordning med födelsedagsbrickan.

Däremellan sprang vi runt som yra höns och försökte hitta presenter och väcka yngsta dottern.När alla äntligen var på plats blev det dags för lite skönsång: -För med en enkel tulipan uppå bemärkelseda’n vi har den äran, vi har den äran att gratulerar …Hurra, hurra, hurra! Grattis på 17-års dagen älskade ungar! Jag älskar er till månen och tillbaka.

Förutom en stressig morgon kan jag även konstatera att min vagel fortfarande inte har left the building. Hur länge är det möjligt att en sådan kan parkera sig i ögat egentligen? Det är nog nu!

Pannkaksdag

Jag hittade billiga och rykande färska bär i dag och slog genast till och köpte både blåbär och hallon. För i dag är det den obligatoriska pannkaksdagen. Hela familjen älskar pannkakor, skulle jag råka göra en annan maträtt en torsdag hör jag högljudda protester från alla. Såklart åt vi även ärtsoppa och stark senap till denna gourmeträtt. Torsdagsmiddagarna är väldigt inrutade och mitt hjärna behöver inte spinna loss på nya recept. Nej då, hela tankeverksamheter kan ligga på sparlåga. Jamen vem behöver inte det då och då?

I morgon är det en stor dag för då vankas det födelsedag. Förberedelserna är i full gång. Jag har inhandlat en hel del godsaker och lite annat smått och gott.Det känns härligt att de fyller år på en fredag, en bra dag att fira födelsedag på.

Orkidéer

Jag är lite besatt av orkidéer. Jag har några hemma, närmare bestämt efter att ha räknat dem petnoga: 16 st. De är i skiftande skick. För så är det med dessa ljuvliga blommor. En del blommar, andra inte. När de blommar är de så vackra att man nästan drar efter andan av förtjusning , men blommar de inte, så är de så apfula att man knappt kan titta på dem. Vilket kan bli ett litet problem. Det råder jag bot på genom att förvisa de fula orkidéerna till sällskapsrummet där uppe. De blommande skapelserna får däremot all uppmärksamhet och får glänsa i både vardagsrum och kök. Vid minsta lilla förfulning åker de bums upp, fiffigt va?

Hårdhudad som få

Gaah, jag har fått en vagel. Det måste vara minst 40 år sedan jag hade en sådan i ögat. Fortfarande kommer jag ihåg min mors råd om hur jag skulle tackla denna tegelsten i ögat: -Det är bara att spotta på den. Herregud, gäller det rådet än i dag? Nåja, efter allt jag gått igenom under alla dessa år, vad är en vagel i ögat? Det är bara att tiga och lida, någon gång försvinner den väl.

Well, det kanske inte är helt rätt dag att bestämma en lunchdate med min make, men det gjorde jag.

Precis innan jag gick iväg sneglade jag på mig själv i spegeln och insåg att det inte fanns den minsta lilla möjlighet att försöka rädda upp mitt utseende. För inget smink i världen skulle kunna dölja denna rodnad och ocharmiga utbuktning runt ögat.

Men vad gör man inte för att äta lunch med sin make på tu mans hand?

Skulle faktiskt vilja påstå att jag och mellandottern är väldigt lika varandra just nu, hehe.