Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Mitt i smeten

Jag hade ingenting att sätta emot när mellandottern tvingade med mig på gymnasiemässan. Anledning till det var att hennes klasskompisar skulle kika in i varenda monter och det hade hon inte lust med. Nej, hon ville vara mer strukturerad och bara besöka de montrar hon själv var intresserad av. Därför fick lilla mamma följa med, en sådan tur jag hade.

Väl där var det som jag befarade. Det var knökfullt med ungdomar överallt. Jag och mellandottern armbågade oss förbi hjordarna av parfymindränkta tonåringar till skolutställarna som hon valt ut.

När vi illröda och varma i kläderna kom på plats bland montrarna ställde vi den i särklass viktigaste frågan: -”Hur är skolmaten?” (Tro mig, den frågan gjorde hela gymnasiemässan.) Ungdomarna försökte hålla god min, vilket gick sådär. Men en sak hade de gemensamt, de alla lovordade salladen. Mycket underhållande, enligt mig. Hur road mellandottern var framgick inte eftersom hon var fullt upptagen med att se till så att jag inte var alltför pinsam eller stack ut alltför mycket. Vilket var svårt eftersom jag var den enda mamman där…

Nej, det blev ingen fiffig penna eller någon annan spännande pryl därifrån. När mellandottern också förstod att jag var den enda mamman där, fick hon plötsligt mycket bråttom därifrån. Hon mer eller mindre småsprang till bilen med mig hack i häl, skrattandes.

Atjoo!

Jag måste erkänna att jag känner mig lite halvvissen. Jag går omkring och snorar, hostar och känner mig lite småfrusen. Jag ogillar verkligen att vara sjuk. Endast min man verkar ha härmat mig i sjukdomsväg. Resten av gänget ser oförskämt pigga ut. Men det är bara att bita ihop och tralla sig igenom eländet.

Förkylning är en infektionssjukdom i de övre luftvägarna som lätt sprider sig och påverkar framför allt näsan. Symtomen inbegriper hosta, halsont, rinnande näsa (rinorré) och feber. Symtomen försvinner vanligtvis inom sju till tio dagar. En del symtom kan emellertid kvarstå i upp till tre veckor. Mer än tvåhundra virus kan ge upphov till förkylning; rhinovirus är den vanligaste orsaken.

Ja, då fick ni lite mer information om mitt hälsotillstånd via Wikipedia.

Den här basilikakrämen är jättesmarrig och passade alldeles utmärkt till mina kikärtsbiffar som jag gjorde i går. Inte nog med det, den passar även till fisk och kyckling om ni skulle bestämma er för det.

Basilikakräm

200 g philadelphiaost

1/2 dl créme fraiche

2 msk hackad gräslök

1 kruka basilika

1-2 vitlöksklyftor

1 tsk örtsalt

Gör så här:

Blanda ihop ingredienserna och låt stå innan servering.

Sonen blev eld och lågor över basilikakrämen och sa i förbifarten att han kan tänka sig att dippa denna med något gott bröd till. Well, ingen dum idé.

Äppel, päppel…

När yngsta dottern kom hem från skolan blev hon akut sugen på äpplen. Hon gick ut i trädgården och plockade skålen proppfull. Vi bestämde oss för att göra en knäckig äppelpaj. Det är faktiskt lite mysigt med dessa äppelträd, en del av dem är riktigt vackra, andra inte. Men inom snar framtid kommer vi att beskära dem ordentligt, har vi pratat om.

Trädgårdsskötsel, är på ett ungefär det tråkigaste jag vet, särskilt att klippa gräsmattan eller att rensa ogräs. Jag ser ingen som helst tjusning i detta. Därför har vi nog inte den mest fantastiska trädgården i området heller.

Svårt val, gymnasieval

Det är dags att börja engagera sig i alla dessa gymnasieval, igen. Det var inte allt för länge sedan vi satt framför datorn och kollade upp varenda gymnasium i hela Stockholm för tvillingarna. Till slut hittade vi rätt och numera går de på en skola på Kungsholmen, men vägen dit var inte helt spikrak. Detsamma kommer säkert att gälla mellandottern också.

För det första vill man att de går i en skola som har engagerade och positiva lärare, de finns men var? Ett måste är bra kommunikation. Kompisar behöver vi inte ta någon hänsyn till, vilket känns bra. Till slut så är det såklart betyget som avgör var man kommer in. Den biten jobbar mellandottern med för fullt.

I veckan är det gymnasiemässan i Älvsjö och den ska mellandottern gå på. Hon ser nämligen fram emot att få en ny spännande leksak från någon av montrarna i utställningshallen. Vem vet, hon kanske har turen att få en liknande penna som hon fick från något yrkeslinje för ett tag sedan. Lyckas hon komma över något i den vägen kommer hennes pappa sannerligen att bli överlycklig. Sanna mina ord.

Inte mycket har förändrats. Då: matrester i mungipan. Nu: matrester i tandställningen.

Hörapparatsproblem

För något år sedan blev jag mer eller mindre tvingad av familjen att uppsöka en otolog. Jag gick motvilligt dit. När hörselundersökningen var klar klev jag fram till tanten som skötte apparaten. Innan jag ens hann fråga något klokt, tog hon till orda: – ”Numera är hörapparaterna jättesmå och dessutom snygga”. Då visste jag vad klockan var slagen…

Hon fortsatte: -” Man märker knappt av dem, dessutom kan man välja mellan flera piffig färger”. ( Piffiga färger? Som om jag skulle matcha min lilla snygga hörapparat med dagens outfit.)

Visst, de är säkert jättesnygga och urgulliga och så… Fast å andra sidan. Jag anser inte riktigt att min tid är kommen, än.

Visserligen hör jag inte allt men det behöver inte betyda att det är något negativt med det. Strålande exempel på det är: fyra tjatande barn. Som i ett trolleri hör jag plötsligt ingenting, precis stendöv. Ni anar inte hur befriande den känslan är, hehe.

Mozzarella stick.

1 st Mozzarella

1 tomater

Basilika

Olivolja

Salt och peppar

Gör så här:

Varva Mozzarellan, tomaterna och basilikan på varandra. Ringla över en god olivolja. Salta och peppra.

En guldstjärna, tack

I går kväll satt jag i soffan rakt upp och ner och lyssnade på en läxläsningsuppgift i 2 timmar. Ja ni hörde rätt för så länge varade audiensen. Jag får nog erkänna att jag inte var helt fokuserad efter den första kvarten.

Och medans jag satt där och drömde mig bort funderade jag på om jag skulle överraska min man med att hoppa upp på träningscykeln med en helslimmad chockrosa gymnastikdräkt med volang till, bara för att se hans häpna nuna. Vis av erfarenhet vet jag att han inte ens skulle noterat mig i den chockrosa historian. Han skulle bara lugnt konstatera: – ”Så bra att du rör på dig.” Ok, det går fetbort som barnen skulle ha uttryckt det hela.

Fortsatte sedan med en ny tankenöt: Skulle jag hinna med en tvättmaskin till? – Nä.

Under tiden passade jag uppmuntrande på att nicka på huvudet och humma lite varstans under läsningens gång för att visa mitt, ehh, intresse.

Historieutövaren malde på i maklig takt om romarriket och jag tyckte mig även höra något om påvens framfart flimrande förbi någonstans i bakgrunden. Plötsligt sa den kunskapstörstande historieutövaren att nu var vi klara. My goodness! Jag borde få medalj.

Lugn och fin

När jag tittade ut genom fönstret i morse såg jag två rådjur och en stor vit fluffig katt, som dessutom är stendöv stå intill studsmattan. Jösses vad dåligt samvete jag fick. Vi tog inte ner studsmattan denna helg heller fastän alla grannar har gjort det. Nu får jag leva med dåligt samvete ytterligare en vecka, suck! Tyvärr slutar inte det dåliga samvetet där: En blick åt sidan och jag ser äppelträden, med nästan noll äpplen kvar på kvistarna – alla ligger utspridda på gräsmattan. Det är äpplen både på vår men även en hel del på grannens tomt, hoppsan. Måste sätta barnen på den trista uppgiften. Kom samtidigt att tänka på vår utegrill, den är varken rengjord eller vinterförpackad (Japp, barnen åker på denna uppgift med).

När jag tänker efter så ser det inte så pjåkigt ut för min del. Jag kan bara luta mig tillbaka och koppla av ett tag till, nämen så skönt. Ser ni hur lugn och avspänd jag ser ut där nere?

Vältränad till max

Den här helgen har verkligen gått i motionens tecken. Ni kanske får se en ny vältränad La Matrona inom snar framtid. Det är också fullt möjligt att jag kanske blir beroende av motion så mycket som jag rört på benen. Vore inte det toppen? När jag nämnde detta för min man tyckte han att det lät strålande, – ”Då så, det är bara att damma av motionscykeln och sätta fart”. -”Va”, skojar han? Varför måste han dra in motionscykeln i det här just nu när jag äntligen kommit in i en ny sorts flow?

Lite grann har jag faktiskt syndat också. Vem kan motstå en krämig gorgonzola med gott knäckebröd till?

För jag tycker verkligen att det är viktigt att få vara lite av en livsnjutare också mellan varven. Inte bara motionera och späka sig… Det sistnämnda händer väl inte så ofta, men om det nu mot förmodan skulle hända så räknas väl även gorgonzola som sträng späknings-diet, eller?

Vi går över daggstänktaberg fallera

Jag vaknade upp i morse och var lite stel i benen efter vår vandring i går. Vi gick över milen och det var inte illa med tanke på alla barn. I morse grymtade både jag och min man att vi måste försöka komma ut lite oftare på liknade strapatser. Våra helger brukar ju gå åt till annat…Ni vet, återvinningscentralen eller annat skoj.

Till vår lycka följde även mellandottern med, hennes planer för dagen blev inställda.

Barnen var på bästa humöret de blev som tokiga i skogen, de hoppade och studsade över stubbar och trän, de bjöd dessutom på både dans och ”skönsång”.

Mitt i vandringen snubblar vi över detta hus som vi genast tog chansen att besöka. Dessutom fick vi en guidad tur, vilken lycka!

Va? Skojar de?

Vi avslutade vandringen hemma hos våra goda vänner som bjöd på både god mat och härligt sällskap.

Nu blir det knäckebröd

Förberedelserna är i full gång här hemma. I dag ska vi vandra på Sörmlandsleden med några goda vänner. Alla barn utom den yngsta är tydligen fullbokade med aktiviteter denna lördag och följer inte med. Hm, vad konstigt.

Bara tanken på att vi snart ska dit får mig att känna mig riktigt spänstig. I duschen i morse passade jag på att göra några knäböj för att värma upp. Jag är på gång som ni hör.

Jag har även förberett en matsäck med lite godsaker.

Det här jättegoda knäckebrödet gjorde jag för ett tag sedan, riktigt gott. Receptet har jag fått av en god vän.

Pia’s knäckebröd

Ingredienser:

2 msk olivolja

1,2 dl linfrön

1 dl grahamsmjöl

1,5 dl kornmjöl

1 krm bakpulver

1 msk rosmarin

1/2 tsk salt

2 dl varmt vatten

Ugnen på 150 grader

Blanda ihop alla ingredienser och häll upp på bakplåtspapper. Lägg ett till bakplåtspapper ovanpå och kavla ut till det blir så tunt du bara kan. Brödet ska vara i ugnen i 55 minuter.