I morse for jag och Patric iväg till Köping och köpte råtunga saker. Vi pratar: betong, stora betongklossar och virke.

För i dag tog vi det första spadtaget till vår nya altan vid strandkanten. Hade det inte varit för det tunga grävjobbet och alla bromsar hade vi kunnat komma mycket längre, men vi var tvungna att sluta när de skinnslitande odjuren sakta men säkert började smaska på oss allt mer intensivt.

Annars har jag mestadels legat i vattnet och plaskat runt, det är knappt så att det har svalkat och såklart har ju vädret bidragit till det. Corinne, äldsta dottern och den numera fisketokiga yngsta dottern finns på plats på landet. I morgon kväll efter arbetet kommer även sonen hit med tåg. Äntligen är han ledig några dagar från sitt krängandet av remmar och sockervadd på Gröna lund. Honom har jag inte sett särskilt mycket av sedan han började jobba, så det känns extra roligt att han kommer ut. Mellandottern Sofie och hennes pojkvän packar inför den ståndande flytten i nästa vecka. Det känns stort att hon flyttar hemifrån. Hon har fått fattat många och i bland svåra beslut. Jag ser hur hon vuxit med uppgiften. Stolt mamma! På söndag är vi åter i stan, Patric ska arbeta i veckan och vi ska hjälpa Sofie och Viktor med flytten. Men under tiden ska vi hänga här på landet, vilket känns toppenskönt.

Ta hand om dig!