Äntligen fredag, så himla härligt. Vissa dagar i veckan längtar man extra mycket till och i dag är en sådan dag. Jag älskar mina fredags och lördags-myskvällar med min man. Vi sitter alltid och långäter våra middagar i lugn och ro. Några av barnen brukar sitta med en extra stund, andra inte. De tittar oftast på film eller hänger med kompisar. Vi två brukar aldrig titta på tv under helgerna, utan dessa dagar och kvällar passar vi på att umgås och prata. Annars i veckorna är det körigt med allt vad vardagsbök innebär, det mesta går i ett. Under helgerna tar vi igen det och  brukar  oftast gå igenom veckan och veckan som kommer och om det är något särskilt som dykt upp som vi behöver ta itu med. Akuta problem tar vi givetvis tag i på en gång.

I januari har vi varit tillsammans i 26 år Jag vet att många beskriver sina äktenskap som en berg-och dalbana, det gör inte jag. Mitt skulle beskriva som en lång och ganska rak motorväg utan några särskilt skarpa kurvor. Min man är den lugnaste och mest trygga person som finns. Han är genuint snäll, stabil, superintelligent och så är han också min fina man.

Låter det tråkigt?

Inte alls, jag och flickorna står för den mer dramatiska delen i familjen. Sonen och min man är otroligt lika varandra och då inte bara utseendemässigt utan de båda är av det lugna och odramatiska sorten. Det är balans det.

Genom åren har även vi  gått igenom olika faser i förhållandet. Det har varit en blandning av: glädje, sorg, barn, arbete och olika inre och yttre påverkningar som har varit svåra att styra över, för så är ju livet.

Ur sorg föds oftast en ny syn på livet, i mitt fall har den berikat och påverkat mig väldigt mycket. Jag försöker att ta  tillvara mer på dagarna och gläds över de små sakerna i livet. Jag brukar då och då  fundera på hur saker och ting kan bli bättre.

Att leva i nuet är inte så dumt men det kräver dock ett viss mått av tålamod för att komma dit, fortfarande finns en del att jobba på för min del men det får ta den tid det tar. Med stor tillfredsställelse ser jag fram mot vad framtiden har i sitt sköte men fram till dess passar jag på att leva här och nu.

❤️

Ha det fint.

Vilket tråkigt väder vi har så här i mitten av december. För att vara en vintermånad är denna under all kritik, stora feta regndroppar som sniglar sig ner längs med fönsterna, gahh, man blir ju superdeppig. Nu finns det faktiskt en sak som fått  mig att le extra mycket denna gråmulna dag och det är en bild som yngsta dottern skickat till mig.

Jag är ju världens tjatigaste mamma, enigt vissa. Jag skulle nog hellre påstå att jag påminner barnen om diverse saker så att inte somliga hastigt ska glömma  bort sina åtaganden . Ibland tar jag det muntligt och i bland blir det via snappchatt. Den här gången blev det via den och då fick jag denna tillbakakaka pronto.

Hehe, tror ni dottern är trött på mitt tjat?

I går ringde min man mig  något stressad och meddelade att vi har körförbud på vår Lancia. Han hade helt enkelt glömt bort att besikta den. Eftersom den inte har så många år på nacken har vi heller inte behövt besikta den särskilt ofta, men nu blev det verkligen ett akut läge. I morse sladdade han in på bilbesiktningen och lyckades  besikta den på nolltid. När han kom hem log han ett brett Kermit-liknande leende och berättade lyckligt att han hade beställt en extra kontroll av bilen för 50 kronor. Stolt visade han upp en isskrapa och en självlysande reflexväst som han fick tack vare den lilla extra servicen. Alltså, jag bara undrar, går man i gång på en sån sak? Nä, skulle inte tro det.

Tack och lov bjöd han mig på lunch i stället. Det däremot är alltid lika uppskattat.

Och nej, det blev inga julklappar i dag heller.

Ha det bra.

Hemma hos oss fortsätter pepparkaksbakandet, näst i tur stod mellandottern. Det passade bra i dag  när hon slutade tidigare i skolan.

Just nu sitter jag och funderar på julklappar. Förr om åren brukade jag ha dem inköpta och klara i mitten av december, dock inte denna gång.  Nu är det tvärtom, jag har knappt köpt en enda julklapp än, vilket får mitt hjärta att slå ett extra slag av stress. Dags att djupandas. I morgon får jag ta mig i kragen och ut och handla ett och annat julpaket tror jag minsann.

Saker som däremot är roliga att göra inför julen är all mat som skall tillverkas. I dagarna tänkte jag börja med att göra köttbullar som ska frysas in. Jag ska snart börjat göra julmatslistor långa som tomtens skägg, förmodligen blir de längre. Jag älskar att sitta med mina listor och fundera över vad som ska serveras på julbordet. Visserligen brukar de flesta sakerna vara same, same, men jag brukar hitta på en och annan överraskning också.

Ha det fint.

Tvillingarna har varit lediga från skolan i dag och bestämde sig för att baka pepparkakor mellan läxläsningarna. Båda två har trallat i takt till de flesta av  jullåtarna under baket. Det känns som om julmyset börjar smyga sig på.

Yngsta dottern blev också sugen på att baka pepparkakor när hon såg tvillingarnas fina godisalster. Även hon  har gjort ett antal pepparkakskonstverk.

Äntligen är det färdigbakat för i dag. Huset luktar pepparkaka blandat med stearinljus och den doften är inte en  helt oangenäm.

Ha det fint.

Äntligen advent och första ljuset är nu tänt.  I går tog vi fram adventskrimskramset och satte upp diverse ljusstakar, stjärnor och självaste glöggtomten fick pryda köksbänken även i år.

Hela söndagen  pyntades och fixade det i huset.  När jag gick in till mellandotterns rum för att sätta upp dennes ljusstake hände något riktigt otäckt, poff sa det när jag tryckte på knappen till strömmen. Hela rummet flammade upp av adventsljusstakens sken. Min hand fick sig en rejäl ampertändning och jag kände hur jag bleknade en aning. Även i dag  känner jag av snedtändningen, en sorts molande värk som brett ut sig  i ena delen av handen, hoppas att det går över snart. En pepparkaka senare (såklart kung Oscar) med ädelost på var jag på banan igen, särskilt när den heta söta julglöggen sköljdes ner blev det frid och fröjd även för mig.

Hela december månad är det full rulle med matförberedelser och för att inte nämna alla julbak som ska genomlidas. Det är tur att barnen älskar att baka för då vet jag att vi alla kommer att få klämma i oss massor med kolor, knäck och andra söta bakverk som kommer att göra sitt till i allas magar. Jag kommer säkerligen själv att delta i flera av  godisskapandena, vissa av momenten tycker jag faktiskt om som till exempel att slicka på slickepotten.

Jaja, julen… here we come.

Ha det bra.

Varje gång jag ser den här bilden kan jag inte låta bli att dra på mungiporna så att de fastnar bak i nacken. Jag tror bestämt att det börjar bli dags att träna på denna Madelene-pose till den dag då jag själv ska stå sådär och vagga något av mina ( blivande?) barnbarn. Såklart måste min man också öva en del. Det måste ju bli rätt handtagsomfamning, det vore ju illa om han råkade tappa mig. Den tjusiga tajta gräddbakelsen i rosa kommer att passa mig utmärkt och som löken på laxen kommer den lilla blomstergirlangen vid örat att ge mig ett visst flärd.

Åhh, jag längtar redan…

Jag erkänner, jag har sneglat på dopet av prins Gabriel under dagen, men framförallt har jag kollat in Madelenes Valentino-klänning för 56 000 kronor, wow. Troligtvis skulle även den passa mig för att inte tala om det rosa hårbandet. Jag skulle se minst 10 år yngre ut, kanske mer… I like it.

Funderar på om jag ska bjuda hem Viktoria som tomtemor i år,  hon kanske skulle kunna få självaste tomtefar i familjen att bli lite mindre stel när han gör tomterundan och det skulle verkligen behövas.

Otroligt att det redan är 1 december. Nu är det inte långt kvar till  jul. Barnen har skickat in sina julklappsförslag via mail  så nu har jag en gedigen lista på saker som skall införskaffas framöver. Jag kanske ska önska mig en likadan folkdräkt som Sofia, den var söt. Fast å andra sidan skulle den bästa julklappen vara att se min man i folkdräkt, haha, jag dör vid blotta tanken.

Trevlig helg!

Just nu är yngsta dottern är inne i en näsblodsperiod. Det brukar hålla i sig ett par veckor åt gången med några månaders mellanrum. Jag lider mest med henne när hon vaknar upp på nätterna och blodet forsar ur näsan. Då blir det inte särskilt mycket sömn för någon av oss vid dessa tillfällen.  Äldsta dottern var det samma sak med, tills hon brände näsan. Efter det hade hon knappt haft något näsblod alls. Yngsta dottern är inte riktigt redo för detta ingrepp än, men vi  jobbar på saken.

Nu är det dags att börja fundera ut något mumsigt middagsrecept inför morgondagen. Det är alltid ett lika svårt beslut, kött, fisk, gryta?  Eller något svenskt, franskt, kanske italienskt? Vad månne det bli? Jag får helt enkelt tänka vidare på saken och se om jag kommer på något gott fram tills dess.

Ha det bra.

Nämen allvarligt, nu måste vi prata strumpor. Jag håller på att gå i bitar över dessa ting, särskilt över stora dotterns strumpor. Varje gång jag tvättar har jag över ett kilo strumpor som bara är hennes. Själv  förnekar hon blankt att hon gör av med fler par än ett om dagen, men jag börjar starkt tvivla på det. Allt är inte becksvart i denna strumphistorien, när jag parar ihop allas strumporna så är det faktiskt hennes strumpor som är de lättaste att para i hop eftersom de är av den färggladaste sorten ( gulliga hundar och tassavtryck). Vi andra har uteslutande svarta i olika bredder och storlekar. I helgen tillkom ännu fler strumpor. Tvillingarna säljer Newbody produkter till sin student, gissa om hela familjen badar i ankel, sport och vanliga strumpor? Allt i svart såklart.

Sammanfattningsvis kan man nog säga att det smattrat konstant regn på hustaken och vädret har varit trist gråmulet hela tiden. Nu har jag kurat ihop mig i soffan med tända  ljus och myst till detta skitväder alldeles för länge. Skönt att December snart är på intåg, jag gillar förberedelserna inför jul. Barnen försöker jag hålla i någorlunda schack inför den annalkande julen. Om några av barnen fick bestämma skulle vi redan nu ha  köpt och klätt granen. Jag är mer traditionsenlig av mig.  Rätt sak i rätt tid.

Ha det fint.