---

I går var det vår bröllopsdag. Vi har varit gifta i 21 år och hållit i hop i 26 år.  För att fira det gick vi och åt på en japansk restaurang en bit från hotellet. Det var bästa maten hitils som vi ätit, dessutom serverade de bra med vegetariska rätter också. Jag åt goda Dumplins som smalt i munnen.

Helt plötsligt fick min man för sig att vi skulle fira med en böllopsskål  i Sake ( risvin.)

Jag ryser fortfarande bara jag tänker på den vidriga smaken av finkel som träffade mina smaklökar med buller och bång. Den gick inte åt för min del. Jag nöjde mig med att eftersläcka törsten med en japansk öl som inte heller var särskilt god. Chelsies japanska läsk var nog desto godare och roligare.

I dag fortsätter vi med en dag på stranden.

I går satte vi foten på brittiskt territorium. Vi besökte Gibraltar. Det blev en spännande tripp i en SEAT lbiza som troligtvis aldrig gått så fort  under dess livstid. I uppförsbackarna med pellen  i botten kröp den maklig fram i en hastighet där alla lätt körde om oss. Det fanns en liten fördel med det och det var att i den snigelfarten missade vi inte mycket längst med vägarna.  Snart lärde vi oss att lägga  i trean vid  70, fyran vid 100 och femman först vid  120. Då lyckades vi jaga upp bilen (som vid det här laget skrek i falsett) till en acceptabel marschfart.

När vi visat passet och klivit in i Gibraltar åkte bommarna ner och spikmattan rullades ut. Två sekunder senare dundrade ett flygplan förbi våra näsor och startade. Vinddraget det skapade kändes välbehövligt men dock ej oljudet som orsakades.

För att komma till själva citykärnan var vi tvungna att först gå över flygplatsen för att sedan  ta en kort promenad till själva shoppingstråket.

Hungriga efter den klart långsamma bilturen bestämde vi oss för lite förfriskningar och en bit mat.

Då får min man syn på något jättespännande.

Ett avloppsrör utanför huset. Skrattande undrade han vad som skulle hända om latrinen sprack. Vi andra var måttligt roade av tanken där vi satt och åt.

Den stora sevärdheter på Gibraltar är de vilda aporna som finns på toppen av det stora berget. Upp dit åker man med linbana.

 

Själv höll jag mig på säker avstånd från linbanan. Jag blev höjdrädd bara av att titta på den. Jag tog i stället några selfies.

Och kort på klippan som resten av gänget besteg.

Nyfiket undrar jag också vad som kommer att hända med Gibraltar när engelsmännen inför brexit. Har Theresa May glömt bort den lilla utbuktningen  i Spanien?

Sammanfattningvis tycker jag nog att det blev en trevlig utflykt. Titta gärna förbi där om ni har möjlighet.

Resan ner till Spanska solkusten eller närmare bestämt Fuengirola gick som smort. Jag var väldigt avslappnad under hela flygresan och det  får jag tacka mina mirakelpiller för. När vi landade tog vi pendeltåget till vår destination från flygplatsen. Det var hur lätt och smidigt som helst. Annars brukar vi hyra bil för att ta oss någonstans, men det behövdes verkligen inte här. Lägenhetshotellet var överraskande fint, den är på 58 kvadratmeter så vi har gott om utrymme. Den är full utrustning och de kommer dessutom och städar lite då och då. Skönt att slippa tänka på det. Utsikten från vår balkong är dessutom helt fantastisk.

Vi har mestadels varit på beachen och solat och badat.

Sofie och jag blir bruna bara av att se solen, de övriga får kämpa lite mer på sin solbränna. När vi kom hem till hotellet såg Sofie att hon hade en något ojämn bränna. Hennes framdel var mörk men baksidan av kroppen var mer i ton av lakanet. Vi skrattade gott, det visade sig att hon knappt hade vänt sig om på hela tiden när vi var på stranden.

Om en stund tänker vi utforska restaurangerna i närheten. Jag är sugen på någon riktigt god tapas. Jag hoppas att vi snubblar över någon som serverar något riktigt gott.