Det blev en tur och retur två gånger till Västerås i lördags morse, närmare bestämt till Bauhaus där vi beställt panel till vardagsrummet på landet och några gipsskivor. Lasset var så pass stort att vår släpkärra inte mäktade med det. Vi fick därmed låna ett större släp från Bauhaus i stället. Efter allt konkande och slit kollade jag in mina bisceps när jag under gårdagskvällen stoppade i mig ett par chips och tittade på melodifestivalen. Ja, jag tror bestämt de såg mindre sladdriga ut än dagen innan. I morse vaknade jag upp helt utvilad redan vid 06.00. Jag vill inte spilla en minut i onödan på att ligga kvar i sängen, särskilt när kaffet och tidningen hägrade. När jag sedan blickade ut över fjärden låg hela landskapet i dimma och det var hyggligt varmt ute. En verkligt god morgon.

Jag kopplar av på ett annat sätt när jag befinner mig på landet, det är så lugnt och fridfullt, förutom när saker och ting inte går Patrics väg, då tillkommer ett och annan argt läte från honom. Patric är en riktig doer, han har tagit sig an många olika utmaningar och skrider till verket i ilfart med dem. För tillfället bygger han en garderobsvägg i hallen, sprutmålar taket i köket och eldar på isen.

Själv har jag bara gjort en massa tråkiga underarbeten och däremellan släpat på saker. Nästa gång vi kommer ut blir det desto roligare. Då ska vi sätta upp panel i vardagsrummet. I kväll ska jag ta det lugnt och sitta i soffan och storslappa.

Ta hand om dig!

I veckan var Chelsie minst sagt värd en guldmedalj. Hon doppade sig i en vak med sin klass i Hellasgården..

Alltså, man blir ju stolt över den vinterbadande solstrålen. Otroligt modigt gjort. Det har flutit mycket vatten under broarna sedan jag sist hoppade i en isvak, men det kanske finns anledning till att vinterbada lite längre fram i tiden. I veckan har jag hunnit med både att gå och klippa håret, vilket var behövligt och köpa vardagsrumsmatta till landet, vi fann en riktigt fin på Mio. Sakta men säker ser det ut som om saker och ting kommer på dess rätta plats.

Just nu känner jag mig ganska slak, jag vet inte riktigt varför. Mina arbetskamrater har i princip bara sett ett vidöppet jättegap på mig under veckan, eftersom jag har mestadels gått omkring och gäspat och då känns det ju extra bra att det är fredag i morgon, det ska bli så skönt med helg.

Ta hand om dig!

I onsdags tog jag och Patric den andra bältrossprutan. Milda makaroner vad jag blev dålig dagen därpå. Jag fick huvudvärk och kroppen kändes som kokt spagetti, men det värsta var nog illamåendet. Efter 1 timma på arbetet var jag tvungen att tacka för mig och gå hem. Jag sov resten av dagen. I fredags var jag åter på topp och gick och jobbade som vanligt. Jag kände endast av sprutsticket och det var ju rena baggisen med tanke på torsdagens mående. Om 15 år är det dags igen och när jag tagit den sprutan räcker den förhoppningsvis livet ut. I fredags åkte vi ut till landet, det var alldeles stjärnklart och iskallt när vi kom ut. Innetemperaturen var desto högre. Varje gång vi kommer till stugan känns det lika härligt. Under helgen blev vi klara med takmålningen i vardagsrummet och i hallen. Vi hann också med en sväng till Köpings två loppisar. Den ena loppisen var överaskande bra, där var utbudet stort och det fanns en hel del roliga prylar att välja mellan. Chelsie hittade en skivspelare för ynka 125 kronor.

Gissa om hon blev glad. Hon har önskat sig en gramofon i över ett (1) år. Hon hittade dessutom en singel med Miriam Makebas hitlåt ”Pata Pata” den har gått varm hela helgen. Själv har jag tagit ner den fina byrån som de de förra ägarna hade klämt in i en mörk del av verkstadsboden.

Mahognydörren är helt fantastisk. Den kommer jag inte röra när jag ska börja renovera skönheten.

I morgon är det dags att kavla upp ärmarna igen och sätta igång att arbeta. Men innan dess firar vi alla hjärtans dag.

Vilket toppen jobb jag har. I fredags satt jag och skapade den här sugrörsblåsta alla hjärtans dagskortet till mina egna telingar. Det passade perfekt eftersom alla skolbarn satt och pysslade med sitt.

Ta hand om dig!

Min tumme…den har helt klart träningsvärk, vissa rörelser går inte att göra utan att det gör ont. Från tidig lördag morgon till sen söndag eftermiddag har jag monotont viftat med penseln fram och tillbaka, med två undantag. Det ena var för att äta semla och dricka varm choklad.

Det andra var för att såklart hålla Chelsie sällskap när hon tittade på mello. Dagen till ära hade vi köpt partyhattar och glowsticks.

Vi har verkligen gjort en rivstart på landet, ingen rast ingen ro. Patric målade och sprutade grundfärg på taket. Jag målade bland annat bröstpanelen i köket. Det kommer att krävas enormt mycket målningsarbete om det ska bli någolunda beboligt och mysigt i stugan. Jag är ändå rätt förvånad över hur fort det går.

När vi som bäst skrapade bort tapeten i hallen dök denna 70-tals psykadeliska tingesten upp. Överaskande snygg faktiskt.

Utanför huset dundrar det enormt stora båtar förbi, det låter väldigt högt när de bryter istännan. På gamla landet kunde vi också skåda dessa båtar, skillnaden numera är att vi har dem så mycket närmre oss.

Snart ska jag titta på någon film och njuta av kvällen. Känner mig ganska mör i kroppen, särskilt i ryggen efter helgens målarpass. Det ska bli skönt att bara slappa lite.

Ta hand om dig!

Men vad dagarna pinnar på, trots att jag egentligen inte gör så mycket mer än arbetar och längtar till landet. Det har varit mycket på jobbet, många stora förändringar som kommer att ske, vilket har gjort folk både upprörda och ledsna. Själv är jag inte berörd, men man vet ju aldrig vad framtiden kan komma att uppbringa i just det avseendet. Jag tycker fortfarande att det är toppenskönt att ha så nära till arbetet, det tar endast 10-12 minuter att gå dit, hem går det nog ännu snabbare, särskilt på fredagarna när vi ska till landet. I går var jag och Patric och köpte färg till pärlsponten i köket på landet. I morse susade Patric iväg till en annan färghandel och köpte takfärg. I helgen ska det med andra ord målas. Fast inte bara det, vi måste ochså få bort all gran- och tallris samt stockarna från nederdelen av tomten, vilket blir ett very hevy jobb.

Jag är dessutom på jakt efter ett soffbord och tapeter till hallen, men än så länge har jag inte hittat något jag vill ha. Så detta projekt kan ta sin lilla tid och medan jag väntar på det sitter jag här i soffan och trånar efter ett par pinfärska tulpaner, jag blev alldelles till mig av de vackra tulpanalsterna som barnen tillverkade i dag på jobbet. Efter helgen blir det dags att sätta in en riktig tulpanstöt. Det behövs verkligen en färgklick som ska få pryda köksbordet.

Ta hand om dig!

Vilken vit vinter vi fått, kallt och massor med snö, vilket är helt i min smak. Tidigare fixade vi allt på helgerna som vi inte hann med på vardagarna, men numera har ”helgprojekten” blivit ”vardagsprojekt” Jag hinner knappt landa i soffan efter jobbet föräns det är dags att utföra…stordåd, en tripp till tippen, storhandla eller gör andra spännande nödvändighetssaker. I veckan beställde vi en soffa till landet. Det var svårt att hitta en fin och bekväm en och måtten behövde dessutom stämma, men till slut fann vi en på Mio. Tyvärr kommer den inte att levereras förrän v.14, men den som väntar på något gott…I veckan var trädfällaren på landet och kapade tre tallar och en jättegran. Trädfällaren samarbetar med en stubbfräsare som också var med och tog bort de fyra (4) stora klumpiga stubbarna. Vilken skillnad det blev. Jag blev himla nöjd, fast än är vi inte klara med att fälla träd. Det finns gott om träd som måste bort. Vi tar några åt gången så att det inte blir alltför mycket jobb på en gång.

När de stora barnen och deras respektive pojkvänner kom på lördagen serverade vi korv med bröd innan vi satte dem i jobb.

De fick hugga och bära vedklampar och slänga gran- och tallris på ett stort bål på isen.

Jag däremot höll mig inomhus och målade i köket. Jag hatar ren furu, men med lite färg på’t gör det rena underverket. Tyvärr består nästan hela huset av ful gulaktig furu, men det kommer snart att bli ändring på det. I veckan ska vi köpa färg till både taket och till pärlsponten i köket. Alltså, jag njuter verkligen av alla roligt projekt som väntar.

Ta hand om dig!

I veckan gjorde jag och Patric ett antikroppstest. Det blev glada nyheter, vi har antikroppar, vilket kändes toppen. Det kommer ju inte bli någon jätteförändring i livet för det, men det underlättar. I fredags efter jobbet hoppade vi in i en fullsmockad bil med släp och drog i väg i regnslasket till landet. Att vakna upp i stugan har varit en ren fröjd. Jag har gått upp tidigt och suttit med en rykande het kopp kaffe i handen och beundrat utsikten, denna gång utan snö. Vi tog även en tripp till Västerås för att inhandla lite allt möjligt. Vi passade samtidigt på att titta på soffor. Morr, vilket dåligt utbud det var. I veckan som kommer eller veckan därpå blir det till att åka runt och provsitta soffor. Jag är inte jättesugen, men så får det bli. Inget har riktigt blivit som vi tänkt oss i helgen. I lördags plastade vi in hela vardagsrummet och tvättade taket. Precis när vi skulle börja grundmåla upptäckte vi att vi tagit med oss fel grundfärg, antiklimax.

I dag hade vi bättre lycka. Jag och Patric åkte till Köping och hängde på låset till Colorama. Glada i hågen med grundfärgen i handen åkte vi snabbare än blixten hem igen och satte i gång att grundmåla taket i vardagsrummet och hallen. Det kommer att bli så bra, ett varv till med grundfärgen och sedan den ordinarie färgen som ska målas två varv, sedan är vi i hamn. Det kändes verkligen jobbigt att åka hem till stan, Det hade varit skönt att fortsätta vara på landet och fixa och dona, men vi får snällt vänta till nästa vecka.

Jag hoppas att jobbveckan går i rasande fart. Jag längtar tills jag får sätta tänderna i alla nya spännande projekt.

Ta hand om dig!

Vilken fantastisk helg vi haft på landet. Det har varit ruggigt kallt med sina 14 minusgrader. I torpet på gamla landet gick det inte att få upp värmen i huset överhuvudtaget eftersom det inte var vinterbonad, men vår något ocharmiga Värsåstuga är det. Det drar lite grann från både fönster och ytterdörren, men i det stora hela har vi inte fryst. I gäststugan där ungdomarna har camperat blev det svårt att få upp gradantalet. När de likt fyra (4) frysta fispinnar gled in i storstugan på mornarna tyckte jag riktigt synd om dem. Till nästa helg ska vi montera upp ytterligare ett element i den stugan. Det har varit en fröjd att vakna upp till denna soluppgång, helt magiskt.

Alla vågade sig ut på isen hur som helst. Jag är en av dem som är lite mer eftertänksam när jag ska kliva ut på den något glatta halkbanan. Runt oss ven det förbi många spänstiga långfärdsskridskoåkare. Lite sugen blev man på att swischa förbi sådär.

Vi tog två trippar till tippen med fulla släp. Jösses vad med skrot det fanns att slänga. Det fanns två obekväma sängar från 50-talet som vi genast gjorde oss av med. I vardagsrummet stod det ett brunt bord som nästan var lika stort som självaste vardagsrummet. När jag kikade in i verkstaden fick jag syn på en fin byrå och världens häftigaste skåp. När det blir varmare ska jag kasta mig ut och slipa och renovera dessa godingar, det blir kul! Lustigt nog så fanns gobitarna i verkstan och skräpet i stugan.

Jag och Patric firade tillträdet av stugan. Bubblande gott!

Ta hand om dig!

Det blev en kort arbetsvecka, jag jobbade endast två dagar, en alldeles lagom start på året. I går blev det en långpromenad i Älvsjöskogen med våra goda vänner. Min ork är fortfarande haltande. Jag hamnade oftast sist i sällskapet och i uppförsbackarna var jag på vippen att ge upp. Herregud vad jag flåsande, det lät mer som ett rossligt ånglok än den alerta person som jag en gång varit. Helgerna skenar också i väg i rasande fart, vips är helgen slut och plötsligt är det måndag…

Just när vi tapetserat om och fixat med Corinnes sovrum ville hon byta till sovrummet bredvid Chelsie. Sagt som gjort, hela söndagen har gått åt till att släpat grejer upp och ner. När utresningen var klar och jag hastade ut med soporna hoppade jag nästan en meter upp i luften av glädje. Vi har så fluffig och fin snö- Äntligen! Huset ser alldeles härlig ut i sin vinterskrud, wow.

Ta hand om dig!

Vilken mörk demokratidag stormningen av Kapitolium blev. På kvällen den dagen satt jag hemma och tittade på Trumps tal utanför Vita huset. Vredet som han basunerade ut om det korrupta valet, hotet om att han inte skulle fortsätta tycka om Mike Pence om han inte reserverade sig mot Joe Bidens presidentskap och det osamanhängande talet där han svingade käftsmällar till höger och vänster, vilket han gjorde både mot hans ”vänsterradikala” fiender och de som ”bara skulle våga sätta sig emot honom.” Gång på gång sa han att han vunnit valet överlägset, en jordskredsseger. Han eldade på sina anhängare som efter talet gick till kapitolium och vad som tilldrog sig där är historia…Samtidigt som detta sker växlade jag kanal och tittar på det tv-sända kaoset där kongressen skulle fastställa rösträkningen av Joe Biden. Jag förstod snabbt att Mike Pence gått emot Trumps vilja. Han stod på podiet med allvarlig blick och startar sedan cermonin. En av Trumps värsta vapendragare i mitt tycke, Mitch McConell börjar med att hålla ett starkt tal som gick direkt emot Trump. Han pratade om vikten av demokrati och att man måste lita på att valresultatet är riktigt räknade och att inget tydde på valfusk. Straxt efteråt tog sig kuppmakarna in och jag fortsatte titta på något som kändes svårt att ta in. Gång på gång frågade sig jag och Patric, var är och vad gör polisen? Vad vi kunde se, stod de bara passiva och tittade på. Fast något måste polisen ändå ha gjort när Nationalgardet äntligen satts in eftersom en ung högerextrem kvinna efteråt sa, skärrad av att faktiskt ha blivit utkörd från kapitolium, att polisen borde fokusera på sitt verkliga jobb: ”De ska skjuta Black Lives Matter-demonstranter, inte patrioter”.

I ett uttalande en dag senare lovade president Trump ett ordnat maktöverlämnande. Han kallade även onsdagens stormning av Kapitolium för ”avskyvärd” och sade att demonstranterna som deltagit i densamma besudlat USA:s demokrati. Uttalandet var resultatet av uppmaningar från flera av Donald Trumps närmaste rådgivare.  Trumps uttalande står i skarp kontrast mot hans tidigare kommentarer om valet och dess efterspel. Han har i månader vägrat att erkänna sig besegrad och, utan juridiskt bärande bevis, hävdat att valfusk avgjort utgången i presidentvalet. På tisdagen uppmanade presidenten själv till den demonstration som ägde rum vid kongressbyggnaden dagen efter, och som utmynnade i den våldsamma stormningen. Jag kan bara konstatera att än är ingeting över.

Ta hand om dig!