Sida 117

En dag i skidbacken

I morse åkte jag och min man till Flottsbro i Huddinge och åkte skidor. Såklart kom det en busslast fullt med skolungdomar och de var inte tysta många sekunder. Som tur var åkte de flesta av ungdomarna i barnbacken som låg en bit ifrån oss.

Alla backarna var otroligt isiga, blåsten var både hård och kall, men det gjorde inte så mycket för det var helt underbart att kasta sig utför i backarna.

Två timmar senare var vi rätt nöjda och åkte hem och bytte om.

Innan min man fortsatte till jobbet hann vi med en lunch. Det var väldigt länge sedan vi åt sushi, därför bestämde vi oss för det. Fortsättningsvis måste jag verkligen bättra mig på sushi- fronten och börja äta det lite oftare än jag gör, för jösses vad gott det är.

Restaurang

Efter att ha hunnit med ytterligare ett vantinköp kunde jag äntligen köra hem och få i mig en ordentlig kopp kaffe, vad vore livet utan det? Kaffe är som balsam för själen för mig, det krävs någon kopp per dag och sedan är jag på topp, svårare än så är det inte.

Och nu väntar stora tvätthögar på att jag ska ta itu med dem. Motvilligt får jag väl lov att masa mig upp ur den sköna soffan och sätta fart, vi har mycket att göra innan vi åker på lördag.

Ha det gott!

Min påhittige far

Vilken intressant mode-utveckling det har varit sedan jag var barn. När jag var liten på 70-talet var det bussaronger, polotröja och bruna manchesterbyxor som gällde.

När jag blev tonåren var det mode att ha supertajta jeans och en rullad locktångslugg.

På det galna och mycket uppfriskande 80-talets var det axelvaddar från hell och frisyrer som var stora som höghus, my god så man såg ut.

Någon månad innan skolavslutningen i nian köpte jag ett par nya jeans som jag skulle ha på mig till den dagen. Kvällen innan provade jag ut min outfit och insåg jag till min förfäran att jag inte fick på mig byxorna.

Min far kom in i rummet och tittade bekymrat på mig där jag låg på sovrumsgolvet och förtvivlat försökte få upp blixtlåset på byxorna. Efter att ha tänkt igenom situationen en kort stund fick han en snilleblixt.

Han fyllde resolut i vatten i badkaret och tvingade mig i, ber mig sedan dra upp gylfen. Till min lycka åkte den upp utan några som helst problem.

När jag steg upp ur vattnet slet han fram hårfönen och började därefter föna mig och mina vita puss och kram-byxor torra.

Gissa vem som hade ett stort smile på läppen den skolavslutningen!

Nu är det min tur att axla rollen och jag hoppas och tror att mina barn också kommer att berätta ett par roliga anekdoter om mig till sina barn så småningom, eller…så försöker man förtränga de mest pinsamma historierna, hehe.

Ha det gott!

Vantar och tantsnusk

Vilket fantastiskt fint vinterlandskap som vi fick avnjuta i dag, helt oväntat. Visserligen sa de på nyheterna att det skulle singla ner lite snö, men vem trodde på det igår med tanke på vårvädret, inte jag i alla fall. Vi får väl se hur länge det ligger kvar.

I går gjorde jag en stor raid i möss och -vantlådan och insåg att det var dåligt med vantar inför ski 2017. Ikväll blir det att släpa med sig barnen till ett köpcentrum och köpa mer av den varan. Butikskedjan kommer antagligen att göra vågen när vi köpt upp hela sortimentet och kan därefter pusta ut över att de blivit av med alla vantar för denna säsong.

När Harry Potter böckerna kom ut i handeln var det många vuxna som tyckte det var pinsamt att visa att man läste de böckerna på bussen eller tunnelbanan, de smarta rackarna tog ett annat bokomslag och dolde på så sätt den egentliga boken de hade, smart tyckte de nog själva.

Häromdagen råkade jag se något liknande, en äldre kvinna satt på en servering med ett rött bokomslag utan text framför näsan. När jag rundat bordet och ställt mig en bit bakom henne kunde jag utan ansträngning läsa vad som stod i boken, röd om kinderna var jag tvungen att titta bort, det var tantsnusk i den mest ädlaste form, haha.

Ok, lite oväntat var det faktiskt.

När jag ändå håller på att pratar böcker så är detta ett bra boktips för yngre barn: Pernilla Stalfelt skriver jättebra , roliga och förklarande böcker. Hon är absolut en favorit och vi har roat alla barnen med hennes böcker.

So long!

Små ytliga ting

Då så, nu är även denna helg över för denna gång. Det känns som om helgerna bara rasslar iväg och plötsligt är det måndag igen.

Den här veckan står lite allt möjligt på agendan, jag har några tråkiga möten att avverka, men har även lite roliga saker på gång.

I helgen gjorde jag några inköp och köpte upp mig på några småvaser, de är hur söta som helst och gjorde inte något större avtryck i plånboken, vilket känns trevligt.

Mitt andra inköp var en vattenkokare som jag tittat på ett tag och bestämde mig för att slå till på. Jag älskar färgen och formen, den passar alldeles ypperligt i köket. Den är verkligen i mina ögon en pryl att vila blicken på, tyvärr kan man inte säga detsamma om mikron som står bredvid, nix mina mungiporna hissas inte upp av den åsynen.

Stora dottern log däremot brett i morse när hon insåg att det endast är en vecka kvar till sportlovet. Hon och de övriga barnen har nästan längtat ihjäl sig efter det.

Själv tycker jag inte att det var så länge sedan det var jullov, men det vågar man väl knappt säga högt.

Nedräkningen kan börja…och tills dess ska hyn vara på topp.

Jag har försökt att le med en ansiktsmask, det misslyckades rejält, det bara går inte.

Stora dottern höll med.

Ha en trevlig måndagskväll!

Barndomskompis häng

I går hade vi goda vänner över på middag. Som vanligt stoppade vi i oss alldeles för mycket mat, det är inte klokt hur mycket mat som får plats i magen.

En klar favorit är charkuterier, det är så gott!

Finn ett fel i bilden, my god!

Här sitter vi och äter oxfilé med hemmagjorda friterade pommes frites med bearnaisesås till. Och vad tar yngsta dottern fram, jo, en stor ketchup och ställer mitt på bordet.

Nåväl, vi andra tuggar sammanbitet i oss oxfilén utan ketchup.

Vinet jag nämnde i går blev en riktig succé, alla var rörande överens om att det var jättegott.

Barbera d’Alba, Luigi Voghera

Denna goda italienare finns att köpa på systembolaget och kostar 110 Kr.

Fruktig doft med inslag av fat, mörka körsbär, skogshallon, färska örter, blåbär, kryddor och viol.

Serveras till: fläsk, lamm och nöt.

Jag och min barndomsvän har känt varandra i över 40 år, närmare bestämt 43 år, amen hur lång tid är inte det?

Min man, den fantastiska fotografen, ( ni kan se honom i rutan när han smäller av den perfekta bilden på oss.)

Innan jag hittade denna bild var jag tvungen att radera ett par, antingen log jag alldeles fööör mycket eller så blundade min barndomskompis.

Vi är tydligen inte så fotogeniska ihop, hehe.

När jag tog en lov ut på altanen fick jag nästan skrämselhicka när jag såg alla pantflaskorna ligga och drälla. De måste genast bort…Det kommer att få blir barnens första handtag i dag, de får bege sig till pantåtervinningen bums.

Själv är det på tiden att jag kommer ut och gör lite nytta, jag har en lång lista på saker som måste hinnas med.

Ha en fin dag på er!

Ost och kexkväll

I går köpt jag hem några goda ostar, surdegskex och dinkelkex ( de är mina absoluta favoriter. ) Allt smalt i munnen och vi blev härligt dästa efter ett par tuggor.

Extra roligt är att barnen också älskar ost och kex. Alla ville vara med och mysa. Vi satt och pratade och åt av de goda delikatesserna.

Inget går upp mot en sådan kväll, love it.

Nu är förberedelserna i full gång för kvällens middag. Vi ska prova ett nytt vin som jag hoppas att jag kan rekommendera till er. Vi får se om det blir en hiss eller diss.

Hoppas att ni får en riktigt trevlig kväll.

So long!

Fredagsfeeling

Yngsta dottern ska på sitt första disco på nya skolan i kväll. Efter det ska hon sova över hos sin nya bästis. Hon älskar verkligen skolan, i början på veckan när hon låg hemma i sängen och var sjuk muttrade hon att hon ville bli frisk så att hon kunde gå dit, det kallar jag ett gott betyg. Att hon även fått en bästis gör ju inte saken sämre.

Själv älskar jag skolans struktur, det är lätt att följa med i skolarbetet och framförhållningen är helt suverän, me like, very, very much.

Jag har massor med fredagsfeeling i kroppen, jag har satt på härlig musik i bakgrunden och har trallar runt till hitsen med bästa smörrösten.

När jag som bäst stökade runt i köket tittade jag in i vardagsrummet och såg att mellandottern också gått in i någon sorts helgmood, fast på ett annat sätt.

När jag var ute och handlade köpte jag hem ännu mer krokusar och en stor bukett med tulpaner, det blev så fint.

Låt helgen börja.

Ha det fint!

Mina gamla Yngve Ekströms stolar

Okristligt tidigt steg jag upp i morse, det kunde bara betyda en sak: det har vänt, jag är på benen igen, så skönt. Det känns som om ett litet hejarop är på sin plats, hurra! Jag överlevde även denna gång, hurra, hurra! Tänk att man kan bli så glad över att bli frisk, jag säger då det.

På en sekund slog ordningssinnet till när jag såg stöket i huset, hur svårt kan det vara att ta undan efter sig? Finns det kurser för ”en viss ungdom” att gå på, där hen kan förbättra sina städgener? Någon som vet? Det får gärna vara en intensivkurs, finns det inte det så är jag öppen för andra mer tuffare förslag.

I helgen röjde vi upp lite varstans i huset och många av sakerna finns numera i en hög på vardagsrumsgolvet och på övervåningen i sällskapsrummet.

Eftersom varken jag eller min man varit helt kapabla i veckan ligger allt fortfarande framme och skräpar.

När jag som bäst skulle börja städa upp bland bråten tittade jag närmare på några av stolarna, dessa stolar har jag emellanåt under de senaste 30 åren tänkt att jag borde renovera. Jag kan ju alltid skylla på att de stått i ett skrymsle och att jag helt enkelt glömt bort dem.

De kommer från mitt familjehem och jag har många fina minnen av dem, bland annat reporna på översidan av trät på stolen, de kommer från mina Dark horse -jeans ( butiken som fanns på Gamla Brogatan i Stockholm på 70-talet.)

Jag vet inte hur jag var funtad på den tiden men jag liksom hasade mig nedför stolen och rispade upp träet med de stora silverknapparna som fanns på mina supertajta byxor. Tydligen kunde jag inte ens sätta mig ordentligt på en vanligt stol.

Tyvärr har lädret på nästan alla sitsar spruckit och nu när jag åter blev påmind om dem kanske jag skulle ta och lämna in dem så att de fick sig en helt ny make over.

Jag får väl fundera på saken lite snabbt igen innan de åker upp på vinden.

Det är dags att göra lite mer nytta, det finns en hel del annat att ta i tu med.

Ha det gott!

Några tankar om trädgårdsarbete

Alltså det är inte särskilt hälsosamt att ligga nerbäddad i sängen och titta ut. För det första så lyser solen rakt in genom fönstret som en stor strålkastare och för det andra, herregud vad fönsterna är smutsiga.

När jag låg i sovrummet och hade långtråkigt räknade jag ut att jag har 33 fönster i huset att putsa, ehhh… det blir något att ta tag i om andan faller på, samt att höstens projekt i trädgården fortfarande ligger under begreppet ”saker vi måste ta itu med.” Nä, det försvinner inte av sig själva även om jag skulle önska att så var fallet.

En sak är då helt säkert när jag kommer på benen igen ska jag börja plantera några fröer, jag behöver plantor både här hemma och på landet. Jag blir också sugen på att besöka Zetas trädgård och få lite inspiration, oftast när jag gjort ett besök där känner jag mig väldigt trädgårdsugen.

Tyvärr brukar glöden lätt försvinna efter ett tag, det kan bero på att jag inte är en jätte trädgårdsentusiast, men jag vill ha fina och prunkande lättskötta växter omkring mig, helst ska de finnas på plats redan innan jag hunnit plantera dem, hehe.

Den här bilden togs för några år sedan på yngsta dottern, jag tycker den ger hopp om våren och det kan behövas just nu.

Foto: Karolina Henke

Yngsta dotterns förkylningsåkomma gick snabbt över till skillnad från mig och min man, hm, undrar just varför?

Just nu lever jag på citronvatten, tyvärr finns ingen ingefära hemma, annars hade det också suttit fint.

Ha det fint!

Amore, amore

Det hjälpte dock inte nämnvärt att jag höll tummen i går för det är ännu sämre status Q på mig i dag än i går. Näsan rinner som en fontän och kroppen känns öm och en aning mörbultad, tyvärr har även febern börjat smyga sig på, suck.

Nog med krämpor och elände för i dag, det är ju ändå alla hjärtans dag och det måste ju firas, i alla fall lite grann.

Mitt måtto: finns det något att fira, så fira.

Mellandottern kom hem med en ny mössa, lagom till Valentine’s-day.

Då får vi se om det blir något napp då?

I morse släpade jag mig ut och handlade lite godsaker till kvällen, visserligen blir det inget storslaget. I dag orkar jag inte laga mat utan överlämnar det till min man, maten blir under enklare former ( min man är inte helt piggelin han heller) men förhoppningsvis blir det gott ändå.

Familjen ska ju inte behöva bli drabbade bara för att jag är krasslig.

Ha en fin alla hjärtan dag på er, atjoooo!