Sida 101

Loppisklipp

I morse vaknade jag tidigt av ett ordentligt regnsmatter som slog mot fönsterrutan. Det kunde ha varit mysigt om jag inte hade börjat oroa mig för all packning som som skulle med till stan från ön.

Tur i oturen fick vi det mesta av sakerna gjorda i går när vädret var strålande. Vi kommer antagligen inte att vara ute på ön så mycket mer i år eftersom vi snart börjar arbeta.

Jag tömde kylen-och frysen på allt innehåll samt det mesta i skafferiet. Vi tog två blöta vändor till bilen med allt som skulle med. Till slut var det bara att pressa in handväskan, sedan var det helt fullt i bilen. Vi fick tyvärr inte med oss allt utan måste ta en vända till landet även nästa helg.

Med min älskade Mårbacka i knät hann vi inte åka långt förrän jag tyckte att vi kunde stanna till på en loppis som ligger på vägen hem. Och tur var väl det, för där hittade jag dessa assietter.

Det kostade 20 kronor per assiett, jag köpte sex styckena. De kommer att bli jättefina på landet. Jag älskar att göra fynd. Som tur var fick även de plats i bilen, men det var på håret.

I kväll blir det wokad kyckling med nudlar. Det är dags att skrida till verket och börja trolla runt bland wokpannorna.

Ha det fint!

So long, så länge.

Nice-smörgås

På landet brukar jag oftast knåpa ihop några enkla maträtter till lunch. Vi äter gärna yoghurt med en smörgås till. Dessa brukar jag flitigt variera mig av. I dag blev det en rest-smörgås på gårdagens chili con carne.

Först delade jag på ett stort surdegsbröd på längden i två halvor. Ringlade på ganska mycket olivolja och efter det rökt paprikapulver. In i ugnen c:a 10 minuter (225 grader). Tog ut den ur ugnen och öste på av den varma chili con carnen, därefter tog jag rikligt med en smakrik ost som jag bombarderade härligheten med. In i ugnen igen, för att därefter ta ut den när osten smält.

Hoppas att ni får en fortsatt fin kväll.

Arrivederci!

En hyllning till pride-festivalen

Nu var det dags att andas lite ö-luft igen, så skönt. Min man börjar arbeta på måndag igen. Han har varit ledig i fem veckor, det har aldrig hänt tidigare att han varit långledig så här länge, faktiskt inte sedan han blev egen företagare för 12 år sedan.

Nu ska vi njuta extra mycket på landet, efter den här helgen kommer vi troligtvis inte ut hit särskilt mycket mer, beroende på våra jobb. Jag kommer att ha semester ett tag till, närmare bestämt fram till skolstarten. Den här helgen fick vi med oss den äldsta och yngsta dottern och min brorson. Vi blev ett litet gäng i alla fall.

De övriga barnen roar sig på varsitt håll, en ska iväg på pridefestivalen och den andra ska vara hemma och tvätta kläder inför ett nytt läger.

Jag hade också kunnat tänka mig att kika in på pride-festivalen i helgen. Det känns självklart att stötta denna festtillställning eftersom värden börjar gå mot det intoleranta hållet. Jag beundrar verkligen de som står för vilka de är, trots spott och spe från sina makthavare eller från andra som anser att de kan ha synpunkter på vilka som ska få vara ihop eller hur andra ska vara.

Det här skriver Wikipedia om:

Priderörelsen, ursprungligen från engelskans gay pride ungefär homosexuell stolthet, är en del av gayrörelsen som propagerar för att människor ska vara stolta över sin sexuella identitet, för att mångfalden i sexuella läggningar ska betraktas som något positivt och för att sexuell läggning och könsidentitet ska erkännas som en essentiell del av en personlighet och därför inte kan ändras med viljan. Priderörelsens främsta symbol är regnbågsflaggan. Andra symboler är den grekiska bokstaven lambda, samt den rosa och den svarta triangeln, som återtagits från sin tidigare användning som markör i nazistiska koncentrationsläger.

Upphovet till priderörelsen finns bland annat i Stonewallupproret 1969 och har utvecklats till en term för hela HBTQ-rörelsen. I Sverige arrangerades 1977 Frigörelsedagen i Stockholm, som 1979 blev Frigörelseveckan. Denna firades ända fram till evenemanget bytte skepnad och blev Stockholm Pride i samband med att Stockholm blev värd för Europride1998. ^[1]

Trevlig helg!

So long, så länge.

Humor på hög nivå

Jag är långt i från fotogenisk men min nya bild till mitt blivande körkort tar då priset, herregud säger jag bara. Jag och min man hittade en fotoautomat i Bromma som jag hoppade in i. När jag slängde en blick på mig själv i spegeln bannade jag mig själv för att ha glömt både att sminka mig och göra något fint med håret. I snabb följd slog blixtarna emot mig. När jag var klar tittade jag bländat på korten på skärmen och frågade min man vilken han tyckte var bäst. Han stack in huvudet i automaten och pekade på ett av korten och precis när jag tryckt på det dök det upp ett meddelande på skärmen där den undrade om jag ville ta fyra nya bilder….försent. När vi stod utanför automaten och väntade på att bilden skulle bli färdig lyckades mina ögon åter bli normala. Då damp kortet ner…

Jag stirrade häpet på kortet som min man tyckte jag såg bäst ut på och höll på att sätta halsmandlarna i halsgropen. Därefter började jag gapskratta, det var helt omöjligt att sluta, tårarna sprutade ner för mina kinder. Min man log och sa att det var ju bra att jag tog det hela så fint …Haha, jag dör…Med vilt uppspärrade ögon och denna sammanbitna min gör att jag ser fullständigt galen ut.

När jag kom hem klippte jag ut ett av korten och skickade in det till Transportstyrelsen. Det här blir min körkortsbild i 10 år framöver.

När barnen fick se kortet tjöt de av skratt och eftersom jag är så himla generös fick de varsitt. Jag tyckte att de absolut borde ha det i plånboken, men jag är inte helt säker på att det kommer att bli så.

Hur gott är det inte med smörstekta kantareller på en toast?Jag älskar verkligen kantarellsäsongen och nu är den äntligen här. De här kantarellerna köpte jag hos torghandlaren, om jag får gissa finns det nog inte så många kantareller i skog och mark efter denna torra sommar. Jag ställer mitt hopp till trattkantarellerna senare i höst.

Ha det fint.

So long, så länge.

Mitt bloggande

För ett år sedan bestämde jag mig för att börja blogga. Det var verkligen ett stort steg för mig att dela med mig av mitt privatliv i cyberrymden. I flera år har jag skrivit dagbok på min dator för att barnen en dag skulle kunna läsa om sin uppväxt, men allt eftersom tiden gick började jag få problem med lagringsutrymmet. Efter ett tag insåg jag också att barnen kanske skulle få vissa svårigheter när de en dag ville läsa den eftersom tillgängligheten inte är så bra. Det blev en av orsakerna till att jag gjorde dagboken offentlig.

Nu efter ett år av bloggande har jag insett att det gett mig så många positiva saker, först och främst har jag börjat reflektera mer över vardagslivet, något som nästan gick mig förbi förr. Jag upplever att jag lever mer i nuet och visst, min omgivning kan tycka att det kan vara ganska påfrestande när jag sliter upp min jättekamera i tid och otid. För det här med att fotografera har verkligen blivit en passion.

Under året har jag sakta men säkert hittat min inre röst för hur jag skriver. Jag fokuserar oftast på de saker som jag finner intressanta, vilket gör att mina bilder och min text mest inriktar sig på mina barn. Jag tar hänsyn till att min man inte vill vara med på bild, men eftersom vi håller ihop som ler och långhalm så tycker han att det går bra att jag omnämner honom i bloggen.

Alla som bloggar gör det på sitt sätt, vissa är jätteöppna om sitt privatliv medan andra inte är det, en del skriver bra andra inte. Variationen är oändlig. Mitt sätt att skriva är att försöka göra en sammanfattning av dagen med en enkel textrad och några bilder…det är min dag och mitt liv.

Den som läser bloggar gör också ett val, antingen tycker man att bloggen är intressant eller inte. Vad som gör en blogg intressant beror på vad läsaren själv tycker och tänker om den…Antingen fortsätter man att läsa den eller så struntar man i det helt.

Eftersom bloggen är offentlig kan vem som helst läsa den. Jag för min del tycker att det är jättekul att även andra förutom familj och vänner kikar in här. Men mitt främsta syfte med bloggen är att den ska vara en dagbok för mina barn.

Det här är min inre bloggröst…att skriva om vardagliga saker, typ stickuttagning.

So long, så länge.

Klostertjejen är åter hemma

Mellandottern kom hem från det ekumeniska klostret i Frankrike i går. Hon har varit borta en dryg vecka och var helt utsvulten. Det första hon gjorde var att tillaga sushi. Hon vräkte i sig allt till sista gurkstaven. Maten i klostret gjorde tydligen ingen glad, förutom munkarna själva då, om ens det…

För ett tag sedan fick jag hem ett brev om att jag måste förnya mitt körkort. I morse sneglade jag på det igen och insåg till min förfäran att mitt gamla körkort går ut i nästa vecka. Den paniken…Jag snofsade till mig ordentligt med både smink och hårgelé och hoppade in i bilen och tänkte att jag skulle ta kortet i en automat i närheten av där vi bor. När jag väl kom dit var automaten som bortblåst och fanns inte en tillstymmelse till att den någonsin existerat, så jag bestämde mig för att gå och handla mat i stället. Det får bli nya friska tag i morgon och då får jag hoppas på att den andra automaten som ligger i andra änden av stan är intakt.

Yngsta dottern och hennes kompis har legat i poolen och flutit som två korkar mest hela dagen. Hon tyckte först att det var en aning kyligt i vattnet, men när jag såg att temperaturen stod på 28 grader så ansåg jag att det inte gick någon nöd på dem.

Jag älskar att sitta på vår altan och njuta, särskilt vid fint väder. Medan barnen badade drack jag en stor kopp kaffe och passade på att lapa sol så mycket jag förmådde, man vet ju aldrig när man ser den igen. Nu har även barnens kusin och äldsta dotter badat och det hör verkligen inte till vanligheten att ungdomarna ligger i och plaskar.

Ha det fint!

Ciao!

Liseberg

Varje år i början på skolstarten brukar hela familjen åka till Gröna lund för en heldag. I år blev det Liseberg i stället.

Alla var rörande överens om att det är så mycket roligare där än på Grönan, även om regnet öste ner. Det senare varade från lunch och tog sedan en paus efter någon timma.

Regnet bekymrade oss inte nämnvärt, alla åkte olika attraktioner i ett ändå. Ett stort problem med Liseberg är dessa köer, jamen, de är inte roliga. På de mest populära åkattraktionerna var det upp till en timmas kö eller längre. Hur sugen är man på en skala att stå i en sådan jättekö och bara vänta på sin tur? Noll, gissar jag. De borde absolut se över systemet och försöka hitta en bättre lösning på det.

Själv är jag inte en särskilt äventyrlig person bland åkattraktionerna och därför blev det inte så många åk för min del. När suget blev allt för stort tvingade jag upp yngsta dottern i en elefantkarusell, bara för att känna vinden i håret.

Tvillingarna var inte allt för happy att se sin mamma inklämd i denna lilla karusell, det fick jag tydligt höra när jag åter var på fast mark igen.

Självklart måste man smälla i sig en massa sötsaker på ett nöjesfält, go all in, så att säga.

Trötta och dyngsura om fötterna tog de ett sista åk.

Min man fick nästan ledas ut till bilen. Han åkte en snurrbåtshistoria med yngsta dottern och fick efter det huvudvärk och blev även lätt illamående. Nu var det väl ingen fara med det, eftersom han hann med att åka Helix en bra stund innan. Visserligen ojade han sig även över den karusellen och knorrade något om att han aldrig mer skulle åka den. Hur som helst, lyckat blev det. Alla var nöjda och glada när vi lämnade Göteborg bakom oss.

Ha det gott!

So long, så länge.

Pilgrimsfärd deluxe

Det blev vandring för hela slanten i dag. Vi har gått cirka en och en halv mil på pilgrimsleden som ligger i närheten av våra vänners sommartorp, snacka om att vi har varit spänstiga. Jag älskar att komma ut i skog och mark och uppleva naturens skönhet på nära flåsande håll.

Det var så lugnt och vackert längs med vägarna…

Och när det väl var dags att ta upp sitt egentillverkade lunchpaket blev det nästan klimax. Herregud så gott det var att smaska i sig äggsmörgåsen och det halvljumna termoskaffet i kåsa och blicka ut över nejderna. Det är inte mycket som går upp mot en sådan upplevelse inte.

Vi hade tyvärr inte jättetur med vädret, regnet började precis droppa när vi slagit oss ner för lunch. Det bästa var att vi endast hade 4 kilometer kvar till mål. Det strilade ner ganska ordentligt den sista biten, men som de Mullar vi faktiskt är så fixade vi det galant ändå.

Trevlig lördag!

I’m on the road again…

I morse tog vi bilen och susade iväg till våra vänners landställe i Tidaholm. När vi äntligen anlände till deras pittoreska sommarresidens var glädjen stor. -”Utedass”, utbrast yngsta dottern misstänksamt. -”japp minsann, vad skådar mitt norra öga”. sa jag med beundran.

Halva familjen kan faktiskt umgås där samtidigt, för det finns tre sittplatser, hehe.

Vi fortsätter njuta av det fina sällskapet…

So long, så länge.

Ett vin-tips

Det där med vin är inte alltid lätt. Jag älskar det mesta som bubblar men allra helst dricker jag såklart en riktigt god champagne. Om jag får välja bland champagne-sorterna skulle jag nog vilja säga att Bollinger är min absoluta favorit. Den skålade jag och min man i på vår bröllopsdag som vi firade förra onsdagen.

Häromdagen var vi på Systembolaget och strosade runt bland de franska röda vinerna och hittade faktiskt en helt ny favorit. Den är verkligen i min smak.

Bourgogne Cuvée prestige. Finns att köpa på systembolaget kostar 109 kronor

Vinet har en bärig smak med inslag av fat, hallon, muskot och lingon. Serveras till ljust kött eller stekt fisk.

Det blir mitt lilla vin-tips för den här gången.

Ha det gott!