Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

En riktig julkladdkaka

Jag och äldsta dottern har bakat i helgen. Jag gillar att laga mat men när det kommer till bakverk…nä, inte lika kul. Den här kladdkakshistorien blev inte riktigt vad vi tänkt oss i slutändan. Den blev så kladdig att ordet kladdig fick en helt ny innebörd.

Men ack så god och sööööt den blev.

När jag såg äldsta dottern hiva ner allt socker i smeten undrade jag i mitt stilla sinne hur detta skulle sluta, men det gick bra. Ibland måste man ta ut sockerbombssvängarna, för mmm så god den var.

Lussebullekladdkaka

Kladdkaka

200 g smör

5 dl socker

1 tsk vaniljsocker

4 ägg

3 dl vetemjöl

1 dl kakao

1 tsk salt

Saffranstopping

3 Ägg

1 pkt saffran

100 g smör

150 g choklad

1 krm vaniljsocker

2 dl socker

2 dl vetemjöl

Gör så här:

Börja med kladdkakan. Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröda en form med löstagbar kant, 22 cm i diameter. Smält smöret i en kastrull. Rör ihop socker, vaniljsocker och ägg i en bunke.
Blanda ihop mjöl, kakao och salt, rör ner det med smöret i äggsmeten. Häll smeten i en form.
Saffranstopping: Mortla saffranet med lite socker. Blanda ihop socker, saffran och ägg.

Smält den vita chokladen. Blanda i den och resten av ingredienserna. Rör om ordentligt. Häll saffranssmeten över kladdkakesmeten och grädda i nedre delen av ugnen i cirka 45 minuter.

Tips: När jag tog ut kladdkakan ur ugnen var den verkligen superkladdig så därför ställde jag ut den på altanen och kylde ner den ordentligt. Konsistensen blev så mycket fastare efter att den blev kall.

Alltså, ibland måste man ha en styrkedemonstration. Visserligen är äldsta dottern stark som en oxe och tar mig i armbrytning med höger arm numera, men jag tar henne fortfarande med min vänsterarm (vi är båda högerhänta) Jag kan redan nu konstatera att vissa apparater på gymmet lönar sig… fortsätter jag i den här takten så kanske även gäddhänget så småningom försvinner.

Ha det fint!

J Brunch

I dag samlades familjen på J i Nacka strand för att äta brunch. Vi har varit där ett par gånger tidigare och varit jättenöjda. Det blev vi även denna gång.

Det finns så mycket gott att välja mellan.

Yngsta dottern valde lätt en Ägg Benedikt till förrätt, liksom vi vuxna.

Utsikten och atmosfären på J går inte av för hackor den heller.

Proppmätta tänkte vi ta bergbanan upp till garaget, men det ville sig inte, eftersom den var trasig. Vi fick motionera upp för en herrans massa trappor innan vi äntligen nådde upp till toppen av berget. Helt slut stapplade vi in i bilen och åkte hem.

Att gå nedför trappen var lätt men att gå upp för den tog då verkligen på latmasken. På det stora hela blev det alltså både mat och motion denna dag, allt i ett med andra ord.

Trevlig helg!

Ide, sova och järntabletter

I dag var solen upptagen någon annanstans för inte var den här på den södra sidan av stan i alla fall. Det enda som lyst upp denna betonggråa dag var huset i sin röda prakt som dagen till ära var insvept i en vit vinterskrud.

Just nu skulle jag kunna svepa in mig i en kokong och ligga i en skön säng och värma upp mig, för så frusen känner jag mig. En till som kan ligga i sängen och gona är yngsta dottern. Hon kan verkligen konsten att ligga och dra sig i sängen. I helgen var alla som var närvarande på landet uppe med tuppen utom hon…

Och här är hon faktiskt lite mer upprätt…

För när halva förmiddagen gått masade hon sig nämligen upp. Alla barnen i familjen utom den äldsta dottern sover länge på mornarna – det vill säga när tillfälle ges (läs helger och lov). Vi andra gillar att starta dagen så tidigt som möjligt, då hinner man med så mycket mer.

Mellandottern och stora dottern har varit extremt trötta denna höst. De båda var till läkaren och blev undersökta och fick ta fullt med blodprover. Stora dottern fick besked att allt såg bra ut förutom att hon har lågt blodvärde och behöver ta fler prover. Mellandottern hade järnbrist och är nu satt på järntabletter i tre månader. Skönt att få reda på vad deras trötthet troligtvis beror på. Själv har jag sedan en tid tillbaka också börjat ta Blutsaft och känner mig faktiskt lite piggare (i och för sig kan det också bero på att jag numera tränar mycket mera. Det är svårt att säga vad som är hönan eller ägget).

Mina fina❤️

So long, så länge.

Uppeldat

Då var den här helgen till sin ände. Den gick snabbt, den bara rasslade iväg. Vi har hunnit med allt och lite till det här veckoslutet. Framför allt har vi hunnit elda den stora högen av skräp som vi samlat på oss under sommaren.

Det var många av våra ö-grannar som samlades runt vår lilla brasa. Nu är vi uppdaterade och har mer koll på vad som händer. Det är flera av ö-borna som har bosatt sig permanent på vår lilla ö med 20 hus. På flera håll har de byggt nytt eller ska bygga ut sina hus. Det verkar som en ny era är på väg till vår ö-byggd.

I bilen hem från landet har yngsta dottern pratat oavbrutet om julen och allt hon önskar sig i julklapp. Mamma Mia, inte kunde jag rymma därifrån heller. Helt slut i öronen blev det riktigt skönt att komma hem igen.

Jag ska snart krypa upp i soffan och titta på någon bra film, men allra först blir det mat.

Ha det fint.

So long, så länge.

Grillat i alla lägen

Det brukar inte vara mycket till rast och ro när vi är på ön. Det finns alltid hur mycket som helst att göra här. I morse gjorde vi i ordning en stor brasa och eldade i ösregnet, som tur var slutade det att regna efter någon timma.

Vi undersökte gäststugans underrede och hittade massor av gammalt bråte som vi eldade upp. Till min glädje fann jag även gamla fina fönster som jag tänker fixa i ordning.

I slutet av sommaren slog några bålgetingar läger i en av våra fågelholkarna utanför verandan. Dem ville vi inte ha kvar i boet utan tog ner fågelholken och bestämde oss för att elda upp det. Vad vi inte visste var hur stort samhället hade vuxit till sig, det var i flera våningar.

Skönt att slippa dessa ilskna tingestar…

Det blev dock till en fin glöd i stället som barnen kunde grilla marshmallows på.

Min man har just tänt grillen, i kväll vankas det grillat med klyftpotatis och goda såser. Det ska bli skönt att sitta och stugmysa en stund efter dagens hantverk.

Ha det fint.

So long, så länge.

Lycklig

I morse for vi snabbt i väg till landet, men allra först gjorde vi ett stopp i Eskilstuna för att storhandla. Innan vi stängde igen för vintern på ön rensade jag bort allt i kylskåpet och skafferiet, endast en ynka buljongtärning lämnades kvar, vilket syntes på kreditkortet när jag hade handlat klart. När jag som bäst gick omkring och strosade bland brödhyllorna fick jag syn på detta bröd.

Nämen gissa om jag gick igång?

Ett partybröd…på en fredag…lunchen är räddad. Inte nog med det, de hade flera spännande nybakade brödsorter till försäljning, så jag slog till även på dem. Det blir minsann till att festa loss på massor av gott bröd resten av helgen.

När vi äntligen anlände till landet ställde jag mig vid brofästet till ön och djupandades en bra stund. Det är ju så fantastiskt fint här på vår lilla ö. Som jag har längtat hit, äntligen.

Vädret har varit helt fantastiskt. Himlen har varit helt klar och den krispiga höstluften har varit sval. På vägen mot torpet låg det en tunn vit froststräng längs med stigen. Ön är verkligen en fin liten idyll. Jag har tänt alla ljus i huset och sitter nu och lyssnar på Mälarvattnets vågor som skvalpar vid bryggan.

Det här är lisa för själen, i alla fall för min.

Trevlig helg.

So long, så länge.

Gammalt fint porslin

I morse åkte jag till Skärholmens centrum för att göra diverse inköp. Den gallerian har verkligen changerat, det var inte många av de gamla butikerna kvar. Tråkigt att det ekar så tomt i flera av lokalerna.

En ny affär hade däremot tillkommit och det är en billigare inredningsaffär i två plan. Tyvärr fanns det allt för mycket skräp så jag gick därifrån helt tomhänt. Men jag hittade desto mer saker på Myrorna, där fann jag två gamla fina tallrikar och ett uppläggningsfat. Det bästa av allt var nog priset, 65 kronor för allt.

Porslinet ska med till landet. Jag har börjat spara på olika gamla tallrikar som endast kan handdiskas, de passar bra där ute eftersom vi saknar diskmaskin. Tanken är att man ska kunna välja och vraka av någon av tallrikarna i högen och förhoppningsvis hittar man någon favorit när man sätter sig till bords för att äta.

Ha det fint.

So long, så länge.

Matt och något tagen

I går var jag helt slut efter mammografin. Hela gårdagskvällen låg jag i sängen och tittade på film, jag kände mig bokstavligt talat helt överkörd. Märkligt att jag blev så psykiskt matt av en sådan sak. I morse vaknade jag upp tidigt och satt på roddmaskinen redan halv åtta. Efter alla övningar på Friskis & Svettis kände jag mig i bättre form än i går, det kändes skönt. Motion gör verkligen underverk.

Trots det har jag under dagen gått omkring och småhuttrar och känt mig ruggig och kall. Jag behövde helt enkelt värma upp mig en smula. Det blev en varm och mysig brasan, jag älskar att sitta och titta in i elden, det är så rogivande. Dessutom passade jag på att blogga och dricka en kopp kaffe.

Jag har förstått efter tredje barnet att första året på gymnasiet är en tuff tid. Mellandottern sitter lutad över sina böcker hela sin vakna tid. Den här terminen har hon enormt mycket matte som tar väldigt mycket tid och kraft. Själv vågar jag inte ens luta mig över böckerna eftersom jag är rädd att det börjar snurrar till i huvudet på mig alldeles för mycket. Jag förstår nada av de olika uppställningarna eller de märkliga talen i böckerna.

Det är verkligen tur att de har en pappa som älskar allt som har med skolarbete att göra. Min lilla insats numera är väldigt blygsam.

Tvillingarna håller mest på med sitt gymnasiearbete. Förövrigt uppfattar jag att det sista året på gymnasiet inte är lika mycket plugg och stress som det var i 1:an och 2:an. De känns mer avslappnade denna termin.

Ha det fint!

So long, så länge.

En fruktansvärd mammografidag

För någon månad sedan var jag på en mammografiundersökning. Vilket jag tycker är otroligt viktigt att göra när man får kallelse dit. I dag var jag på återbesök på SÖS (Södersjukhuset) för en komplettering. Genom alla år och alla gånger jag gjort mammografi har jag tänkt på hur professionell, varm och omtänksam all personal är som arbetar med detta. Jag har aldrig tyckt att det varit jobbigt att gå dit just för den sakens skull.

Under åren har jag aldrig heller råkat ut för något stolpskott förrän nu. Kvinnan som utförde själva mammografin var både brysk och okänslig. När den svåra plågan äntligen var över, var jag helt tårögd och hade ont överallt efter alla hennes hårdhänta grepp ( Vilket jag aldrig varit med om tidigare.) Själv tittade hon på mig med kall blick utan att säga ett enda tröstande ord.

Jag vacklade ut i väntrummet för att hämta mig så gott det gick. Kort efter fick jag träffa om än möjligt en ännu mer empatilös läkare. Hon utförde ytterligare några prover och lik sin företrädare lyckades hon göra mig ganska illa.

Efter den omilda behandlingen minns jag att jag chockad stapplade mig ner till pendeltåget för att åka hem, för att sedan upptäcka att jag åkt en station för långt, inte likt mig. När jag äntligen kom hem var jag så slut i kropp och själ att jag gick och la mig på soffan och somnade omgående.

En sak är då helt säker dit kommer jag aldrig att gå igen.

Ha det fint.

So long, så länge.

En lista på saker som jag inte utsätter mig för i onödan

Det finns vissa saker i livet som begränsar mig. Den största saken hittills är att jag är helt skräckslagen för att flyga. Numera gör jag det, men för 10 år sedan gjorde jag det inte. Min flygrädsla började när jag var strax över 20 år och fram till jag var över 40 år. Det varade en ganska lång period i mitt liv.

Till slut insåg jag att jag måste ta tag i min fobi och beslutade mig för att göra någonting åt saken. Jag bokade en tid hos en psykolog med inriktning flygrädsla och vågade därefter ta steget till att börja flyga. Fortfarande är jag ganska begränsad och skulle aldrig långflyga. Mitt mål är att jag helt däckad ta mig ner till Medelhavet, det räcker långt för mig.

Här är fler saker som jag inte utsätter mig för frivilligt, om jag absolut inte måste:

Äta pölsa. Om du inte vet vad det är, grattis!
Titta på skräckfilmer. Jag slutade se på sådana filmer efter att jag vid 16 års ålder såg Exorcisten, med Max von Sydow. Min stol i biosalongen började mystiskt skaka efter halva filmen.
Bungyjump. Jag blir knäsvag bara av tanken.
Sjunga på scen. Inte bara stackars jag, utan stackars dig.
Kramas med en orm, men herregud varför?
Åka Finlandsbåt. Jag simmar hellre över dit än åker med någon av färjorna.
Prata med Försäkringskassan. Man behöver minst vara toppjurist i försäkringsfrågor om man mot förmodan skulle behöva fylla i en av deras blanketter eller värst av allt är när de ringer upp och har några kompletterande frågor angående något i blanketten. Jag blir kallsvettig bara jag tänker på det.
Rotfyllning. Efter att inte haft ett hål sedan gymnasietiden sprack en stor amalgamfyllning i en av käktänderna som förorsakade ett långt och smärtsamt lidande. Nä, roligare lidanden finns det faktiskt.
Köra bil på Söder. Hur många enkelriktade gator har de egentligen där?
Gå i sömnen naken. Vilken mardröm, det är tur att jag har på mig mitt röda nattlinne med ett Love-tryck varje kväll.

Listan kan göras lång. Om du fick välja en sak du absolut inte skulle utsätta dig för, vad skulle det vara?

Ha det fint.

So long, så länge.