Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Arg som ett bi

Ja du påven, Franciskus. När jag läser om dina rafflande tips till föräldrar till barn med homosexuella ”tendenser” kan jag inte låta bli att vilja skaka om dig hårt tills du kommer till sans. Hur verklighetsfrånvänd får man vara? Du tror alltså på fullaste allvar att några timmar på psykvården skulle göra susen för ett barn som funderar på sin sexuella läggning? Och liksom för att förstärka det hela så ska föräldrarna be till högre makter att det går över? Jag får nog börja hårdträna på att be för dig. Hur lång tid tror du att det tar om jag börjar genast? För då skulle jag börja med att be för att du ska stötta alla människor likaberättigade och att du erkänner och ber om ursäkt för de fruktansvärda handlingarna där prästerna förgripit sig på alla dessa barn genom åren. Att katolska prästerna ska få älska och gifta sig med vem de vill, det gäller man som kvinna. Kanske skulle du kunna klämma in ett par samtalstider hos psykologen också när jag ändå håller på att be, som en sorts förstärkning tänker jag, vad tror du om det?

Världen är full av intoleranta människor, nu senast nordiska motståndsrörelsen som fick demonstrera på Kungsholmstorg i Stockholm. Det räcker inte med att avfärda dessa krafter, varken dem, Trump eller påven för den delen eftersom de hörs och syns och faktiskt påverkar folk. Just nu händer det så mycket i värden och i Sverige som gör att min och din röst blir så otroligt viktiga. Det är dags att fundera på vilket samhällsklimat vi ska bidra med.

Bildresultat fÃ¶r bild pÃ¥ pÃ¥ven

Karuselldag

En gång per år brukar vi göra ett besök på Gröna Lund och har gjort det sedan urminnes tider. För varje år som går blir barnaskaran bara glesare och glesare vartefter de blir äldre. I år följde bara Sofie och Chelsie med. Som tur var gjorde våra goda vänner med barn oss också sällskap.

Jag är absolut ingen karusellmänniska utan blir helt skräckslagen bara tanken på loopar och andra konstigheter som jag ser när jag tittar upp bland vrålåken på räls ovanför huvudet. Men det finns dock en karusell som jag fortfarande är lite förtjust i och det är i Kaffekopparna. Visserligen snurrar det något så in i bomben men den är ändå ganska småtrevlig att åka med. Chelsie blev dessutom jätteglad när jag bestämde mig för att hoppa ner i en av kopparna.

Vår vän med barn kunde inte låta bli att snurra galet mycket på ratten bara för att få mig ännu snurrigare.

Men det behövdes lite mer än så för att få mig i obalans.

Det är tveksamt om Chelsie någonsin mer kommer att våga sig in i spökhuset igen, hon hämtar sig än.

Nä, då var det lugnare med barnkarusellerna.

Men fy vad med folk det var, köerna ringlade sig runt hela Grönan. Det var trångt och väntetiden på åkattraktionerna var orimligt lång. Jag är glad att barnen börjar känna att det inte är så nödvändigt att gå på Gröna Lund varje år. Jag kan tänka mig att skippa det framöver och göra något annat familjemys i början på hösten i stället.

Sofie och hennes vän såg vi knappt till under första halvan av vistelsen. De åkte de mer avancerade åkattraktionerna typ, Insane. Herregud, vem kliver i en sådan frivilligt? Inte är det jag i alla fall. Vid lunch när magarna började kurra kom de sakta men säkert och joinade oss andra.

Och vem vill missa kärlekstunneln efter en PhadThai? Inte jag eller någon av mina sötnosar i alla fall.

Det bästa på dagen var nog båtturen över till Slussen.

Stockholm är vackert, nästan så man blir lite känslosam.

När vi senare på kvällen kom hem till våra vänner upptäckte vi att jag och min man matchade deras färgval av kläder. Alla bar på blått och lila, haha, älskar att ha matchande vänner.

Slit och släng

Just nu är jag inne i ett riktigt härligt fredagsmood. Jag har inte ens funderat på allvarligare saker än om jag ska ta en kopp kaffe till under hela dagen, helt avslappnad med andra ord.

Häromdagen gjorde jag en utrensning av mina gamla sommarkläder. När jag såg att flera av kläderna fortfarande stod orörda i garderoben efter denna sommar förstod jag att de nog aldrig kommer att sättas på. Jag har sparat på mig en del genom åren eftersom många av dem är ganska fina, men tyvärr inte på mig. Nu är det dags att någon annan kan glädja sig över dem, särskilt mina klänningar från Italien.

Längtar dit.

Ikea-dag

När jag släpat mig hem från träningen på F&S bestämde sig jag och André för att åka till Ikea. Han har sin lediga dag så vi tänkte att det kunde passa bra att åka dit och se Corinne in action.

Det blev ett smygkort på henne innan vi gav oss tillkänna.

När jag var liten och familjen åkte till Ikea, vilket inträffade högst sällan, åt vi aldrig där. Min far avskydde att gå på Ikea, det inbegrep visserligen nästan alla andra affärer också. Jag visste redan från början hur besöket skulle gå till, oftast blev det en snabb marsch till avdelningen som sålde det de valt ut, vilket mina föräldrar redan hade bestämt innan vi for iväg. Far rafsade snabbt åt sig det vi skulle ha. Om det inte var alltför stor sak åkte det ner med rutschkanan vid kassan, annars jäktade vi iväg till gaveln på Ikea och hämtade ut varan. Som sagt, vi åt aldrig på Ikea och när vi väl var där blev det alltid ett blixtbesök. Sedan träffar jag en kopia av min far när det gäller att shoppa. När barnen var små fick även de genomgå samma procedur som jag gjorde när jag var liten, med ett litet undantag: att de fick tillbringa en kortare stund i Småland. När Corinne började arbeta på Ikea var hon helt ensam om att inte ha ätit där tidigare, vilket hon tyckte var lite pinsamt.

I dag blev det Andrés allra första restaurangbesök på Ikea. Vi åt grillad kyckling, bea och pommes. Han avslutade lunchen med att sluka en chokladboll.

Efter att ha svalt den sista tugga, bar det iväg mot sängarna. André var bara tvungen att provligga dem alla. Han låg där och drömde sig bort om en egen lägenhet.

Himla mysigt att få tillbringa dagen med sonen. Jag är så otroligt stolt och glad över hur genuint snäll och fin han är som person, man kan nästan tro att han kommer från en annan planet, min fina.

Vardagslyx

Ja, jösses vilken träningsvärk jag fick i axlarna och ryggen efter gårdagens håll i gång-övningar på Friskis och Svettis. Jag känner mig som minst 100 år i dag, knappt rörlig alls. För att glädja mig själv och min familj gjorde jag i ordning en god efterrätt som alla slukade på nolltid.

Fortfarande känns det som om jag är i något sorts lyckorus efter sommaren. Det var säkert därför som jag i min iver lyxade till det på en helt vanlig vardag med lite smått i gotti. Sommaren är ju faktiskt inte riktigt över än så i kväll bjuder jag på en enklare förrätt. Jag håller minsann på mina lill-lördagar, de får man ju inte glömma bort. Till middag har jag förberett en krämig pastarätt med sojabönor och massor med vitlök i. Jag älskar färsk pasta med olika tillbehör till och numera bjuder jag också på ett flertal vegetariska alternativ. Dags att sätta fart.

Stolt och glad

Förra hösten bestämde jag mig för att börja gymma. Innan dess har jag vid några enstaka tillfällen motionerat på en crosstrainer. I höstas blev det andra bullar och jag började gå på Friskis och Svettis. Det har jag inte ångrat en dag. Under sommaren har jag…ehh, vilat från träningen. Jag har mest varit ute på småpromenader med min man och vår granne på landet. Jag kan därför inte säga att jag varit särskilt spänstig under min semester.

I dag åkte träningskläderna tajt på och när jag granskade mig själv i spegeln såg jag att jag både frossat och latat mig länge nog.

När jag någorlunda vigt hoppat upp på en av träningscyklarna tänkte jag att det här kommer att gå som en dans med rosor. 2 minuter senare låg jag på styret och förstod att jag kommer att dö. Min cykelgranne log uppmuntrande mot mig när jag flåsade som mest. Hon måste bestämt ha hängt där hela sommaren för annars kan man inte ha den kondisen som hon hade. Badande i svett dröp jag av från cykeln och bestämde mig för att ta några tag på roddmaskinen. Det kändes bättre och efter en stund på den kunde jag äntligen kliva in på själva gymmet (den roliga biten på gymmet.) Jag var nästan helt själv, med undantag från två killar i gymnasieåldern som stod vid skivstängerna. Alltså, jag älskar att få rå om maskinerna helt själv, rena julafton. Jag missade knappt en maskin, jag var bara tvungen att prova på alla mina favoriter i ett svep, long time, no see. Tyvärr misstänker jag att jag kanske överdrev med ryggmaskinerna. Just nu lutar det åt att jag kommer att få en ordentlig träningsvärk, men det var det värt…hoppas jag.

Det blev en stolt selfie. Nu svimmar väl barnen när de ser den. De tycker att jag är helt hopplös på att ta kort på mig själv, men det bjuder jag på efter dagens ansträngningar.

Back to school

Samma dag som skolorna startar kändes det nästan som om hösten redan har infunnit sig. Betonggråa moln med inslag av regn har i dag lägrat sig på den södra sidan av stan.

Den numera stora högstadieeleven kom instormande efter att ha avverkat sin första skoldag med ett stort leende på läppen. Hon tyckte det var jättekul att börja skolan igen. Såklart känns det kul att höra, hoppas den känslan sitter i ett tag till.

Tänk att få starta sin skoldag så här…

Jag älskar när det drar i hop sig till höst så jag kan ut och plocka svamp.Just nu undrar jag om det kanske finns en gul liten läcker kantarell där ute i enbärssnåren. Det blir nog snart en liten tur ut i naturen så jag kan kolla läget. Är extremt sugen på en kantarelltoast.

Bildresultat fÃ¶r gul kantarell bilder

Vilken jobbhelg

Pju, vilken ”stänga igen landet helg” det blev. Min stackars rygg har nästan gått av och det på grund av att jag burit och släpat runt på ekgrenar, en kyl och frys, men det värsta träningspasset för bicepsarna var nog när vi lyfte upp tvättmaskinen och bar i väg med den till ett annat förråd, tändstickorna slokar än.

I lördags morse fick vi den käcka idén att vi skulle ta ner en jättegren på eken utanför stugan. Vi har säkert pratat om att göra det i ett halvt sekel. Vi tajmade in det den sista dagen innan vi skulle packa ihop oss för sommaren, mycket genomtänkt…

Men vilken skillnad det blev när vi äntligen fick bort den jättelika trädgrenen. Vilket ljusinsläpp det blev.

Vi blev så nöjda med vår insats att vi tog båten och fräste iväg till restaurangen som ligger tvärs över fjärden.

Vissa av oss var lite mer kulinariska än andra.

Slut, finished, finito

Min sista semesterdag är idag, det känns lite vemodigt eftersom jag varit ledig hela sommaren. Det blir en omställning för ganska många av oss. Sofie och Chelsie börjar skolan på måndag. Corinne börjar på statsvetenskap på universitetet i början på september, men fram tills dess kommer hon att arbeta på Ikea. Det kommer hon att göra även under helger och vardagar i höst. André fortsätter som vanligt med sitt arbetar på posten. Det är knappt man ser av dem fastän jag numera är hemma i stan och inte ute på ön som jag varit mestadels under sommaren. Tick, tack, tiden går…

Efter lunch stuvade vi in oss i bilen, jag, Chelsie och min man och med gasen i botten åkte vi ut till landet. Vi ska stänga igen för vintern. Under hösten brukar vi sällan få tid att åka ut till ön och därför bommar vi igen tidigt på säsongen. Det är inte för inte att ö-grannarna kallar oss sommargästerna. Någon gång under senhösten hoppas jag att vi kan komma ut och elda. För som vanligt har vi en jättehög med skräp bakom gäststugan som bara måste brinna.

Det är alltid med en klump i halsen som vi far härifrån eftersom vi inte vet när vi kommer tillbaka igen. Redan nu känns det en smula sorgligt. Jag älskar att sitta på vår mysiga veranda och bara vara, en väldigt härlig och skön plats att befinna sig på.

Om en stund ska grillen tändas. Vi ska äta grillad kyckling, potatis, sås och en god sallad till. Till det serveras en frisk Riesling.

Jippi! Lekland

Det har varit full fart på Explorias lekland i Norsborg. Det märktes att det fortfarande är lov. Massor av glada och tjoande barn invaderade stället precis när vi dök upp. Själv parkerade jag mig i en av de obekväma ”klippan”-sofforna och slet fram mobilen och satt och stirrade på den en stund, liksom de övriga föräldrarna på leklandet. Nu är de ju inte jätteberoende av mig eftersom de är ganska stora. Det är samtidigt också ganska trist att bara sitta rakt upp och ner själv och titta in i skärmen en längre stund. Efter ett tag var jag på hugget igen och lufsade efter dem i maklig takt.