Författare: lamatrona

Sofie kom över och tog tag i julbaket. Tur att vi har en riktig bakdrottning i familjen, vad skulle vi göra utan henne? Någon måste ju styra upp julbaket och allt julgodis.

Till sin hjälp hade hon den motvillige bagaren.

I år är vi sena med att få upp allt julpynt, men med allas hjälp blev granen återigen fullbelamrad med änglar, julkulor, glitter och flaggor.

Utsikten i fönstret är tyvärr en riktig blomdödare, föreningen bygger ett nytt tak. Är det mörkt ute ska vi inte ens prata om hur det är inomhus. Himlen kommer vi inte se på länge. Tur i alla fall att julljusen är på plats.

Ett av de finare inslagen i juletid är att slå sig ner på en kyrkbänk och låta sig omslutas av en julkonsert. Vår väns 87-åriga pappa stod stadigt på scenen med sin kör och bjöd på underbara julsånger. Det var verkligen imponerande.

Efter konserten blev vi hembjudna till körsångaren själv i hans paradlägenhet som ligger ett stenkast från kyrkan där han hade uppträtt. Han bjöd han på bubbel, kallskuret, följt av en varmrätt med goda viner till, jättetrevligt.

Årets mörkaste dag, blev ändå den soligaste dagen på väldigt länge. Vi tillbringade den på Ikea, André köpte en soffa till lägenheten, den passade perfekt.

I kväll ska jag ta det lugnt, kanske med att titta på en bra film och dricka lite glögg och äta en pepparkaka. I morgon börjar julhetsen på riktigt så det gäller att vara utvilad.

I år slog julmarknaden i Sigtuna rekord, det var den regnigaste julmarknad vi någonsin har varit på.

I vanlig ordning började vi på Tant Brun med att fika. André jobbade natt så han kumde inte följda med.

Den här gången fick vi ha ett av Tant Bruns rum helt för oss själva en lång stund, innan några andra till slut dök upp. Jag misstänker att det hade med det usla vädret att göra.

När vi hade fikat klart tog vi en tur ner till vattnet för att ta en springpromenad i labyrinten. Just då öppnade sig himlen totalt, som om någon dragit ur en propp och på bara några sekunder var vi alla helt dyngsura.

Vi gav inte upp, även om regnet strilade ner för kinderna.

På stora torget stod ett glatt gäng med sina uppfällda paraplyer.

På kvällen var jag hembjuden till en jobbarkompis på glögg, och det var verkligen jättetrevligt. Hon bjöd på massor av gott och som bonus fick jag dessutom en ordentlig uppdatering om allt som händer på jobbet, så nu känner jag mig helt med i matchen igen.

I lördags var det istället vår tur att ha folk över på middag. Patric hade lagat en jättegod gulasch som vi åt med bröd, smetana och vin som vi hade med oss hem från resan i Tyskland.

I dag är det däremot allt annat än en toppendag. Jag ligger helt utslagen i sängen, ordentligt magsjuk, och håller tummarna för att jag inte har hunnit dela med mig av eländet till någon annan. Det här var verkligen inte den sortens ”sociala aktivitet” jag hade planerat, särskilt inte med tanke på hur mycket som fortfarande ska hinnas med innan jul.

Då var vi alla åter samlade för den årliga Nobelmiddagen. Även i år kunde alla närvara, vilket alltid känns lika kul Det är fint att vi har den här traditionen som följt oss genom så många år, den sitter numera lika självklart i väggarna som glittret i glasen.

Till förrätt blev det en liten härlig munsbit: krämig avokado, toppad med varmrökt lax och en sked röd caviar för det lilla extra. Till detta rörde jag ihop en frisk dill- och citronsås, den smalt verkligen i munnen.

I dag fick tre av barnen sina antagningsbesked till olika kurser som de ska tacka ja till. Det känns verkligen roligt att de vill fortsätta utvecklas inom olika studier, även efter att ha slutat eller snart slutar plugga.

När det var dags för efterätten skred Patric till verket, högtidligt och med fanfar delade han ut nobelpriser till var och en av oss. Jag blev extra glad över min utmärkelse i år, jag måste säga att det var på tiden!

Det blev en ovanligt tidig fredagsmorgon när jag och Patric rullade ut från garaget och styrde bilen mot Köpenhamn. Planen var enkel: hämta upp en rejält matförgiftad Chelsie. Hon och hennes kompisar hade varit på Radiohead kvällen innan, men natten slutade med att hon vaknade upp och mådde riktigt dåligt. Vårt egentliga mål för helgen var julmarknaden i Lübeck, och efter att ha packat in Chelsie i bilen fortsatte vi söderut. Resan gick smidigt och när vi kom fram kunde vi äntligen landa i lägenheten vi hyrt, mitt i hjärtat av gamla stan, bara ett stenkast från marknaden. Trappan upp till lägenheten var kanske inte det bästa för min höft, men jag måste erkänna att den var mer charmig än praktisk.

När vi kom in i själva lägenheten slog kylan emot oss som en nordanvind. Alla elementen stod på noll och ett fönster stod dessutom på glänt, som om någon försökt lufta ut hela norra Europa. Vi kastade oss över elementreglagen, vred upp allt till max och drog igång både hårfön och ugn med luckan på vid gavel. Allt för att få upp temperaturen till något som påminde om mänsklig värme.

För några år sedan var vi i Lübeck och jag blev helt förälskad i deras julmarknad. Så nu, äntligen, kändes det dags att åka tillbaka och den var precis lika fin som jag mindes den. Det är något alldeles speciellt med att kliva rakt in i ett hav av ljus, dofter och små stånd som fullkomligt vibrerar av julstämning. Glöggen, brända mandlarna, de tyska korvarna och sorlet, allt detta tillsammans skapade en varm och mysig känsla som bara en riktigt bra julmarknad kan ge.

Jag älskar också hur omsorgsfullt allt var dekorerat: små detaljer i varje vrå, glänsande julpynt runt bodarna och granar som står utplacerade i nästan varje hörn. Det märks att någon lagt sin själ i det. Så otroligt fint gjort!

När vi bläddrade igenom programmet för julmarknaden fick vi syn på något oväntat: ett luciatåg från Gotland skulle uppträda i en av kyrkorna. Självklart ville vi gå dit. Tur nog lyckades vi knipa platser på andra bänkraden, perfekt utsikt. När de började sjunga, på klingande svenska, fylldes kyrkan av ett så vackert och stämningsfullt ljus att jag nästan fick gåshud. Det kändes som en liten bit av hemma mitt i Lübeck.

Chelsie följde med på nästan allt även om hennes mage gjorde ont, hon är en riktig kämpe!

Det var en uppsluppen stämning överallt, och vi strosade runt bland stånden och stannade till titt som tätt och tog en glühwein. Så härligt att bara mingla runt, titta på folk, lyssna på musikanter och låta sig svepas med av allt som händer runt omkring.

Det var inte bara ett aber med resan, det dök upp flera. Det första hindret kom redan när vi försökte hitta en pub att slå oss ner på. Varenda ställe vi klev in på tillät rökning, och det gick helt enkelt bort på en gång. Till slut kapitulerade vi och slog oss ner på en av alla uteserveringar som kantade torgen. Det var i och för sig trevligt, men jag saknade verkligen känslan av att sitta inomhus och njuta av ett glas gott tyskt öl.

Det andra problemet var maten. Restaurangutbudet var… minst sagt begränsat. De få ställen som faktiskt hade öppet var fullbokade långt innan vi ens hade hunnit bli hungriga. Så vår kulinariska resa blev allt annat än vad vi hade hoppats på. I slutändan fick vi helt enkelt ta det som fanns: dönerkebab, currywurst och någon slags indisk historia som knappast lämnade några bestående minnen. Och jag som älskar att gå på restaurang och njuta av riktigt god mat, men den här gången var det bara att glömma det.

Men på det stora hela var det ändå en riktigt bra resa, med en rejäl dos av julpepp. Det var skönt att komma iväg, byta miljö och uppleva något annat för en stund.

Jag och Chelsie tog en tur till ArkDes på Skeppsholmen för att kika på årets pepparkakshusutställning och wow, vilken kreativitet! Det fanns så många fantastiska skapelser att man knappt visste var man skulle börja. Vi gick runt i lokalen och det kändes som att kliva in i en liten drömvärld av pepparkaksdeg, glasyr och gränslös fantasi. Jag måste säga att jag blev riktigt inspirerad.”

Lady och Lufsen

En gullig bikupa!

Ett svamphus!

Rapunsel!

Eftersom vi ändå var i krokarna passade vi på att smita in vid Moderna Museets entré och bläddra lite bland deras konstböcker. Vi bestämde oss snabbt för att nästa gång vi tar oss ut till Skeppsholmen ska vi faktiskt gå hela vägen och besöka museet också.

Så här i juletid har jag och Chelsie som tradition att ta en sväng förbi NK och kika på deras julskyltning. I år var det fullt av Pippi-tema i skyltfönstren, precis så stämningsfullt som man vill ha det.

Efteråt tog vi rulltrappan hela vägen upp till översta våningen och vandrade runt bland alla vackra julsaker på Newport. Det glittrade och glänste åt alla håll och kanter, och jag måste erkänna att jag nästan hade kunnat köpa precis allt i hela butiken.

Chelsie passade på att skriva till Newporttomten.

Tidigt i morgon flyger Chelsie och hennes kompisar till Köpenhamn, de ska se Radiohead på Royal Arena. De är kul att de är ett gäng som samlas och går på konsert runt om i världen.

Jag bjöd Chelsie på varm choklad och jösses så gott det var efter en dag på stan!

Jag piffade upp chokladen genom att lägga i varsin söt snögubbe. Sött blev det i alla bemärkelser, men gott!

Sorgset blickade jag ner i adventslådan som jag tog upp i söndags. Där låg ett par gamla, uttorkade apelsinskivor från förra seklet, långt ifrån den glans de en gång haft. Det var uppenbart dags att göra nya.

Så här gör du: Börja med att skiva apelsinerna i tunna skivor. Sätt ugnen på 100 grader och låt dem torka i 3-5 timmar. När de känns torra i köttet stänger du av ugnen men låter skivorna ligga kvar tills ugnen svalnat helt, gärna över natten.

Jag tycker att det blev riktigt fint i all sin enkelhet. Nästa vecka tänker jag göra en ny omgång apelsinskivor, kanske till och med en extra rad om inspirationen håller i sig. Det känns roligt med de där små projekten som får ta sin tid, jag har ingen brådska.

Jag har haft lågt blodtryck under större delen av mitt liv, men under det senaste året har det legat något över det normala. På grund av detta har jag fått en låg dos blodtrycksmedicin. Vid senaste läkarbesöket tyckte läkaren att jag skulle ta ett 24 dygns blodtryck för att få bättre koll på läget.

Den här makapären bar jag runt i ett dygn Den tog blodtrycket en gång i halvtimman och en gånger timmen på natten. I nästa vecka får jag min dom av läkaren.

I den här retrobutiken, som ligger lite undangömd i en del av Köping, hittade jag så mycket fint. Patric köpte två LP-skivor som har gått varma hela helgen. Bordet och de vita stolarna på bilden blev jag väldigt sugen på, men tyvärr finns det ingen plats för det, vare sig på landet eller i stan.

Jag tog fram alla adventssakerna och pyntade ordentligt överallt, först på landet…

…sedan i stan, med hjälp av Chelsie.

Jag bjöd på glühwein som båda jag och Patric tycker bäst om och till det hade jag gjort små pepparkakshus att sätta på sidan av glöggkoppen. Jag är svag för pyssel och roliga detaljer.

Chelsie inledde julen med att tända första ljuset.

I kväll vill hon att vi ska titta på en julfilm, och jag tycker att det passar alldeles perfekt. Det känns som den ultimata starten på något mysigare, och äntligen kan jag lämna november bakom mig. Så skönt att få kliva in i något lite ljusare.

Ja, jösses vad kylan slagit till hastigt, nu väntar jag med spänning tills de riktigt stora och mäktiga snöflingorna börjar dala ner från himlen. December nalkas och det är en av mina favoritmånader. Jag längtar redan efter advent, julmarknader, nobeldagen och en rykande varm glögg mellan kalla fingrar! Livet puttrar på, fastän i lite långsammare takt, å inte mig emot. Jag som vanligtvis brukar knalla upp vid 6 varje morgon eftersom jag inte kan ligga kvar i sängen har från det gått till att bli en riktig sjusovare. Kanske är det för att jag är mer avslappnad nu. Eller så är det helt enkelt mörkret som gör sitt.

För några veckor sedan bestämde vi att vi skulle stöpa ljus hemma hos våra vänner. Kerstin, som höll i det hela, har ägnat sig åt ljusstöpning i över fyrtio år, oftast med stora grupper av barn, så hon visste precis vad som behövde göras. Det var lite pyssel i början med vekar, stearin och vattenbad som skulle hålla rätt temperatur. När allt väl var på plats grabbade jag tag i en av dubbel vekarna och började vandringen runt bordet, dopp efter dopp, medan doften av varmt stearin spreds sig i rummet.

Mellan turerna runt bordet bjöd värdparet på årets glögg och lussebulle.

Sedan var det bara att sätta igång igen.

Det tog många steg och dopp innan det hände något på veken.

Men till slut så…

I dag innan lunch mötte jag upp Corinne och Simon på mitt gym. De har köpt årskort så att de kan träna på alla Sats. Det var ganska mycket folk, betydligt fler än det brukar vara när jag är där på vardagsmorgnar, då är det mest jag och några andra i pensionsåldern som skrotar runt. Jag och Corinne har pratat om att börja gymma tillsammans när de flyttar in till stan. Som jag längtar.

Under hela Trumps mandatperiod har jag förfärats och, rent ut sagt, våndats över hans uttalanden. Att en enda människa kan orsaka så mycket skada och uppvisa en sådan ondska är bortom mitt förstånd. Fortfarande finns det alldeles för många i USA och i andra delar av världen som anser att hatretorik, kvinnoförnedring och fascistiska tendenser är vad världen behöver.

Den senaste uppgörelsen mellan Trump och Putin, där Trump helt sonika kastat Ukraina under bussen och samtidigt utsätter de europeiska länderna för enorma risker, tar hela situationen till en ny nivå. Putin får igenom allt och sannolikt mer därtill genom den här så kallade 28-punktslösningen för fred och Ukraina riskerar att förlora allt. Dessutom har Zelenskyj bara en vecka på sig att godkänna deras uppgörelse, annars hotar Trump med att USA drar in allt stöd. Jag är helt övertygad om att Trump gör detta för att skifta fokus från sig själv i Epstein-skandalen.

Jag hoppas innerligt att Europas länder kommer till undsättning, och att de som knappt bidrar ekonomiskt till Ukraina börjar göra det. De kan inte bara heja på Ukraina utan att faktiskt hjälpa till. Det finns många länder närmare fronten mellan Ryssland och Ukraina som borde vara mer oroliga för Rysslands aggression än vad de verkar vara. Jag hoppas att dessa länder kommer till sina sinnen och inser att det enda alternativet för dem att bibehålla sin nationella säkerhet är att minska Rysslands förmåga att angripa dem. Jag är stolt över Norden och baltikum, för att vi inser behovet av att stödja Ukraina, vi är verkligen ett föredöme, hoppas att det fortsätter så.

I ett av mina Instagramflöden dök plötsligt en spira upp och mitt hjärtat tog ett extra skutt. Jag har nämligen letat länge efter just den här modellen. Färgen var kanske inte helt rätt, men det spelade ingen roll för den var snygg ändå.

När jag var liten och mamma och jag hade klätt granen var det alltid pappas tur att med stor högtidlighet, sätta dit vår grönsilvriga spira på toppen. Det var den där stilla, nästan ceremoniella stunden som markerade att julen verkligen börjat. Tyvärr gick spiran sönder en jul när granen gav vika och dundrade rakt in i Sofies gamla sovrum. Sedan dess har jag letat efter en liknande och nu, äntligen, dök möjligheten upp.

Antikaffären där jag hittade spiran var verkligen en pärla, dit kommer jag absolut att återvända när andan faller på. Det fanns så mycket charmiga och fina saker, sådant man bara vill gå runt och upptäcka i lugn och ro. En riktig skattkammare, och så roligt att bara strosa omkring bland alla gamla ting med sin egen historia.

Det blev en spännande tur ut till landet i fredags. Jag och Patric hämtade vår nyinköpta båt från en båtaffär i Haninge, redan från start insåg vi att det inte skulle bli någon vanlig resa.

Eftersom vi inte fick köra på motorvägarna fick vi istället slingra oss fram på småvägar i ett nästan komiskt långsamt tempo hela vägen mot Dåwö. Resan som normalt tar runt 1 timme och 40 minuter drog ut till över fyra timmar. Å andra sidan fick vi tid att både fylla på energi för oss och för bilen, med ett litet stopp för mat och el.

Nu står äntligen båten på tomten, fint inpackad och redo att möta vinterkylan. Men redan nu börjar det pirra i magen vid tanken på nästa säsong. Jag kan riktigt känna hur det kommer vara att glida ut på sjön igen, med vinden i håret och solsken i blicken. Det kommer bli något alldeles extra, alla tiders.

Det har varit en skön helg. Vi har tagit det ganska lugnt och bara pysslat med lite småfix här och där. Dagarna har varit fina, sådär så att man nästan luras att tro att ljuset ska stanna kvar, tills man plötsligt inser hur fort det faktiskt blir mörkt så här års.