Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Gud är god

På väg till tandregleringen i morse berättade mellandottern att hon och hennes kompisar chattade igår kväll om hennes geografiläxa. – ”Intressant”, sa jag och ville höra hur de vidareutvecklat det hela. Det gjorde hon och jag blev mäkta imponerad. Jättekul att de kan ta hjälp av varandra på det sättet. Hon kände att hon fick bra respons och ny input på hur hon kan tänka med läxan, hon fick dessutom många nya fina idéer. Vilka kompisar!

Tvillingarna brukar också plugga med sina vänner, det brukar oftast ske via skype.

Det nya sättet att umgås på är inte det jag är van vid. Numera träffar barn/ungdomarna knappt varandra. De kommunicerar genom att snappa och chatta. Och när de väl träffas sitter de där med varsin telefon i näven och umgås i alla fall inte. Nä tacka vetja den gamla goda tiden när det inte fanns någon mobil, då var vi minsann tvungna att roa oss med kottar eller annat, hehe.

På ryktesvägar har jag hört att detta med öronhår kan inträffa om man inte passar sig för att sitta för länge framför datorn/ paddan eller telefonen…Även om gud är god mot en.

Bildresultat för vem har längsta håret i öronen bilder

Biotime

Vi hann även med ett litet mysigt biobesök i helgen. Vi såg Hitta Doris. En trevlig familjefilm. Yngsta dottern gav den 5 utav 5 möjliga poäng.

Jag har däremot ett litet bioproblem och det är att hålla mig vaken, jösses vad trött jag blir efter en stund. Det spelar ingen roll hur mycket snacks eller annat onyttigt jag trycker i mig, likväl blir jag som ett sömnpiller. Det måste hända extremt mycket på filmduken för att inte få mig att nicka till.

Men bläckfisken nedan blev hur som helst min solklara favorit, söt är bara förnamnet på Ingvar.

Nu undrar ni såklart hur det går med makens intensivkurs i arabiska.Jo, han kom hem rätt nöjd efter första dagen. Nämnde i samma veva något om att han nog ska börja på italienskan på universitetet till hösten igen.

Well, några arabiska ord hinner han nog lära sig innan han avslutar denna intensivkurs.

Rena rama arabiskan…

Det där med tonårssömn

Jag måste säga att sonen varit väldigt alert denna helg. Oftast går helgerna i sängens tecken och det betyder att han oftast befinner sig i den hela helgerna förutom när han måste masa sig upp för lite mat eller för den delen ett toabesök. ”Dessa sovande tonåringar…” Men den här helgen undrade han om han fick jobba lite i trädgården. Ehh, -”Ohh, ja” sa vi i munnen på varandra, jag och min man. -”Det är bara att sätta igång”. Vi häpnade över sonens ihärdighet, han slet som ett djur och jösses vad fint han har gjort uppfarten.

Han har dessutom varit väldigt kreativ.

När vi var och handlade i går fick min man syn på vaktelägg och undrade om vi kunde göra någonting gott av dem. Vi sökte runt efter intressanta recept och fastnade för ett.

Tryffeläggsfyllda champinjoner

4 st

4 st vaktelägg

4 st champinjoner

1 msk smör

Någon droppe tryffelolja

Salt och peppar

Gör så här:

Ta bort stammen från champinjonerna. Fyll champinjonerna med ett knäckt vaktelägg och droppa i lite tryffelolja. Stek champinjonerna i riklig mängd med smör. Salta och peppra.

Den trädkramande dottern

I går tog jag och äldsta dotter en promenad. Det hela började med ”operation” övertalning för att överhuvud taget få ut henne ur huset. Sedan släpade jag runt på henne medan hon gnällde i ett över att jag dessutom tvingade henne ta selfies tillsammans med mig på hennes telefon.

Sådär höll vi på ett tag innan hon fick syn på ett träd.

En trädkram var allt som behövdes, äldsta dotter blev genast på bättre humör. Tänk att min avlidne far hade så rätt. Han sa alltid :- Ta och krama ett träd en stund, bra för kropp och själ. Och minsann…Han hade så rätt.

Mellandottern berättade att hon i veckan varit på en gymnasieskola för att ta del av olika gymnasieval. Hon hamnade i montern där yrkesgymnasiet höll till. Där lyckades hon få en fantastisk penna som vi alla i familjen har pillat på under helgen. För att inte tala om min man, ojoj, han kan verkligen gå igång på en sådan grej, det är näst intill att han ställer sig i brygga.

Ok, för att bara nämna några detaljer om dess funktion så finns det en linjal, vattenpass, touch-funktion som ser ut som ett sudd och tillslut en väldigt gullig skruvmejsel gömd under touch-suddet. Jamen ni hör va! Och samtidigt förstår jag er avund. Jag vill bara understryka att jag hör till de få privilegierade som dessutom får bo i samma hus som denna penna. Livet är så orättvist…

Lite hjälp här, tack!

Nu är det konstaterat, efter att ha stått, suttit, lekt och numera även börjat äta frukost på sin hoverboard kan yngsta dottern knappt gå. Om hon måste förflytta sig och det händer sannerligen inte allt för ofta, hoppar hon upp på brädan och åker i väg, även om det endast är någon centimeter till stället hon ska till. Nu kommer vi till det märkliga: jag ser henne aldrig gå, hur är detta möjligt? Men framför allt, hur avprogrammerar jag henne från denna beroendeframkallande leksak?

I går till middag bjöd jag på det här lilla lök-läckerbiten som verkligen inte går av för hackor. Smaskens!

Rosmarindoftande lökbakelse

4 port.

4 st silverlökar

Olivolja

2 klyftor vitlök

4 kvistar rosmarin

8 matsked vispgrädde

2 msk vitt vin

2 msk grönsaksbuljong

2 msk riven parmesan att ha i röran. Strö sedan på parmesanost på lökbakelsen efter tycke och smak.

4 skivor bacon

Gör så här:

Koka löken mjukt i 15 min. Häll av vattnet, låt den svalna. Skär bort toppen och gröp ur varje lök försiktigt med en kniv. Hacka den urgröpta löken.

Värm ugnen till 200°C. Fräs upp vitlöken, lökhacket och lite hackade rosmarinblad i olivolja tills allt är mjukt. Häll på grädden, vinet och grönsaksbuljongen. Dra av värmen. Rör i parmesan, salta och peppra.

Linda en skiva bacon om varje lök och fäst den med en rosmarinkvist eller en tandpetare. Lägg lökarna i en långpanna och fyll dem med fräset. Strö parmesan ovanpå. Baka i ugnen i ca 25 min.

Suck, systembolaget

I går var jag iväg på min vanliga matshoppingtur och införskaffade en del godsaker till helgens middag. Jag såg då att Systembolaget låg vägg i vägg med mataffären och övervägde om jag måste gå in dit.

Missförstå mig rätt här. Jag älskar goda viner och fina vinglas men när vi kommer till Systembolaget tar det stopp. Alltså, jag gillar inte att gå in dit, det tar emot. Först och främst kanske det beror på att min man alltid vet vad jag tycker om för viner, själv är jag inte riktigt säker på den saken.

Han brukar komma hem och säga: det här vinet är från druvan… den kommer du att älska. Mycket riktigt, slår nästan aldrig fel.

Jag blir både rådvill och osäker när jag äntrar Systembolaget om jag inte vet vad jag ska ha. Till saken hör att vi aldrig köper hem lådvin, då hade det varit så mycket enklare, bara att greppa en under armen och gå ut. Men jag vill hellre njuta av ett riktigt glas vin ur en flaska och då är sortimentet lite annat. Mycket mer att välja mellan med andra ord.

I går händer det magiska jag snubblar över detta himmelska vin , lite dyr kanske men ack så god. Det spännande med det här vinet är att det kommer från Alba området i norra Italien. Där även våra kära släktingar inte allt för långt bort bor. Några av släktingarna heter också Borgogno i efternamn, de kanske är släkt med självaste vinodlaren, vem vet?

Vindistriktet är vida känt för sina goda viner. Borgogno Barbera D’Alba kostar 149 kr på systembolaget. Passar till: lamm, fågel och fläsk. Och passade därför ypperligt till min lilla rapsgris som vi åt i går.

Varför inte köpa en flaska och korka upp den till ett speciellt tillfälle, eller gör som jag, korka upp den bara för att det är helg.

Mina älskade vinglas

I många år har jag med ljus och lykta letat efter det ultimata vinglaset. De tidigare glasen som jag köpt har aldrig riktigt hållit måttet, några har varit riktigt charmiga, men inte riktigt nått toppen. Visst, jag inser också att jag är en smula kräsen och näst intill lite nördig när det kommer till vinglas. Men faktum kvarstår jag älskar vinglas med tunn fot, ju tunnare desto bättre.

Så i våras stod jag där i en inredningsbutik, min blick fastnade på ”the vinglas”, det uppstod ljuv musik och jag kände hur jag svävar fram som på moln och greppade tag i denna fantastiska skönhet. Vilket lyckorus, jag blev helt förstummad över att ha hittat rätt.

Äntligen har de hittat hem till ”mama”.

Dessutom tycker jag att vinet blir så mycket godare i ett glas som man verkligen tycker om, eller vad tycker ni?

Tada…

Vinglasen kommer från: Riedel, ett tyskt märke. Själva sorten på glasen heter: Oaked Chardonnay. Jag inhandlade dem på Cervera.

Håll i hatten och på återseende!

Nya nivåer i vardagslivet…igen

Jag vet inte hur era mornar ser ut men mina är inte alltid så upphetsande.

När jag kommer ner i köket på mornarna en aning sömndrucken ser jag hur barnen gör i ordning sin frukost utan att ens lyfta blicken från telefonen eller paddan för den delen. Eftersom de oftast har hörlurar på sig hör de heller inte mitt ”God morgon”.

Det är faktiskt ett rent mysterium hur de lyckas ta sig ut ur huset och komma i väg till skolan.

Efter att ha smält den senaste informationen där mellandottern ännu en gång överträffat sig själv, kan jag bara sucka djupt och konstatera att hon tagit sin telefon/ padda till nya höjder. Hon meddelade glatt att hon tar med sig paddan/telefonen in i duschen och medans hon tvålar in sig tittar hon samtidigt på ”Vänner”.

Nä, jag orkar inte…

Big mistake.

Husmodertips

Helt otroligt, det funkar. Jag har lyckats suga upp varenda bananfluga i huset, tror jag. Vilket toppentips.

Jag måste noga poängtera att jag jobbat en hel del med att lura in dem i dammsugaren. Ett tag undrade jag om de fått hjärna för så listiga kändes de när jag slet fram dammsugaren.

Nu blir mitt tips till er: sug, sug och sug lite till. När ni gör ett uppehåll i dammsugandet (för det måste man göra eftersom man inte riktigt vet var de listiga små flygfäna tagit vägen), vira då på lite gladpack över munstycket på dammsugaren så att de rackarna inte flyger ut igen.

Pasta med pesto

Eftersom det bara är jag i familjen som inte har italienskt påbrå är det kanske inte så konstigt att min man och även jag anammar en del av det italienska arvet. Vi försöker åka till Italien och hälsa på släktingarna i ”norr” lite då och då. Samma visa varje gång: Efter varje besök hos faster Lucia ligger vi minst en vecka i matkoma.

Hur är italienarna skapta? En lunch, tar en hel dag att ta sig igenom rent matmässigt. Vid dessa tillfällen kan jag inget annat än beundra barnen, de blir väldigt italienska. De äter som om de aldrig sett mat förr. Det är nästan som om de tar fram en reservmage för dessa tillfällen. Själv ber jag till en högre makt att klara mig igenom hela tillställningen utan men för livet.

Botkyrka kommun har en fantastisk kommunslogan: ”Långt i från lagom”. Love it! Jag tycker att det stämmer in bra på både svenskar och Italienare, fast på lite olika sätt.

Pasta med pesto

4 port.

Spagetti

1 kruka med färsk basilika

1 dl olivolja

25 g Parmesanost

2 st vitlök

Salt och peppar

1 pkt pinjenötter

Gör så här:

Koka spagettin enligt anvisning. Mixa ihop basilika, olivolja, vitlök och parmesanost till en jämn smet. Toppa spagettin och peston med pinjenötter.

Strö över med mer parmesanost, det kan man absolut inte få för mycket av.

Un pasto senza vino é come una giornata sensa sole. Det betyder: En pasta utan vin är som en dag utan solsken.