Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

En guldstjärna, tack

I går kväll satt jag i soffan rakt upp och ner och lyssnade på en läxläsningsuppgift i 2 timmar. Ja ni hörde rätt för så länge varade audiensen. Jag får nog erkänna att jag inte var helt fokuserad efter den första kvarten.

Och medans jag satt där och drömde mig bort funderade jag på om jag skulle överraska min man med att hoppa upp på träningscykeln med en helslimmad chockrosa gymnastikdräkt med volang till, bara för att se hans häpna nuna. Vis av erfarenhet vet jag att han inte ens skulle noterat mig i den chockrosa historian. Han skulle bara lugnt konstatera: – ”Så bra att du rör på dig.” Ok, det går fetbort som barnen skulle ha uttryckt det hela.

Fortsatte sedan med en ny tankenöt: Skulle jag hinna med en tvättmaskin till? – Nä.

Under tiden passade jag uppmuntrande på att nicka på huvudet och humma lite varstans under läsningens gång för att visa mitt, ehh, intresse.

Historieutövaren malde på i maklig takt om romarriket och jag tyckte mig även höra något om påvens framfart flimrande förbi någonstans i bakgrunden. Plötsligt sa den kunskapstörstande historieutövaren att nu var vi klara. My goodness! Jag borde få medalj.

Lugn och fin

När jag tittade ut genom fönstret i morse såg jag två rådjur och en stor vit fluffig katt, som dessutom är stendöv stå intill studsmattan. Jösses vad dåligt samvete jag fick. Vi tog inte ner studsmattan denna helg heller fastän alla grannar har gjort det. Nu får jag leva med dåligt samvete ytterligare en vecka, suck! Tyvärr slutar inte det dåliga samvetet där: En blick åt sidan och jag ser äppelträden, med nästan noll äpplen kvar på kvistarna – alla ligger utspridda på gräsmattan. Det är äpplen både på vår men även en hel del på grannens tomt, hoppsan. Måste sätta barnen på den trista uppgiften. Kom samtidigt att tänka på vår utegrill, den är varken rengjord eller vinterförpackad (Japp, barnen åker på denna uppgift med).

När jag tänker efter så ser det inte så pjåkigt ut för min del. Jag kan bara luta mig tillbaka och koppla av ett tag till, nämen så skönt. Ser ni hur lugn och avspänd jag ser ut där nere?

Vältränad till max

Den här helgen har verkligen gått i motionens tecken. Ni kanske får se en ny vältränad La Matrona inom snar framtid. Det är också fullt möjligt att jag kanske blir beroende av motion så mycket som jag rört på benen. Vore inte det toppen? När jag nämnde detta för min man tyckte han att det lät strålande, – ”Då så, det är bara att damma av motionscykeln och sätta fart”. -”Va”, skojar han? Varför måste han dra in motionscykeln i det här just nu när jag äntligen kommit in i en ny sorts flow?

Lite grann har jag faktiskt syndat också. Vem kan motstå en krämig gorgonzola med gott knäckebröd till?

För jag tycker verkligen att det är viktigt att få vara lite av en livsnjutare också mellan varven. Inte bara motionera och späka sig… Det sistnämnda händer väl inte så ofta, men om det nu mot förmodan skulle hända så räknas väl även gorgonzola som sträng späknings-diet, eller?

Vi går över daggstänktaberg fallera

Jag vaknade upp i morse och var lite stel i benen efter vår vandring i går. Vi gick över milen och det var inte illa med tanke på alla barn. I morse grymtade både jag och min man att vi måste försöka komma ut lite oftare på liknade strapatser. Våra helger brukar ju gå åt till annat…Ni vet, återvinningscentralen eller annat skoj.

Till vår lycka följde även mellandottern med, hennes planer för dagen blev inställda.

Barnen var på bästa humöret de blev som tokiga i skogen, de hoppade och studsade över stubbar och trän, de bjöd dessutom på både dans och ”skönsång”.

Mitt i vandringen snubblar vi över detta hus som vi genast tog chansen att besöka. Dessutom fick vi en guidad tur, vilken lycka!

Va? Skojar de?

Vi avslutade vandringen hemma hos våra goda vänner som bjöd på både god mat och härligt sällskap.

Nu blir det knäckebröd

Förberedelserna är i full gång här hemma. I dag ska vi vandra på Sörmlandsleden med några goda vänner. Alla barn utom den yngsta är tydligen fullbokade med aktiviteter denna lördag och följer inte med. Hm, vad konstigt.

Bara tanken på att vi snart ska dit får mig att känna mig riktigt spänstig. I duschen i morse passade jag på att göra några knäböj för att värma upp. Jag är på gång som ni hör.

Jag har även förberett en matsäck med lite godsaker.

Det här jättegoda knäckebrödet gjorde jag för ett tag sedan, riktigt gott. Receptet har jag fått av en god vän.

Pia’s knäckebröd

Ingredienser:

2 msk olivolja

1,2 dl linfrön

1 dl grahamsmjöl

1,5 dl kornmjöl

1 krm bakpulver

1 msk rosmarin

1/2 tsk salt

2 dl varmt vatten

Ugnen på 150 grader

Blanda ihop alla ingredienser och häll upp på bakplåtspapper. Lägg ett till bakplåtspapper ovanpå och kavla ut till det blir så tunt du bara kan. Brödet ska vara i ugnen i 55 minuter.

Jag säger bara, mmm…Gubbröra

Så skönt att komma in i lite helgmood.

Den här gubbröran har stått och gottat till sig i kylskåpet under dagen. Snart är det dags för den att komma fram på bordet. En rolig och god liten förrätt. Den är tillägnad min avlidne far. Han skulle ha njutit enormt av denna.

Olles gubbröra

1 burk Anjovisfileér

4 st hårdkokta ägg

2 st kokta potatisar

1 st finhackad rödlök

1/2 dl finhackad dill

2 msk finhackad gräslök

1 dl crème fraiche

1 msk dijonsenap

Hacka samtliga ingredienser och blanda ihop allt. Låt det stå en bra stund och gotta ihop sig.

Mina långkok

Den här veckan har jag gjort flera långkok som fått spisen i gungning. Det är rätt smidigt måste jag säga. Man behöver inte passa rätten särskilt mycket. Det räcker med att den står där och puttrar, den lagar nästan sig själv. Ja, ni hör hur enkel det är. Vad som behövs är kort och gott: Lite tid och omsorg.

Jag kan med viss förtjusning erkänna att jag längtat efter alla dessa spännande maträtter som jag ska ta mig ann framöver. I går blev det hemlagad ärtsoppa.

Ärtsoppa med fläsk

6 port.

6 dl gula ärtor

1,5 dl vatten

1 tsk salt

1 st hel skalad lök

1 grönsaksbuljong

1 tsk timjan

Gör så här:

Skölj ärtorna och lägg dem i blöt i c:a 12 timmar. Koka upp dem i nytt vatten med salt. Skumma av och låt sjuda tillsammans med lök och buljong tills ärtorna är mjuka, c:a 1 timme. Ta upp löken och krydda med timjan. Jag la i fläsklägget från i går och blandade i. Vegetarianen slapp fläsk i sin.

Serveras med god senap.

Somliga älskar ärtsoppa så pass mycket att man äter det även till frukost…

Vad ett läkarbesök kan göra skillnad

Pju! Dagen har gått i mötets tecken. Jag har sprungit runt som en iller mellan olika sådana. Varför måste man sätta ut dem på en och samma dag? Är det ingen som har hört talas om spridning på eländet? Eller varför inte förbjuda det helt?

Jag var inte heller helt på topp efter den här natten. Varken jag eller min man har knappt fått en blund i ögonen eftersom jag hostat i ett, strupen har känts som torrt fnöske. Tyvärr hade min stackars man inga öronproppar utan var tvungen att ligga och lyssnade på sin torrhostande hustru all night long…Jag vet inte vem av oss som hade det värst.

En sak är då helt säkert och det är att jag har hällt i mig kopiösa mängder hett, svart kaffe för att överhuvudet hålla huvudet ovanför mark. Jag vet inte hur det är med er, men jag blir mer eller mindre ett vrak om jag inte får min skönhetssömn. Nej, vi pratar inte om något ålderstecken nu … Även som pigg 20-åring var jag likadan.

Men så finns det faktiskt vissa ljusglimtar i tillvaron: Som när jag och yngsta dottern var hos barnläkaren. Läkaren tittar upp från dotterns längd/viktkurva. Ser sedan på mig med stram mun och sträng blick och frågar: -” Har ni några kortvuxna personer i er släkt?” Alltså, jag dör, vad är det för fråga? Jag svarar förvirrat: -”Ehhh, kanske från min mans sida?” ( Måste vara de där korta och krokiga italienarna på hans sida. Hela vår familj är som Eiffeltornet i jämförelse.) Samtidigt sitter jag där och är tvungen att bita mig i kinderna för att inte börja skratta högt. Det var heller inte läge att snegla på min eventuellt blivande pygmé till dotter. ”Jag dör så skoj.”

Make my day! Och det gjorde han med råge.

Det är ju inte ens så att hon ligger under normalkurvan…

Helt enkelt en rejäl husmanskost

I går kom pumpkillen och förgyllde våra liv med lite värme. Gissa om alla är överlyckliga? Visserligen har det varit mysigt med alla dessa brasor, men någon måtta får det vara på eldandet.

Samtidigt passade det alldeles ypperligt att äta rotmos och fläsklägg till gårdagens middag. Det värmde skönt i magen.

Men jösses vad alla åt.

I dag ska jag göra ärtsoppa på fläsket som blev över. Min mor var en riktig hejare på husmanskost och var för övrigt otroligt duktig på kött och fisk. Här kommer hennes supergoda recept på rotmos och fläsklägg.

Rotmos med fläsklägg

1 kålrot

3 morötter

6-8 potatisar

2 dl buljong från fläskläggen

Mjölk, häll i tills det blir en bra konsistens på moset

Salt och vitpeppar, efter smak

Smör

Färsk persilja, till garnering

Senap, till servering

Fläsklägg

1 kg rimmat fläsklägg

6 st kryddpepparkorn

1 st lagerblad

2 svartpepparkorn

2 vitpepparkorn

2 st skållade tomater

Rotmos
Skala kålroten och morötterna till rotmoset och skär dem i mindre bitar. Lägg dem i en kastrull och koka i ca 30 minuter. Skala potatisen och skär den i mindre bitar. Lägg ner bitarna i kastrullen tillsammans med kålroten och morötterna. Låt koka i ytterligare ca 15 minuter tills allt är mjukt. Mosa rotsakerna. Vispa sedan moset fluffigt och späd med 2 dl av buljongspadet från fläsklägget och tillsätt mjölk till önskad konsistens. Smaka av med salt och peppar. Rör i smör efter smak och garnera med persilja.

Fläsklägg

Skär av skinnet på fläsklägget. Stek den i en gryta tills den får stekyta. Häll på upphettat vatten, ca 4 dl/hg över köttet. Lägg i alla kryddorna, lagerbladet samt de två skållade tomaterna. Koka på svag värme under lock tills köttet lossnar från benet.

Ni ser helt rätt, det finns inte någon snygg persiljekvistdekoration på sonens tallrik. Jag är glad att jag överhuvud taget hann ta en bild på skapelsen innan sonen slukade allt med hår och hull.

Nu blir det skräck

Yngsta dottern har fullt upp på eftermiddagarna när hon kommer hem från skolan. Hon gör en skräckfilm och jag har fått den stora äran att filma henne. Hon är väldigt bestämd hur saker och ting ska vara, måste jag säga. Gör jag det minsta fel blir det omtagning.

Ingen i familjen har missat diskussionerna om halloween, för här har kläder beställs, ansiktsmasker tillverkas och förväntningarna är skyhöga. Barnen har redan nu satt mig på den prestigefyllda uppgiften att köpa godiset. -”Va, redan?”