Författare: lamatrona

Det har tagit lång tid för kroppen att läka, men äntligen kan jag börja arbeta igen. Min höft känns nästan helt återställd och i dagsläge kan jag gå med raska steg utan att halta. Däremot är min ländrygg långt ifrån bra. Det har ju visat sig att mina ryggproblem beror på kotförskjutningar, en stor förträngning och artros. Ryggspecialisten på Sofiahemmet som jag träffade i höstas meddelade att mitt höftproblem måste bli fullt återställd innan en eventuell ryggoperation kan övervägas, så om problemen kvarstår kan en operation bli aktuell, vilket jag definitivt vill undvika. Jag hoppas att rätt träning och en försiktighet med ryggen kan göra att jag slipper operation. Eftersom ryggen inte är tipp topp blir det en mjukstart på jobbet, jag kommer att arbeta 25 % i början på januari.

När min handläggare på Försäkringskassan ringde, frågade jag om det var möjligt att kunna arbeta heltid de första två dagarna, (planeringsdagar) eftersom jag varken behöver belasta höften eller ryggen utan mestadels sitter stilla, men jag fick nobben direkt. Försäkringskassan är inte flexibla.

I helgen var vi på landet, men innan dess har jag haft julfest på min skola, vi blev bjudna på smörgåstårta i stället för julbord, ett bra initiativ tycker jag. Det var roligt att träffa all personal igen, innan allt drar i gång på riktigt efter jul. Julklappen blev också lyckad, vi fick två bra böcker och en ryggsäck.

I veckan promenerade jag, Chelsie och André till Gamla stans julmarknad och skrotade runt bland sockervadd, glöggstånd och en massa jul-krimskrams, det var också mysigt att gå in i alla härliga butiker, för det finns en hel del av dem i Gamla stan, roligt med en julmarknad som ligger så nära hemifrån.

På landet fick jag se en fantastisk naturupplevelse, solen reflekterade strålarna på isen på ett magiskt sätt. Tyvärr var det svårt att ta bra bilder men jag gjorde ett försök.

Och nu mer inzoomat

Jag har aldrig sett något liknande tidigare, men lika snabbt som det dök upp försvann det.

En tradition i vår familj, som vi har hållit på med i c:a 15 år, är att fira Nobel-dagen. Vi äter och dricker gott. I år firade vi särskilt att Sydkorea klarade demokratiprovet, därför bestämde vi oss för en middag med en asiatisk touch.(Om vi vetat tidigare att Syrien äntligen blivit av med sin diktator hade vi troligtvis klämt in något gott därifrån, men nu hade vi redan hunnit bestämma menyn).

När Uppsalaborna kom susandes efter jobbet kunde festligheterna äntligen sätta i gång.

Högtidligt ska det vara! Min festblåsa för kvällen var Sofies gamla balklänning från årskurs 9, den satt som smäck.

Som vanligt hade Patric noggrant listat vilka Nobelpristagare som skulle tilldelas vilket pris, spänningen var påtaglig!

Helgen har verkligen rasslat iväg med nästan bara roligheter. I fredags var jag på AW med mina arbetskamrater. Vi höll till på Kungsholmen där min kollega har sitt kontor. Vilket drag det blev, spontandans, skratt och många roliga historier som berättades. Det var så himla kul att träffa alla igen.

I lördags tog jag och Patric djurgårdsfärjan och mötte upp våra vänner på Liljevalchs konsthall.

Utställningen denna gång var ”Svenskt tenn”.

När vi var klara med den första utställningen, tittade vi in på den andra och blev minst sagt… överraskade.

Det var både högklackat och kistor på rad.

Något häpna lämnade vi Djurgården och tog oss vidare till Gamla stan.

Våra vänner hade bokat bord på restaurang ”Kryp in”. Maten var jättegod och lokalen var väldigt mysig.

I morse samlades hela familjen i Sigtuna för att gå på den årliga julmarknaden.

Men först var vi och fikade på Tant Brun.

Det är inte alla gånger vi får tag i ett långbord där alla får plats, men i år hade vi tur.

Julen känns inte komplett utan ett besök på Sigtunas julmarknad – en underbar tradition som hela familjen älskar och ser fram emot varje år.

Det blev en händelserik helg med fullt av roliga inslag, nästa vecka blir det också fullt upp och fler saker att se fram mot.

I höstas hittade vi fullt med slånbär som vi plockade med oss hem och frös in, vi gjorde det eftersom den första frosten inte hunnit infinna sig när vi knoppade av dem.

Vi hade med andra ord en plan för våra nerfrysta slånbär.

Likören och ginen har fått stå till sig fram till nu. Vi var ju såklart tvungna att provsmaka den, det blev så gott! Skål!

Slånbärslikör

750 g mogna slånbär, frostbitna

750 cl 40% vodka

300 g strösocker , smaka gärna av om det behövs mer socker eller mer vodka

2 dl vatten

2 cm vaniljstång

Gör så här:

1.Rensa bären och skölj dem och låt rinna av. Picka bären med exempelvis en gaffel. Fördela i glasburk med lock. Häll på spriten.

2. Sätt på locket och låt stå i 3 veckor. Vänd på dem varje vecka.

3. Häll av spriten genom en stålsil. Mosa bären och tryck ut så mycket av vätskan du kan med en slev.

4. Blanda slånbärsspriten med socker och vatten. Rör tills sockret löst sig.

5. Häll upp i flaskor och lägg i en bit vaniljstång i varje flaska.

6. Nu är slånbärslikören klar. Låt den stå i några veckor svalt och mörkt så den får en rund och fin smak. Förvaras svalt och mörkt då håller den sig längre.

Härom dagen gjorde jag en stor sats med risgrynsgröt, oftast brukar det gå åt på nolltid, men den här gången får vi se hur det blir. Jag tror fortfarande att fler barn bor hemma än vad det gör och detta visar sig oftas när jag lagar mat, det brukar bli alldeles för mycket!

På begäran av en familjemedlem gjorde jag pitepalt, hela familjen älskar de stora grå och runda potatisbollarna som många rynkar näsan åt, men inte i vår familj. Jag behövde bara viska det magiska ordet ”pitepalt” så rasslar det till i låset och en till familjemedlem dök snabbt upp och gjorde sig beredd på paltkoma.

Pitepalt

1 1/2 kg rå skalad potatis

6 dl kornmjöl

1 1/2 dl vetemjöl

400 g rimmat fläsk

1 msk salt

Gör så här: Riv potatisen fint, blanda ihop kornmjöl, vetemjöl och salt med potatisen. Skär fläsket i tärningar och gör bollar av dem, lägg åt sidan. Ta potatisdegen och gör dem stora som tennisbollar. Tryck ut en grop med tummen i potatisbollen och lägg i fläsket, tryck ihop. Lägg palten i  en rymlig gryta med saltat vatten och låt småkoka i 45 minuter. Ta upp dem med hålslev. Serveras med mycket smör!

Det godaste med palten är nog att steka upp den dagen efter, alltså mums!

I helgen är vi hemma i stan, det blir fullt upp från fredag till söndag, det känns kul att ha en massa inplanerade händelser att se fram emot.

Då var det den 1 advent och första ljuset är tänt, adventstjärnorna tindrar och julljustakarna glimrar och mörkret omsluter dagarna tidigt.

Nu har jag pyntat både hemma och på landet. Jag tog fram den gamla adventsstjärnan från förr och satte upp den i köket i stugan.

Under helgen har vi varit flitiga, vi har slängt massor av bråte på tippen och köpte virke till en grind. Patric har sedan byggt klart grinden och en del av staketet, det blev så fint.

Chelsie föreslog för ett tag sedan att vi skulle titta på alla Harry Potter filmerna tillsammans och det har vi gjort, i torsdags såg vi den sista filmen. Från och med i dag ska vi börja titta på ”Sagan om ringen” sviten. Jag har inte sett den i kronologisk ordning tidigare, så det blir spännande.

Helt otroligt vilken varm och fin höst vi haft och snart är det dags att vända årstidsblad till vinter, för min del får det gärna bli snö och lagom kallt. Jag älskar verkligen månaden som kommer för då är det nedräkning till jul.

Chelsie och jag tog en promenad och titta på NK:s julskyltning och besökte också Newports julshop högst upp i NK-huset.

När vi gått klart rundan i affären och tittat färdigt på alla fina julsaker, fick vi syn på ett skrivbord vid utgången, där kunde man sätta sig ned och skriva en önskelista till tomten.

Det fanns både kuvert och en stor, röd julbrevlåda där man kunde lägga sin julpost.

Då var det postat och klart!

Det är tur att vi har en bakdrottning i familjen, Sofie är inte bara duktig på att baka hon är också jätteduktig på att laga mat, den här gången blev det lussebullar.

Chelsie är nog en riktig bagarekunds dröm, inte en bacill så långt ögat når.

Saffransbullarna blev enorma och fantastiskt saftiga och goda.

Nu har vi bullar i frysen som bör räcka fram till jul.

På en av mina promenader i stan halkade jag in på en av Söders second hand affärer och fick då syn på den här manicken.

En isborr som knappt hade använts. Jag och Patric har länge pratat om att köpa en, men det har inte blivit av, tills nu. Nu fattas bara is på Mälaren, sedan är vi i hamn.

Ett av mina favoritmuseér är Nationalmuséum, det var verkligen ett tag sedan jag var där, men i veckan hade jag tur att få med mig Chelsie. Jag älskar att gå omkring i deras fantastiska salar och bara njuta av att titta på alla konstverk och skulpturer, varför gör jag inte det här oftare? För mig är det rena rama uppåtboosten.

När vi till slut hade förvissat oss om att vi inte missat något, begav vi oss ner till museéts kafé, det var dags att fika.

För någon vecka sedan mailade Sofie några barer och hörde sig för om de behövde extra personal, vilket resulterade i att en barägare svarade och undrade om hon kunde komma på en interjuv. Väl på plats bestämdes det på rotmos att hon ska börja provjobba. I går sms:ade barägaren och ville att hon inom en vecka ska kunna ALLA deras drinkar ( och det var en drinklista som heter duga), ölsorter och såklart vilka glas som passar till de olika drinkarna. Den här veckan lär hon få ligga i, med både sitt eget skolpluggande men även lära sig namnen på drinkar, dess innehåll och hur många delar sprit det ska vara i varje glas. Hon såg ganska stressad ut när hon kom hem och åt middag och jag förstår henne.

De sista skälvande löven som fanns kvar på björkarna i trädgården singlade sakta men säkert ner när en vindpust hastigt tog dem, överallt ligger de i drivor och ger mig lite dåligt samvete, färgen på dem är inte heller särskilt uppmuntrande, brunt! Men jag har bestämt mig, de får ligga kvar och täcka marken fram till våren. På mina promenader längst med byvägen försöker jag hitta ljuspunkter i naturen och det finns faktiskt ett och annan som sticker ut.

De illröda hopskrynklade rönnbären ger ett färglatt inslag och de röda fallfärdiga torpen som jag brukar passera utmärker sig, inte så mycket för färgen utan för att torpen gett sitt namn till området som vi bor i ”Ötorp”. Bonden som äger torpen har låtit det förfalla, vilket jag kan tycka är synd, eftersom det finns så mycket historia runt dem.

Jag och Patric smider planer inför vårt nästa stora vår- och sommarprojekt på landet, det känns kul att ha något att längta till. Han har verkligen blivit en fena på att konstruera och bygga saker. Bastun är nästan klar, det fattas bara lite lister, målningsarbeten och lite annat småfix.

För någon vecka sedan köpte jag en helt bedårande led-lykta som heter Olight Olantern och som lyser upp hela bastun, den är så pass effektiv att jag behöver dra ner lampan till ett minimum så att den inte lyser för starkt.

Patric ska bygga ett mindre bord som ska fästas i väggen mellan stolarna. I verkstan finns det redan konsoller som förhoppningsvis kommer att passa till bordskivan. Jag ska också försöka hitta en hylla att sätta upp på väggen, det kommer att behövas så att alla bastupryttlarna får plats i sjöstugan.

Värmepumpen i storstugan har krånglat hela veckan. Hur mycket jag än har tryckt på knappen för att höja värmen, stiger inte temperaturen i huset, det behövs en rejäl värmepumpstvätt. Det har varit en smula plågsamt att kliva upp på mornarna eftersom sovrummet har känts en aning kylslaget. Varje morgon har jag gjort i ordning en värmande brasa, såklart har kaffe, filt och tofflor också bidragit till att jag sakta men säker blir uppvärmd och vem älskar inte en härlig brasa på morgonen?

Patric och Chelsie kom ut till landet i morse, den senare gör en blixtvisit i stugan. I morgon åker hon hem igen, hon ska arbeta.

I lördags tog Corinne och hennes kille Simon emot sina civilingengörsdiplom i Universitetshuset i Uppsala. Vilken tillställning det blev och vad pampig den stora och vackra salen var.

Corinne oroade sig för att vi skulle göra bort oss, Patric kunde inte låta bli att retas och skickade det här meddelandet i familjechatten, haha, misstänker att hon inte blev ett dugg lugnad.

Det var väldigt högtidligt och fint i aulan, en kvartett på scenen spelade klassisk musik. I tur och ordning fick varje examinand ställa sig i kö och vänta på sin tur för att bli uppropad på scenen.

Äntligen blev det Corinnes tur att komma fram och hämta sitt efterlängtade diplom.

Tack, tack!

Kram, kram!

Tillslut står hon där och strålade!

Wow! Stolt mamma!

När Simon äntrade scenen sken han av lycka och tog för sig på skådeplatsen, underbart gjort!

I den vackra entrén blev vi bjudna på bubbel och jag blev fotad från alla håll och kanter. Tyvärr hade jag glömt min Nikonkamera på landet, så bildkvaliteten med mobilkameran blev tyvärr som det blev.

När eximenanderna minglat klart, kom de så att vi kunde beskåda deras lycka på nära håll. Skål och lycka till!

Efter minglet fortsatte firandet hemma hos Corinne och Simon. Vi åt både sushi, tårta och drack mer bubbel. Mätta och belåtna fortsatte vi sedan till landet och gjorde oss beredda med ett bastubad.

Jag kommer att stanna kvar på landet veckan ut. Patric ska arbeta men kommer förhoppningsvis ut på torsdag kväll.