Författare: lamatrona

I höstas hittade vi fullt med slånbär som vi plockade med oss hem och frös in, vi gjorde det eftersom den första frosten inte hunnit infinna sig när vi knoppade av dem.

Vi hade med andra ord en plan för våra nerfrysta slånbär.

Likören och ginen har fått stå till sig fram till nu. Vi var ju såklart tvungna att provsmaka den, det blev så gott! Skål!

Slånbärslikör

750 g mogna slånbär, frostbitna

750 cl 40% vodka

300 g strösocker , smaka gärna av om det behövs mer socker eller mer vodka

2 dl vatten

2 cm vaniljstång

Gör så här:

1.Rensa bären och skölj dem och låt rinna av. Picka bären med exempelvis en gaffel. Fördela i glasburk med lock. Häll på spriten.

2. Sätt på locket och låt stå i 3 veckor. Vänd på dem varje vecka.

3. Häll av spriten genom en stålsil. Mosa bären och tryck ut så mycket av vätskan du kan med en slev.

4. Blanda slånbärsspriten med socker och vatten. Rör tills sockret löst sig.

5. Häll upp i flaskor och lägg i en bit vaniljstång i varje flaska.

6. Nu är slånbärslikören klar. Låt den stå i några veckor svalt och mörkt så den får en rund och fin smak. Förvaras svalt och mörkt då håller den sig längre.

Härom dagen gjorde jag en stor sats med risgrynsgröt, oftast brukar det gå åt på nolltid, men den här gången får vi se hur det blir. Jag tror fortfarande att fler barn bor hemma än vad det gör och detta visar sig oftas när jag lagar mat, det brukar bli alldeles för mycket!

På begäran av en familjemedlem gjorde jag pitepalt, hela familjen älskar de stora grå och runda potatisbollarna som många rynkar näsan åt, men inte i vår familj. Jag behövde bara viska det magiska ordet ”pitepalt” så rasslar det till i låset och en till familjemedlem dök snabbt upp och gjorde sig beredd på paltkoma.

Pitepalt

1 1/2 kg rå skalad potatis

6 dl kornmjöl

1 1/2 dl vetemjöl

400 g rimmat fläsk

1 msk salt

Gör så här: Riv potatisen fint, blanda ihop kornmjöl, vetemjöl och salt med potatisen. Skär fläsket i tärningar och gör bollar av dem, lägg åt sidan. Ta potatisdegen och gör dem stora som tennisbollar. Tryck ut en grop med tummen i potatisbollen och lägg i fläsket, tryck ihop. Lägg palten i  en rymlig gryta med saltat vatten och låt småkoka i 45 minuter. Ta upp dem med hålslev. Serveras med mycket smör!

Det godaste med palten är nog att steka upp den dagen efter, alltså mums!

I helgen är vi hemma i stan, det blir fullt upp från fredag till söndag, det känns kul att ha en massa inplanerade händelser att se fram emot.

Då var det den 1 advent och första ljuset är tänt, adventstjärnorna tindrar och julljustakarna glimrar och mörkret omsluter dagarna tidigt.

Nu har jag pyntat både hemma och på landet. Jag tog fram den gamla adventsstjärnan från förr och satte upp den i köket i stugan.

Under helgen har vi varit flitiga, vi har slängt massor av bråte på tippen och köpte virke till en grind. Patric har sedan byggt klart grinden och en del av staketet, det blev så fint.

Chelsie föreslog för ett tag sedan att vi skulle titta på alla Harry Potter filmerna tillsammans och det har vi gjort, i torsdags såg vi den sista filmen. Från och med i dag ska vi börja titta på ”Sagan om ringen” sviten. Jag har inte sett den i kronologisk ordning tidigare, så det blir spännande.

Helt otroligt vilken varm och fin höst vi haft och snart är det dags att vända årstidsblad till vinter, för min del får det gärna bli snö och lagom kallt. Jag älskar verkligen månaden som kommer för då är det nedräkning till jul.

Chelsie och jag tog en promenad och titta på NK:s julskyltning och besökte också Newports julshop högst upp i NK-huset.

När vi gått klart rundan i affären och tittat färdigt på alla fina julsaker, fick vi syn på ett skrivbord vid utgången, där kunde man sätta sig ned och skriva en önskelista till tomten.

Det fanns både kuvert och en stor, röd julbrevlåda där man kunde lägga sin julpost.

Då var det postat och klart!

Det är tur att vi har en bakdrottning i familjen, Sofie är inte bara duktig på att baka hon är också jätteduktig på att laga mat, den här gången blev det lussebullar.

Chelsie är nog en riktig bagarekunds dröm, inte en bacill så långt ögat når.

Saffransbullarna blev enorma och fantastiskt saftiga och goda.

Nu har vi bullar i frysen som bör räcka fram till jul.

På en av mina promenader i stan halkade jag in på en av Söders second hand affärer och fick då syn på den här manicken.

En isborr som knappt hade använts. Jag och Patric har länge pratat om att köpa en, men det har inte blivit av, tills nu. Nu fattas bara is på Mälaren, sedan är vi i hamn.

Ett av mina favoritmuseér är Nationalmuséum, det var verkligen ett tag sedan jag var där, men i veckan hade jag tur att få med mig Chelsie. Jag älskar att gå omkring i deras fantastiska salar och bara njuta av att titta på alla konstverk och skulpturer, varför gör jag inte det här oftare? För mig är det rena rama uppåtboosten.

När vi till slut hade förvissat oss om att vi inte missat något, begav vi oss ner till museéts kafé, det var dags att fika.

För någon vecka sedan mailade Sofie några barer och hörde sig för om de behövde extra personal, vilket resulterade i att en barägare svarade och undrade om hon kunde komma på en interjuv. Väl på plats bestämdes det på rotmos att hon ska börja provjobba. I går sms:ade barägaren och ville att hon inom en vecka ska kunna ALLA deras drinkar ( och det var en drinklista som heter duga), ölsorter och såklart vilka glas som passar till de olika drinkarna. Den här veckan lär hon få ligga i, med både sitt eget skolpluggande men även lära sig namnen på drinkar, dess innehåll och hur många delar sprit det ska vara i varje glas. Hon såg ganska stressad ut när hon kom hem och åt middag och jag förstår henne.

De sista skälvande löven som fanns kvar på björkarna i trädgården singlade sakta men säkert ner när en vindpust hastigt tog dem, överallt ligger de i drivor och ger mig lite dåligt samvete, färgen på dem är inte heller särskilt uppmuntrande, brunt! Men jag har bestämt mig, de får ligga kvar och täcka marken fram till våren. På mina promenader längst med byvägen försöker jag hitta ljuspunkter i naturen och det finns faktiskt ett och annan som sticker ut.

De illröda hopskrynklade rönnbären ger ett färglatt inslag och de röda fallfärdiga torpen som jag brukar passera utmärker sig, inte så mycket för färgen utan för att torpen gett sitt namn till området som vi bor i ”Ötorp”. Bonden som äger torpen har låtit det förfalla, vilket jag kan tycka är synd, eftersom det finns så mycket historia runt dem.

Jag och Patric smider planer inför vårt nästa stora vår- och sommarprojekt på landet, det känns kul att ha något att längta till. Han har verkligen blivit en fena på att konstruera och bygga saker. Bastun är nästan klar, det fattas bara lite lister, målningsarbeten och lite annat småfix.

För någon vecka sedan köpte jag en helt bedårande led-lykta som heter Olight Olantern och som lyser upp hela bastun, den är så pass effektiv att jag behöver dra ner lampan till ett minimum så att den inte lyser för starkt.

Patric ska bygga ett mindre bord som ska fästas i väggen mellan stolarna. I verkstan finns det redan konsoller som förhoppningsvis kommer att passa till bordskivan. Jag ska också försöka hitta en hylla att sätta upp på väggen, det kommer att behövas så att alla bastupryttlarna får plats i sjöstugan.

Värmepumpen i storstugan har krånglat hela veckan. Hur mycket jag än har tryckt på knappen för att höja värmen, stiger inte temperaturen i huset, det behövs en rejäl värmepumpstvätt. Det har varit en smula plågsamt att kliva upp på mornarna eftersom sovrummet har känts en aning kylslaget. Varje morgon har jag gjort i ordning en värmande brasa, såklart har kaffe, filt och tofflor också bidragit till att jag sakta men säker blir uppvärmd och vem älskar inte en härlig brasa på morgonen?

Patric och Chelsie kom ut till landet i morse, den senare gör en blixtvisit i stugan. I morgon åker hon hem igen, hon ska arbeta.

I lördags tog Corinne och hennes kille Simon emot sina civilingengörsdiplom i Universitetshuset i Uppsala. Vilken tillställning det blev och vad pampig den stora och vackra salen var.

Corinne oroade sig för att vi skulle göra bort oss, Patric kunde inte låta bli att retas och skickade det här meddelandet i familjechatten, haha, misstänker att hon inte blev ett dugg lugnad.

Det var väldigt högtidligt och fint i aulan, en kvartett på scenen spelade klassisk musik. I tur och ordning fick varje examinand ställa sig i kö och vänta på sin tur för att bli uppropad på scenen.

Äntligen blev det Corinnes tur att komma fram och hämta sitt efterlängtade diplom.

Tack, tack!

Kram, kram!

Tillslut står hon där och strålade!

Wow! Stolt mamma!

När Simon äntrade scenen sken han av lycka och tog för sig på skådeplatsen, underbart gjort!

I den vackra entrén blev vi bjudna på bubbel och jag blev fotad från alla håll och kanter. Tyvärr hade jag glömt min Nikonkamera på landet, så bildkvaliteten med mobilkameran blev tyvärr som det blev.

När eximenanderna minglat klart, kom de så att vi kunde beskåda deras lycka på nära håll. Skål och lycka till!

Efter minglet fortsatte firandet hemma hos Corinne och Simon. Vi åt både sushi, tårta och drack mer bubbel. Mätta och belåtna fortsatte vi sedan till landet och gjorde oss beredda med ett bastubad.

Jag kommer att stanna kvar på landet veckan ut. Patric ska arbeta men kommer förhoppningsvis ut på torsdag kväll.

Det var som om en isande kyla spreds i både märg och ben när jag förstod att Trump hade valts av mer än halva Amerikanska befolkningen till ny president, jag finner inga ord, känner mig bara tom.

Vi får se om ”Project 2025”, som är skapat av den konservativa tankesmedjan The Heritage foundation, kommer att genomföras nu när Trump tar över. Han har sagt till sina väljare att han inte står bakom det dokumentet, men det återstår att se. Men en sak är säker; klockan kommer att vridas tillbaka, landet kommer att styras åt det aktoritära hållet och Trump kommer att få härja helt fritt eftersom han har senaten bakom sig och eventuellt representanthuset. Vi kommer att få se mer våld, rasism, hämd, utrensning av oliktänkande, könsglappet kommer att bli ännu större, hatattacker mot homosexuella-, transpersoner och barn/ vuxna med handikapp kommer att öka. Vilket öde kommer Ukraina och även Nato att möta? Det är svårt att föreställa sig allt som kan komma att förändras under en ny Trump-administration, men en sak är säker: vi står inför en orolig och osäker framtid.

Den här helgen har vi varit hemma i stan eftersom Patric haft jour. Vi passade på att prova en restaurang som vi länge varit nyfikna på – Woodstockholm vid Mosebacke torg. Restaurangens koncept bygger på att byta mat-teman med jämna mellanrum, och den här gången var temat MASH-UP. Lokalen är liten och intim, med LP-skivor som spelades på en gammal skivspelare, och på en diskret filmduk ut mot gatan visades en svartvit koreansk film där karaktärerna mest satt och åt, allt detta gav stället en extra charmig touch. Chelsie la också märke till att det hängde baguetter i några av lampsladdarna i taket.

Personalen guidade oss igenom alla rätter vi provade, och jag var mer än nöjd med upplägget. Jag och Patric bestämde oss för avsmakningsmenyn, Chelsie tog en förrätt och en huvudrätt.

På instagram har restaurangen lagt upp bilder på olika maträtter som de serverar, en av rätterna som vi åt beskrevs så här:

Det blev en fantastisk matupplevelse! Det är något speciellt med restauranger som vågar experimentera med smaker och göra något annorlunda. Hoppas nästa tema blir lika spännande, jag ser redan fram mot att gå dit igen.

Jag blev lite nostalgisk när jag bläddrade bland gamla fotoalbum och plötsligt fick syn på ett foto av Patric, ett foto från den tiden då vi först möttes, 1992. Han såg så ung ut med sitt lockiga och långa hår. Bilden väckte många minnen till liv – för visst har tiden gått snabbt, men vi är fortfarande detsamma, bara lite äldre och förhoppningsvis lite visare.

Jag hittade också gamla brev som mina föräldrar skrev till mig när jag arbetade som aupair och bodde i Kalifornien mellan 1986-1987.

Min pappa skev om en Prince-konsert och att våldet i Kungsträdgården blivit värre, han kände inte igen lugna Sverige.

Mina föräldrar gick bort alldeles för tidigt, pappa dog när han var 71 år och mamma blev 73 år, båda dog av cancer. Pappa fick aldrig uppleva mina barn och det är jag otroligt ledsen över, mamma dog när tvillingarna var endast 9 månader. Det känns jättetråkigt att mina barn aldrig fick uppleva sin mormor och morfar.

Haha, min pappa, han kunde verkligen bjuda på sig själv❤️❤️❤️❤️❤️Fortfarande efter 25 år saknar jag dem, mina fina och helt underbara föräldrar!

Det har redan hunnit bli höstlov och vintertid, nu väntar jag bara på att den så kallade köldsmockan ska komma dundrande förbi.

Jag är ju barnsligt förtjust i alla dessa högtider som berikar oss varje år, allhelgonahelgen och halloween är inget undantag. Just den sistnämda högtiden firas kanske inte jättemycket men efter 4 barn har det dock blivit en tradition att ha lite godis hemma och en fin pumpa att titta på.

…samt några girlanger som får pryda dörröppningen.

Själv matchar jag det hela med min oranga kofta.

För några år sedan flöt en träbräda in i vår vik, jag fiskade upp den och tyckte att den var så vacker med sina slipade kanter som vittnade om att den legat i vattnet länge. Jag har inte riktigt vetat vad jag skulle göra med den, så den har stått i verkstan och skrotat fram till nu.

Den kanske inte ser så mycket ut för världen, men jag tycker den är jättefin i all sin enkelhet. Det kändes bra när jag äntligen hittade ett användningsområde för den. En klädhängare!

I början av sommaren fick jag flera rockhängare med mycket charm av vår granne på landet, det var i samma veva som när de rev sin sommarstuga och byggde nytt. Jag kunde då rädda ganska många saker som de tänkte slänga på tippen, det kallar jag återvinning när den är som bäst! klädhängaren med de glänsande nyputsade krokarna passade förövrigt perfekt i vår nytapetserade relaxavdelning.

Här hemma var Chelsie sugen på en filmkväll med popcorn, både jag och Patric var på. När popcornen och allt godiset var uppätet slocknade ”hon som bestämde vad vi skulle titta på” och sov sig igenom mer än halva filmen och vaknade inte ens när jag gick och la mig för natten.

I dag blev det en promenad till Gamla stan och det var vi minsann inte ensamma om att göra. Jag hade helt glömt bort att det var höstlov och att alla andra också ville hänga på en av Stockholms största turistattraktioner. Inte nog med det, polisen hade också spärrat av en stor del av Gamla stan på grund av en handgranat som en förbipasserande hade sett.

För att undvika turiststråken tog jag och Chelsie smågatorna i stället.

Och i en av gränden hittade vi en helt underbar liten second hand affär, både jag och Chelsie blev helt tagna över allt fint som fanns i den lilla butiken. Chelsie köpte en höst/vårjacka men jag gjorde inga inköp. Vi kommer med största sanorlikhet att återkomma hit igen.

Efteråt blev det en fika på Söder.

I kväll blir det fortsatt Potter-maraton, Chelsie är laddad!