Författare: lamatrona

Numera är jag en arbetande kvinna, visserligen jobbar jag bara 25% till att börja med, men ändå!

Nu är bara frågan, vilken av dessa kaffekoppar är min?

Min namnes efternamn börjar nämligen också på O.

Som jag nämnt tidigare har jag varit sjukskriven på 100 % sedan mitten av april förra året, så det är verkligen en stor omställning att börja arbeta igen. Jag har märkt att en del av mina arbetskollegor fortfarande ser mig som den jag var innan mina höft- och ryggproblem började, alltså helt frisk. Jag tror det kan bero på att jag tagit beslutet att börja arbetar igen och inte har några synliga men. Redan första dagen frågade någon om jag kunde ta hand om skridskoåkningen, men hallå! Jag kan ju inte ens böja mig ner och allra minst knyta ett par skridskor. Det är tydligt att det här kommer att bli en större utmaning än jag först trodde. Dessutom går det inte att jämföra sina egna krämpor med någon annans, varje situation är unik.

Innan jul var jag på en mammografiundersökning, och i veckan fick jag resultaten från både den och de prover jag tog. Allt såg bra ut, hurra! Jag fortsätter att vara cancerfri!

Haha, det slår aldrig fel! André glömmer alltid något hemma varje gång han hälsar på! Den här gången var det plånboken, förra gången eltandborsten, och gången innan dess var det mobilladdaren. Listan kan göras hur lång som helst…

Patric arbetade sent igår kväll, så vi kom inte iväg till landet förrän i morse. Det blev en tidig start trots allt, och när vi klev utanför dörren möttes vi av ett magiskt vinterlandskap, snön gnistrade i morgonljuset. På väg till bilen kunde jag inte låta bli att stanna upp, det var som att hela världen vilade under sitt vita täcke.

Väl framme på landet var det några grader kallare, snön låg i drivor, och under dagen tittade solen fram mellan de tunga molnen, vilket kändes som en oväntad bonus. Jag älskar verkligen hur allt känns lite lugnare här ute, särskilt omgiven av detta vackra vinterlandskap. I stugan tände vi en brasa och jag har passat på att läsa. I veckan avslutade jag De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel och har nu börjat på den andra delen, Väninnorna på Nordiska Kompaniet. Jag kan varmt rekommendera böckerna, de är både charmiga och medryckande.

Patric fick en bastumössa av barnen i julklapp och det var inte vilken bastumössa som helst… nej, den är någonting utöver det vanliga.

Med den på i bastun satt han på laven och såg enormt nöjd ut, tyvärr kan jag inte säga detsamma, eftersom det är jag som har den äran att se ”sauna captain” med mössan på.

Jag bestämde mig i stället för att lägga mig på bryggan och göra en snöängel, kallt? Svinkallt, men desto skönare att kliva in i den stekheta bastun igen.

Efter bastubadet fixade Patric en ”Pelle Jansson”, oxfilé och kalixrom, vad kan gå fel?

Vi avslutade middagen med lite ost och kex och gjorde en ny spelista på Spotify.

Vilket vinterlandsskap vi har nu när all snö lagt sig som ett bomullstäcke på marken, även isen känns ganska stabil. Det är maffigt att se när de stora fartygen glider förbi bryggan. Glider är kanske inte det rätta ordet, man hör på en mils avstånd när fören på fartyget bryter sig igenom isen, ganska mäktigt ljud för övrigt.

Precis när fartyget passerar mellan öarna och vår brygga blev det ett öronbedövande läte som skar igenom hela kustremsan.

Mornarna har varit helt fantastiska att vakna upp till, det har varit mellan -10 till -13 grader och varje dag har det varit en underbar soluppgång att beskåda.

Tanken var att vi skulle åka hem från landet i morgon, men vi hörde på nyheterna att SMHI varnade för det Brittiska snösmockan som kommer att smälla till i morgon, så vi tog det säkra för det osäkra och åkte hem i dag.

Chelsie var den sista att fylla år och blev firad på sin 19-årsdag. Efter födelsedagsmiddagen tog hon med sina syskon och vänner till en bar för att fortsätta firandet. Till middagen bjöd vi på musslor och currykyckling. Den sistnämnda rätten tillagades av Sofie, som briljerade i köket som vanligt.

Varje år har vi en liten aktivitet på nyårsafton med de barn som kan och vill. Årets aktivitet blev shuffleboard, Sofie och hennes gudfar hade inte spelat det tidigare, men båda två blev jättebra på det, vi andra var inte heller så pjåkiga.

På kvällen åkte vi hem till våra vänner på Kungsholmen.

Birgitta mätte upp den bärnstensfärgade champagnen med millimetersprecision. Haha, det fattades bara en linjal! Hon är för kul!

I år åt och pratade vi oss igenom hela kvällen, de bjöd på så mycket gott, det kändes som om det aldrig tog slut, det blev framför allt skaldjur, mums!

Chelsie följde med oss till våra vänner innan hon åkte vidare till en annan fest. Jag blev så glad när hon med hull och hår slukade den gratinerade hummern, det såg nästan ut som en ”slicka tallriken upplevelse”. Numera har vi bevis på att hon äter hummer… och inte bara sin egen!

Alltså, de här gröna kristallglasen, wow! Jag blev helt kär i dem, vill också ha!

Vi avslutade middagen med att äta tårta efter 12-slaget, ja, jösses, när man har roligt så vips försvinner timmarna helt obemärkt förbi.

När jag och Patric kom hem sent på nyårsnatten möttes vi av liv och rörelse i lägenheten. Sofie och André hade bjudit hem några kompisar på middag, så vi slog oss ner i soffan bland ungdomarna och satte oss och pratade med dem. Stämningen var på topp, men till slut orkade jag inte hålla mig vaken längre utan stupade i säng vid halv fyra. Bara några timmar senare var det dags att fira Sofie, som fyllde 23 år.

Innan jul bestämde jag och Patric tillsammans med några av våra vänner att vi skulle ses på annandagen för att äta upp alla rester efter julbordet. Jag kan säga att det blev en riktig succé!

Vi länsade hela kylskåpet på all julmat så numera finns det endast en liten stackars skinkbit över.

Vilken kväll det blev! Vi hade musikquiss, spontandans vid middagsbordet, dråpliga historier berättades och många, många skratt.

Det var verkligen härligt att se att så många barn ville vara med på vår julrestersmiddag. Jag tror det blir en ny tradition!

Det blir en smula trångt i lägenheten när alla barn kommer och sover över, men det bekommer inte det här gänget särskilt mycket.

På julaftonen, innan lunchen, tog vi en skön bensträckare runt Galärvarvet och Djurgården. Det var ett perfekt tillfälle att få en nypa luft och sträcka på benen. Det blev en fin promenad längs med vattnet och alla njöt av den fridfulla atmosfären.

Till middag blev det som vanligt alldeles för mycket mat, jag tror vi alla åt mer än vi tänkt oss, men gott var det!

Patric köpte flera olika sorters julöl. I år kunde vi välja mellan att snapsa på linjeakvavit eller den egengjorda slånbärsginen. Jag valde det senare, jättegott!

Den här familjen kan sina snapsvisor!

Även i år kom tomten på besök, det var flera paket som hade rim och det blev uppskattat.

Kram, kram, tomten! Tack för i år.

I dag blev det en tur till Hagaparken och en tur till mammas och pappas minneslund på Solna kyrkogård.

Min fina man och mina vackra döttrar!

I kväll blir det film, julgodis och häng i soffan, jag gillar verkligen juldagen, det brukar ofta bli en skön och lättsam dag.

Hemma har vi fullt upp med alla julförberedelser, det storstädas, Patric bakar vörtbröd och Sofie gör julgodis.

I går var jag och Patric på julkonsert i Kungsholms kyrka.

Vår väns 86:åriga pappa sjöng för full hals julsånger tillsammans med Kungsholm kyrkokör, det var en otroligt fin upplevelse, julstämmningen steg med 100%.

I morgon är det jag som förbereder julmat, jag ska bland annat göra två nya sillinläggningar. Jag gillar att laga julmaten från grunden, vilket känns lyxigt i år. Förra året när jag arbetade orkade jag inte förbereda lika mycket som i år och så får det vara ibland.

Tyvärr är min rygg lite ömklig så därför tar jag hjälp av alla familjemedlemmar, det går bra att sitta ner och fixa med grytor och pyssla. När jag inte har problem med ryggen tänker jag inte så mycket på att det är besvärligt att bara böja sig ner för till exempel knyta ett skosnöre för det brukar ju gå per automatik, men nu är det andra bullar!

Julfixandet är i full gång! I dag åkte julgransdekorationen upp i granen och även alla julsaker portionerades ut på valda platser i lägenheten. Sofie kom över och gjorde julgodis och hjälpte mig och Chelsie att klä granen.

Chelsie var inte särskilt intresserad av att ge sig i kast med pepparkaksbaket, men jag tycker om det, framför allt doftar det helt fantastiskt i köket. Jag tycker att det är en mysig aktivitet. Tillsammans lyssnade vi på vacker julmusik som spelade i bakgrunden, det blev en fin stund och plötsligt gick bakningen på ett kick.

Varje år gör jag ”Tant Brun” som jag sätter upp på lämplig plats.

I år gjorde jag också små hus.

Som jag satte upp som en girlang mot vardagsrummet.

I år bestämde vi oss för att lacka några av paketen, Patric har en gammal sigillstämpel som vi använde för ändamålet. Det blev en liten extra touch och jag blev nöjd.

Chelsie och Sofie har kvällspass i dag, Chelsie arbetar på Max och Sofie på en bar. I slutet av förra veckan blev Sofie bjuden på deras julbord, och det var något utöver det vanliga! Det var fri bar, men här var det ingen som stod bakom disken – alla var ju bartenders och fick själva mixa sina drinkar. Hon träffade flera härliga och roliga människor som hon klickade med och det är ju bra nu när hon ska jobba med några av dem också.

Det har tagit lång tid för kroppen att läka, men äntligen kan jag börja arbeta igen. Min höft känns nästan helt återställd och i dagsläge kan jag gå med raska steg utan att halta. Däremot är min ländrygg långt ifrån bra. Det har ju visat sig att mina ryggproblem beror på kotförskjutningar, en stor förträngning och artros. Ryggspecialisten på Sofiahemmet som jag träffade i höstas meddelade att mitt höftproblem måste bli fullt återställd innan en eventuell ryggoperation kan övervägas, så om problemen kvarstår kan en operation bli aktuell, vilket jag definitivt vill undvika. Jag hoppas att rätt träning och en försiktighet med ryggen kan göra att jag slipper operation. Eftersom ryggen inte är tipp topp blir det en mjukstart på jobbet, jag kommer att arbeta 25 % i början på januari.

När min handläggare på Försäkringskassan ringde, frågade jag om det var möjligt att kunna arbeta heltid de första två dagarna, (planeringsdagar) eftersom jag varken behöver belasta höften eller ryggen utan mestadels sitter stilla, men jag fick nobben direkt. Försäkringskassan är inte flexibla.

I helgen var vi på landet, men innan dess har jag haft julfest på min skola, vi blev bjudna på smörgåstårta i stället för julbord, ett bra initiativ tycker jag. Det var roligt att träffa all personal igen, innan allt drar i gång på riktigt efter jul. Julklappen blev också lyckad, vi fick två bra böcker och en ryggsäck.

I veckan promenerade jag, Chelsie och André till Gamla stans julmarknad och skrotade runt bland sockervadd, glöggstånd och en massa jul-krimskrams, det var också mysigt att gå in i alla härliga butiker, för det finns en hel del av dem i Gamla stan, roligt med en julmarknad som ligger så nära hemifrån.

På landet fick jag se en fantastisk naturupplevelse, solen reflekterade strålarna på isen på ett magiskt sätt. Tyvärr var det svårt att ta bra bilder men jag gjorde ett försök.

Och nu mer inzoomat

Jag har aldrig sett något liknande tidigare, men lika snabbt som det dök upp försvann det.

En tradition i vår familj, som vi har hållit på med i c:a 15 år, är att fira Nobel-dagen. Vi äter och dricker gott. I år firade vi särskilt att Sydkorea klarade demokratiprovet, därför bestämde vi oss för en middag med en asiatisk touch.(Om vi vetat tidigare att Syrien äntligen blivit av med sin diktator hade vi troligtvis klämt in något gott därifrån, men nu hade vi redan hunnit bestämma menyn).

När Uppsalaborna kom susandes efter jobbet kunde festligheterna äntligen sätta i gång.

Högtidligt ska det vara! Min festblåsa för kvällen var Sofies gamla balklänning från årskurs 9, den satt som smäck.

Som vanligt hade Patric noggrant listat vilka Nobelpristagare som skulle tilldelas vilket pris, spänningen var påtaglig!

Helgen har verkligen rasslat iväg med nästan bara roligheter. I fredags var jag på AW med mina arbetskamrater. Vi höll till på Kungsholmen där min kollega har sitt kontor. Vilket drag det blev, spontandans, skratt och många roliga historier som berättades. Det var så himla kul att träffa alla igen.

I lördags tog jag och Patric djurgårdsfärjan och mötte upp våra vänner på Liljevalchs konsthall.

Utställningen denna gång var ”Svenskt tenn”.

När vi var klara med den första utställningen, tittade vi in på den andra och blev minst sagt… överraskade.

Det var både högklackat och kistor på rad.

Något häpna lämnade vi Djurgården och tog oss vidare till Gamla stan.

Våra vänner hade bokat bord på restaurang ”Kryp in”. Maten var jättegod och lokalen var väldigt mysig.

I morse samlades hela familjen i Sigtuna för att gå på den årliga julmarknaden.

Men först var vi och fikade på Tant Brun.

Det är inte alla gånger vi får tag i ett långbord där alla får plats, men i år hade vi tur.

Julen känns inte komplett utan ett besök på Sigtunas julmarknad – en underbar tradition som hela familjen älskar och ser fram emot varje år.

Det blev en händelserik helg med fullt av roliga inslag, nästa vecka blir det också fullt upp och fler saker att se fram mot.