I mitten av september förra året blev jag återigen sjukskriven på grund av mina rygg- och höftbesvär. Det var andra gången som en lång sjukskrivningsperiod inleddes för den åkomman. Min dåvarande läkare uttryckte tydligt att han inte trodde att jag skulle kunna återgå i arbete. När jag sedan pratade med min handläggare på Försäkringskassan uppmanade hon mig mer eller mindre att ansöka enligt den så kallade ”äldreregeln”.
Äldreregeln innebär att personer som har högst fem år kvar till pension och som har lång erfarenhet av fysiskt krävande yrken inte ska bedömas utifrån alla arbeten på arbetsmarknaden, utan enbart utifrån arbete som de utfört de senaste 15 åren. Åldersgränsen höjdes till 67 år den 1 januari, men när jag ansökte var den 65 år. Genom denna regel kan man beviljas sjukersättning lättare (tidigare kallad förtidspension).
För att ha rätt till sjukersättning ska arbetsförmågan vara nedsatt med minst en fjärdedel (25 procent). Nedsättningen måste vara stadigvarande, vilket innebär att den bedöms vara varaktig för all överskådlig framtid och att ingen förbättring förväntas ske genom medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering.
Det brukar ta omkring ett halvår att utreda den här typen av ärenden, men för mig gick det snabbare, det tog bara fyra och en halv månad. Och i dag kom beskedet: ansökan beviljades!
Väntan har verkligen tagit på krafterna. Min plan B var att gå i pension om Försäkringskassan inte skulle bevilja sjukersättningen, och det hade förstås också fungerat, men det här känns betydligt bättre. Det känns också skönt att Försäkringskassan delar bedömningen att jag inte är i form för att arbeta, för mig hade det varit helt omöjligt att återgå i arbete. Därför är jag både otroligt glad och djupt lättad över beslutet
Jag är glad som en lärka!
lamatrona.net 