Jag är verkligen glad att vi flyttade till Södermalm. Jag älskar vår lägenhet, den ligger centralt vid Mosebacke, har högt i tak med vacker stukatur och en fin kakelugn. Den är precis lagom stor, och det tar bara några minuter att städa. Jag behöver inte bo större när vi har landet att åka till; den kombinationen passar mig perfekt. Jag trivs verkligen som fisken i vattnet.
Miljön här på Söder är så otroligt mysig. De många kaféerna jag passerar varje dag, där semlorna står uppradade och doftar av mandelmassa och nyvispad grädde som letar sig in i näsborrarna, och de stora, smörglänsande kanelbullarna som ligger tätt intill varandra på faten. Jag tycker om att promenera längs de gamla, charmiga husen med sina faluröda fasader och att vandra genom de trånga gränderna. Det är en ren njutning att få känna historiens vingslag och låta sig svepas med av den alldeles särskilda atmosfären.
På vårt landställe på Dåwö är de flesta husen byggda på 40- och 50-talet, små stugor utan isolering. Vårt hus är däremot från 70-talet. Familjen som bodde här före oss rev det gamla 40-talshuset och byggde nytt, en annan era, men ändå är känslan densamma. För även om huset är yngre är omgivningen lika tidlös. Det är något särskilt med närheten till vattnet här. Jag tror faktiskt att det är den som gör allt. Ljuset som rör sig över ytan under dagen, doften av sjö på morgonen, kvällsdoppen när vinden lagt sig. De flesta i området har nära till badet, många har sjöutsikt och flera har strandtomt. Vattnet är liksom alltid närvarande.
Jag tycker också så mycket om vår lilla landsväg. Den är knappt trafikerad eftersom vi bor längst in i området. Här passerar fler rådjur än bilar på vintern. Det är tyst på ett sätt som inte känns tomt, bara stilla. Ibland hör man en av de stora båtarna annars är det mest vinden i träden och isen som knarrar. Det är något med Dåwö som gör att axlarna sjunker några centimeter så fort man svänger in på tomten och det är en väldigt skön känsla.
lamatrona.net 