Isande

Mälarisen på landet ligger tjock och stabil, så jag vågade mig ut på en promenad över den gnistrande ytan. Kylan har varit bitande, omkring –13 grader, men solen har strålat från en klar himmel. Inomhus eldar vi för fullt i kaminen, låter värmen sprida sig i rummen och sakta tina våra frusna händer och fötter.

Det som slår en är hur klart man kan se hela himlavalvet på landet, med stjärnorna tindrande mot mörkret, det är en stark kontrast till stadens ljusdis. Isen knäpper också på sitt alldeles särskilda sätt. Uppe vid stugan, som ligger ungefär 25 meter från stranden, hörs det knappt alls. Men går man ner till vattnet ljuder det högt och tydligt över fjärden, ett märkligt fenomen.

Jag brukar passa på att fira de flesta högtider, jag tycker om att hitta tillfällen att unna mig och familjen det lilla extra. Ibland handlar det bara om god mat eller en liten godsak. Det behöver inte alltid vara något märkvärdigt. Men i år blev det lite speciellt, Patric fick en alla hjärtans dag present av mig.

Jag kunde inte låta bli att köpa en jättefin stekhäll som kommer att passa alldeles utmärkt i vårt blivande utekök.

Även om det är så kallt ute att håret nästan isar sig, passade vi på att bara njuta av solen och naturen. Och finns det egentligen något godare än att grilla och äta korv till lunch ute en kall och solig vinterdag? Det är svårslaget, om du frågar mig.

I kväll blir det inget Mello för oss, efter förra lördagen kände både jag och Patric att det fick räcka. I stället tänker vi njuta av en klassisk räksmörgås och ett glas krispigt vitt vin. Men först väntar en liten aptitretare med rökt abborre, mums!