Årets första semla slank ner i strupen i ett enda nafs. Jag föredrar semlor med hasselnötskräm och den här gången blev det dessutom en vegansk rackare, riktigt god.

Corinne och Sofie har börjat plugga Jöken (juridisk överkurs) . Båda två kände att det vore bra att fördjupa sina kunskaper i det området. Chelsie har också börjat plugga, hon har börjat läsa kandidatprogrammet i historia på SU (Stockholms universitet) och har tagit tjänstledigt från Max. I och med studierna får hon bra studentrabatter, bland annat på SATS. Förra veckan hängde hon och jag där varje dag. Chelsie har verkligen blivit superträningstaggad, medan jag mest har dragit på mig ordentlig träningsvärk i armarna. Men det är verkligen roligt att ha fått en träningskompis.

I förra veckan tog jag en fika med Sofie. Sedan hon blev klar grundskollärare känns hon märkbart lugnare och mer tillfreds, och jag hoppas innerligt att det håller i sig. Häromdagen fick hon dessutom tillbaka sin examensuppsats, med toppbetyget A. Stort grattis!

Jag köpte hem tulpaner i veckan och o´boj, vad de livade upp må jag säga, dessutom skvallrar de om ljusare tider.

Under helgen har Patric och hans kompis gått på en svetskurs för nybörjare på Skeppsholmen. Den kunskapen kommer att passa utmärkt att ta med sig till landet.

Själv har jag haft fullt upp med både en spontan tjejträff i fredags (Sofie, Chelsie och jag) och en familjesushimiddag i lördags, denna gång utan Sofie, hon arbetade. Däremellan har Corinne, Simon, Chelsie och jag varit flitiga på Sats.
Det var Chelsie som stod för nästan allt sushigörande, med lite hjälp från mig och Patric. Det blev en riktig succé: jättegott och kul att få använda den jättestora skärbrädan.



Corinne och Simon hade med sig en flaska sake som de bjöd på, och till min stora förvåning var den riktigt god. Chelsie valde i stället en Supermanläsk, som var rysligt blå.

Helgen rundades av på mysiga Zum Franziskaner i Gamla stan. Jag och Patric firade 34 år tillsammans och jag kan inte annat än att känna tacksamhet och glädje inför lika många år till med världens bästa man vid min sida




Det känns skönt att januari snart är över. Det är en tung månad i alla bemärkelser, mörk, lång och seg. Nu ser jag fram emot februari, en härligt kort månad som brukar kännas lite lättare.