Då var vi alla åter samlade för den årliga Nobelmiddagen. Även i år kunde alla närvara, vilket alltid känns lika kul Det är fint att vi har den här traditionen som följt oss genom så många år, den sitter numera lika självklart i väggarna som glittret i glasen.
Till förrätt blev det en liten härlig munsbit: krämig avokado, toppad med varmrökt lax och en sked röd caviar för det lilla extra. Till detta rörde jag ihop en frisk dill- och citronsås, den smalt verkligen i munnen.
I dag fick tre av barnen sina antagningsbesked till olika kurser som de ska tacka ja till. Det känns verkligen roligt att de vill fortsätta utvecklas inom olika studier, även efter att ha slutat eller snart slutar plugga.
När det var dags för efterätten skred Patric till verket, högtidligt och med fanfar delade han ut nobelpriser till var och en av oss. Jag blev extra glad över min utmärkelse i år, jag måste säga att det var på tiden!
lamatrona.net 