Lübeck

Det blev en ovanligt tidig fredagsmorgon när jag och Patric rullade ut från garaget och styrde bilen mot Köpenhamn. Planen var enkel: hämta upp en rejält matförgiftad Chelsie. Hon och hennes kompisar hade varit på Radiohead kvällen innan, men natten slutade med att hon vaknade upp och mådde riktigt dåligt. Vårt egentliga mål för helgen var julmarknaden i Lübeck, och efter att ha packat in Chelsie i bilen fortsatte vi söderut. Resan gick smidigt och när vi kom fram kunde vi äntligen landa i lägenheten vi hyrt, mitt i hjärtat av gamla stan, bara ett stenkast från marknaden. Trappan upp till lägenheten var kanske inte det bästa för min höft, men jag måste erkänna att den var mer charmig än praktisk.

När vi kom in i själva lägenheten slog kylan emot oss som en nordanvind. Alla elementen stod på noll och ett fönster stod dessutom på glänt, som om någon försökt lufta ut hela norra Europa. Vi kastade oss över elementreglagen, vred upp allt till max och drog igång både hårfön och ugn med luckan på vid gavel. Allt för att få upp temperaturen till något som påminde om mänsklig värme.

För några år sedan var vi i Lübeck och jag blev helt förälskad i deras julmarknad. Så nu, äntligen, kändes det dags att åka tillbaka och den var precis lika fin som jag mindes den. Det är något alldeles speciellt med att kliva rakt in i ett hav av ljus, dofter och små stånd som fullkomligt vibrerar av julstämning. Glöggen, brända mandlarna, de tyska korvarna och sorlet, allt detta tillsammans skapade en varm och mysig känsla som bara en riktigt bra julmarknad kan ge.

Jag älskar också hur omsorgsfullt allt var dekorerat: små detaljer i varje vrå, glänsande julpynt runt bodarna och granar som står utplacerade i nästan varje hörn. Det märks att någon lagt sin själ i det. Så otroligt fint gjort!

När vi bläddrade igenom programmet för julmarknaden fick vi syn på något oväntat: ett luciatåg från Gotland skulle uppträda i en av kyrkorna. Självklart ville vi gå dit. Tur nog lyckades vi knipa platser på andra bänkraden, perfekt utsikt. När de började sjunga, på klingande svenska, fylldes kyrkan av ett så vackert och stämningsfullt ljus att jag nästan fick gåshud. Det kändes som en liten bit av hemma mitt i Lübeck.

Chelsie följde med på nästan allt även om hennes mage gjorde ont, hon är en riktig kämpe!

Det var en uppsluppen stämning överallt, och vi strosade runt bland stånden och stannade till titt som tätt och tog en glühwein. Så härligt att bara mingla runt, titta på folk, lyssna på musikanter och låta sig svepas med av allt som händer runt omkring.

Det var inte bara ett aber med resan, det dök upp flera. Det första hindret kom redan när vi försökte hitta en pub att slå oss ner på. Varenda ställe vi klev in på tillät rökning, och det gick helt enkelt bort på en gång. Till slut kapitulerade vi och slog oss ner på en av alla uteserveringar som kantade torgen. Det var i och för sig trevligt, men jag saknade verkligen känslan av att sitta inomhus och njuta av ett glas gott tyskt öl.

Det andra problemet var maten. Restaurangutbudet var… minst sagt begränsat. De få ställen som faktiskt hade öppet var fullbokade långt innan vi ens hade hunnit bli hungriga. Så vår kulinariska resa blev allt annat än vad vi hade hoppats på. I slutändan fick vi helt enkelt ta det som fanns: dönerkebab, currywurst och någon slags indisk historia som knappast lämnade några bestående minnen. Och jag som älskar att gå på restaurang och njuta av riktigt god mat, men den här gången var det bara att glömma det.

Men på det stora hela var det ändå en riktigt bra resa, med en rejäl dos av julpepp. Det var skönt att komma iväg, byta miljö och uppleva något annat för en stund.

Profilbild för Okänd

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar