Månad: december 2025

Stort grattis till Chelsie, som lämnat tonårstiden!

I år fick Chelsie ”flytta hemifrån” presenter. Syskonen och Simon hade slagit till på stort, hon fick en brödrost av dem och av oss fick hon 6 st tallrikar från Rörstrand.

Jag är helt dagvill, och det verkar som att jag inte är ensam om det, så jag tar det med ro. Förutom födelsedagsfirande så har jag och Corinne varit på stan och spanat in mellandagsrean och folk saknades verkligen inte i butikerna. I sådana lägen föredrar jag nätshopping.

De senaste dagarna har varit så fina, solen har tittat fram och bjudit på otroliga solnedgångar

Jag uppskattar verkligen Stockholm, som är så vackert omgärdad av vatten. Överallt finns fina båtar och gamla hus som blicken gärna dröjer vid. Det är helt enkelt härligt att promenera runt i stadens omgivningar.

I mellandagarna var vi hembjudna till min gamla klasskompis barn på drinkafton. Kicki har tre barn i nästan samma ålder som mina fyra, de har känt varandra hela sina liv. De kallar sig själva kusiner, vilket är jättegulligt.

Vi behövde inte åka långt eftersom han bor på Kungsholmen. När Sofie slutade för dagen på sitt barjobb, som också ligger på Kungsholmen, kom hon susande och slog sig ner framför tv-brasan.

Det blev en riktig hålligångkväll med ungdomarna, det blev både musikquiz i lag och en dryckestävling på tid.

Jag är definitivt inte van vid att vara uppe sent på nätterna, så det fick bli en Uber. Vi fick vänta en bra stund innan en härlig förare dök upp och förgyllde resan hem med sina berättelser, bland annat att man blir lång av att äta kamel, haha. Mycket uppfriskande.

I morgon går det sista flyttlasset från Simon och Corinnes lägenhet i Uppsala. Jag och Patric har hyrt ett släp för dagen. Först ska vi hämta Sofies säng och köra den till tippen eftersom den är trasig. Därefter tar hon över Simon och Corinnes säng, och André får deras balkongmöbler. Alla verkar nöjda och belåtna med överenskommelsen.

Natten till julafton sov alla barn över och huset var fyllt av förväntäntning inför dopparedagen. På julaftons morgon väckte vi dem till tonerna av Carol of the Bells, en liten signal att det är dags att stiga upp.

Med yrvakna leenden och rufsigt hår kikade de ner i sina julstrumpor, i år väntade varsitt vintage-paket. Corinne och Sofie fick varsin paltslev, Chelsie packade upp en Tiffany-lampa och André fick ett urgullig keramikfår.

När risgrynsgröten var uppäten tog vi bilen mot Galärvarvet för att titta till familjegraven. Därefter fortsatte vi till Waldemarsudde, det blev en skön bensträckare. För att hålla värmen i gång blev det kurragömma. Jag älskar att vi är en familj som utan att tveka hänger på så fort något lekfullt tar vid.

Vi hittade ett helt fantastiskt träd som hela familjen kunde gömma sig i.

Nöjda och belåtna och med rosiga kinder åkte vi hem och åt lunch. När vi avslutat dopp i grytan fick jag och Patric ett paket från barnen.

Vi fick sex stycken servettringar från Newport, så himla fina, de passade perfekt till middagsdukningen.

På eftermiddagen spelade vi spel och sedan var det dags för Sofie att läsa högt ur Viktor Rydbers bok om Tomten.

Medan barnen tittade, eller snarare sov sig igenom Kalle Anka började jag och Patric förbereda julbordet.

I år fick alla hjälpa till lite extra i köket eftersom jag hade jätteont i ryggen. Annars är det jag som pyntar och fixar julmiddagen, jag älskar att göra fint inför att alla ska sätta sig till bords, men den här gången satt jag i stället på en stol och dirigerade vad alla skulle göra.

Jag älskar att tände de underbara småljusen som jag samlat på mig under åren.

När vi ätit klart kom tomten på besök och delade ut julklappar med rim.

Det har varit en toppenjul! Förutom att jag har ätit en hel del gott, har Corinne, Simon och jag också varit duktiga och tagit oss till Sats. En riktigt bra kombination så här i juletid.

Sofie kom över och tog tag i julbaket. Tur att vi har en riktig bakdrottning i familjen, vad skulle vi göra utan henne? Någon måste ju styra upp julbaket och allt julgodis.

Till sin hjälp hade hon den motvillige bagaren.

I år är vi sena med att få upp allt julpynt, men med allas hjälp blev granen återigen fullbelamrad med änglar, julkulor, glitter och flaggor.

Utsikten i fönstret är tyvärr en riktig blomdödare, föreningen bygger ett nytt tak. Är det mörkt ute ska vi inte ens prata om hur det är inomhus. Himlen kommer vi inte se på länge. Tur i alla fall att julljusen är på plats.

Ett av de finare inslagen i juletid är att slå sig ner på en kyrkbänk och låta sig omslutas av en julkonsert. Vår väns 87-åriga pappa stod stadigt på scenen med sin kör och bjöd på underbara julsånger. Det var verkligen imponerande.

Efter konserten blev vi hembjudna till körsångaren själv i hans paradlägenhet som ligger ett stenkast från kyrkan där han hade uppträtt. Han bjöd han på bubbel, kallskuret, följt av en varmrätt med goda viner till, jättetrevligt.

Årets mörkaste dag, blev ändå den soligaste dagen på väldigt länge. Vi tillbringade den på Ikea, André köpte en soffa till lägenheten, den passade perfekt.

I kväll ska jag ta det lugnt, kanske med att titta på en bra film och dricka lite glögg och äta en pepparkaka. I morgon börjar julhetsen på riktigt så det gäller att vara utvilad.

I år slog julmarknaden i Sigtuna rekord, det var den regnigaste julmarknad vi någonsin har varit på.

I vanlig ordning började vi på Tant Brun med att fika. André jobbade natt så han kumde inte följda med.

Den här gången fick vi ha ett av Tant Bruns rum helt för oss själva en lång stund, innan några andra till slut dök upp. Jag misstänker att det hade med det usla vädret att göra.

När vi hade fikat klart tog vi en tur ner till vattnet för att ta en springpromenad i labyrinten. Just då öppnade sig himlen totalt, som om någon dragit ur en propp och på bara några sekunder var vi alla helt dyngsura.

Vi gav inte upp, även om regnet strilade ner för kinderna.

På stora torget stod ett glatt gäng med sina uppfällda paraplyer.

På kvällen var jag hembjuden till en jobbarkompis på glögg, och det var verkligen jättetrevligt. Hon bjöd på massor av gott och som bonus fick jag dessutom en ordentlig uppdatering om allt som händer på jobbet, så nu känner jag mig helt med i matchen igen.

I lördags var det istället vår tur att ha folk över på middag. Patric hade lagat en jättegod gulasch som vi åt med bröd, smetana och vin som vi hade med oss hem från resan i Tyskland.

I dag är det däremot allt annat än en toppendag. Jag ligger helt utslagen i sängen, ordentligt magsjuk, och håller tummarna för att jag inte har hunnit dela med mig av eländet till någon annan. Det här var verkligen inte den sortens ”sociala aktivitet” jag hade planerat, särskilt inte med tanke på hur mycket som fortfarande ska hinnas med innan jul.

Då var vi alla åter samlade för den årliga Nobelmiddagen. Även i år kunde alla närvara, vilket alltid känns lika kul Det är fint att vi har den här traditionen som följt oss genom så många år, den sitter numera lika självklart i väggarna som glittret i glasen.

Till förrätt blev det en liten härlig munsbit: krämig avokado, toppad med varmrökt lax och en sked röd caviar för det lilla extra. Till detta rörde jag ihop en frisk dill- och citronsås, den smalt verkligen i munnen.

I dag fick tre av barnen sina antagningsbesked till olika kurser som de ska tacka ja till. Det känns verkligen roligt att de vill fortsätta utvecklas inom olika studier, även efter att ha slutat eller snart slutar plugga.

När det var dags för efterätten skred Patric till verket, högtidligt och med fanfar delade han ut nobelpriser till var och en av oss. Jag blev extra glad över min utmärkelse i år, jag måste säga att det var på tiden!

Det blev en ovanligt tidig fredagsmorgon när jag och Patric rullade ut från garaget och styrde bilen mot Köpenhamn. Planen var enkel: hämta upp en rejält matförgiftad Chelsie. Hon och hennes kompisar hade varit på Radiohead kvällen innan, men natten slutade med att hon vaknade upp och mådde riktigt dåligt. Vårt egentliga mål för helgen var julmarknaden i Lübeck, och efter att ha packat in Chelsie i bilen fortsatte vi söderut. Resan gick smidigt och när vi kom fram kunde vi äntligen landa i lägenheten vi hyrt, mitt i hjärtat av gamla stan, bara ett stenkast från marknaden. Trappan upp till lägenheten var kanske inte det bästa för min höft, men jag måste erkänna att den var mer charmig än praktisk.

När vi kom in i själva lägenheten slog kylan emot oss som en nordanvind. Alla elementen stod på noll och ett fönster stod dessutom på glänt, som om någon försökt lufta ut hela norra Europa. Vi kastade oss över elementreglagen, vred upp allt till max och drog igång både hårfön och ugn med luckan på vid gavel. Allt för att få upp temperaturen till något som påminde om mänsklig värme.

För några år sedan var vi i Lübeck och jag blev helt förälskad i deras julmarknad. Så nu, äntligen, kändes det dags att åka tillbaka och den var precis lika fin som jag mindes den. Det är något alldeles speciellt med att kliva rakt in i ett hav av ljus, dofter och små stånd som fullkomligt vibrerar av julstämning. Glöggen, brända mandlarna, de tyska korvarna och sorlet, allt detta tillsammans skapade en varm och mysig känsla som bara en riktigt bra julmarknad kan ge.

Jag älskar också hur omsorgsfullt allt var dekorerat: små detaljer i varje vrå, glänsande julpynt runt bodarna och granar som står utplacerade i nästan varje hörn. Det märks att någon lagt sin själ i det. Så otroligt fint gjort!

När vi bläddrade igenom programmet för julmarknaden fick vi syn på något oväntat: ett luciatåg från Gotland skulle uppträda i en av kyrkorna. Självklart ville vi gå dit. Tur nog lyckades vi knipa platser på andra bänkraden, perfekt utsikt. När de började sjunga, på klingande svenska, fylldes kyrkan av ett så vackert och stämningsfullt ljus att jag nästan fick gåshud. Det kändes som en liten bit av hemma mitt i Lübeck.

Chelsie följde med på nästan allt även om hennes mage gjorde ont, hon är en riktig kämpe!

Det var en uppsluppen stämning överallt, och vi strosade runt bland stånden och stannade till titt som tätt och tog en glühwein. Så härligt att bara mingla runt, titta på folk, lyssna på musikanter och låta sig svepas med av allt som händer runt omkring.

Det var inte bara ett aber med resan, det dök upp flera. Det första hindret kom redan när vi försökte hitta en pub att slå oss ner på. Varenda ställe vi klev in på tillät rökning, och det gick helt enkelt bort på en gång. Till slut kapitulerade vi och slog oss ner på en av alla uteserveringar som kantade torgen. Det var i och för sig trevligt, men jag saknade verkligen känslan av att sitta inomhus och njuta av ett glas gott tyskt öl.

Det andra problemet var maten. Restaurangutbudet var… minst sagt begränsat. De få ställen som faktiskt hade öppet var fullbokade långt innan vi ens hade hunnit bli hungriga. Så vår kulinariska resa blev allt annat än vad vi hade hoppats på. I slutändan fick vi helt enkelt ta det som fanns: dönerkebab, currywurst och någon slags indisk historia som knappast lämnade några bestående minnen. Och jag som älskar att gå på restaurang och njuta av riktigt god mat, men den här gången var det bara att glömma det.

Men på det stora hela var det ändå en riktigt bra resa, med en rejäl dos av julpepp. Det var skönt att komma iväg, byta miljö och uppleva något annat för en stund.

Jag och Chelsie tog en tur till ArkDes på Skeppsholmen för att kika på årets pepparkakshusutställning och wow, vilken kreativitet! Det fanns så många fantastiska skapelser att man knappt visste var man skulle börja. Vi gick runt i lokalen och det kändes som att kliva in i en liten drömvärld av pepparkaksdeg, glasyr och gränslös fantasi. Jag måste säga att jag blev riktigt inspirerad.”

Lady och Lufsen

En gullig bikupa!

Ett svamphus!

Rapunsel!

Eftersom vi ändå var i krokarna passade vi på att smita in vid Moderna Museets entré och bläddra lite bland deras konstböcker. Vi bestämde oss snabbt för att nästa gång vi tar oss ut till Skeppsholmen ska vi faktiskt gå hela vägen och besöka museet också.

Så här i juletid har jag och Chelsie som tradition att ta en sväng förbi NK och kika på deras julskyltning. I år var det fullt av Pippi-tema i skyltfönstren, precis så stämningsfullt som man vill ha det.

Efteråt tog vi rulltrappan hela vägen upp till översta våningen och vandrade runt bland alla vackra julsaker på Newport. Det glittrade och glänste åt alla håll och kanter, och jag måste erkänna att jag nästan hade kunnat köpa precis allt i hela butiken.

Chelsie passade på att skriva till Newporttomten.

Tidigt i morgon flyger Chelsie och hennes kompisar till Köpenhamn, de ska se Radiohead på Royal Arena. De är kul att de är ett gäng som samlas och går på konsert runt om i världen.

Jag bjöd Chelsie på varm choklad och jösses så gott det var efter en dag på stan!

Jag piffade upp chokladen genom att lägga i varsin söt snögubbe. Sött blev det i alla bemärkelser, men gott!

Sorgset blickade jag ner i adventslådan som jag tog upp i söndags. Där låg ett par gamla, uttorkade apelsinskivor från förra seklet, långt ifrån den glans de en gång haft. Det var uppenbart dags att göra nya.

Så här gör du: Börja med att skiva apelsinerna i tunna skivor. Sätt ugnen på 100 grader och låt dem torka i 3-5 timmar. När de känns torra i köttet stänger du av ugnen men låter skivorna ligga kvar tills ugnen svalnat helt, gärna över natten.

Jag tycker att det blev riktigt fint i all sin enkelhet. Nästa vecka tänker jag göra en ny omgång apelsinskivor, kanske till och med en extra rad om inspirationen håller i sig. Det känns roligt med de där små projekten som får ta sin tid, jag har ingen brådska.