En spira och en mycket långsam tur

I ett av mina Instagramflöden dök plötsligt en spira upp och mitt hjärtat tog ett extra skutt. Jag har nämligen letat länge efter just den här modellen. Färgen var kanske inte helt rätt, men det spelade ingen roll för den var snygg ändå.

När jag var liten och mamma och jag hade klätt granen var det alltid pappas tur att med stor högtidlighet, sätta dit vår grönsilvriga spira på toppen. Det var den där stilla, nästan ceremoniella stunden som markerade att julen verkligen börjat. Tyvärr gick spiran sönder en jul när granen gav vika och dundrade rakt in i Sofies gamla sovrum. Sedan dess har jag letat efter en liknande och nu, äntligen, dök möjligheten upp.

Antikaffären där jag hittade spiran var verkligen en pärla, dit kommer jag absolut att återvända när andan faller på. Det fanns så mycket charmiga och fina saker, sådant man bara vill gå runt och upptäcka i lugn och ro. En riktig skattkammare, och så roligt att bara strosa omkring bland alla gamla ting med sin egen historia.

Det blev en spännande tur ut till landet i fredags. Jag och Patric hämtade vår nyinköpta båt från en båtaffär i Haninge, redan från start insåg vi att det inte skulle bli någon vanlig resa.

Eftersom vi inte fick köra på motorvägarna fick vi istället slingra oss fram på småvägar i ett nästan komiskt långsamt tempo hela vägen mot Dåwö. Resan som normalt tar runt 1 timme och 40 minuter drog ut till över fyra timmar. Å andra sidan fick vi tid att både fylla på energi för oss och för bilen, med ett litet stopp för mat och el.

Nu står äntligen båten på tomten, fint inpackad och redo att möta vinterkylan. Men redan nu börjar det pirra i magen vid tanken på nästa säsong. Jag kan riktigt känna hur det kommer vara att glida ut på sjön igen, med vinden i håret och solsken i blicken. Det kommer bli något alldeles extra, alla tiders.

Det har varit en skön helg. Vi har tagit det ganska lugnt och bara pysslat med lite småfix här och där. Dagarna har varit fina, sådär så att man nästan luras att tro att ljuset ska stanna kvar, tills man plötsligt inser hur fort det faktiskt blir mörkt så här års.

Profilbild för Okänd

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar