De senaste dagarna har verkligen varit toppenmysiga! Jag har fått hänga med barnen och det bästa av allt, en i taget. ❤️ Det har blivit fika, lite shopping, bad och härliga pratstunder i soffan där vi verkligen hunnit prata ikapp om allt mellan himmel och jord. Jag känner mig så otroligt lyckligt lottad.
I förra veckan hade jag och Corinne en liten shoppingtur, och vi hittade så mycket fint hos Søstrene Grene. Jag älskar att strosa runt där, hyllorna är fulla av små, roliga saker man inte visste att man behövde. Den här gången blev det mest julpynt som fick följa med hem, man kan ju inte låta bli när allt börjar glimma av rött och guld.
När vi var klara med sista butiken gick vi hem, gjorde varm choklad och slog oss ner i köket. Corinne passade förstås på att provsitta vår nya puff och den fick helt klart godkänt!
I fredags hämtade jag och Patric upp André, som följde med oss ut till landet för helgen. Det blev riktigt mysigt, vi bastade, pratade och bara njöt av lugnet. André chockade dessutom oss båda genom att inte bara ta ett dopp, utan två! Numera kan han verkligen inte längre kalla sig badkruka.
Barnen överraskade Patric på fars dag hemma hos Corinne, så fint ordnat! De hade fixat fika och överlämnade en badrock som present. Allt var perfekt tills vi, vid närmare titt, upptäckte att larmet fortfarande satt kvar på badrocken. Snopet! Så nu får vi ta en sväng tillbaka till butiken för att få det bortplockat.
Jag och Sofie satt i soffan häromkvällen och pratade om livet. Hon sa att hon tycker att syskonen har blivit så stora, så vuxna och ja, det slog mig hur rätt hon har. Tvillingarna är klara med sina utbildningar, har fasta jobb och egna lägenheter. Sofie själv är snart färdig med sin grundskollärarutbildning och jonglerar dessutom ett barjobb vid sidan av studierna. Och Chelsie, hon jobbar på Max och har nyligen blivit driftchef!
När jag tänker på allt de åstadkommit, på egen hand, steg för steg, fylls jag av en sån otrolig stolthet och tacksamhet. Det är en speciell känsla att få se sina barn stå stadigt i livet, på sina egna ben.
Jag är fortfarande sjukskriven eftersom problemen med höften och ryggen dröjer sig kvar. Det går långsamt framåt, men jag försöker hålla i rutinerna och göra det bästa av dagarna. Två till tre gånger i veckan knallar jag ner till Sats för att köra min “må bra-gymnastik”, som min sjukgymnast så fint kallar det. Även om jag är sjukskriven rullar livet på i sin vanliga takt, bara lite lugnare, lite mer på mina villkor just nu. Och det får faktiskt vara okej.
lamatrona.net 