Månad: november 2025

Jag har haft lågt blodtryck under större delen av mitt liv, men under det senaste året har det legat något över det normala. På grund av detta har jag fått en låg dos blodtrycksmedicin. Vid senaste läkarbesöket tyckte läkaren att jag skulle ta ett 24 dygns blodtryck för att få bättre koll på läget.

Den här makapären bar jag runt i ett dygn Den tog blodtrycket en gång i halvtimman och en gånger timmen på natten. I nästa vecka får jag min dom av läkaren.

I den här retrobutiken, som ligger lite undangömd i en del av Köping, hittade jag så mycket fint. Patric köpte två LP-skivor som har gått varma hela helgen. Bordet och de vita stolarna på bilden blev jag väldigt sugen på, men tyvärr finns det ingen plats för det, vare sig på landet eller i stan.

Jag tog fram alla adventssakerna och pyntade ordentligt överallt, först på landet…

…sedan i stan, med hjälp av Chelsie.

Jag bjöd på glühwein som båda jag och Patric tycker bäst om och till det hade jag gjort små pepparkakshus att sätta på sidan av glöggkoppen. Jag är svag för pyssel och roliga detaljer.

Chelsie inledde julen med att tända första ljuset.

I kväll vill hon att vi ska titta på en julfilm, och jag tycker att det passar alldeles perfekt. Det känns som den ultimata starten på något mysigare, och äntligen kan jag lämna november bakom mig. Så skönt att få kliva in i något lite ljusare.

Ja, jösses vad kylan slagit till hastigt, nu väntar jag med spänning tills de riktigt stora och mäktiga snöflingorna börjar dala ner från himlen. December nalkas och det är en av mina favoritmånader. Jag längtar redan efter advent, julmarknader, nobeldagen och en rykande varm glögg mellan kalla fingrar! Livet puttrar på, fastän i lite långsammare takt, å inte mig emot. Jag som vanligtvis brukar knalla upp vid 6 varje morgon eftersom jag inte kan ligga kvar i sängen har från det gått till att bli en riktig sjusovare. Kanske är det för att jag är mer avslappnad nu. Eller så är det helt enkelt mörkret som gör sitt.

För några veckor sedan bestämde vi att vi skulle stöpa ljus hemma hos våra vänner. Kerstin, som höll i det hela, har ägnat sig åt ljusstöpning i över fyrtio år, oftast med stora grupper av barn, så hon visste precis vad som behövde göras. Det var lite pyssel i början med vekar, stearin och vattenbad som skulle hålla rätt temperatur. När allt väl var på plats grabbade jag tag i en av dubbel vekarna och började vandringen runt bordet, dopp efter dopp, medan doften av varmt stearin spreds sig i rummet.

Mellan turerna runt bordet bjöd värdparet på årets glögg och lussebulle.

Sedan var det bara att sätta igång igen.

Det tog många steg och dopp innan det hände något på veken.

Men till slut så…

I dag innan lunch mötte jag upp Corinne och Simon på mitt gym. De har köpt årskort så att de kan träna på alla Sats. Det var ganska mycket folk, betydligt fler än det brukar vara när jag är där på vardagsmorgnar, då är det mest jag och några andra i pensionsåldern som skrotar runt. Jag och Corinne har pratat om att börja gymma tillsammans när de flyttar in till stan. Som jag längtar.

Under hela Trumps mandatperiod har jag förfärats och, rent ut sagt, våndats över hans uttalanden. Att en enda människa kan orsaka så mycket skada och uppvisa en sådan ondska är bortom mitt förstånd. Fortfarande finns det alldeles för många i USA och i andra delar av världen som anser att hatretorik, kvinnoförnedring och fascistiska tendenser är vad världen behöver.

Den senaste uppgörelsen mellan Trump och Putin, där Trump helt sonika kastat Ukraina under bussen och samtidigt utsätter de europeiska länderna för enorma risker, tar hela situationen till en ny nivå. Putin får igenom allt och sannolikt mer därtill genom den här så kallade 28-punktslösningen för fred och Ukraina riskerar att förlora allt. Dessutom har Zelenskyj bara en vecka på sig att godkänna deras uppgörelse, annars hotar Trump med att USA drar in allt stöd. Jag är helt övertygad om att Trump gör detta för att skifta fokus från sig själv i Epstein-skandalen.

Jag hoppas innerligt att Europas länder kommer till undsättning, och att de som knappt bidrar ekonomiskt till Ukraina börjar göra det. De kan inte bara heja på Ukraina utan att faktiskt hjälpa till. Det finns många länder närmare fronten mellan Ryssland och Ukraina som borde vara mer oroliga för Rysslands aggression än vad de verkar vara. Jag hoppas att dessa länder kommer till sina sinnen och inser att det enda alternativet för dem att bibehålla sin nationella säkerhet är att minska Rysslands förmåga att angripa dem. Jag är stolt över Norden och baltikum, för att vi inser behovet av att stödja Ukraina, vi är verkligen ett föredöme, hoppas att det fortsätter så.

I ett av mina Instagramflöden dök plötsligt en spira upp och mitt hjärtat tog ett extra skutt. Jag har nämligen letat länge efter just den här modellen. Färgen var kanske inte helt rätt, men det spelade ingen roll för den var snygg ändå.

När jag var liten och mamma och jag hade klätt granen var det alltid pappas tur att med stor högtidlighet, sätta dit vår grönsilvriga spira på toppen. Det var den där stilla, nästan ceremoniella stunden som markerade att julen verkligen börjat. Tyvärr gick spiran sönder en jul när granen gav vika och dundrade rakt in i Sofies gamla sovrum. Sedan dess har jag letat efter en liknande och nu, äntligen, dök möjligheten upp.

Antikaffären där jag hittade spiran var verkligen en pärla, dit kommer jag absolut att återvända när andan faller på. Det fanns så mycket charmiga och fina saker, sådant man bara vill gå runt och upptäcka i lugn och ro. En riktig skattkammare, och så roligt att bara strosa omkring bland alla gamla ting med sin egen historia.

Det blev en spännande tur ut till landet i fredags. Jag och Patric hämtade vår nyinköpta båt från en båtaffär i Haninge, redan från start insåg vi att det inte skulle bli någon vanlig resa.

Eftersom vi inte fick köra på motorvägarna fick vi istället slingra oss fram på småvägar i ett nästan komiskt långsamt tempo hela vägen mot Dåwö. Resan som normalt tar runt 1 timme och 40 minuter drog ut till över fyra timmar. Å andra sidan fick vi tid att både fylla på energi för oss och för bilen, med ett litet stopp för mat och el.

Nu står äntligen båten på tomten, fint inpackad och redo att möta vinterkylan. Men redan nu börjar det pirra i magen vid tanken på nästa säsong. Jag kan riktigt känna hur det kommer vara att glida ut på sjön igen, med vinden i håret och solsken i blicken. Det kommer bli något alldeles extra, alla tiders.

Det har varit en skön helg. Vi har tagit det ganska lugnt och bara pysslat med lite småfix här och där. Dagarna har varit fina, sådär så att man nästan luras att tro att ljuset ska stanna kvar, tills man plötsligt inser hur fort det faktiskt blir mörkt så här års.

De senaste dagarna har verkligen varit toppenmysiga! Jag har fått hänga med barnen och det bästa av allt, en i taget. ❤️ Det har blivit fika, lite shopping, bad och härliga pratstunder i soffan där vi verkligen hunnit prata ikapp om allt mellan himmel och jord. Jag känner mig så otroligt lyckligt lottad.

I förra veckan hade jag och Corinne en liten shoppingtur, och vi hittade så mycket fint hos Søstrene Grene. Jag älskar att strosa runt där, hyllorna är fulla av små, roliga saker man inte visste att man behövde. Den här gången blev det mest julpynt som fick följa med hem, man kan ju inte låta bli när allt börjar glimma av rött och guld.

När vi var klara med sista butiken gick vi hem, gjorde varm choklad och slog oss ner i köket. Corinne passade förstås på att provsitta vår nya puff och den fick helt klart godkänt!

I fredags hämtade jag och Patric upp André, som följde med oss ut till landet för helgen. Det blev riktigt mysigt, vi bastade, pratade och bara njöt av lugnet. André chockade dessutom oss båda genom att inte bara ta ett dopp, utan två! Numera kan han verkligen inte längre kalla sig badkruka.

Barnen överraskade Patric på fars dag hemma hos Corinne, så fint ordnat! De hade fixat fika och överlämnade en badrock som present. Allt var perfekt tills vi, vid närmare titt, upptäckte att larmet fortfarande satt kvar på badrocken. Snopet! Så nu får vi ta en sväng tillbaka till butiken för att få det bortplockat.

Jag och Sofie satt i soffan häromkvällen och pratade om livet. Hon sa att hon tycker att syskonen har blivit så stora, så vuxna och ja, det slog mig hur rätt hon har. Tvillingarna är klara med sina utbildningar, har fasta jobb och egna lägenheter. Sofie själv är snart färdig med sin grundskollärarutbildning och jonglerar dessutom ett barjobb vid sidan av studierna. Och Chelsie, hon jobbar på Max och har nyligen blivit driftchef!

När jag tänker på allt de åstadkommit, på egen hand, steg för steg, fylls jag av en sån otrolig stolthet och tacksamhet. Det är en speciell känsla att få se sina barn stå stadigt i livet, på sina egna ben.

Jag är fortfarande sjukskriven eftersom problemen med höften och ryggen dröjer sig kvar. Det går långsamt framåt, men jag försöker hålla i rutinerna och göra det bästa av dagarna. Två till tre gånger i veckan knallar jag ner till Sats för att köra min “må bra-gymnastik”, som min sjukgymnast så fint kallar det. Även om jag är sjukskriven rullar livet på i sin vanliga takt, bara lite lugnare, lite mer på mina villkor just nu. Och det får faktiskt vara okej.

I förra veckan tog jag en sväng förbi Drottninggatan och tydligen hade alla andra fått samma idé. Det var knökfullt av folk och spöken!

Jag borde förstått bättre än att ge mig dit just under höstlovet, men jag hade ett par ärenden som jag behövde utträtta innan jag skulle träffa den här bönan för en lunchdate.

Ibland behöver det inte vara så upptrissat när man ska träffas, en hallomiburgare med pommes och ett glas vitt på en kvarterskrog är inte heller fy skam så här en dag mitt i veckan.

Vädret har verkligen inte varit på vår sida, regn, paraply och mörker mest hela tiden. Men på landet har jag och Patric passat på att mysa framför brasan, tända ljus och laga riktigt god mat.

Det blev grillade lammracks med rödvinssås och en otroligt god potatisgratäng, full av vitlök och rosmarin, den smälte bokstavligen på tungan.

Vi gjorde även en äppelpaj på grillen.

Vi har länge pratat om att köpa en ny båt, men det har inte varit helt enkelt att hitta en som passar våra förutsättningar. Precis vid vår kaj är det nämligen väldigt långgrunt, och dessutom passerar stora fartyg på mycket nära håll. När de drar förbi sugs vattnet bort och det blir ännu grundare, inte helt optimalt för de flesta båtar.
Men nu har vi äntligen hittat rätt! En Silver Hawk med aluminiumskrov, perfekt för de tuffa förhållandena vid vår kaj.

Det känns verkligen jättebra, vi har saknat att komma ut på sjön på riktigt. Vår gamla båt, Gula faran, som vi tog över från de tidigare ägarna, vågade man knappt ge sig ut med. Det räckte att man tittade på den så började något krångla, det kunde hända att bottenpluggen flög upp och vattnet började forsa in. Det är ju inte direkt den känslan man vill ha när man är ute och ska njuta av sjön.