Guldkant i tillvaron

Mörkret och regnet gör sig verkligen påmint så här i oktober, men här och där lyser fortfarande någon enstaka blomma upp i rabatten.

Det går inte särskilt bra med min höft och rygg just nu. När jag träffade min husläkare nämnde jag att jag misstänkte att anastrozoltabletterna, som jag tar för att motverka cancer, kunde göra mig mer smärtkänslig. Han avfärdade det först, och sa lite nedlåtande att han kunde höra av sig till min cancerläkare för att fråga. Det visade sig att jag faktiskt hade rätt! Nu gör jag därför ett uppehåll med tabletterna i fyra veckor och ska eventuellt byta till ett annat läkemedel. Min cancerläkare vill dessutom att jag genomgår en MR av rygg och höft, något som min husläkare tyckte var helt onödigt. Ja, ja, ibland är det allt bra att ha flera läkare omkring sig.

De här träskorna står i ett hörn av keramikverkstaden där jag brukar hänga en gång i veckan. Jag längtar verkligen till torsdagarna, det är så rogivande och mysigt att sitta med en bit lera mellan fingrarna och låta tankarna vandra. Men det allra bästa är nog ändå att, när vi har knådat klart, blir jag upphämtad av mina kompisar som bjuder på god mat och dryck efteråt. Alltså, hur bortskämd kan man bli? Vilka guldklimpar till vänner jag har!

I helgen kom Corinne ut till landet, jag tycker det är så mysigt att barnen tar sig tid att komma dit. Patric har byggt vidare på altanen medan jag skalade räkor i ett huj! Till huvudrätt blev det klassiska räksmörgåsar, men först gjorde jag en skål av Västerbottensost som jag fyllde med avocado och varmrökt lax, riktigt mumsigt. Vi har förstås inte bara ätit, Corinne hjälpte oss också att ta upp ”Gula faran”. Fast innan dess fick hon först ösa ur allt vatten som samlats i båten!

När vi skulle åka hem från landet upptäckte vi att däcket var platt som en pannkaka, å, nej, punka! En stor spik hade borrat sig igenom gummit.

Det var bara för Patric att slita fram cykelpumpen och jobba. En lång stund senare kunde vi äntligen åka hem . I morgon ska vi lämna in bilen för nya vinterdäck.

Profilbild för Okänd

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar