Det var med nöd och näppe som inga träd på landet föll under stormen Amy. Jag gick runt och spanade ivrigt, med en gnutta hopp om att några av de döda träden och buskarna på grannens tomt äntligen skulle ge vika, men icke, det var bara önsketänkande. De stod där lika stadigt som alltid, orubbliga i sin skräpiga prakt.
Det har verkligen varit ett riktigt busväder på landet, hårda vindar och regn. Jag och Chelsie höll oss mest inne i stugan, framför en värmande brasa. Självklart blev det kanelbullar och varm choklad med vispgrädde på toppen, mmm.
Vi behövde skaka ner de sista fikaresterna, så det fick bli en liten promenad till badberget.
Att det stormade och spöregnade utanför husknuten spelade ingen roll för Patric, han fortsatte obekymrat snickra vidare på innertaket på altanen, med lite hjälp av mig.
Patric skulle till Örebro för jobb på måndagsmorgonen och Chelsie, som inte skulle börja arbeta förrän vid fem, följde gärna med. Hon och jag passade på att ta en skön höstpromenad och gjorde ett stopp i Wadköping, men först stannade vi till för att beundra slottet.
Det har varit så mysigt att få tillbringa en hel helg tillsammans med yngsta dottern. Vi har haft tid att prata och bara umgås. Det är roligt att höra hennes tankar om framtiden och att få en inblick i vad hon funderar på att göra framöver. Det känns också fint att få dela de stunderna och se hur hon växer och formar sin egen väg.
lamatrona.net 