För lite mer än ett år sedan tog jag en paus från Sats. Anledningen var att min höft började krångla rejält, och dessutom hade jag svårt att gå upp och ner för deras trappor. Till slut tappade jag helt enkelt lusten att gå dit. Häromdagen insåg jag dock att jag faktiskt längtade tillbaka. Då förstod jag att det var dags att göra något åt saken, så jag tecknade ett årskort. När jag väl gick dit var jag otroligt taggad, och känslan efter passet var riktigt bra. Visst märktes det på vikterna att jag får börja om från början, men så får det vara.
Nu när jag haft lite tid över har jag passat på att stå i köket och laga mat. Det blev en salig blandning av allt lite möjligt, köttbullar, currykyckling och även Janssons frestelse. Den sistnämnda får dock åka direkt in i frysen.
I helgen flamberade Patric en grönpepparkyckling som vi åt till middag på landet. När lågan slog upp ur pannan blev det nästan som en liten show, så festligt och vackert att se på och gott blev det också.
På fredag kommer André hem från Grekland och i natt flyger Chelsie till Italien med en kompis. Alla barnen har i omgångar den senaste tiden farit fram och tillbaka mellan olika länder. Själv står jag stabilt kvar på svensk mark.
Chelsie hade några ärenden på stan i förmiddags och jag var sugen på en promenad, så vi slog ihop våra planer. Det var visserligen en smula kyligt ute, men solen värmde skönt när den låg på. Min höft var inte särskilt förtjust i något raskt tempo, så vi höll oss till en långsam tur i nästan snigelfart. Det visade sig bara vara till vår fördel, eftersom vi fick gott om tid att prata och samtidigt njuta av solen som hade letat sig fram över Södermalm.
lamatrona.net 