En kompis frågade mig om jag ville vara med och hyra en plats i en keramikverkstad tillsammans med hennes två barn och min gamla kollega Kerstin och utan att blinka svarade jag: ja, på stuts. I denna lilla gulliga stuga kommer vi att hålla till.
Och plötsligt stod jag där, med en klump lera i handen, och tänkte: hur gick det här till? Ringrostig är bara förnamnet; det är minst trettio år sedan jag entusiasmerade barn att testa keramik, medan jag själv knappt gjorde något. Det här kommer att bli en utmaning som heter duga, men jösses, så roligt det var!
Keramikkvällarna blir en gång i veckan, tre timmar åt gången. Igår blev det bara två, eftersom Patric hämtade mig för att vi skulle åka ut till landet.
Jag är så glad, att jag hittat en ny hobby sådär på äldre dar. Jag vet ju inte hur min sjukskrivning kommer att se ut framöver, men det känns bra att ha något att längta till.
I morse var det så skönt att vakna upp på landet med en stor kopp kaffe i handen och utsikten över den stilla fjärden. Patric jobbar härifrån just nu, men vi har ändå hunnit få mycket gjort. Jag har köpt nya linnegardiner till vardagsrummet och blev så nöjd, vilket fantastiskt ljusinsläpp de ger! Den här helgen ska Patric ägna sig åt en hel del elarbeten, medan jag har laddat upp med färg för att ge nytt liv åt vårt gamla köksbord och en liten hylla. Båda ska sedan få flytta hem till Andrés nya lägenhet.
Nu dröjer det inte länge innan det är dags för tvillingarna att flytta! Jag längtar verkligen, det ska bli så roligt att få följa med på deras lägenhetsresa.
lamatrona.net 