Jag har varit glad som en lärka i flera veckor, mycket tack vare att kroppen känts stabil och bra. Visserligen finns ryggproblemen kvar, men min högra höft har jag knappt märkt av… förrän nu. I veckan började det smyga sig på och sedan dess har det bara eskalerat. I torsdags blev det till slut ohållbart, och jag fick en tid hos läkaren. Där ordinerades jag en kortisonspruta och uppmanades att ta det lugnt en tid framöver. Precis det jag inte ville höra. Det har varit en sådan skön känsla att må bra och jag har verkligen njutit av den perioden, något jag gärna hade fortsatt med. Nu återstår det att se hur det utvecklar sig.

Nog om det. I går firade vi Corinne och Simons födelsedagar i förtid, eftersom de åker till Portugal på semester i dag. Alla barnen kunde vara med en stund. Sofie svängde förbi en kortis för att lämna presenter, hon är just nu ute på praktik i en skola och skulle sedan vidare till sitt barjobb. Även Chelsie skulle arbeta, hon har redan jobbat tre nätter i rad och i natt väntar den fjärde.

Det blev en Belgisk-inspirerad afton med belgiska våfflor med skagenröra till förrätt och moules frites till huvudrätt.


Vi avslutade middagen med att äta en riktigt mäktig chokladtårta från vårt favoritbageri, den satt som en smäck!

Kvällen rundades av med ett parti kort. Blygsamt, delar jag här med mig av resultatet: det verkar nämligen som om kortspel inte riktigt är Patrics paradgren.

I kväll blir det party, party, men fram till dess blir det en liten bensträckare och brunch.