Men vad händer egentligen i världen? Ingenting känns sig likt längre. Vi har Trump och Putin, krig och en ny världsordning. Tullar hit och dit, svält, rasism, attacker mot homosexuella och hbtq-personer. Klimatförändringar som rusar fram, demokratier som sätts på prov, en ny sorts Kennedy på scenen, antivaxxare som tvår sina händer, korruption och lögner. I dagens värld finns det mer än nog att oroa sig för.
Själv sitter jag i stugan på landet och försöker hämta andan efter en tuff arbetsvecka. Patric har fått pendla fram och tillbaka till stan för jobbet, medan jag stannat kvar här ute. På förmiddagen dammade jag av några gamla hyllor som Corinne och André ska få, det känns bra att de kan komma till användning istället för att bara stå och samla damm.
Solen strålade in mellan molntäcket på förmiddagen och låg varm över gräset, utanför boden blänkte det till av smörgula kantareller. Jag plockade en näve och stekte dem i smör och gjorde kantarelltoast, den där doften i stekpannan hör verkligen hösten till. Nere vid viken låg vattnet spegelblankt. Plötsligt dök fyrbåten upp; de brukar komma lite då och då för att se över fyrarna. Det är något tryggt med deras återkommande besök, som om någon vakar över Mälarens trygghet.
Jag dukade fram en ostbricka med ett gott vitt vin, lagom tills Patric kom hem på kvällskvisten, något han verkligen hade gjort sig förtjänt av.
I morgon åker vi hem tidigt eftersom Patric måste arbeta då också. Det gör inte så mycket, jag har ändå fullt upp i lägenheten med alla småsaker som väntar på att bli ordnade. Kanske blir det till och med en sväng förbi Medborgarplatsen för att köpa en bukett blommor.
Tiden springer som alltid iväg, och nu är vi redan i början av september, tvillingarnas alldeles egna månad. Snart fyller de år, och det ska förstås firas ordentligt! Men fram till dess ska jag njuta av de fina höstdagarna som förhoppningsvis består av mer sol och värme.
lamatrona.net 