Det har varit en otrolig spänning för några av oss i familjen ända sedan början av veckan. Innan man fyller 26 år har man chans att få ett förstahandskontrakt på en ungdomslägenhet via bostadsförmedlingen, och det var precis det André stod i kö för. Natten mellan onsdag och torsdag väntade vi spänt tills klockan slog 00.00, då skulle vi få besked om han skulle få den lägenhet där han stod först i kön. My God! han fick den! En charmig sekelskiftslägenhet på nedre Kungsholmen, en etta två trappor upp, mot gården och dessutom med en uteplats som är nästan lika stor som själva lägenheten. Som om det inte vore nog visade det sig på torsdagsförmiddagen att han även stod först i kön på ytterligare en lägenhet, i samma port! Han fick alltså välja mellan två, vilket känns helt otroligt. Den 1 oktober går flyttlasset.
Det känns fortfarande nästan overkligt att han lyckades få ett förstahandskontrakt, just nu svävar vi alla omkring i ett lyckorus. På jobbet däremot är det mer skakigt: nya rutiner, kollegor som tyvärr är allvarligt sjuka och vikarier som minst sagt inte borde vara där. Mitt schema har varit en enda röra och jag har känt mig ganska otillräcklig. Men peppar, peppar, efter en vecka av spring och knatande upp och ner i trappor känns ändå rygg och höft förvånansvärt okej.
Igår plockade Patric upp mig efter jobbet så vi kunde åka ut till landet. Som jag har längtat! Den här helgen ska jag vila, andas så långsamt att en sengångare skulle bli stressad, och försöka återhämta mig från denna hjärtklapps-vecka. Senare i kväll blir det även ett bastubad och i kylskåpet väntar en iskall Jever, det är lycka!
lamatrona.net 